Kompensationer för en bristande föräldraförmåga

Våra informanter berättar att ibland kan föräldraförmågan vara bristande på grund av att föräldrarna har särskilda behov som exempelvis ett fysiskt funktionshinder, psykisk ohälsa eller en kognitiv funktionsnedsättning. Informanterna är överens om att det fortfarande är barnets behov som avgör om föräldraförmågan är good enough och att dessa måste tillgodoses oavsett särskilda behov hos föräldern eller inte. Informanterna lyfter även att föräldraförmågan då kan behöva kompenseras för att nå good enough och på så sätt kunna tillgodose barnets behov. Två

kompensationer som en del av våra informanter lyfter är nätverk och stöd från andra insatser. Om familjen har ett fungerande nätverk och därigenom kan få stöd av exempelvis släkt och vänner, eller om föräldern får stöd och hjälp från en särskild insats, kan det väga upp för eventuella brister hos föräldern. På så sätt kan barnen ändå få sina behov tillgodosedda på ett tillräckligt bra sätt.

Elin menar att exempelvis psykisk ohälsa är en riskfaktor för barnets utveckling, men att det är viktigt att inte glömma bort att det finns olika typer av riskfaktorer, som kan vara antingen statiska eller föränderliga, och beroende på detta kan föräldraförmågan skifta. Hon säger så här:

Det finns statiska riskfaktorer som du aldrig kan förändra. Exempelvis en somatisk sjukdom, ett handikapp, den är statisk. Du kan inte gå in och sätta in insatser för att få personen att bli friskare i sin sjukdom. Men däremot kan man sätta in

kompenserande insatser som gör att det blir mindre svårt i vardagen att vara en förälder. Sen finns det då riskfaktorer som är föränderliga och det är dom vi ska hålla fokus på.

Elin fortsätter:

Vi kan ta ett exempel att vi träffar en förälder som har en aktuell psykisk ohälsa, men det säger ingenting om att den här

föräldern alltid har en psykisk ohälsa [...] vi behöver titta på hur länge har den varat, hur ger den sig i uttryck när den är i full blom och hur funkar föräldern när den får hjälp med sin psykiska ohälsa.

Det Elin pratar om går att koppla till Winnicotts (1983) beskrivning av

föräldraskap och att det inte behöver vara perfekt för att anses som good enough. Winnicott (1983) pekar också på att det framförallt är förälderns kärlek och tillgivenhet till sitt barn som gör föräldern till good enough och det är faktorer som en förälder oavsett handikapp eller psykisk ohälsa kan ha för sitt barn. Detta innebär att trots att en förälder lider av ett handikapp eller psykisk ohälsa betyder inte det att föräldern inte kan vara en good enough förälder.

Våra informanter betonar även vikten av ett starkt nätverk kring familjen som en kompensation för när något i föräldraförmågan brister. Amanda menar att ett nätverk kan väga upp till good enough om något i föräldraförmågan brister:

Så man har väl träffat ganska många som man inte tycker är tillräckligt bra men som väger upp det med ett bra nätverk istället [...] vi mötte så många föräldrar som inte är tillräckligt bra, men just ett nätverk har funnits som stöttar upp.

Även Eva betonar vikten med ett bra nätverk och att ta emot hjälp från andra instanser, och uttrycker att detta kan vara skillnaden mellan att en familj får stanna kvar på institutionen eller åka hem.

Vi sa att det finns ett gott stöd i nätverket runt omkring, de kan reda ut det om de tar emot hjälp från habiliteringen också [...] Och så blev det så, så fick dom flytta hem tillsammans.

Sandra betonar också att det kan finnas kompensationer som kan väga upp för brister som finns och ändå göra föräldraskapet good enough, och menar att det dessutom är vanligt att föräldrar behöver stöd utifrån:

Man kan ju försöka kompensera upp och liksom titta på hur kan föräldern klara av sitt föräldraskap med viss hjälp, och så får man se om man klarar av att fylla upp good enough med den hjälpen som finns [...] det kan ju vara familjens nätverk, kanske finns det släktingar som kan kompensera och avlasta föräldern.

Eller visst stöd från öppenvården kan också kompensera. Så jag tänker att man kan va good enough som förälder även om allt inte är uppfyllt, om de behoven kan tillgodoses med hjälp från annat håll.

Det våra informanter berättar om vikten av ett nätverk betonas även i BBIC- mallen, där socialt nätverk är just ett av områdena under familj och miljö i BBIC- triangeln. Där beskrivs de sociala nätverket som personer som familjen har kontakt med privat, exempelvis släkt och vänner, och att ett bra nätverk fungerar som en skyddsfaktor som kan förstärka positiva faktorer och minska på negativa (Socialstyrelsen 2018). Detta tyder på att det sociala nätverket är, och bör vara, något som beaktas i utredningar och bedömningar av barn och föräldraförmåga, då det kan kompensera för om föräldern brister inom något område.

