Stockholms Universitet
Institutionen för mediestudier
JMK Medie – och kommunikationsvetenskap
Staden och hållbarheten
En kvalitativ studie av Norra Djurgårdsstadens program
för hållbar stadsutveckling
Emma Sundberg Wallman Examensarbete VT 18 M Kand Handledare: Tom Buurman Examinator: Jörgen Skågeby
SAMMANFATTNING
Idag är vår tid präglad av klimatförändringar, miljöproblem, naturkatastrofer, minskad natur och- ekologiskt mångfald. En stor orsak till dagens miljöproblem är utbredningen av städerna, vilket har lett till att städerna allt oftare utvecklas inom kontexten av ’hållbar utveckling’ för att minska påfrestningar på natur och miljö. Hållbar utveckling samt begreppet hållbarhet syns inom de flesta områden, nivåer och sammanhang i dagens samhälle. Naturen,
klimatförändringar och miljöproblem är ständigt närvarande samtidigt som klyftan mellan människa och natur ökar.
Uppsatsens syfte är att undersöka hur Norra Djurgårdsstaden konstruerar begreppet hållbarhet, hur detta begrepp illustreras och definieras samt vilken roll naturen spelar i förhållande till staden och människan utifrån programmet för hållbar stadsutveckling Norra Djurgårdsstaden visar vägen mot en hållbar framtid. Frågeställningar som behandlas är; Hur framställs begreppet hållbarhet i Norra Djurgårdsstadens program för hållbar stadsutveckling?
Samt; Vilken roll spelar naturen i förhållande till staden och människan utifrån programmet?
Det teoretiska ramverket består av teorier samt forskning som rör både hållbarhet som term och dess olika dimensioner. Ramverket rör även hållbarhet och stadsutveckling och som en följd av detta avsnitt, svårigheter med hållbar stadsutveckling. Eftersom hållbarhet inte endast definieras med språklig text utan även med visuell bild eller andra visuella inslag finns ett avsnitt som berör anspelandet på naturen och det naturliga. Den metod som används är multimodal analys eftersom det empiriska materialet innehåller ungefär lika mycket språklig text som visuella bilder eller andra visuella inslag. Valet av metod grundar sig även i det faktum att hållbarhet som begrepp utrycks både i språklig text samt i visuell bild och andra visuella inslag.
Studien konstaterar slutligen att fokus ligger på lokala problem som ska lösas lokalt samt bidra till en bättre levnadsstandard för människorna och naturen i Norra Djurgårdsstaden.
Vidare visar studien på att hållbarhet utifrån det empiriska materialet framställs i en kontext av teknik, utveckling och modernisering. Begreppet hållbarhet inom kontexten av Norra Djurgårdsstaden är ett otydligt, vagt och ’luddigt’ begrepp, som får olika betydelser beroende på dess sammanhang, avsändare samt mottagare. Även om naturen och det ekologiska
perspektivet är i centrum är människan ständigt återkommande och ledande. ’Det hållbara’ är i grund och botten till för människan oavsett i vilken kontext som begreppet kommuniceras.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 3
1.2 Syfte ... 3
1.3 Frågeställningar ... 4
1.4 Avgränsning ... 4
1.5 Disposition ... 4
2. BAKGRUND ... 5
3. TIDIGARE FORSKNING & TEORETISKT RAMVERK ... 5
3.1 Hållbar utveckling som term ... 5
3.2 Olika dimensioner av hållbarhet ... 6
3.3 Hållbarhet och stadsutveckling ... 7
3.4 Svårigheter med hållbar stadsplanering ... 9
4. METOD & MATERIAL ... 12
4.1 Metod ... 12
4.2 Material ... 15
5. ANALYS ... 16
5.1 Textelement ... 16
Figur 1 ... 16
Figur 2 ... 17
Figur 3 ... 17
5.2. Interaktion ... 18
Figur 1 ... 18
Figur 2 ... 18
Figur 3 ... 19
Figur 4 ... 20
5.3 Representation av omvärlden ... 20
Figur 1 ... 20
Figur 2 ... 21
Figur 3 ... 23
Figur 4 ... 25
5.4 Komposition ... 26
Figur 1 ... 26
Figur 2 ... 27
Figur 3 ... 27
Figur 4 ... 28
Figur 1 ... 29
Figur 2 ... 29
Figur 3 ... 31
Figur 4 ... 31
5.6 Övergripande analys av materialet ... 33
6. SLUTSATSER & DISKUSSION ... 37
7. LITTERATUR OCH KÄLLFÖRTECKNING ... 39
7.1 Tryckta källor ... 39
7.2 Elektroniska källor ... 39
1. INLEDNING
Idag används begreppet hållbarhet både inom PR, reklam och marknadsföring. Gröna profiler, ’bra och smarta’ miljövänliga lösningar, miljöredovisningar samt
hållbarhetsrapporter syns överallt hos företag, myndigheter, kommuner och andra
organisationer. Hållbarhet har en vid innebörd och kan tolkas på olika sätt beroende på dess sammanhang, vilket har lett till att begreppet har gett utrymme för olika tolkningar och tillämpningar samt att varje organisation kan använda begreppet utifrån egna behov. Den ökade medvetenheten hos många människor om klimatförändringar och miljöpåverkan samt dess konsekvenser från mänskliga aktiviteter har lett till att många idag vill göra ”gröna smarta” val. Detta känner exempelvis företag, myndigheter och kommuner av och vill därför matcha den ökade efterfrågan från individer och andra intressegrupper genom att tydligt kommunicera hållbarhet i sin externa kommunikation (Wickenberg, Nilsson & Steneroth Sillén 2004:232, 253).
