Kompetens eller kompetensbrist - Du behöver lära känna personen

En betydande del av distriktssköterskornas upplevelser av att vårda patienter med demenssjukdom kunde härledas till kunskap och/eller kunskapsbrist gällande sjukdomen (Synte et al., 2017; Gilbert et al., 2021; Clifford & Doody, 2017; Pennbrant et al. 2020). I vissa fall beskrevs hur bristfällig kunskap kring demenssjukdom och dess symtom kunde framkalla en osäkerhet hos distriktssköterskan. På grund av bristfällig kunskap uppstod svårigheter att hantera situationer som involverande BPSD (Synte et al., 2017; Piirainen et al., 2018). Enligt Cooper et al. (2016) var de viktigaste kunskaperna en distriktssköterska kunde besitta vid vård av äldre bland annat demensvård, att främja autonomi och kunskap kring näringslära. Det fanns ett behov av ökad kunskap för att vårda patienter med demenssjukdom vilket även blev tydligt när en nyexaminerad distriktssköterska intervjuades. Hen beskrev att det saknades kunskap kring demenssjukdom och hade därför endast förmåga att utföra omvårdnad riktad mot de mest grundläggande behoven:

“I am very junior…I don´t know much about dementia and I can´t cope with everything I have to do so I just do the bare basics- feed them, wash

them, no time to talk to them” (Gilbert et al., 2021).

Trots att anhöriga stundvis kunde försvåra distriktssköterskans arbete var anhöriga även en viktig tillgång för kunskapsinhämtning. En distriktssköterska beskrev att det var viktigt att involvera anhöriga i omvårdnaden och att de anhöriga var en viktig informationskälla till

patientens livshistoria. Genom att ta del av anhörigas berättelser om patienten kunde distriktssköterskan lära känna patienten och lättare tillgodose patientens behov (Pennbrant et al., 2020; Piirainen et al., 2018).

Vidare beskrevs att bristfälliga kommunikationsfärdigheter hos distriktssköterskan kunde ha en negativ inverkan på vårdandet. En distriktssköterska beskrev ett behov av utbildning inom kommunikation då hen upplevde svårigheter att kommunicera med patienter vars demenssjukdom påverkat deras talförmåga:

“Patients with dementia cannot say the words anymore…. how to communicate with them? We need more skills on how to really communicate so we know, you know, what they need” (Synte et al., 2017).

Ett behov av ökad kunskap inom kommunikation var inte enbart tydlig i relationen distriktssköterska – patient, utan svårigheter att kommunicera upplevdes även i samtal med anhöriga (Synte et al. 2017; Spenseley et al., 2017). Distriktssköterskan hade stundvis svårigheter att planera och utföra omvårdnaden av patienten då anhöriga ville utföra omvårdnaden på sitt eget vis (Spenseley et al., 2017). En annan orsak till att distriktssköterskorna upplevde svårigheter i kommunikationen med anhöriga var att samtalsämnen rörande patienten kunde upplevas känsliga och svåra att tala om:

“Because some nurses find it so difficult to speak to relatives. Because it is a very sensitive issue and relatives ask. I think that´s another skill that would help and support nurses, to deal with that difficult conversation, issues… because some nurses find it very difficult” (Synte et al., 2017).

En annan aspekt av bristfällig kunskap kring demenssjukdom kunde vara distriktssköterskans sätt att tolka patientens handlingar. En distriktssköterska förklarade att hennes distriktssköterskekollegor stundvis såg patientens handlingar, i de situationer patienten var svårare att hantera, som något till följd av deras personlighet snarare än som ett symtom av demenssjukdomen (Clifford & Doody, 2017; Piirainen et al., 2018).