Socialstyrelsen (2018) beskriver även det professionella nätverket som innefattar exempelvis hälso-och sjukvård, förskola, skola och personal inom socialtjänsten. Det professionella nätverket kan innebära ett stöd för en förälder, och också det fungera som en kompensation. I ovanstående citat beskrivs både det sociala och det professionella nätverket som något positivt för barnet och föräldrarna och som något som kan vara avgörande ifall föräldern kan anses vara good enough trots att någonting i föräldraförmågan brister.

Det sociala nätverket kan även ses ur Bowlbys (1969) teori om anknytning. Där beskrivs att barnet ofta utvecklar fler än en anknytningsrelation, vilket skulle kunna vara till en släkting eller vän till familjen. Barnet skulle kunna utveckla en trygg anknytningsrelation till denna person, som skulle kunna gynna barnets utveckling. Utifrån anknytningsteorin, BBIC samt det våra informanter berättar går det att konstatera att det sociala nätverket kan vara en skyddsfaktor för barnet. Både det sociala och det professionella nätverket kan alltså väga upp den

bristande föräldraförmågan, så att det i slutändan, med viss hjälp, ändå kan anses vara good enough.

6. SLUTDISKUSSION

Trots att begreppet good enough är diffust och utan någon entydig beskrivning tycks våra informanter ändå veta hur de ska beskriva innebörden av en tillräckligt bra förälder samt hur en bedömning av föräldraförmågan görs baserat på detta. Det mest väsentliga som framkommer i denna studie är att innebörden av good enough föräldraförmåga inte kan beskrivas utifrån en färdig mall eller checklista som föräldern måste uppfylla för att anses vara good enough. Innebörden av vad en good enough förälder är måste istället sättas i förhållande till vad det specifika barnet har för behov och hur föräldern förmår tillgodose dessa behov. Det är alltså barnet som bestämmer vart ribban ligger för good enough föräldraförmåga.

Utifrån våra teorier, kunskapsläget samt den empiri vi samlat in i form av intervjuer framkommer dock två faktorer som behöver finnas i alla föräldraskap för att det ska anses vara good enough; en trygg anknytning och förmågan att mentalisera. Vi har dessutom konstaterat att BBIC-mallen upplevs vara en bra och tydlig metod att utgå ifrån när barnets behov och förälderns förmåga ska bedömas. Det tycks även finnas en gemensam uppfattning om att de områden som finns i BBIC inte behöver vara uppfyllda till fullo, utan en förälder som brister inom vissa områden eller bara uppfyller vissa områden till viss del kan ändå anses vara good enough.

Syftet med denna studie var att ta reda på vad professionella upplever att det innebär att vara en good enough förälder, samt hur de gör bedömningar om föräldraförmågan baserat på detta. Vårt metodval av kvalitativa, semi-

strukturerade intervjuer har genererat ett resultat som uppfyller detta syfte och som svarat på våra frågeställningar. Den intervjuguide vi använde oss av under våra intervjuer gav oss svar på just det vi ville undersöka, men öppnade även upp för andra perspektiv och riktningar inom ämnet. Våra informanter har alltså kunnat gå utanför de förutbestämda frågor vi ställt och komma in på sidospår som också blivit en viktig del av vårt resultat. Exempel på sådant som framkommit i våra intervjuer som sidospår på våra förutbestämda frågor är faktorer som kan kompensera för ett icke good enough föräldraskap, att när det finns skillnader mellan mammor och pappor är det många gånger kulturbaserat samt att olika uppfattningar av good enough inte behöver innebära problem i en bedömning. Vårt urval av informanter består av 6 utbildade socionomer, som alla har lång erfarenhet av socialt arbete med barn och familjer, med fokus på just

föräldraförmåga, vilket innebär att det resultat vi framställt baseras på empiri samlat av experter inom det område vi studerat. Med detta i åtanke kan det resultat som framställts här ses som tillförlitligt, då det baserar på just erfarna socialarbetares, vars yrke är just att bedöma föräldraförmåga, upplevelser. Dock är urvalet relativt litet vilket innebär att de svar som framkommer inte behöver gälla för yrkesgruppen i helhet. Däremot har våra informanter något skilda arbetsuppgifter, i olika verksamheter i olika geografiska lägen, vilket innebär att vårt resultat ändå har en viss bredd med olika perspektiv.