Ett område som tydligt använder sig av begreppet hållbarhet i sin kommunikation är nya stadsdelar, vilket kan verka en aning paradoxalt då tillväxt och hållbarhet inte alltid anses gå hand i hand. En stadsdel som tydligt kommunicerar att de jobbar och till och med bygger staden på hållbara strategier samt principer är Norra Djurgårdsstaden i nordöstra Stockholm.
Detta leder mig in på frågan om vad hållbarhet betyder inom kontexten av en stadsdel och mer specifikt, vad betyder hållbarhet enligt Norra Djurgårdsstaden? Stockholms stad har utvecklat ett program om femtionio sidor för hållbar stadsutveckling med titeln Norra
Djurgårdsstaden visar vägen mot en hållbar framtid (Stockholms stad 2017a). Stadsdelen ska vara världsledande inom hållbar stadsplanering, men för vem, vad eller vilka är Norra
Djurgårdsstaden hållbar?
1.2 Syfte
Syftet med denna studie är undersöka hur Norra Djurgårdsstaden konstruerar begreppet hållbarhet, hur begreppet illustreras och definieras samt vilken roll naturen spelar i
förhållande till staden och människan utifrån programmet för hållbar stadsutveckling Norra Djurgårdsstaden visar vägen mot en hållbar framtid (Stockholms stad 2017a). Hållbarhet som begrepp är ofta vagt, otydligt och kan ha olika innebörd beroende på dess kontext,
sammanhang och avsändare. Därför vill jag undersöka hur begreppet används inom kontexten av en stadsdel.
1.3 Frågeställningar
• Hur framställs begreppet hållbarhet i Norra Djurgårdsstadens program för hållbar stadsutveckling?
• Vilken roll spelar naturen i förhållande till staden och människan utifrån programmet?
1.4 Avgränsning
Det empiriska material som ligger till grund för denna studie är fyra sidor ur Norra
Djurgårdsstadens program för hållbar stadsutveckling Norra Djurgårdsstaden visar vägen mot en hållbar framtid (Stockholms stad 2017a). Programmet fungerar som en vision samt vägledning för hur Norra Djurgårdsstaden och andra stadsdelar ska gå till väga för att skapa en hållbar stadsdel i ”världsklass”. Programmet är skapat av Stockholms stad den 22 mars år 2017. Jag kommer inte undersöka den ekonomiska aspekten av hållbarhet, utan avgränsa mig till den ekologiska samt sociala dimensionen. Ytterligare avgränsningar som jag valt att inte undersöka är; Stockholm stad som avsändare. Övrigt material i programmet som inte hör till det utvalda materialet om fyra sidor. Hållbarhetsredovisningar, tekniskt material, statistik eller mätningar. Andra ’hållbara stadsdelar’ som exempelvis Hammarby Sjöstad. Jämförelser med andra nutida ’hållbara stadsdelar’. Vad representanter eller kontaktpersoner för Norra
Djurgårdsstaden anser om programmet. Denna avgränsning har gjorts dels pga. tidsbrist samt uppsatsens omfång, men även för att jag endast vill förhålla mig till det valda materialet och låta det ’tala för sig själv’.