I de fall patienten uppvisade någon form av BPSD kunde distriktssköterskan i vissa fall söka hjälp hos expertis inom området. På så vis kunde distriktssköterskans förståelse för patientens beteende öka och rätt omvårdnadsinterventioner kunde sättas in:

“…say for a client that has verbal aggression, we could go to a best practice team get some suggestions how to redirect the client, how to minimalize aggression, how to educate staff to deal with behavior as well,

because you know, the HCA staff gets really no education on that”

(Spenseley et al., 2017).

En annan källa till kunskap var att lära av kollegor, både av andra distriktssköterskor och av andra professioner. Genom att ta del av andras kunskaper och erfarenheter upplevde distriktssköterskor att de fick en bredare kompetens och en djupare förståelse för patienten (Pennbrant et al. 2020; Piirainen et al., 2018).

Distriktssköterskor beskrev att ökad kunskap kring demenssjukdom och arbetslivserfarenhet bidrog till en känsla av trygghet. Med längre erfarenhet och mer kunskap kunde distriktssköterskor känna ett lugn och en acceptans inför komplexa situationer:

” Sometimes you have to accept that you can’t do everything/…/the most important thing is that as a nurse I make sure that they [the patients] are comfortable/…/working for the older person’s well-being and being able to

prevent and prepare for what is to come is something that comes with knowledge and work experience” (Pennbrant et al., 2020).

Diskussion

Syftet med litteraturstudien var att belysa vad som påverkar distriktssköterskors upplevelser av att vårda patienter med demenssjukdom. Litteraturstudiens resultat bygger på resultatet från nio vetenskapliga artiklar som samtliga beskriver distriktssköterskans upplevelser.

Upplevelserna kunde sammanfattas i tre olika kategorier som kom att utgöra resultatet i litteraturstudien: Vårdrelationer, omtanke och människovärde, Tidsbrist och resursbrist och Kompetens eller kompetensbrist och.

Resultatdiskussion

I resultatet framkom vad som påverkar distriktssköterskors upplevelser av att vårda patienter med demenssjukdom i hemmet. Det var viktigt att vården grundades i att se individen bakom demensdiagnosen samt en god vårdrelation mellan distriktssköterskan och patienten. Att se patienten bakom demensdiagnosen menar Socialstyrelsen (2017a) i sin ”Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom – stöd för styrning och ledning” är en förutsättning för personcentrerad vård. Vidare beskriver Socialstyrelsen (2017) att all hälso- och sjukvård som utformas runt patienten ska grundas i ett personcentrerat synsätt där distriktssköterskan bör se patienten som en aktiv samarbetspartner. Vårdrelationen ska genomsyras av ett förhållningssätt där distriktssköterskan respekterar patientens integritet, autonomi och fria vilja men även ser personen bakom patientrollen. Personcentrerad vård handlar om att se en person/patients fysiska och psykiska delar och inte bara behandla fysisk sjukdom (Svensk sjuksköterskeförening, 2010). Vikten av en god vårdrelation styrks av Lillekroken et al. (2017) och van Manen et al. (2021) som beskriver att det i vårdandet av patienter med demensdiagnos är viktigt att vara i ”nuet” genom att bekräfta och se patienten, både för den hen är men även för den hen tidigare var. Vidare beskriver Lillekroken et al. (2017) och van Manen et al. (2020) att vårdrelationen mellan distriktssköterskan och patienten bör grundas i lika människovärde och respekt för patientens integritet och värdighet. Respekt för patientens integritet, autonomi och värdighet belyses även i denna studies resultat där (Gilbert et al. 2021) beskriver vikten av att se patienten för den hen är och att föreställa sig att rollerna var ombytta. Genom att ha en god vårdrelation beskriver O’Neill et al. (2017) att det blir lättare att vårda patienten och ge vård av god kvalitet. Vikten av respekt för patientens integritet, autonomi och värdighet som framgick i denna studies resultat styrks även av International Council of Nurses (ICN) som utformat en etisk kod för sjuksköterskor vilken bör utgöra grunden i all hälso- och sjukvård. I den etiska koden lyfts varje enskild individs rätt till anpassad vård med respekt för integritet,

autonomi och värdighet, oberoende av skillnader i bland annat kön, ålder, etnicitet och handikapp (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).