Good enough föräldraförmåga är en stor del i det sociala arbetet med barn och familjer, och vi har konstaterat att innebörden av begreppet kan variera från person till person. En del av den forskning vi tidigare beskrivit menar att varierande uppfattningar om good enough kan vara problematiskt då

bedömningen av förälderns förmåga riskerar att bli allt för subjektiv och kan då se olika ut beroende på vilken professionell som gör bedömningen. Våra informanter menar att varierande uppfattningar om good enough inte behöver vara ett problem

i arbetet, så länge det ges utrymme att diskutera de olika ärenden som arbetas med. Om beslut och bedömningar är förankrade i hela eller större delen av arbetsgruppen bör det inte medföra problem med allt för subjektiva bedömningar som forskningen beskriver, då flera olika perspektiv och åsikter lyfts och man som professionell kan “mötas på mitten” i sina olika uppfattningar om good enough och komma fram till en gemensam bedömning. Vi kan alltså konstatera att det är av vikt att det ständigt hålls en levande diskussion om begreppet inom professionen då innebörden av good enough både kan förändras över tid och upplevas olika. Vi anser att professionen även skulle dra nytta av ytterligare forskning och studier angående de olika upplevelser professionella kan ha om good enough föräldraförmåga, vad de varierande upplevelserna beror på och hur man undviker att det medför problem i bedömningar. Kanske skulle professionen och verksamheterna även dra nytta av att ha obligatoriska tider där det läggs tid på diskussion och reflektion kring olika ärenden och olika synvinklar och perspektiv. Detta för att minska risken att bedömningar och beslut baserar på enskildas

uppfattningar och för att öka medvetenheten om att vi alla har olika värderingar och erfarenheter som kan påverka vår uppfattning om good enough

föräldraförmåga, och på så sätt kunna komma överens om en mer gemensam uppfattning.

Konceptet good enough föräldraförmåga har en stor del inom det sociala arbetet med barn och familjer. Efter den här studien har även ett intresse väckts för hur konceptet tillräckligt bra föräldraförmåga diskuteras och upplevs i det vardagliga livet, alltså av både föräldrar och icke-föräldrar som inte är yrkesverksamma och som heller inte kommit i kontakt med det sociala arbetet inom området barn- och familj. Vi har tidigare diskuterat att vi ständigt präglas av pågående diskussioner i olika forum om hur en bra förälder ska vara, och att detta många gånger skapar en press på föräldrar att upprätthålla bilden av att vara den perfekta föräldern. Utifrån de teorier, den forskning och det resultat vi presenterar i denna studie kan vi dock konstatera att den perfekta föräldern inte finns. Kanske behövs det i större

utsträckning även en diskussion om begreppet good enough utanför professionens värld, just för att göra det tydligt för föräldrar att perfektion inte är något man behöver sträva efter i ett föräldraskap och att man heller inte ska känna press på att aldrig göra misstag eller vara en expert på barnets utveckling och behov. För utifrån denna studie går det ju att konstatera att ingen förälder behöver vara perfekt för att vara en bra förälder till sitt barn, utan det räcker faktiskt att bara vara just good enough.

REFERENSLISTA

Adcock M, White R (1985) Good-Enough parenting: A framework for assesment, London: British Agencies for Adoption and Fostering.

Allison E, Fonagy P (2012) “What is mentalization? The concept and its

foundation in developmental research and social-cognitive neuroscience” i Minding the child - Mentalization-Based Interventions with Children, Young People and their Families (red.) Nick Midgley, Ioanna Vrouva, Routtledge, East Sussex.

Aspers, P (2011) Etnografiska metoder, Stockholm: Liber.

Brigid, D (1999) Beliefs in Child Care: Social Work Consensus and Lack of

Consensus on Issues of Parenting and Decision-Making, Children and society, p.

179-191

Broberg A, Granqvist P, Ivarsson T, Risholm Mothander P (2006)

Anknytningsteori. Betydelsen av nära och känslomässiga relationer, Natur &

Kultur, Stockholm.

Bryman A (2008) Samhällsvetenskapliga metoder, Liber AB, Malmö.

Bowlby, J (1969) Attachment and Loss, Vol. 1: Attachment. London: Hogarth Press and the Institute of Psycho-Analysis.

Bowlby, J (1973) Attachment and Loss, Vol. 2: Separation: Anxiety and Anger. London: Hogarth Press and the Institute of Psycho-Analaysis.

Choate, P & Engstrom, S (2014) The “Good Enough” Parent: Implications for

Child Protection, Child care in practice 2014 p. 368-382.

Grandelius, B (1999) Att sätta gränser - ett villkor för växande, Stockholm: Natur & Kultur

Houghughi, M & Speight, A (1998) Good enough parenting for all children - a

strategy for a healthier society, Arch dis child 1998, 78:293–300.