1.5 Disposition
Efter inledningen och dess tillhörande syfte samt frågeställningar följer en kort bakgrund om Norra Djurgårdsstaden. Vidare beskrivs uppsatsens teoretiska ramverk som ligger till grund för uppsatsens utgångspunkter. Dessa ramverk bygger på; hållbar utveckling som term, som behandlar en övergripande beskrivning av begreppet som helhet. Olika dimensioner av hållbarhet beskriver kortfattat de tre vanligaste dimensionerna av hållbarhet; ekologiska, sociala samt ekonomiska dimensionen. Vidare följer ett avsnitt om hållbarhet och stadsutveckling som berör begreppet kopplat till städer vilket är uppsatsens huvudfokus.
Denna del tar bland annat upp vilka drivkrafter som ligger bakom planeringen och
anläggningen av hållbara städer samt att en stor del av dagens miljöproblem har sitt ursprung från just städerna. Som en följd av detta avsnitt följer en del som berör svårigheter med hållbar stadsplanering, vilket bland annat handlar om hur uttrycket ”hållbar stadsdel” ofta
används utan vidare reflektion, samt att ju fler människor som har högre krav på
levnadsstandard leder till ett ökat tryck på sociala och ekologiska system. Eftersom materialet inte enbart berör begreppet hållbarhet i språklig text, utan även hur hållbarhet kommuniceras genom att anspela på naturen och det naturliga kommer sedan ett avslutande avsnitt som handlar om anspelandet på naturen och det naturliga. Efter detta följer ett kapitel som berör valet av metod, multimodal analys samt en genomgång hur metoden kommer används rent praktiskt. Vidare följer en genomgång av uppsatsens material och urvalstekniska
överväganden. Sedan följer analysen där jag går igenom varje sida ur det valda materialet som kopplas samman med teoridelen samt frågeställningarna. Avslutningsvis kommer en
slutdiskussion samt slutsats utifrån resultatet av analysen.
2. BAKGRUND
Norra Djurgårdsstaden blev år 2009 utsedd av Stockholms stads kommunfullmäktige till ett miljöprofilerat område med uppdrag att pröva möjligheter i dagsläget samt att tänja möjliga gränser för att bli ett föredöme inom hållbar stadsutveckling. Stadsdelen ses som ett av Stockholms mest miljöprofilerade områden där det övergripande ekologiska målen handlar om att vara en klimatanpassad samt fossilbränslefri stadsdel år 2030. Området planerar för minst 12 000 nya bostäder samt 35 000 nya arbetsplatser som framförallt byggs på områden som tidigare använts för gasproduktion samt andra industriverksamheter (Stockholms stad 2018).
3. TIDIGARE FORSKNING & TEORETISKT RAMVERK 3.1 Hållbar utveckling som term
Hållbar utveckling är en term som i många fall är svår att tolka och kan därför tolkas på olika vis i skilda sammanhang. Oavsett vad begreppet innebär utifrån olika tolkningar samt
ideologier har begreppet lyckats mobilisera aktörer på olika nivåer till att betrakta miljö- och utvecklingsfrågor som starkt sammankopplade (Wickenberg, Nilsson & Steneroth Sillén 2004:232-233). Författarna Michelsen & Godemann (2011:94) menar att det utbredda erkännandet av hållbar utveckling som term har lett till en normalisering av begreppet.
Författarna menar att detta i stor utsträckning beror på en av-moralisering av miljöfrågor, vilket i sin tur har lett till en normalisering som medför att diskursen av hållbarhet har blivit paradoxal. Författarna menar att ju fler människor som pratar om samt efterfrågar hållbarhet, desto mindre kan hållbarhet uppmärksammas eller skapa tryck för förändring.
Beck (2010) tar upp en problematik kopplat till just miljö och hållbar utveckling. I
diskussioner kring miljö används ofta ord som ”begränsa” och ”förhindra”. Författaren menar att fokus allt oftare ligger på att förebygga det dåliga istället för att skapa det goda när det handlar om frågor och problem kopplat till miljö. Han menar även att naturen är något som både avgränsas från människan samtidigt som människan utsätter naturen för påfrestningar, vilket har lett till ekologiska problem pga. av just människan. I en rapport från 2013 med fokus på hur städer och stadsutveckling kan analyseras ur ett hållbarhetsperspektiv nämner Eva Hedenfelt (2013:9) hur begreppet hållbarhet och hållbar utveckling började som ett helhetsbegrepp i rapporten Our Common Future som skrevs av världskommissionen för miljö och utveckling på uppdrag av FN år 1987. Rapporten tog upp de miljö-och resursproblem som världen stod inför, och står för än idag drygt 30 år senare. Idag har begreppet ett starkt fotfäste i samhället och framförallt i städerna där begreppet ses ur ett urbant perspektiv (Hedenfelt 2013:9).