I litteraturstudiens resultat framgick även att det i många fall inte var distriktssköterskans kompetens som stod i vägen för förmedlandet av god vård utan snarare bristen på resurser (Midtbust et al., 2018a; Ma et al., 2020; Digby et al., 2018). Bristen på resurser resulterade i att distriktssköterskorna inte hann spendera den tid de önskade med patienterna (Gilbert et al., 2021; Synte et al., 2017; Midtbust et al., 2018a). Att tidsbrist påverkar distriktssköterskans vårdande styrks av Lillekroken et al. (2017) och Digby et al. (2018) som beskriver att distriktssköterskor upplever en frustration då de tvingas att välja mellan att spendera tid med patienterna och kunna förmedla god vård eller utföra alla de arbetsuppgifter som ska hinnas med under arbetspasset. Att inte hinna med både arbetsuppgifter och att spendera tid med patienterna medförde en upplevelse hos distriktssköterskorna av att vara otillräckliga.

I resultatet framkom att arbetsmiljön hade stor inverkan på distriktssköterskans upplevelse av att vårda patienter med demenssjukdom. Resursbrist, tidsbrist och hög arbetsbelastning var några av de upplevelser som hade stor betydelse i vårdandet och en negativ inverkan på distriktssköterskors mående. Distriktssköterskorna upplevde en underbemanning, både i den egna yrkesgruppen men blev även påverkade av underbemanning bland övrig vårdpersonal.

Att tidsbrist och resursbrist har en negativ inverkan på både vårdandet och distriktssköterskornas mående är i linje med artiklar av Smythe et al. (2020), Taniguchi et al.

(2017) samt Digby et al. (2018). Där undersöker de bland annat olika faktorer som kan leda till utbrändhet hos distriktssköterskor som vårdar patienter med demenssjukdom och att resursbrist, tidsbrist och hög arbetsbelastning har en negativ inverkan på distriktssköterskans hälsa. Vidare beskriver Smythe et al. (2020) att den höga arbetsbelastningen som råder bland distriktssköterskor som vårdar patienter med demenssjukdom även har en direkt negativ inverkan på distriktssköterskans hälsa, både psykiskt och fysiskt. I en artikel av Ejd (2017) framgår att utmattningssyndrom är den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning bland hälso- och sjukvårdspersonal i Sverige. Vidare beskriver Ejd (2017) att Ersta psykiatriska klinik i Stockholm utvecklat ett speciellt behandlingsprogram för utmattningssyndrom bland vårdpersonal och att denna kategori är deras största patientgrupp.

Ytterligare en aspekt av tidsbristens och resursbristens negativa inverkan på både distriktssköterskor och patienter tydliggörs i en artikel av van Manen et al. (2020) som beskriver vikten av att vara lugn i mötet med patienten med demenssjukdom då dessa patienter

ofta är känsliga för stress och kan reagera på forcerat och yvigt kroppsspråk. Detta är något som står i strid med studiens resultat där det framkom att majoriteten av distriktssköterskorna är stressade i mötet med patienterna med demenssjukdom på grund av den höga arbetsbelastningen och rådande underbemanning.

Något som antas vara en konsekvens av rådande resursbrist och som bör tas i beaktning är förskrivning av läkemedel, då främst antipsykotiska läkemedel. I flertalet forskningsstudier framgår att denna läkemedelsgrupp endast ska förskrivas till patienter med demenssjukdom vid mycket svår BPSD och i de fall där samtliga omvårdnadsinterventioner är otillräckliga patientens behov. Trots detta visar även flera forskningsstudier att denna läkemedelsgrupp förskrivs i stor utsträckning till personer med demenssjukdom (Bjerre et al. 2018).

