Komposition

5.4  Komposition     Figur  1    

I figur 1 (Stockholms stad 2017b:22-23) är den språkliga texten ”Nationalstadsparken”

placerad centrerad på vänster sida, vilket utifrån figurens helhet ger ett ”givet” intryck, medan det som är placerat till höger ger ett mer ”nytt” intryck. Detta kan tolkas som att

nationalstadsparkens existens är given medan exempelvis rutan till höger talar om hur parken och staden ska samverka med varandra och hur förhållningssättet fungerar, handlar om hur den nya staden ska kunna byggas tätt inpå nationalstadsparken och som rättfärdigar den täta bebyggelsen i nära anslutning till parken. Det som är placerat högt upp i bilden kan ge ett intryck av ”jordnära” eller ”reellt”, vilket är den skissade kartan, rubriken

”Nationalstadsparken” och bilden med ekarna samt flygbilden över Norra Djurgårdsstaden och Nationalstadsparken. Dessa bilder kan alltså tolkas som att det är ’verkliga’ eller ’äkta’ för läsaren, vilket i sin tur bidrar till Norra Djurgårdsstaden representation av verkligheten och hur parken och staden på ett ’jordnära’ och ’naturligt’ sätt ska samspela med varandra. I rutan som visuellt förklarar hur parken och bebyggelsen ska samverka och smälta samman är linjen som ska symbolisera bebyggelse i en stark rosa färg, vilket ger ett framskjutet intryck och kan tolkas som att bebyggelsen är det betydelsefulla och ’står’ över parken. Bilder med

helikopterperspektiv ger ett ovanifrån perspektiv åt betraktaren vilket i sin tur ger ett intryck av makt. Detta i kombination med bilden av ekarna ur ett underifrån perspektiv gentemot betraktaren kan skapa både åtrå och om man drar det till sin spets, att det är människan och därmed bebyggelsen som har ’makt’ över parken och därmed naturen.

Figur  2    

Då figur 1 (Stockholms stad 2017b:22-23) och figur 2 (Stockholms stad 2017c:20-21) är väldigt lika vad gäller upplägg, innehåll, layout samt komposition tänker jag inte analysera figur 2 och dess komposition lika utförligt som figur 1 för att undvika upprepning. Det som skiljer sig åt är att Figur 1 handlar om Nationalstadsparken, medan figur 2 handlar om vattnet och Lilla Värtan, annars är upplägget samt innehållet i de båda figurerna snarlikt.

I figur 2 är den språkliga texten ”Vattenrum och vattenfront” placerad på vänster sida, vilket ger ett ”givet” intryck, medan de som är placerat till höger ger ett ”nytt” intryck. Detta kan tolkas som att vattenrummet och vattenfronten existerar och även är självklara för betraktaren medan det som är placerat till vänster i figuren berättar eller visar hur stad och hamn ska byggas och samverka med vattnet. Det som är placerat högt upp i figuren vilket är rubriken, skissen över mötet mellan hamn, stad och vatten samt det visuella inslaget som illustrerar hur stad och hamn ska samverka om vartannat för att knyta an till vattnet. Dessa textelement blir därmed ”jordnära” eller ”reella” utifrån metodmodellen, vilket kan tolkas som ’äkta’ eller ’verkliga’ för läsaren, vilket bidrar till Norra Djurgårdsstadens representation av verkligheten

och hur staden på ett konkretsätt kommer använda sig av vattnet. De färger som är tydligt

framskjutande är framförallt rubriken samt de blå inslagen i figuren, vilket förstärker betydelsen av vattnet. Likt figur 1 har två av bilderna ett helikopterperspektiv, vilket kan ge intryck av makt åt betraktaren samtidigt som bilden med människor har ett horisontellt perspektiv vilket kan skapa engagemang åt betraktaren. Denna kombination kan skapa en känsla av åtrå hos betraktaren att hen vill bo nära vatten och att Norra Djurgårdsstaden är ett område där vattnet ständigt är närvarande.