3.2 Olika dimensioner av hållbarhet
Hållbarhet delas ofta in i tre dimensioner som rör ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter. Jag har valt att fokusera på den ekologiska aspekten men eftersom de tre
dimensionerna av begreppet samt länkarna mellan dom bör vara hållbara samtidigt för att utvecklingen ska kunna ses som just hållbar (Hedenfelt 2013:14) kommer även de andra två dimensionerna att nämnas, men med det ekologiska perspektivet som utgångspunkt. Det ekologiska perspektivet handlar om att använda naturresurser på ett sätt som inte utarmar dem med målet att ha så liten negativ påverkan på jordens ekosystem som möjligt för att
resurserna ska bevaras i gott skick till kommande generationer. Ekologisk hållbarhet kan även beskrivas med begreppet ”bärkraft”, vilket handlar om det maximala antalet individer av en och samma art som kan leva långsiktigt inom ett begränsat område (Hedenflet 2013:19 se Bell
& Morse 2008). Den ekologiska hållbarheten är tät sammanlänkad med den sociala då samhället är beroende av naturen och de aktiviteter som förekommer i samhället har i sin tur inverkan på naturen och som i sin tur påverkar samhället (Hedenfelt 2013:20). Det sociala perspektivet på hållbarhet innebär en människosyn på hållbarhet som oftast handlar om social rättvisa samt ett hållbart samhälle (Hedenfelt 2013:20 se Dempsey et al. 2011). Den
ekonomiska dimensionen av hållbarhet är invävd i den ekologiska samt sociala dimensionen och handlar främst om att hushålla med resurser som naturtillgångar och arbetskraft
(Hedenfelt 2013:21).
3.3 Hållbarhet och stadsutveckling
Hållbar stadsutveckling genomsyrar en mängd olika områden som politiska mål, riktlinjer, forskning, utbildning samt inom organisationer på alla samhällsnivåer (Hedenfelt 2013:10).
Vidare beskriver Hendenfelt (2013:12 se Gunder 2006) att begreppet är ”luddigt” samt att det är och behöver vara ett dynamiskt begrepp då vi lever i ett komplext och dynamiskt samhälle.
Vidare nämner författaren att gränsen mellan vad som är hållbart eller ohållbart är otydlig vilket kan skapa ytterligare problem i hållbarhetsarbetet. Hedenfelt (2013:13) menar att hållbarhet även handlar om makt där den som har makten att avgöra vad som är hållbart även har stor påverkan på människa och natur både lokalt och globalt.
Att se på hållbar utveckling ur stadens perspektiv har blivit allt vanligare (Hedenfelt 2013:37) och det finns starka drivkrafter för att städer ska anläggas eller omformas till att vara hållbara, alltså att de byggs på sätt som inte hindrar möjligheterna för framtida tillväxt (Frenning &
Ståhl 2011:17). En utgångspunkt är att utmaningar vad gäller klimatförändringar måste hanteras i städer. Detta i och med att städer härbärgerar en allt större del av jordens
befolkning och att stadsbefolkningen idag förbrukar resurser och släpper ut växthusgaser i en omfattning som inte är i balans med jordens befintliga tillgångar. Därför blir staden en viktig funktion för att bidra till hållbar utveckling. Utifrån detta blir ett ekologisk tänkande en utgångspunkt då en stad bör återanvända samt förädla resurser. Staden ska även passa väl in in i sitt geokulturella sammanhang samt ha minimala transportbehov och maximalt socialt utbyte (Frenning & Ståhl 2011:18). Ur ett hållbarhetsperspektiv är städerna viktiga eftersom deras utveckling har betydelse för många människors livssituation samt möjligheter till att lyckas mildra klimatförändringar samt bevara ändliga resurser (Hedenfelt 2013:26).
Ursprunget till en stor del av dagens miljöproblem går att hämta från städernas tillväxt.