Orsaken antas i flera fall bero på tidsbrist och resursbrist både bland distriktssköterskor och omvårdnadspersonal som på grund av den höga arbetsbelastningen är oförmögna att tillgodose patientens omvårdnadsbehov. Att ersätta omvårdnad med lugnande läkemedel talar snarare för ett kostnadseffektivt synsätt snarare än ett personcentrerat synsätt.

I Litteraturstudiens resultat framgick att en viktig faktor i distriktssköterskors upplevelser av att vårda patienter med demenssjukdom kunde härledas till kompetens och/eller kompetensbrist (Synte et al. 2017; Gilbert et al. 2021; Clifford & Doody 2017). Kompetensens betydelse blev extra tydlig i distriktssköterskans förmåga att hantera komplexa patientsituationer (Synte et al., 2017). Vikten av att distriktssköterskan besitter adekvat kompetens tydliggörs av Svensk Sjuksköterskeförening (2019) som beskriver att distriktssköterskan tillsammans med anhöriga och patienten är ytterst ansvarig över att identifiera patientens behov samt att planera och organisera omvårdnaden runt om patienten.

Distriktssköterskans behov av adekvat kompetens för att säkerställa god omvårdnad styrks ytterligare av Otsuka et al. (2020) som beskriver att en ökad kunskap hos distriktssköterskan gällande demenssjukdom och BPSD leder till ökad förståelse för olika beteenden. Genom ökad förståelse för patientens BPSD kan distriktssköterskan lättare hantera komplexa situationer när de uppstår och på så vis förmedla bättre vård. Blaser och Berset (2019) beskriver att de distriktssköterskor som arbetade på långtidsboenden specialiserade för patienter med demenssjukdom uppvisade en mer positiv attityd gentemot patienterna och till demenssjukdom. De distriktssköterskor som arbetade på boenden där boendena inte enbart hade demenssjukdom och korttidsboenden hade således en mer negativ inställning till demensvård. Även detta kan tala för att en ökad kunskap gällande demenssjukdom har en

positiv inverkan på vårdandet av denna patientgrupp. Taniguchi et al. (2017) och Ma et al.

(2020) menar även de att BPSD är komplexa symtom på demenssjukdom som kräver mer kunskap för att bemöta och lindra. Vidare menar Taniguchi et al. (2017) och Ma et al. (2020) att det saknas kunskap inom vården i stort och att det är en utmaning att finna stöd hos kollegor och andra yrkeskategorier.

Metoddiskussion

Litteraturstudien utformades genom att vetenskapliga artiklar systematiskt söktes fram i databaser enligt SBU:s metodbok (SBU, 2020). Sökningen har utförts enligt en strukturerad och noggrann process och har dokumenterats så den kan utföras igen vilket ökar studiens trovärdighet, överförbarhet och pålitlighet. Trovärdighet handlar om att studien svarat på dess syfte och resultatet har sedan gemensamt diskuterats och analyserats. Hela processen finns dokumenterad i tabeller och figurer. Pålitligheten i studien bygger på att rätt metod används för att få fram litteraturstudiens resultat. (SBU, 2020). Vidare beskrivs ingående på vilka vis trovärdighet och pålitlighet byggts upp och påverkat studiens resultat.

För att avgränsa litteraturstudien och strukturera sökningen i databaser avvändes SPICE (SBU, 2020) och på detta vis kunde syfte och inklusions- och exklusionskritierier formas. Under arbetets gång växlade inklusions- och exlutionskriterierierna när det kommer till distriktssköterskors upplevelser. Detta då det saknades forskning kring just denna yrkesgrupp och att det internationellt sett fanns en stor grupp av grundutbildade och specialiserade sjuksköterskor och som arbetade inom demensvård. Detta framgick under datasökningens genomförande och relaterat till detta inkluderades även grundutbildade sjuksköterskor som arbetade inom hemsjukvård. Under sökprocessen framkom även att det var en omfattande skillnad i hur vården kring de demenssjuka var utformad. Länder utanför västvärlden exkluderades således då de bland annat placerade patienter med BPSD på psykiatriavdelningar.