Figur  3  

I figur 3 (Stockholms stad 2017d:24-25)är huvudrubriken ”Fem strategier för hållbar

stadsutveckling” tydligt framskjuten på vänster sida i ett stort typsnitt som står i kontrast till den övriga språkliga texten i denna figur. Rubriken är även placerad så att ’himlen’ i den visuella bilden över Norra Djurgårdsstaden fungerar som bakgrund till rubriken. Detta skapar också makt åt rubriken då den är placerad över staden, vilket rätt hårt draget kan tolkas som att dessa fem strategier har makt över staden. Höger-vänster regeln eller ”given”-”ny” regeln som jag gått igenom i tidigare figuren handlar om att den vänstra sidan blir ’känd’ för läsaren

dessa strategier innebär eller hur de ska appliceras på en stad är nytt för läsaren och kan därmed förklaras på höger sida. Huvudrubriken i kombination med illustrationen över de fem strategierna ger tillsammans ett generellt intryck åt betraktaren då de är placerade högt upp, medan de som är placerat längre ner ger ett mer specifikt informationsvärde. Blandningen av den till synes verkliga bilden tillsammans med den animerade illustrationen kan ge en känsla av att nya lösningar och innovationer både kan skapa den hållbara staden samt lösa problem som kan uppstå och sätta hinder för utvecklingen. Detta tillsammans med förklaringar av dessa strategier för en hållbar stad kan kopplas till den grundläggande utgångspunkten som handlar om att stadens miljöproblem kan lösas genom teknisk utveckling, effektivare resursanvändning samt utnyttjande av förnybara energikällor, vilket kallas för stadens ekologiska modernisering (Wickenberg, Nilsson & Steneroth Sillén 2004:356,357).

Figur  4    

På vänster sida i figur 4 (Stockholms stad 2017e:40-41) är färgen grön framskjutande och täcker stora delar av sidan. Färgen finns även i fler inslag på höger sida, vilket skapar ett samband eller harmoni och ger en betydelsepotential av att ’vi hör samman’. Bilden till höger med människor samt det gröna trädet och blomman till vänster är element som är placerade högt upp i bilden, vilket ger dessa element ett mer ”generellt intryck” vad gäller dess informationsvärde. Medan brödtexterna och dess rubriker som är placerade längre ner i figuren får ett mer ”specifikt” eller ”reellt” informationsvärde. Rubriken ”Låt naturen göra jobbet” och dess tillhörande element får ett ”givet” informationsvärde gentemot betraktaren då dessa är placerade till vänster, medan bilden och brödtexten med rubriken

”Stadsbyggnadsprinciper” på höger på sida blir tilldelade ett mer ”nytt” informationsvärde. Betraktaren anses alltså känna till det som finns på höger sida, att naturen ska göra jobbet, medan textelementen på höger sida informerar om hur detta ska gå till mer ingående.  

5.5  Modalitet     Figur  1    

Modaliteten talar om textelementens förhållningssätt och pålitlighet eller den möjliga

verklighet som uppvisas i texten. Bilderna i kombination med de andra visuella inslagen, samt de språkliga texterna som på ett tydligt och konkret sätt förklarar hur bebyggelsen av Norra Djurgårdsstaden ska förhålla sig till parken skapar tillsammans en verklighet där bebyggelse och natur går hand i hand, där naturen stärker värdet och attraktiviteten av staden och vise versa. Bilden som illustrerar hur staden byggs i nära anslutning till parken ser ut att inte vara ett fotografi, men det är Norra Djurgårdsstadens vision av hur verkligheten kommer se ut. Ordet ”ska” som går att återfinna i den språkliga texten under bilden med ekarna är ett modalt hjälpverb. ”Ska” ger ett intryck av ”full säkerhet”, alltså att utformningen av staden kommer att stärka parkens värden enligt Norra Djurgårdsstaden.

Färgerna i figuren är väl kombinerade och skapar en harmoni samt samband mellan stad och natur, vilket ger en hög modalitet. Detta förstärks även med beskrivningen av att bebyggelsen ska vara låg samt gå i dova och jordnära färger för att ’matcha’ naturen.

