Ett återkommande område vi såg i analysen av intervjuerna var att det finns likheter i arbetssätt och förutsättningar, men framförallt stora skillnader mellan kommunerna där våra deltagare arbetar. Många förskollärare ville prata om de insatser som rektorerna gjort för att underlätta det utvärderingsarbete som sedan ska genomföras av förskollärarna. I Kommun X upplever förskollärarna att den insats som är mest värdefull har varit att rektorerna kontrollerat målarbetet genom att skapa tre prioriterade läroplansmål, som alla förskolor ska fokusera på under terminen. De har också fått handledning i att bryta ner dessa prioriterade läroplansmål till mer konkreta formuleringar så att utvärderingsarbetet ska underlättas.
F5, Vi har brutit ner våra prioriterade mål mycket till väldigt detaljerade mål.
F4, Vi dokumenterar främst de som är våra prioriterade mål detta sker årsvis.
F2, Vi bryter ju ner målarbetet för att förtydliga och för att det inte blir för stort att utvärdera och jobba med.
I kommun Y framkommer det däremot ingenting i intervjuerna huruvida förskollärarna får något fokusområde i målarbetet likt det som ges i kommun X.
Förutom att förskollärarna framfört i intervjuerna att rektorerna i kommun X har försökt underlätta målarbetet har det även framkommit att det skapats ett dokument för att stödja reflektionsarbetet. Detta dokument kallas för reflektionsprotokoll och har förutbestämda rubriker som rektorerna har bestämt. Kommun X har fått riktlinjer för antalet reflektionsprotokoll per arbetslag och detsamma gäller för dokumentation av verksamheten. Förskollärarna i kommun X upplever dessa protokoll som ett bra underlag för diskussion men samtidigt upplevs det vara mycket tidskrävande, vilket gör att det inte alltid används, trots uppmaningar från rektorerna.
F2, Förutom detta så måste vi också skriva ett reflektionsprotokoll i månaden som det har visat sig att ingen hinner använda.
F3, Ibland prioriterar vi annat istället så då struntar vi i de uppmaningar som cheferna gett oss med exempelvis minst två reflektionsprotokoll i månaden.
Kommun Y har återigen ett mer friare tillvägagångssätt i samtliga delar av utvärderingsarbetet då ingen av förskollärarna som vi intervjuat pratat om protokoll eller andra dokument som ska ha som syfte att underlätta arbetet. Däremot har förskollärarna i kommun Y prioriterat annorlunda under deras tid för reflektion i förhållande till kommun X. Kommun Y har tid avsatt för att reflektera med alla anställda på förskolan, snarare än att reflektera arbetslagsvis. Kommun X har istället avsatt tid för arbetslagsreflektion mer frekvent vilket även är regelbundet schemalagt.
F5, Men framförallt fungera utvärderingsarbetet när vi får tid till reflektion och vi är väldigt noga med det. Reflektionstiden är helig!
F6, Vi har reflektionsveckor. Vecka 1 - planering inför tre veckorsperioder [...] Vecka 4 - har vi reflektionsvecka.
F1, Just nu har vi ju bara 1 timme per månad, när vi sitter på våran AST, då vi sitter allihopa i hela huset, 1 timme/månad! Det har cheferna dragit ner, förut hade vi 2 timmar AST och 1 timme APT.
Något som framkommit ur intervjuerna är att kommun X går ifrån barngruppen för att prioritera reflektion- och planeringstid. De nämner själva att det inte alltid känns som ett alternativ då man många gånger lämnar färre kollegor med en mycket större barngrupp samt att det tas tid ifrån barnen. Detta gör däremot inte kommun Y, de väljer att stanna i barngruppen för att inte lämna sina kollegor i en tuff situation. Detta leder i sin tur till att det inte får ut någon reflektion- eller planeringstid.
F5, Ibland är det stressigt och när man går undan för att reflektera, när man är kort om folk i verksamheten, så sätter man andra kollegor i klistret och de måste göra mer.
F1, Ofta hamnar vi i situationer där vi måste välja ur en rätt så hopplös situation, och vi här hos oss tänker att man inte ska lämna varandra i hopplösa situationer. [...] Då går barnen först, alltid barnen först! [...] Om man drar det till sin spets kan man säga att våran planeringstid går ut över barnens tid med oss.