Miljöproblemens förändrade karaktär har gått hand i hand med städernas förändringar av organisation och infrastruktur. Många av dessa problem gick att lösa i början av 1900-talet, men i mitten av seklet skapades nya problem i samband med bebyggelse samt urbaniseringen som sågs som en förtätningsprocess. Ur ett ekologiskt perspektiv skapar detta nya problem som inte fanns innan den omfattande tillväxten av städer. Omsättningen av resurser i det moderna samhället är idag hög och har koncentrerats till allt mer utbredda stadslandskap, vilket är en bidragande faktor till många av dagens miljöproblemen (Wickenberg, Nilsson &
Steneroth Sillén 2004:338-339). Framväxten av städerna har bidragit till att utrymme för
”nyttonatur” har försvunnit inom städernas gränser, eftersom att den marken istället används
till att bygga bostäder. Nyttonaturen i städerna har istället ersatts med alléer och parker med argumentet att skapa utrymme för rekreation (Wickenberg, Nilsson & Steneroth Sillén 2004:345). Det är dock viktigt att påpeka att utvecklingen skiftar beroende på vilken
geografisk del av jorden staden är placerad. I väst skiljer sig denna problematik från städer i andra delar av världen, vilket delvis beror på avstannad befolkningstillväxt, utvecklad avfallsdeponering samt försörjning av resurser (Wickenberg, Nilsson & Steneroth Sillén 2004:340). En viktig aspekt till dagens miljöproblem kopplat till städer handlar om
ifrågasättandet av ett etablerat synsätt, vilket leder till att nya alternativa lösningar växer fram.
Detta skapar motsättningar inom miljökrisen mellan alternativa paradigm där tekniska samt materiella lösningar skiljer sig åt, men visar även på skillnader i världsbilder beträffande ekonomi, natursyn och demokrati (Wickenberg, Nilsson & Steneroth Sillén 2004:342 se Svedin 1992, FRN 1998:17). Vad som sker är att de dominerande synsättet får
tolkningsföreträde och kan därmed förklara vissa skeenden samt presentera lösningar. Att ett paradigm ersätter ett annat kan även ske genom att de gamla paradigmet vuxit bort eller modifierats, oavsett vilket så kan det tyckas paradoxalt att flera av de system som har löst problem under en tidsperiod har skapat nya problem senare (Wickenberg, Nilsson &
Steneroth Sillén 2004:341).
Stadens miljöproblem har övergått från lokala problem till globala problem som överskrider gränserna mellan stad och land. Detta har lett till att en geografisk samt ekologisk helhetssyn krävs för att lösa problemen som har uppstått. Denna utveckling har bland annat lett till ett synsätt som handlar om att stadens miljöproblem kan lösas genom teknisk utveckling, effektivare resursanvändning och utnyttjande av förnybara energikällor, vilket
sammanfattningsvis kallas för ekologisk modernisering (Wickenberg, Nilsson & Steneroth Sillén 2004:356-357). En aspekt av stadens och samhällets ekologiska modernisering är hur miljömedvetande och hållbarhet har kommersialiserats (Wickenberg, Nilsson & Steneroth Sillén 2004:358 se Hultman 2002). Idag har teknik och miljö förts samman till en hybrid som stavas framtid, miljö, hållbarhet, design och upplevelse. Detta har lett till att ekologi och ekonomi glider samman, vilket visar på hur naturen ständigt är närvarande och stadens ekologiska modernisering är en samhällsprocess som på nya sätt synliggör naturen (Wickenberg, Nilsson & Steneroth Sillén 2004:358). Beck (2010) hävdar att medierna
framställer moderniseringen på fel sätt, genom att framställa klimatförändringarna som ett hot där naturen står emot människan och likaså tvärtom. Han menar att denna modernisering måste omdefinieras för att den gröna politiken inte ska ”förlamas”, vilket i sin tur ”förlamar”
hela allmänheten. Han menar även att en stor del av dagens klimatförändringar grundar sig en
”förvirring” mellan natur och samhälle samt att samhälle och natur separerade från varandra har tilldelas en exklusivitet. En delvis annorlunda utgångspunkt handlar om att städerna har en ökad betydelse för ekonomisk tillväxt, värdeskapande och innovation. Detta är en tradition som är ledande inom något som kallas för ”place marketing”, som innebär att strategiskt marknadsföra en stad genom attraktiva attribut som bland annat livskvalitet, tjänst- och upplevelseutbud samt att miljö och natur ses som viktiga komponenter för att attrahera besökare, företag och boende. I Sverige har hållbara städer under senare år blivit ett allt vanligare begrepp (Frenning & Ståhl 2011:18-19). Hedenfelt (2013:27) tar upp ett filosofiskt perspektiv, om det går att avgränsa städer ifrån varandra när de studeras ur ett
hållbarhetsperspektiv. Detta med argumentet att städerna utgör noder för de resurser som flödar genom samhället där de flesta städer på ett eller annat sätt är helt beroende av
omvärlden. Om städer skulle definieras som det område de påverkar eller påverkas av skulle städerna smälta samman genom ett nätverk som täcker så gott som hela jorden. Författaren hävdar att detta ger ytterligare en förståelse för att en stads hållbarhetsarbete inte endast kan gälla inom de geografiska gränserna utan även måste omfatta relationen till omvärlden.