Helikopterperspektivet i bilder kan skapa en känsla av makt åt betraktaren, vilket i sin tur kan leda till en möjlig känsla av att detta är den ’enda sanningen’, att detta är genomförbart. Norra Djurgårdsstaden får med läsaren ’på tåget’ om att detta sätt att rättfärdiga bebyggelsen

gentemot parken fungerar väl. Detta går att koppla till den uttalade ambitionen om att

stadsutveckling ska ske med människan som utgångspunkt och att hållbar stadsutveckling ska främja värden som kan ge förutsättningar för i en många avseende rikare livskvalité och som även bidrar till städernas ökade attraktivitet (Delegationen för hållbara städer 2011:11). Nationalstadsparken kan även bidra till känslan av att Norra Djurgårdsstaden tar ett hållbart ansvar och ett ansvar gentemot naturen. Istället för att lägga fokus på exploatering och bebyggelse nära parken lyfter de fram sitt miljömässiga ansvar och alla ekologiska egenskaper som denna park innehåller samtidigt som bebyggelsen sker tätt inpå parken

(Hansen 2010:140).  

Figur  2    

Den möjliga verklighet som visas upp i figur 2 (Stockholms stad 2017c:20-21) visar hur Norra Djurgårdsstaden med både bebyggelse, hamn och kaj ska utvecklas nära vattnet och kopplas samman med Lilla Värtan och därmed likt figur 1 påvisa en möjlig verklighet där hamn, stad och vatten går hand i hand, vilket även är figurens modalitet. Vattnet stärker

värdet av staden samt hamnen, vilket i sin tur påpekar hamnens och dess transportmöjlighet, vilket i sin tur talar för en ekonomisk hållbarhet, då detta både kan stärka turism, export samt import av varor samt arbetsplatser och bostäder för de som har råd att bo och etablera sin verksamhet eller företag i området. Färgerna i figuren går i samma ton och färgval, vilket skapar harmoni och sammankoppling mellan de olika elementen i bilden, vilket ger en hög modalitet, oavsett om de visuella inslagen är bilder eller verkliga fotografier. Detta sätter i sin tur prägel på hur Norra Djurgårdsstaden tänker förhålla sig till vattnet samt hur människor och hamnverksamhet är tänkt att utformas samt verka i området. Människorna i bilden är på avstånd och ger en känsla av hög aktivitet, vilket kan anspela på känslan av popularitet eller att detta är ett område där många vill bo eller vistas i. Bilden har en hög modalitet, och är ett försök till att ge en naturtrogen eller verklig avbildning av mötet mellan vatten och stad i Norra Djurgårdsstaden. Figuren påvisar även en verklighet utan mångfald eller möjligheter att verka eller vistas i området utan att bo, arbete eller på andra sätt vistas i området. Genom att applicera det på Hansens (2010:137-138) antagande om att naturen och det naturliga går att koppla till identitet eftersom naturen är en viktigt grundpelare när det handlar om att både referera och kommunicera ideologi. Att skapa en romantiserad bild av naturen med ett idylliskt förflutet och med nationell identitet har varit ett av de starkaste sätten att referera till

ideologi i modern tid. Kopplingar till identitet genom referenser av naturen kan även

framhäva ”någons plats” i samhället. Dessa hierarkiska strukturer är polerade eller

romantiserade och porträtterade som naturliga, åtråvärda och harmoniska (Hansen 2010:149-150).

Rubriken ”Förhållningssätt” är av hög modalitet och är ett modalt hjälpverk som ger ett intryck av ”full säkerhet” om att detta är de rätta eller ’sanna’ förhållningssätten till att förhålla sig samt använda sig av vattnet i och omkring området. Den språkliga texten påvisar även ett förhållningsätt till vattnet där vattnet hela tiden ska användas eller nyttjas utifrån människan och hens behov, vilket i sin tur är givet då det i grund och botten handlar om en stadsdel som är till för människan. Men att inte nämna mer om vattnets egna ekologiska värde i en kontext av hållbar stadsutveckling kan ge ett intryck av att den ekologiska hållbarheten i samband med vattnet runt om kring Norra Djurgårdsstaden faller bort.