Databassökning genomfördes därför upprepade gånger för att finna upplevelser av distriktssköterskor som arbetar med berörd patientgrupp samt för att finna länder med västerländsk vårdkultur. Inklusions- och exlutionskriterier bidrog till att höja studiens trovärdighet då de även medfört att artiklarnas resultat beskriver studiens syfte.

För att beskriva aktuell forskning begränsades artiklarnas publicering från 2016. Detta snäva sökspektrum på artiklar, som inte var äldre än fem år, diskuterades fram mellan författarna då det skett stora förändringar inom hemsjukvården under denna tidsperiod. Som tidigare beskrivits har det skett en drastisk minskning av platser på särskilt boende mellan åren 2016–

2020 med 4317 platser totalt (Socialstyrelsen, 2020a). Författarna till studien tror inte att detta har påverkat trovärdigheten då mycket fakta ändå har framkommit ur artiklarna som bygger denna studies resultat. Studiens resultat bygger på aktuell forskning då forskningen som denna studie sammanställt är den absolut senast publicerade i vetenskapliga tidskrifter (Henricsson, 2017).

För att finna rätt sökord och sökstrategier tog författarna hjälp av två bibliotekarier från Karlstad Universitet för att få fler konkreta sätt att finna artiklar. Genom att strukturera upp sökorden med hjälp av SPICE-modellen tydliggjordes ämnesorden som kunde användas i datainsamlingen (SBU, 2020). Databaserna där artiklarna söktes i var Cinahl och PubMed vilka är databaser med bred inriktning mot omvårdnad och medicinsk vetenskap (Polit & Becks, 2017). Vid en litteraturstudie bör minst två databaser användas då det höjer studiens sensitivitet och trovärdighet genom att det finns större möjlighet att finna ändamålsenliga artiklar (SBU, 2020; Henricson, 2017). Det finns olika sökstrategier beroende på databas menar SBU (2020).

Det tog längre tid än planerat att söka fram artiklar som svarade mot studiens syfte vilket kan ha påverkat och begränsat studiens kvalitet (Henricson, 2017). För att kompensera detta utfördes en bred sökning med flera sökord med både ämnesord och fritextsökning. Genom att använda sig av olika indexord kunde författarna anpassa sökningarna i respektive databas.

Tillsammans med booleska sökoperatorn AND, för att utöka exaktheten och OR för att öka sensitivitet kunde sökningen breddas i databaserna. Sökresultaten i databassökningen var ytterst begränsade och artiklar söktes då främst fram genom fritextord. I databasen PubMed kunde endast fritextord användas då Mesh-termer mot distriktssköterskans upplevelser inte påträffades med inriktning mot demens. Under sökprocessen framkom nya sökord genom identifierande av artiklarnas ämnesord. Detta utökade antalet sökord, främst i Cinahl, och gav författarna möjlighet att utforska flera olika ordkombinationer för att finna fram eventuella artiklar som svarade på syftet i studien (Polit & Beck, 2017). Sökord för hemsjukvård användes inte vilket kan ha påverkat sökningen men hemsjukvård användes då i stället som ett inklusionskriterie. Detta kan ha medfört att fler artiklar blev funna då ett stort antal artiklar granskades i datainsamlingen. Genom att använda fritextsökning har risken minskat att artiklar missats under databassökningen. Henricson (2017) menar att det är en viktig process att genomföra fritextsökning i en systematisk litteraturstudie då det annars finns risk att relevant resultat missas. Shenton (2004) menar att det är betydelsefullt med fritextsökning för att inhämta så mycket fakta som möjligt och skapa en så sammanhållen och trovärdig bild som möjligt av verkligheten. För att ytterligare öka trovärdigheten, pålitligheten samt

överförbarheten i litteraturstudien beskrevs sökord, urval och databearbetning (Shenton, 2004).