F3, Det är supersvårt, för ja, jag skulle vilja ha mer planeringstid och reflektionstid men jag vill egentligen inte ta mer tid från tiden man har i barngrupp heller.
Förskollärarna berättar mycket om tiden med barnen som de har tillsammans men också att de känner att barngruppens storlek är avgörande för att få ut planerings- och reflektionstiden, men också för att få kvalitet på detta. Genom intervjuerna ser vi att barnantalet skiljer sig åt mellan de olika kommunerna där kommun Y har i genomsnitt 20 barn per avdelning, oavsett om det är småbarn- eller storbarnsavdelning. Kommun X har istället färre barn på småbarnsavdelning men också färre barn totalt i barngrupp. De har istället i genomsnitt 18 barn per avdelning.
Gemensamt för båda kommunerna är däremot att de använder digitala verktyg för att dokumentera, undervisa och utvärdera, detta sker oftast genom lärplattor, telefoner och projektorer. Förskollärarna nämner att båda kommunerna använder dokumentationsverktyget Unikum som de arbetat med under olika lång tid och därmed innehar de olika kunskap och erfarenhet. Unikum används bland annat för att visa och inkludera vårdnadshavare om barnens utveckling men även för att dokumentera och utvärdera verksamheten. Förskollärarna lyfter även miljön som ett sätt att synliggöra dokumentationen för barnen, där de kan få syn på sitt eget lärande och vara delaktiga i utvärderingen.
F1, Dokumentationen är ju såklart ett sätt att visa våra vårdnadshavare vad vi gör och vad som händer på förskolan.
F2, Det vi gör är att skriva ut dokumentation och sätta på väggen där det är aktuellt i miljön så barnen kan gå dit och titta. [...] Det vi gör försöker vi synliggöra så det går att göra flera gånger så det blir lättare att utvärdera.
F6, I dagsläget nu, när Unikum är nytt och vet vi inte riktigt på vilket ben man ska stå, vart saker och ting ska in så att det blir rätt, det är ju sånt som tar tid.
Slutligen ser vi att förskollärarna i de olika kommunerna upplever samma dilemma med att förskollärarnas arbetsbeskrivning innefattar mycket mer i verksamheten än vad som förväntas. Både i kommun X och Y upplever de att det ingår mycket i rollen som förskollärare som de anser inte tillhör det pedagogiska arbetet men som ändå hamnar i deras ansvar. Förskollärare från kommun Y nämner dock att deras rektor har gjort en arbetsbeskrivning som innefattar allt utanför det pedagogiska arbetet, däremot nämner ingen ifrån kommun X detta som en åtgärd för att skapa struktur och tydligare arbetsfördelning.
F1, Det är mycket som ingår i vårt jobb och det här har vi fått en jättetydlig beskrivning på från våra chefer[...] Vad det är vi gör utöver det pedagogiska uppdraget. Det finns så otroligt många mer arbetssysslor som tydligen ingår i vårt jobb. F2, Vi behöver mer hjälp att prioritera vad som är viktigt i vårt arbete och vad som tillhör vår arbetsbeskrivning
F6, Jag upplever att vi har mycket andra sysslor, som tar jättemycket tid och det har ju ingenting med pedagogik att göra.
Sammanfattningsvis visar resultatet att förskollärarnas upplevelser av utvärderingsarbetet liknar varandras oavsett arbetslivserfarenheter i förskolans verksamhet. De är överens om att utvärderingsarbetet är viktigt, stort men också svårt. Våra interjuver indikerar på att det upplevs lättare att lämna en kollega i verksamheten med mindre antal barn i förhållande till den med ett större antal barn i gruppen. Intervjuer visar också att samtliga förskollärare önskar mer tid för utvärderingsarbetet men ingen av deltagarna specificerar hur
mycket tid som behövs. Samtliga deltagare menar att tiden som finns till planering är för liten, dessutom läggs det in mycket andra arbetsuppgifter som är utanför planering och utvärderingsarbetet på denna tid. I studiens resultat framkommer det att tiden för planering och utvärdering borde räcka om de inte vore för alla de andra sysslorna som deltagarna lyfter att de måste genomföra.
