Kompensation i MKB-processen

Verksamhetsutövare som vill ha tillstånd att anlägga, driva eller ändra en verksamhet är i vissa fall enligt 6 kap. 1 § MB skyldiga att bedöma miljö- konsekvenserna och sammanställa en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Verksamhetsutövaren ska också göra uppgifter om projekt offentliga och skapa möjlighet för samråd.

Bestämmelser om bedömning av inverkan på miljön av verksamheter och åtgärder finns i MKB-direktivet som i huvudsak genomförs genom 6 kap. MB, förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar och miljöprövningsförordningen. Bestämmelserna ska därför tolkas mot bakgrund av direktivet. I 6 kap. MB regleras hur man ska göra när man bedömer konsekvenser på miljön för en verksamhet eller åtgärd. Det görs med hjälp av en arbetsprocess (miljökonsekvensbedömning) och resulterar i en MKB.

151 _{artikel 5 och bilaga IV MKB-direktivet151} 152 _{Se bland annat prop. 1997/98:45 del 1 s. 321.}

90

Syftet med en MKB är att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som den planerade verksamheten eller åtgärden kan medföra för människors hälsa och miljön (6 kap. 3 § MB). Miljökonsekvensbeskrivningen ska, i den utsträckning det behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning, innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla detta syfte (6 kap. 7 § MB). Den skada som bedöms kunna uppstå efter att rimliga skyddsåtgärder vidtagits ska redovisas. Redovisningen av skadan är en viktig utgångspunkt för bedömningen av vilka kompensationsåtgärder som är lämpliga och rimliga.

Om verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska en MKB bland annat innehålla en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar ska undvikas, minskas eller avhjälpas (6 kap. 7 § andra stycket 2 MB). I ett vidare perspektiv kan kompensation anses vara avhjälpande genom att skador som inte kan avhjälpas på den plats där de uppstått istället kan uppvägas av naturvårdsåtgärder på annan plats. Naturvårdsverket bedömer att en sådan tolkning av begreppet avhjälpa i bestämmelsen överensstämmer med miljöbalkens mål och syften.153 Detta innebär att när en verksamhet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska en MKB innehålla en beskrivning av planerade kompensationsåtgärder i de fall sådana åtgärder är möjliga att vidta. För

verksamheter utan betydande miljöpåverkan anser Naturvårdsverket att en MKB ska innehålla beskrivning av planerade kompensationsåtgärder när det behövs.

För verksamheter och åtgärder som omfattas av kravet på MKB innebär detta att det underlag som behövs för att fatta beslut i kompensationsfrågan ska tas fram och redovisas i MKB-processen, vilket bland annat innebär att frågan ska behandlas inom ramen för samråd enligt 6 kap. 4 § MB. En kompensationsutredning kan med fördel redovisas i ett särskilt avsnitt i MKB eftersom detta gör det lättare att hålla isär redovisning av skyddsåtgärder och kompensationsåtgärder.

I större exploateringsprojekt där det redan i ett tidigt skede står klart att omfattande intrång är svåra att undvika bör enligt Naturvårdsverkets uppfattning utredning av kompensationsåtgärder påbörjas tidigt. Det kan i många fall vara lämpligt att länsstyrelsen i samband med det tidiga samrådet vid behov lyfter frågan om kompensation, exempelvis genom att efterfråga en kompensationsutredning. Om det i detta skede är möjligt att göra en övergripande bedömning av vilken typ av påverkan som kan komma att bli aktuell bör även vägledning om inriktningen på kompensationsutredningen ges i samrådet.

Om planerade kompensationsåtgärder riskerar att medföra negativ påverkan på andra enskilda eller allmänna intressen (exempelvis kulturmiljö, renskötsel, totalförsvaret eller jordbruk) bör samrådskontakter tas också med företrädare för

153 _{I den svenska översättningen av MKB-direktivet används begreppet motverka (vilket idag motsvaras}

av ordet avhjälpa i 6 kap 7 § andra stycket 2 MB) när man i den engelska versionen av direktivet använder begreppet offset och i den franska compenser (artikel 5.1.c, 8 a 1 b, 8.4 och bilaga IV punkt 7). Se även prop. 2006/07:95 s. 54.

91

dessa intressen och åtgärder för att begränsa påverkan på motstående intressen redovisas i kompensationsutredningen. Vid kompensationsåtgärder inom renskötselområde bör dialog med berörda samebyar ske i tidigt skede.

Hantering av biotopskydd i infrastrukturprojekt

Förbuden att skada objekt som omfattas av det generella biotopskyddet gäller inte för vägar och järnvägar med fastställd plan154. Istället ska väg- eller järnvägsplanen innehålla uppgifter om påverkan på skyddade biotoper och hur denna påverkan ska hanteras155. För att en plan ska kunna fastställas av Trafikverket krävs att

länsstyrelsen tillstyrker fastställelse156. Länsstyrelsens tillstyrkan kan därför anses innefatta en bedömning av påverkan på berörda biotoper. När undantaget från det generella biotopskyddet infördes framhölls tydligt att förändringen inte skulle innebära en försvagning av skyddet, utan bara en förändring av beslutsformerna. Detta innebär att det precis som i samband med dispensprövning måste vara möjligt att säkerställa att intrång i skyddade biotoper kompenseras där det är motiverat. Frågan om hantering av biotopskydd inklusive eventuella

kompensationsåtgärder i väg och järnvägsprojekt ska hanteras i samrådsskedet.157 Detta innebär att länsstyrelsen i samrådet bör klargöra vilka eventuella

kompensationsåtgärder som länsstyrelsen bedömer är rimliga. I samband med yttrande över den utställda planen bör länsstyrelsen ta ställning till om de kompensationsåtgärder som redovisas i planen är tillräckliga.

6.1.5. Samråd om kompensationsåtgärder för verksamheter utan