Johansson, A (2005) Narrativ analys i praktiken. I Johansson, Anna (2005)

Narrativ teori och metod Lund: Studentlitteratur.

Kedell, E (2001) Going home: Managing ‘risk’ through relationship in returning

children from foster care to their families of origin, Qualitative Social Work

11(6), 604–620.

Körner E (2005) Föräldraskapets (o)möjligheter - utredning och behandling av

barn och relationen förälder-barn ur ett anknytningsperspektiv, Risbergs

Information & Media AB.

Maitra B (2005) Culture and child protection, Current Peadiatrics, 15, p. 253-259. Socialstyrelsen 2018 - Grundbok i BBIC, Barns behov i centrum

Sporek, P (2014) Good enough is just perfect, British Journal of Midwifery, September 2014, p.682.

Sundell, K & Egelund, T (2000) Barnavårdsutredningar - en kunskapsöversikt, Gothia AB, Stockholm.

Taylor M, Lauder W, Moy M & Corlett J (2009) Practitioner assessments of ‘good enough’ parenting: factorial survey, JCN Journal of Clinical Nursing, 18,

p. 1180-1189.

Vetenskapsrådet (2017) God forskningssed, Stockholm. Wallroth P (2010) Mentaliseringsboken, Karneval förlag.

Winnicott, DW (1983) Barnet, familjen och omvärlden, Stockholm: Natur & kultur.

Woodcock, J (2003) The social work assessment of parenting: An exploration, British Journal of Social Work (2003) 33, p. 87-106.

Bilaga 1 – Intervjuguide

Frågor/utgångspunkter för samtalet:

 Be intervjupersonen berättar om sig själv, sin yrkesroll, platsen där hen arbetar, vad hen arbetar med, hur länge hen arbetat där.

 Kan du beskriva vad ”good enough” föräldraförmåga innebär?

 Skillnaden på good enough och bra föräldraförmåga?

 Vad innebär det om föräldern inte är ”good enough”?

 Hur gör du/ni bedömningen om föräldraförmågan är good enough eller inte?

 Finns det en tydlig, gemensam uppfattning inom yrket vad good enough innebär, eller kan det skilja sig åt från person till person?

 Skillnader i hur ”good enough” upplevs beroende på kön (om det är en mamma eller pappa som är under utredning eller behandling?)

 Kan ”good enough” innebära olika för olika föräldrar/olika barn?

 Påverkas innebörden av ”good enough” av barnets ålder/utveckling?

Bilaga 2 - Informationsbrev

Projektets titel:

Den tillräckligt bra föräldern Datum: 2019-04-03

Studieansvarig/a: (student/er) Malin Kristensson Izabella Johansson E-post: malinkristensson93@gmail.com izabellajohansson96@hotmail.se

Studerar vid Malmö universitet, Fakulteten vid hälsa och

samhälle,

205 06 Malmö, Tfn 040- 6657000 Utbildning: Socionomprogrammet Nivå: Kandidatnivå

Information om projektet:

Vi är två studenter från Malmö Universitet som läser termin 6 på

Socionomprogrammet. Vi håller just nu på med vårt examensarbete, som syftar till att utforska vad professionella inom utredning och behandling av familjer anser vara ”good enough” föräldraförmåga, samt vad de professionella grundar sin bedömning på. Vi kommer göra en kvalitativ fallstudie som grundar sig på intervjuer med professionella inom socialt arbete med familjer.

Det här informationsbrevet är en förfrågan om ditt intresse att delta i en intervju. Intervjun kommer beröra teman som handlar om uppfattningar av tillräckligt bra föräldraförmåga och bristande föräldraförmåga, samt hur dessa bedömningar görs. Intervjun beräknas ta max 45 minuter. Din identitet och din arbetsplats kommer att anonymiseras i det material vi sedan kommer analysera och presentera.

Intervjun kommer att spelas in för att sedan transkriberas. Ljudfilen kommer, efter att examensarbete blivit godkänt, att raderas.

Ditt deltagande är helt frivilligt och du kommer få skriva på en samtyckesblankett innan intervjun genomförs. Du kan dra tillbaka ditt samtycke till deltagande innan arbetet lämnas in utan närmare motivering. Den information du lämnar till oss kommer enbart användas till det här examensarbetet; den slutliga versionen kan dock komma att publiceras på Malmö Universitets hemsida www.muep.mau.se Om du kan tänka dig ställa upp på en intervju, svara på det här mailet senast under vecka 17 så kontaktar vi dig för att boka en tid. Intervjuer kommer hållas mellan vecka 17-19.

Malin Kristensson Izabella Johansson

Härmed tillfrågas Du om deltagande i studien