6. Diskussion
I följande del kommer vi att föra en diskussion om det resultat som presenterats ovan i förhållande till tidigare forskning. Vi kommer också resonera kring vårt metodval i metoddiskussion samt presentera en slutsats av studien. Till sist delger vi några tankar kring vidare forskning inom vårt valda forskningsområde.
6.1 Resultatdiskussion
Genom denna studie har det bland annat framkommit att barngruppens storlek är en påverkande faktor i utvärderingsarbetet. Deltagarna upplever att det är svårt att hitta en balans i att vara med barnen och planera för verksamheten. De upplever dock att det är viktigt att ha planering för att få en hög kvalitet på undervisningen men värnar samtidigt om kollegor som lämnas ensamma i en stor barngrupp. Sheridan, Williams och Pramling Samuelsson (2014) skriver i sin forskning att barngruppens storlek är helt avgörande för kvaliteten i förskolan, detta kan vi även se stämmer överens med de upplevelser som vi presenterat i vårt resultat. Resultatet visar att upplevelsen som beskrivs ovan är lika hos alla förskollärare men att de väljer att prioritera olika. Några förskollärare väljer att avstå planeringstiden för att ge barnen en lärorik och trygg vistelsetid och samtidigt stötta kollegor i verksamheten medan andra istället väljer att gå iväg på planeringstid för att organisera kommande undervisning och ser då att detta ger en trygg och lärorik vistelsetid för barnen i längden.
Vi fann det intressant att samtliga förskollärare önskar mer planeringstid för att kunna utvärdera verksamheten och skapa en god undervisning, oavsett om de redan har planering och att den är inlagd kontinuerligt på deras arbetsschema, eller om de inte alls har någon planeringstid under sin arbetsvecka. Valet att avstå planeringstiden för att vara närvarande med barnen och hjälpa kollegor eller att välja att utnyttja den planeringstiden som finns kan bero på att det skiljer sig i barngruppernas storlek. De olika strategierna ser vi som ett dilemma för förskollärarna. Å ena sidan framkommer det att förskollärarna går iväg och lämnar kollegor med större barngrupp vilket kan ses som ett risktagande för barnens säkerhet och en försämring för kollegors arbetsmiljö. Å andra sidan är det enligt Skolverket (2018) förskollärarnas uppdrag och ansvar att genomföra en planerad verksamhet och utvärdera den, detta är alla ålagda att göra och även rektorn har en viktig roll i detta arbete. Resultatet indikerar på att förskollärarna upplever att rektorn inte alltid tar sitt ansvar i denna fråga. Detta är något som framkom från deltagarna från en av
kommunerna, där förskollärarna inte har någon planeringstid. Trots att rektorn är medveten om att förskollärarna väljer att stanna i barngruppen istället för att utnyttja planeringstiden, synliggörs ändå inga insatser för att underlätta och möjliggöra skapandet av planeringstid. Nackdelen med att inte få ut planeringstiden blir då att verksamheten grundar sig på spontana tankar och kvaliteten sjunker samt att utvärderingen försvårats. Däremot kan fördelarna vara att förskollärarna är mer närvarande med barngruppen, vilket skapar trygghet, säkerhet och en bättre miljö för både barn och vuxna.
