Kommunikationsteknik och muntlig historia

Anledningen till att historiker varit skeptiska till den muntliga historian är att det skrivna ordet blivit den dominerande formen av kommunikation i och med läskunnighetens spridning. I dagens samhälle har vi återigen haft ett paradigmskifte inom kommunikationsvärlden där det skrivna ordet i stor utsträckning ersatts av audiovisuell kommunikation, där television, telefon och internet till viss del ersatt böcker och brev. Därmed har den huvudsakliga formen av kommunikation blivit muntlig igen.153 Den primära formen har alltid varit och är fortfarande muntligt utförd då det gäller att sammankoppla nutid och dåtid i sociala sammanhang, detta har att göra med hur minne och kognition är sammankopplade hos människor vare sig de är litterära eller inte.154 Då den grundläggande formen av kommunikation är muntligt anser vi att det mest optimala sättet att ersätta det direkta mötet med någon är med videoinspelning. Detta

153

Thompson, (2000) s. 128

36

eftersom den behåller vissa väsentliga delar av kommunikationen (vilka man går miste om vid användning av skrivet material) så som; gester, tonläge och minspel.

Geoffrey Hartman, som är en av grundarna till Yale universitetets videoarkiv för Förintelsens ögonvittnen, påminner oss om alla poeter och filosofer, vars arbete passionerat adresserat Förintelsen moraliska problematik rörande likgiltighet, ingalunda är över. Tvärtom, Hartman argumenterar för att detta uppdrag, nu mer än någonsin är av yttersta vikt. I vårt globaliserade samhälle med den modern tekniken och medias hjälp överöses vi ständigt av grymheter. Vi möts inte bara av teknikens effektivitet utan även vår egen passivitet.

Today we have entered a new period. Until recently, perhaps until news from Bosnia reached the screen, we clutched at the hope that the indifferent masses in Germany or America known what was going on in the concentration camps, know with the same graphic detail communicated by TV, surely the atrocities could not have continued. There would have been an outcry of the popular conscience and so much protest that the Holocaust would have had to stop. 155

Filmregissören Kjell Grede, menar att skolan har ett linjärt förhållande till kunskap.156 Det är en tradition som hänger samman med dess förhållande till skriftspråket. ‖Man börjar överst på sidan och läser från vänster till höger‖157

. Enligt honom erövras inte kunskap på det sättet, särskilt inte i vårt nutida mediesamhälle. Han menar att kunskapen byggs upp i form av punktupplevelser: ‖korta intryck som vi kopplar ihop till ett mönster där vår egen personlighet söker brännpunkterna‖158

. Dessa brännpunkter är sedan avgörande i vårt ställningstagande i sociala frågor. Grede anser att abstraktionsnivån i skolans undervisning för de högre åldrarna är så hög att ‖kunskapen förtunnas och upphör att vara levande‖159

. Den stora utmaningen som han ser det är att skapa en undervisning som gör eleven personligt involverad i läroprocessen, och här menar han att filmen har en avgörande roll.160 ‖Rörliga bilder har en nästintill magisk förmåga att visa upp, iscensätta och i någon mån återkalla det förflutna i (audio)visuell form‖161

.

155_{Geoffrey Hartman, The longest shadow: in the aftermath of the Holocaust, (Indiana University Press, Indiana}

1996) s. 100

156 _{Kjell Grede har både skrivit manus och regisserat filmen God afton herr Wallenberg. Texten vi refererar till}

kommer ifrån antologin Bilden av Förintelsen, verket är utgivet av svenska filminstitutet i samarbete med Levande historia.