3.4 Svårigheter med hållbar stadsplanering
Hållbar stadsutveckling samt hållbara städer är ett begrepp som ofta används utan reflektion om vad det egentligen innebär. En definition kan vara att en ”hållbar stad” är det tillstånd som önskas uppnå, medan ”hållbar stadsutveckling” är själva processen som leder till det önskade tillståndet (Hedenfelt 2013:28 se Shen et al. 2011). Allt som händer i staden skulle kunna vara stadsutveckling på ett eller annat sätt. Det kan både vara ett nystartat företag såväl som en kampanj för att sluta röka och båda skulle bidra till stadens utveckling. Samma gäller omvandling från betong till grönstråk eller nybyggnation av ett bostadsområde (Hedenfelt 2013:30). Åter igen finns ingen entydig definition av vad en hållbar stad eller stadsutveckling är. Dock är frågor som luftkvalitet, medborgardeltagande, konsumtion och koldioxidutsläpp, alltså generellt ”gröna frågor” det som hållbar stadsutveckling har gemensamt i väst
(Hedenflet 2013:28).
En stor del av de utmaningar som finns inom hållbar stadsutveckling är att fler människor med högre krav på levnadsstandard orsakar tryck på ekosystem och sociala system, vilket orsakar en högre resursförbrukning genom exempelvis ökad konsumtion. Konsumtion och
produktion orsakar utsläpp av växthusgaser, spridning av gifter, ökade mängder avfall och många andra föroreningar som påverkar både de ekologiska, sociala och ekonomiska
systemen negativt i en ohållbar riktning. En annan viktig aspekt i och med urbaniseringen är att konsumtion som koncentreras i resursstarka och tätbefolkade städer orsakar sämre livsmiljöer för naturliga ekosystem, samtidigt som produktionen sker i andra urbaniserade mer resurssvaga områden med sociala orättvisor och dåliga livsmiljöer (Hedenfelt 2013:35).
Städernas utveckling styrs av ett flertal idekomplex som bildar ramar för lokala aktörer att agera utifrån och som ger avtryck i visioner. Som en följd av människors ökade medvetande om klimathotet ingår nu även kraftfulla klimatåtaganden och hållbarhetsstrategier i dessa visioner. Den storskaliga urbaniseringen och behovet av systemlösningar har gjort hållbara städer till ett växande affärsområde där allt fler aktörer etablerar sig (Delegationen för hållbara städer 2011:17). Trots visioner om förtätning och trender med ökande urban
koncentration genom t ex återbruk av äldre industri- och hamnområden för bebyggelse, pågår parallellt en fortsatt stadsutveckling. Trots en medvetenhet om ökande segregation och ökade socioekonomiska skillnader är incitamenten att vända utvecklingen svaga (Delegationen för hållbara städer 2011:8).
En allt oftare uttalad ambition är att stadsutveckling ska ske med människan som
utgångspunkt. Denna ambition grundar sig i insikter om att klimatfrågan rör människans överlevad snarare än jordens överlevad som helhet, vilket har lett till att stadsutveckling handlar om människorna i staden, deras hälsa, värderingar, upplevelser, relationer till varandra och förutsättningar för hållbara val i vardagen (Delegationen för hållbara städer 2011:11). Hållbar stadsutveckling handlar därmed om att främja och skapa värden som ger förutsättningar för en i många avseende rikare livskvalitet och som bidrar till städernas ökade attraktivitet (Delegationen för hållbara städer 2011:12). Detta resonemang går att koppla till en avhandling av Jon Loit (2014) från Uppsala Universitet, En stad i världsklass- hur och för vem? Där författaren menar att det finns en föreställning om hållbara livsstilar i planeringen för Norra Djurgårdsstaden med mål att skapa genomtänkta målgrupper och där det tydligt framgår för vem Norra Djurgårdsstaden planeras. Han beskriver även hur den sociala målsättningen är att området ska vara ”en plats för alla” samtidigt som det finns mer eller mindre uttryckliga föreställningar i planeringen över vilka som är tilltänkta att bo och leva i Norra Djurgårdsstaden (Loit 2014:217).