Resultatet visar att de olika kommunerna har stora skillnader i förväntad prestation av förskollärarna. En av kommunerna uppmanade förskollärarna att bland annat producera ett visst antal reflektioner och dokumentationer, medan motsvarande kommun inte hade samma krav på insats. Kommunen med dessa krav hade däremot betydligt fler hjälpmedel i form av dokument och mallar, där syftet var att stödja och underlätta förskollärarnas utvärderingsarbete. Resultatet visar ändå att förskollärarna som arbetar i kommunen med dessa rekommendationer i antalet dokumentation och reflektioner samt stöttande hjälpmedel likväl upplever att det är svårt och mycket tidskrävande. Några avstår helt från denna uppmaning som kommer från ledningen. Mallar och hjälpmedel upplevs som stöttande men är ändå komplicerade och några förskollärare upplever att de skapar underlag med kvantitet före kvalitet. Detta är något som Elfström Pettersson (2019) lyfter i sin forskning genom att mallar kan producera före representera förskolans verksamhet. I vårt resultat ser vi att det uppleves i kommun X som ett krav att producera med anledning av direktiv och mallar som framförts, däremot kan vi diskutera hur utvärderingsarbetet hade sett ut om det inte funnits några mallar eller modeller som förskollärarna kunde ta stöd av. Å ena sidan utan mallar kanske utvärderingsarbetet hade uteblivit till viss del, vilket vi tänker kan leda till en försämrad kvalitet av verksamheten. Å andra sidan visar vårt resultat att vissa mallar producerar före representerar verksamhet just nu, men över tid tror vi att dessa kan uppdateras och bli ett bättre hjälpmedel i förskollärarnas arbete och med det blir utvärderingsarbetet förhoppningsvis mer representativt för verksamheten. Resultatet visar också att den andra kommunen visserligen har motsvarande krav på förskollärarna, även om de inte specificerats så tydligt, men där upplevs det som att det saknas förutsättningar och hjälpmedel för att klara dessa direktiv. Här kan vi diskutera ifall anvisningarna från ledningen egentligen hjälper eller stjälper förskollärarna. Eidevald (2017) visar tydligt att det finns ett krav att genomföra ett systematiskt kvalitetsarbete men inte på vilket sätt det ska genomföras. Ledningen i kommun X har genom dessa mallar beslutat om hur utvärderingsarbetet ska genomföras i hela kommunen men Håkansson (2019) menar att rektorernas ledarskap måste vara mer
situationsspecifikt för respektive förskola för att skapa ett mer framgångsrikt arbete. Om kommunerna istället skulle använda en generell mall för utvärderingsarbetet och anpassa denna till respektive förskola, kanske detta leder till ett mer verksamhetsanpassat verktyg där varje förskolas förutsättningar tas i beaktning och förhoppningsvis skulle detta leda till högre motivation hos förskollärarna att göra detta till ett levande dokument. Här är det rektorns insatser som är helt avgörande. Håkansson (2019) visar att rektorn har en stor del i att få ett aktivt utvärderingsarbete genom ett relationellt och formellt ledarskap. Detta arbetssätt skulle kunna leda till att rektorn får en mer närvarande roll i den respektive förskolan, vilket kan vara ett stöd då rektorns inblick i förskolan ökar. Men detta arbetssätt kan även leda till att rektorn får en för stor påverkan på förskollärarnas utvärderingsarbete, vilket i sin tur kan leda till att rektorns ledarskap tar över förskollärarnas arbete med utvärderingen. Vi ser i vårt resultat att kommunerna har olika ambitionsnivåer med utvärderingsarbetet och deltagarna utrycker även att deras ambitionsnivå inte alltid stämmer överens med rektorernas. Förskollärarna i kommun X uttrycker att rektorerna har lagt utvärderingsarbetet på en nivå som ibland hindar dem istället för att hjälpa dem, då de ibland upplever att de själva saknar erfarenhet och kunskap för att möta denna ambition.
Förskollärarna benämner att den största faktorn som påverkar deras möjligheter för utvärderingsarbetet är den tid som är avsatt, detta i form av bland annat planeringstid och reflektionstid. Tid är ett ökänt ämne inom förskoleverksamheten och upplevs vara ett stort hinder för att genomföra ett utvärderingsarbete. Vi tycker även det är intressant att förutsättningarna med just den avsatta tiden för utvärderingsarbete skiljer sig markant åt mellan kommunerna, vilka ändå är belägna väldigt nära varandra. Deltagarna beskriver att vissa metoder, till exempel dokumentations verktyget Unikum, användas av båda kommunerna men ingen av deltagarna beskriver något samarbete kommuner emellan. Deltagare från kommun Y har uttryckt en osäkerhet i användandet av Unikum och att detta tar mycket tid och kraft från henne. Vi ser dock att kommun X har mer erfarenhet av Unikum genom de dokument och mallar som producerats. Här kan ett samarbete underlätta vilket skulle kunna bidra till att båda kommunerna och dess förskollärare tar lärdom av varandras erfarenheter och kunskaper. Detta för att bespara tid, resurser, kraft och pengar.