157

Klas Viklund, ”Kjell Grede: Använd Filmupplevelsen!”, i Klas Viklund (red)Bilden av Förintelsen(Svenska filminstitutet, Stockholm, 1992) s. 32 158 Viklund, (1992) s. 32 159 Viklund, (1992) s. 31 160_{Viklund, (1992) s. 32} 161

Pelle Snickars och Cecilia Trenter, ”Det förflutna som film och vice versa. Om medierande historiebruk – en introduktion”, i Pelle Snickars & Cecilia Trenter (red.), Det förflutna som film och vice

37

Filmmakaren och historikern Dan Sipe menar att muntlig historia och rörlig bild har hög synergisk potential. Han menar att videoinspelad muntlig historia tydligt visar möjligheterna för rörlig bild som självständigt källmaterial: ―by encouraging such a focus on image as part of integral historical evidence, visual oral history can help lead historians away from the limited conception of moving images as merely an alternative form for evoking, communicating, or translating written history‖162

. Sipe anser att den rörliga bilden tillför en ny nivå av bevis för den muntliga historien. Att se det historiska verket som en konstruktion samt beakta hur detta verk blivit konstruerat menar Sipe ger den rörliga bilden en särskild förmåga att uppmuntra och stödja ett komparativt och reflexivt synsätt på historia.

But, ironically, writing has been so central in this that its centrality as a shaper of the construction process itself has been largely assumed and hence unexamined. Other modes of evidence and communication, in combination with or in juxtaposition to written texts, may help to encourage a much-needed examination of the assumptions and deep structures of history as a whole. Film and video can support the emerging reflexivity of oral history practice, and a more consciously developed relationship between oral history and moving images may thus enhance the quality and credibility of both and suggest new directions for historical practice as a whole.163

Sipe skriver att den rörliga bilden utvecklar reflekterandet vid historiskt arbete. Ett utvecklat förhållningssätt mellan muntlig historia och rörlig bild förhöjer kvalitén och trovärdigheten som historisk källa för de båda.164 Han menar att den rörliga bilden tillför ‖layers of expression and evidence as it captures human interaction and settings‖165

. Vidare är den verbala kommunikationens kärna inte grundad på endast ljud. Det talade ordet är inbäddat i en kontext bestående av både omgivning och situation. Man talar med både kroppen, uttal och tonfall.166 Vidare menar Sipe att informanten influeras och refererar till omgivningen under intervjusituationen:

Many people learn to communicate not with the precision or brilliance of their words but with energy and affect—as interviewers often learn when they discover a vibrant interview reduced, in the transcript, to a series of leaden, banal sentences167

Sipe menar att relationen mellan intervjuaren och informanten är något som man går miste om vid transkriberade vittnesmål. Han anser därför att även intervjuaren bör vara med i 162 Sipe, 78 163 Sipe, 79 164 _{Sipe, 79} 165 Sipe, 80 166 Sipe, 79, Langer, (1991) s. 41 167 _{Sipe, 80}

38

videoupptagningen så att mottagaren kommer i en mer direkt relation till vittnesmålet i dess helhet. För att få ett mer komplett intryck av intervjun bör intervjuaren även inbjuda informanten till att reflektera och kommentera över både intervjun och intervjuaren med en slutkommentar.168 Vidare skriver Sipe att de videoinspelade vittnesmålet låter mottagaren se tydligt hur minnet arbetar, huruvida intervjuaren: ‖encourages, probes, or challenges the memory of the narrator–stances often communicated non-verbally‖169. Med den rörliga bilden går det lättare att fånga upp och sedan observera de kriterier man som mottagare av muntlig historia bör vara medveten om för att uppnå förståelse, som; genre, minnets svagheter, den kontextbaserade subjektiviteten hos både intervjuare och informant.170 Avslutningsvis menar Sipe att rörlig bild är det mest optimal verktyget för att förmedla muntlig historia:

video emerge as the most effective ways to record evidence for most oral historical purposes. This is not to say that all or even most interviews must be videotaped, but when the quality of the evidence is crucial and the interview is significant, moving images should be the first choice171

Filmvetaren Pelle Snickars och historikern Cecilia Trenter påpekar hur dokumentära inspelningar oftast genomgår ett antal tagningar vilka sedan monteras ihop till en sammanhängande sekvens. Denna redigering, klippning och ljudpåläggning innebär att subjektiva val påverkar den historiska framställningen av dokumentationen. Detta är något som påverkar inspelningens ‖historieförmedlande status och dess värde som källa‖172

. Snickars och Trenter menar att ‖en filmkällas historiska relevans eller tillförlitlighet beror på vilka frågor man söker svar på‖173.