3.5 Anspelandet på naturen och det naturliga
Hansen (2010:134) nämner att ”det gröna”, hållbar konsumtion, bilder av naturen samt kulturella föreställningar av naturen cirkulerar ständigt inom diskursen av reklam. Naturen kan konstruera en allmän definition av miljön, konsumtion samt kulturell identitet. Genom att referera till naturen kan alltså djupt sittande förståelser av naturen, det naturliga samt miljön konstrueras för att sedan bidra till allmänna definitioner om naturen. Även om materialet i denna studie inte är vad Hansen definierar som reklam finns det många likheter mellan Hansens beskrivning och programmet Norra Djurgårdsstaden visar vägen mot en hållbar framtid.
Hansen (2010:141) menar att många företag eller andra organisationer framställer sig själva som miljövänliga eller av ”naturlig karaktär”, men att detta snarare har att göra med
företagens anpassning till den växande publik som engagerar sig i miljöproblem och klimatförändringar. Begreppet ”re-framing” handlar om att företag kommunicerar sina visioner om ett miljömässigt ansvarstagande, vilket i sin tur leder till en uppfattning hos konsumenter att företaget är ansvarstagande. Detta görs för att flytta fokus från exempelvis exploatering och miljöförstöring, vilket annars kunde ha varit den rådande aktuella synen hos konsumenter eller andra intressegrupper (Hansen 2010:140).
Naturen och det naturliga går även att koppla till begreppet identitet eftersom naturen är en av grundpelarna när det handlar om att både referera och kommunicera ideologi. Att skapa en romantiserad bild av naturen med ett idylliskt förflutet samt med nationell identitet har varit ett av de starkaste sätten att referera till ideologi i modern tid (Hansen 2010:137-138).
Naturen kan även användas för att referera till dåtiden eller ett ”idylliskt förflutet” och även för att skapa en känsla av nostalgi och en romantiserad bild av dåtiden. I denna kontext används naturbilder för att exempelvis referera till sommar, soliga och gröna landskap och framförallt som en plats för tid, gemenskap och identitet. Kopplingar till identitet genom referenser av naturen kan även framhäva ”någons plats” i samhället. Dessa hierarkiska strukturer är polerade eller romantiserade och porträtterade som naturliga, åtråvärda och harmoniska (Hansen 2010:149-150). En annan egenskap som naturen för med sig i detta sammanhang är att naturen betyder olika saker, under olika tider för olika människor, vilket skapar en möjlighet att nå en bredare publik (Hansen 2010:135).
4. METOD & MATERIAL 4.1 Metod
Metoden som ligger till grund för denna studie är visuell textanalys eller som det även kallas multimodal analys. Valet av metod motiveras med att materialet som ligger till grund för studien innehåller ungefär lika många bilder eller andra visuella inslag som språklig text. En pilotstudie gjordes på en sida ur programmet under delkursen vetenskaplighet, teori och metod och visade sig fungera bra att applicera på det valda materialet. Valet av metod grundar sig även i det faktum att hållbarhet som begrepp inte bara utrycks i språklig text, utan även i visuell bild och andra visuella inslag. För att undersöka och försöka förstå hållbarhet på ett djupgående diskursivt plan kommer jag behöva analysera både språklig text, visuell bild och andra visuella inslag på ett noggrant och detaljerat sätt. Detta bidrar till att tolkningen av hållbarhet som begrepp kan få en vidare mening och därmed bidra till en bredare och mer innehållsrik analys.
För att skapa betydelse i multimodala texter samverkar olika semiotiska modaliteter. Det är alltså två modaliteter som används för att skapa betydelse, språklig skrift och visuell bild. En semiotisk modalitet kan även förklaras som en organiserad uppsättning semiotiska resurser, alltså de tillgängliga byggmaterial vid skapandet av betydelser och texter (Björkvall 2009:13).
Vid undersökningar av enbart den språkliga texten finns en risk att viktiga samhällsfrågor missas vid exempelvis undersökningar av rapporter, reklam eller broschyrer för myndigheter och organisationer (Bergström & Boréus 2012:309). Enligt Björkvall utrycks diskurser nästan alltid i mer eller mindre multimodala texter och därför krävs en analys av både skriftliga samt visuella element (Bergström & Boréus 2012:311). Det är viktigt att påpeka att betydelser i texter aldrig är statiska eller givna på förhand, istället är de knutna till dess tillhörande kulturer och kontexter, samt till läsarens och författarens förkunskaper och intressen. Utifrån detta antagande har innebörden av betydelsepotentialer inom multimodal diskursanalys formats, vilket innebär att varje text innehåller ett antal rimliga betydelser som läsaren uppfattar eller ej, väljer bort eller utnyttjar för tolkningen (Bergström & Boréus 2012:312).