Resultatet av vår studie visar också att förskollärarna upplever att det är viktigt att samlas hela arbetslaget för att analysera det som dokumenterats och reflektera över verksamheten tillsammans, därmed skapa möjligheter att se över kvaliteten på verksamheten. Vår studie visar att förutsättningarna för att göra detta återigen ser väldigt olika ut mellan kommunerna men Sheridan,
Williams och Sandbergs (2012) forskning påstår ändå att det är helt avgörande att hela arbetslaget är samlat vid utvärderingsarbetet, detta för att få kvalitet på verksamheterna. Samtliga förskollärare vi intervjuat upplever utvärderingsarbetet som det verktyg som ger verksamheten riktning och möjlighet till utveckling. Utvärderingsarbetet ses också av förskollärarna som en kvalitetssäkring och detta överensstämmer med forskning av Åsén och Vallberg Roth (2012) som visar att utvärdering som styrinstrument hjälper verksamheten att fokusera på förändring och utveckling.
I resultatet ser vi även att förutsättningarna för att genomföra ett utvärderingsarbete skiljer sig åt mellan kommunerna i form av avsatt tid, hjälpmedel och kunskap, ändå upplevs förskollärarna ha samma problem med utvärderingsarbetet. Å ena sidan har en kommun tid att utföra ett utvärderingsarbete men upplevs ändå inte ha tid och möjlighet att genomföra arbetet med hög kvalitet. Å andra sidan har den andra kommunen avsevärt mindre tid och möjligheter för utvärderingsarbetet men utrycker liknande upplevelser och tankar kring att genomföra ett utvärderingsarbete.
När vi granskar vårt resultat kan vi avläsa att hjälp och stöttning genom exempelvis mallar, tid och resurser inte är avgörande för hur förskollärarna upplever utvärderingsarbetet, det upplevs lika problematiskt ändå. Vi ser att problematiken är övergripande för alla deltagare i studien. Vidare vore det intressant att se vad förskollärarna egentligen anser att de behöver för att lyckas med utvärderingsarbetet.
6.2 Metoddiskussion
I denna studie har en fenomenografisk intervju använts som metod och i detta avsnitt kommer vi diskutera metodvalets styrkor och svagheter. Vi ansåg att denna metod var lämplig till vår studie eftersom vi ville nå verksamma förskollärares upplevelser av utvärderingsarbetet samt vilka möjligheter och begränsningar som uttrycks, utan att lägga några egna värderingar i det som deltagarna delger oss.
Undersökningens inledande intentioner var att genomföra fler än de sex intervjuer som nu genomfördes. Tanken med detta var att få en bredare beskrivning av förskollärarnas upplevelser men på grund av tidsbrist fick vi anpassa antalet planerade intervjuer. Däremot kan vi ändå se att studiens syfte som var att synliggöra upplevelser av utvärderingsarbetet av förskolans verksamhet ändå har besvarats. Eftersom studien tar avstamp i fenomenografin, som grundar sig i upplevelser, så har vi som forskare inte eftersträvat generalisering av resultatet. Därför har vi intagit andra ordningens
perspektiv för att studera deltagarnas personliga upplevelser, vilket i sig är svårt att generalisera då utsagorna inte beskriver en sanning. Hade vi däremot valt en kvantitativ metod så hade vi säkerligen fått mer empiri och en generalisering hade möjligtvis varit mer aktuell. Dock tror vi att en kvantitativ metod hade hindrat oss från att få dessa djupa förståelser för ämnet som vi fått genom dessa fenomenografiska intervjuer. Vidare tänker vi att intervjuerna synliggjort en djupare förståelse av deltagarnas upplevelse men om tiden funnits hade vi kunnat intervjua fler deltagare som i sin tur förmodligen hade gett oss en bredare och djupare studie att presentera. Eftersom tillförlitligheten blir hög genom den transparens vi presenterat genom vår studie anser vi att detta hjälpt oss att skapa en röd tråd mellan studiens teori, metod och resultat. Intervju som metod upplever vi är rätt val för att besvara vårt syfte och frågeställningar men vi upplever också att forskningsmetoden kräver skicklighet hos oss som forskare. Det kräver att vi har erfarenhet av att intervjua, förkunskap om ämnet och en tydlig intervjuguide för att empirin ska bli omfattande. Eftersom vi är oerfarna med att intervjua och saknar djupare kunskap om utvärderingsarbetet upplevde vi att vi inte hade förutsättningarna att ställa följdfrågor som skulle kunnat bidra till djupare svar. Vi tror också att mer erfarenhet kan bidra till ett mer naturligt samtal vilket i sin tur möjligtvis kan ge mer uttömmande svar.