Figur  3    

Rubriken ”Fem strategier för hållbar stadsutveckling” ger en känsla av ”full säkerhet” vilket är ett modalt verktyg. Den starka färgåtergivningen i bilden på vänster sida i figuren har en stark färgåtergivning, vilket kan ge en hög modalitet. De språkliga texterna tillsammans med

de visuella bilderna och inslagen i figur 3(Stockholms stad 2017d:24-25)visar upp en möjlig

verklighet som anspelar på olika strategier för att uppnå en hållbar stadsutveckling, men som även kan behöva vägas emot varandra då olika intressen inom dessa strategier kan komma att stå emot varandra. Det som är återkommande i figur 3 är att staden ska utvecklas på ett hållbart sätt, vilket i denna kontext handlar om en ”levande stad”, ”tillgänglighet och nära”, ”resurshushållning och klimatansvar”, ”låt naturen göra jobbet” samt ”engagemang och inflytande”. Enligt figur 3 är dessa strategier förutsättningen för hållbar stadsutvecklingen. En sammanfattning av brödtexten på höger sida tyder på att investeringar, prioriteringar,

kostnadsmedel, etablering av en robust stadsstruktur, stadsövergripande perspektiv samt att säkerhetsställa goda intäkter från markvärden i området. Samtidigt som texten även lyfter fram innebörden av en helhetssyn och långsiktighet och även innebörden av de olika dimensionerna; ekologiska, sociala samt ekologiska. Hållbart stadsbyggande innebär att hänsyn behöver tas till en rad aspekter, på flera nivåer och från flera perspektiv. Detta förstärker antagandet om vart gränsen om vad som är hållbart eller ohållbart kopplat till stadsutveckling är otydligt, men att det även behöver vara ett dynamiskt begrepp då vi lever i ett komplext samhälle (Hedenfelt 2013:12 se Gunder 2006, Hedenfelt 2013:13). Det visar även på att hållbara städer ofta är ett begrepp som används utan reflektion kring vad det egentligen innebär (Hedenfelt 2013:28 se Shen et al. 2011). Texten kan tolkas som att Norra Djurgårdstaden som själva tagit fram dessa strategier för en hållbar stadsutvecklingen även är motsägelsefulla i sina strategier. Hedenfelt (2013:28) lyfter problemet med att det inte finns en entydig definition av vad en hållbar stad eller stadsutveckling är, men att frågor gällande hållbar stadsutveckling i väst ofta rör frågor gällande luftkvalitet, konsumtion och

koldioxidutsläpp, alltså mer ’gröna’ frågor.

Figur  4  

Bilden med människor till höger i figur 4 (Stockholms stad 2017e:40-41) är ett tydligt exempel på hur ett element är meningen att presenteras som verkligt och därmed även

verkligheten, vilket förstärks av att människorna i bilden håller på med någon form av aktivitet som att cykla, gå eller integrera med varandra. Ordet ”låt” är ett modalt hjälpverb, vilket ger ett intryck av ”full säkerhet” och att det är sannolikt att naturen ska göra jobbet.

Bilden har även en stark färgåtergivning, vilket ger en hög modalitet.Färgerna går i dova och

naturnära färger som avspeglar verkligheten, men med några mer färgstarka inslag för att möjligtvis dra till sig uppmärksamhet. Den gröna färgen som återkommer i hela figuren gör både att figuren i sin helhet blir framskjutande samt att det drar kopplingar till naturen. Bilden som ska visa hur naturen gör inslag i staden vill visa för betraktaren hur detta kommer att se ut i verkligheten och hur naturen är ständigt närvarande i staden för att bidra till en mer ekologisk hållbarhet. Hedenfelt (2013:26) menar att städerna är viktiga ur ett

hållbarhetsperspektiv då de har stor betydelse för många människors livssituation samt för möjligheterna till att lyckas mildra klimatförändringar samt att bevara ändliga resurser, vilket även den språkliga texten beskriver i figuren. Denna figur är den första i materialet som tydligt och mer utvecklat beskriver innebörden av naturen och hur den kan bidra till en ekologiskt hållbarhet i staden, som inte bara gynnar människan. Detta kan givetvis vara en slump, men det kan även betyda att Norra Djurgårdsstaden inte lyfter fram den ekologiska hållbarheten lika mycket som den sociala eller ekonomiska.