Kompetens och profession

Ett begrepp som är återkommande i respondenternas resonemang kring hur förskolans uppdrag avseende undervisning skulle kunna synliggöras är begreppet kompetens. Respondenterna i vår studie uttrycker att i och med att det tydliggörs att det är förskollärare som ansvarar för undervisningen i den kommande revideringen av läroplanen (Lpfö98, rev. 2016) förväntas förskollärare därmed inneha kompetensen. En av respondenterna menar att: ”… det kan öka respekten för vår kompetens, faktiskt, att undervisningsbegreppet kommer in så tydligt …” (Förskolechef).

Vidare uttrycker respondenterna att förskollärare med en högskoleexamen förväntas kunna axla ansvaret och att det framförallt är viktigt för professionen att inneha det ansvaret. I respondenternas resonemang kring kompetens framkommer också att om pedagogen i sin yrkesroll får göra det hon eller han är bäst på så blir det mer gynnsamt och lättare att prestera på toppen av sin kompetens, vilket i sin tur även gynnar resten av verksamheten och organisationen.

I förslaget till den kommande revideringen av läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) skrivs förskollärares ansvar i undervisningen fram i en egen paragraf (Lpfö98, rev. 2016, §2.7 s. 26) vilket kan tolkas som att professionen befästs ytterligare. Att skriva fram

31

förskollärares ansvar i undervisningen skulle även kunna bidra till att förtydliga professionen och förstärka kompetensen, något som tydliggörs i följande citat:

Det kan nog vara bra att uppdraget tydliggörs, att man tydliggör uppdraget gentemot barnskötare. Det har varit otydligt under rätt många år, några kan nog tycka att alla gör samma sak. Jag tänker att det är förskolläraren som ansvarar för att det sker en undervisning och så har det egentligen varit hela tiden så det är egentligen ingenting nytt. Det är ju skillnad på har man utbildning på högskolenivå så är det ju ett uppdrag, har du gymnasienivå så har du nåt annat, sedan jobbar man tätt tillsammans ändå. (Förskolechef)

Vidare i resonemanget uttrycker respondenten vikten av att värna professionen för förskollärarna eftersom även barnskötarna driver sina frågor och är fokuserade på att värna sin profession då de märker att andra människor som saknar utbildning helt, får möjlighet att ta en plats i förskolan. Här blir det i citatet ovan tydligt att barnskötarna inte riktigt når upp till kompetensen som förskollärarna anses ha. Även om alla arbetar tillsammans konstaterar respondenten att undervisningen i förskolan är något som förskolläraren ska ansvara för. Berger och Luckmann (1998) beskriver att olika människor besitter olika kunskaper och när förändringar sker eller problem uppstår ifrågasätts den förgivettagna kunskapen och det kan uppstå konflikter. I ovan citat tas det för givet att det är förskollärarna som ansvarar för undervisningen och respondenten anser inte att det är något nytt, men frågan kan bli vilket perspektiv barnskötarna har i fråga om ansvar för undervisningen? Eftersom det i uttalandet även uttrycks tankar kring att det finns de som tycker att alla gör samma sak. Berger och Luckmann (1998) menar vidare att då rutinerna i vardagslivets verklighet bryts av ett problem eller svårighet kan individens verklighet berikas med ny kunskap som krävs för att lösa problemet. Graden av problemet, skulle vi kunna tolka, har till viss del med individens förhållningssätt att göra.

Att inom sin profession vara medveten om sitt ansvar för sitt uppdrag är något som flera respondenter uttrycker som betydelsefullt. Våra respondenter gör återkommande hänvisningar till olika lagar och styrdokument såsom skollagen, Skolinspektionens föreskrifter och läroplaner, gentemot vad de i sina yrkesroller har att förhålla sig till. Förutom att styrdokumenten i sig är vägledande menar en politisk ledamot att det är viktigt att också ha tillit till professionen. Det är professionen som har kompetensen och

32

vet vad som behöver göras och genom ett tillhandahållande av rätt resurser och förutsättningar blir det därmed lättare att utföra sitt uppdrag.

På en följdfråga om det i sin yrkesroll som förskolechef skulle vara möjligt att inte fästa så stor vikt vid att införa undervisning i verksamheten, svarar en av förskolecheferna följande:

Förskolechefen är ju liksom medarbetarna, har ju ett dubbelt uppdrag från staten och det är ju läroplanen och det är skollagen och DEN kan jag aldrig sätta mig emot. Så politikerna kan aldrig hamna i det läget att jag säger nej därför att då sköter jag inte mitt uppdrag. (Förskolechef) Ett liknande svar får vi från en annan respondent med samma yrkesroll inom förvaltningen:

Det är ledarskapet hela vägen som är det avgörande faktiskt. Om jag som förskolechef vågar vara tydlig, att man är modig där, men också som förskolechef har rätt förutsättningar för att faktiskt också kunna vara det… Det professionella är att säga; - Vet ni vad, vi kan inte säga nej till undervisning i förskolan. Det står i skollagen, det står i läroplanen. Dessutom har vi ett uppdrag från nämnden att jobba med undervisning i förskolan, det är våra arbetsuppgifter, det kan vi inte tacka nej till. Däremot kan vi själva vara med och påverka HUR vi vill utveckla det och HUR vi vill sätta samman saker för att alla ska känna sig trygga i detta. (Förskolechef)

Det som framkommer i ovan citat är att respondenterna på ett resolut sätt framhåller betydelsen av att förvalta sitt uppdrag, att det inte finns några andra alternativ. Däremot är det möjligt för individerna att själva kunna utveckla begreppet undervisning, utifrån sina egna förutsättningar. Vi kan utläsa en medvetenhet och förståelse hos den sistnämnda förskolechefen när det gäller strukturen i förvaltningen. Hatch (2002) visar på att strategier och mål behöver vara tydliga och väl formulerade för att varje individ ska kunna få förståelse för sin del inom organisationen och arbeta mot ett önskvärt resultat som gynnar hela organisationen. Vi skulle kunna tolka respondenternas svar och resonemang till att genom ett tydligt ledarskap som ger förskollärare utrymme för individuella anpassningar för både barngruppen och pedagogerna skulle kunna bidra till ett ökat förtroende för förskollärarnas kompetens. Med tydliga förväntningar blir det lättare för hela arbetslaget att arbeta mot samma resultat.

Sammanfattning

Respondenterna delar åsikten att kompetens och ansvar ankommer på förskollärarna. Det framkommer även att det är viktigt att det blir tydliggjort vilka förväntningarna är på

33

förskollärare. Genom att undervisningsbegreppet införs i läroplanen skulle det kunna bidra till en ökad respekt för förskollärarprofessionen och indirekt höja yrkets status. Respondenterna förvaltar sina uppdrag utifrån vad som skrivs i lagar, politiska beslut och styrdokument och vi tyder det som att det även skulle kunna appliceras på förskollärare. Även förskollärare i sin profession ska finna det möjligt att hantera sitt uppdrag utifrån samma premisser.

34