Vid de olika sökningarna uppdagades dubbletter, artiklar som visats vid fler än en sökning.

Totalt framkom detta vid sju olika sökningar i Cinahl samt två gånger i sökningen i PubMed.

De flesta artiklar som bygger denna studies resultat är hämtade ur Cinahl då denna databas riktar sig mot omvårdnad. I PubMed var det få artiklar som beskrev distriktssköterskors upplevelser och riktade sig oftare mot direkta patientbeskrivningar (Henricson, 2017).

För att stärka trovärdigheten i studien har det varit av största vikt att forskningen byggt på etiskt granskade projekt där etiska förutsättningar varit prioriterade. Shenton (2004) beskriver att forskning som bygger på frivilligt deltagande höjer möjligheten att deltagarna svarat i enlighet med sanning och äkta tankar och känslor än hur de skulle agera under tvång. Detta höjer trovärdigheten i denna litteraturstudie då samtliga artiklar genomgått etisk granskning.

(Henricson, 2017). Artiklarna var även Peer reviewed vilket höjer studiens trovärdighet genom att yrkeskunniga forskare granskat artiklarna och funnit dem trovärdiga (Polit & Beck, 2017).

Källorna som bygger resultatet var av både kvalitativ- och kvantitativ metod och svarar mot syftet att belysa distriktssköterskors upplevelser av att vårda patienter med demenssjukdom.

Detta för att få med så stort underlag som möjligt och på så vis kompletteras resultatet och höjer studiens trovärdighet (SBU, 2020; Henricson, 2017). Artiklarna valdes med omsorg och kvalitetsgranskades för att hålla hög kvalitet (Polit & Beck, 2017). Artiklarna som svarade mot studiens syfte lästes var för sig för att sedan diskuteras ihop för vidare bearbetning. Ett svensk-engelskt lexikon användes under databearbetningen för att minska risken för tolkningsfel vilket stärker studiens trovärdighet, pålitlighet samt överförbarhet (Henricsson, 2017). För att metodiskt bygga denna studies metod användes riktlinjer från SBU:s metodbok (SBU, 2020).

För att strukturera upp kategorier användes Graneheim och Lundman (2004) innehållskategorisering. Trovärdigheten i studien har även stärkts av att arbetet stöttats och handletts av en utomstående handledare genom regelbundna handledningstillfällen (Granheimer & Lundman, 2004).

För att kvalitetsgranska artiklarna användes Polit och Becks (2017) ”Guide to an overall critique of a quantitative research report” samt granskningsmall för kvalitativ metod ”Guide to an overall critique of a qualitative research report”. Det saknades gradering i granskningsmall i Polit och Beck (2017) så författarna beslutade att artiklar som svarade mot tre fjärdedelar av granskningen uppfyllde hög kvalitet. För att applicera detta mot artiklarna satt författarna tillsammans och diskuterade de olika delarna av granskningsmallen. De nio

artiklarna erhöll olika gradering varav sex fick hög kvalitet samt tre fick måttlig kvalitet. Det var svårt att bedöma kvaliteten genom att arbeta med granskningsmallarna vilket kan ha påverkat studiens resultat då artiklar kan ha fått både högre respektive lägre kvalitet än de förtjänat.

Författarna har tillsammans arbetat med studien och alla delar i studien har kontrollerats flertalet gånger. Detta stärker studiens trovärdighet (Henricson, 2017). Författarna har kontinuerligt reflekterat över om studien kan ha påverkats av egna reflektioner och antaganden, så kallat Peer debriefing. Vid inklusionskriterie om att artiklarna skulle beskriva vård från västvärlden slog författarnas egen förförståelse igenom. Detta då vården skiljde sig väsentligt från den vård som bedrivs i Sverige. Trovärdigheten i litteraturstudien har inte hindrats av detta utan förkunskapen har haft positiv inverkan på studiens resultat (Henricson, 2017). Genom att

In document Du behöver lära känna personen (Page 26-35)