Vid analys av visuella texter är en viktig poäng att de betydelser som kan identifieras alltid är möjliga analyser, alltså inte statiska. Detta är viktigt att påpeka för att inte riskera att ge analysen ett generaliserat förklaringsvärde som den inte har (Bergström & Boréus 2012:313).
Nedan följer en genomgång av hur Björkvall använder sig av metoden i sin analys som jag sedan kommer utgå ifrån och använda som mall för min egen analys. Björkvall (2009:149) börjar med att avgränsa de olika textelementen på ett detaljerat sätt, vilket enligt Björkvall öppnar texten för analys. Textelement är de enheter som tillsammans utgör texten och dessa element behöver kunna relateras som både skriftliga och visuella eller som en kombination utav dessa (Björkvall 2009:24).
I alla typer av texter skapas olika mänskliga relationer där man ofta vill åstadkomma något, t ex påverka någon annan via det som kommuniceras, även kallat interaktion. Blickar kan exempelvis fungera som en semiotisk resurs, vilket kan kräva läsaren att förhålla sig till bildens budskap. Tvärtom kan även personer som inte tittar direkt på betraktaren ge hen möjlighet att relativt ostört betrakta bilden. Människor i multimodala texter kan även
presenteras som om de vore nära eller långt borta, vilket kan ha betydelse för hur betraktaren förhåller sig till de som befolkar texten (Björkvall 2009:31). I ett ovanifrån-perspektiv placeras betraktaren i en position så att hen ser ner på de avbildade, vilket ger ”makt” åt betraktaren. Ett underifrån perspektiv kan däremot skapa distans och ”underlägsenhet” åt betraktaren. Bakifrån-perspektivet innebär att personer i texten avbildas med ryggen rakt emot betraktaren, vilket är ett exkluderande perspektiv (Bergström & Boréus 2012:315). I
distanserade bilder representeras människor i distans i förhållande till betraktaren (Björkvall 2009:44). Enskilda individer engagerar ofta mer, medan det kan vara svårare för betraktaren att skapa engagemang för grupper (Björkvall 2009:77).
Visuella texter ger inte bara möjlighet till symbolisk interaktion utan kan även skapa
versioner av världen, vilket innebär att världen hänger ihop med den verklighetsuppfattning som finns inom den multimodala diskursanalysen, alltså att texter skapar ett sätt att se på världen och det är dessa synsätt som analysen är inriktad på snarare än att försöka säga någonting om hur ”verkligheten” utanför språk och text egentligen är (Bergström & Boréus 2012:323).
Ur ett multimodalt diskursperspektiv är kompositionen viktig, eftersom bild och skrift kan få olika betydelser beroende på dess placering (Bergström & Boréus 2012:312). Exempelvis tenderar delarna av texten som är placerade högt upp får vissa betydelser som ”generellt”
medan de som är placerade längre ner får betydelser som ”reellt”. En placering till vänster ger ett ”givet” intryck, medan en placering till höger talar om någonting ”nytt”.
Kompositionen har även betydelse för hur olika delar kan presenteras som om de hör ihop eller ej. Detta kallas för sambandsskapande eller avgränsande och har att göra med hur textens delar presenteras i relation till varandra snarare än var. Samma princip gäller för visuell framskjutenhet, som talar om hur synliga olika delar av texten är relaterat till att någonting är mer eller mindre viktigt (Bergström & Boréus 2012:334-335). Kontraster mellan färger är även en användbar resurs för att skapa framskjutenhet samt ett samband eller harmoni som ger en betydelsepotential av att ”vi hör samman” (Bergström & Boréus 2012:102).
Modalitet handlar om förhållningssättet till det som utrycks i texter. Det kan finnas flera typer av verklighetsuppfattningar att förhålla sig till och ett sätt att hantera detta är genom att
diskutera begreppet kodorientering, vilket handlar om den version av verkligheten som en text kopplas till. Den som utformat en text har alltid ett förhållningssätt till det som både sägs och visas. Modalitet handlar alltså om hur element i en text presenteras som mer eller mindre verkliga eller påtagliga (Björkvall 2009:111). Språket i text har resurser att uttrycka betydelser och de främsta semiotiska resurser för att uttrycka betydelsepotential är genom modala hjälpverb. Ordet ”låt” är ett modalt hjälpverb, vilket ger ett intryck av ”full säkerhet”.
Stark färgåtergivning kan även ge en hög modalitet (Björkvall 2009:112).
Då jag analyser materialet med ett kritiskt angreppssätt anser jag att det kan vara relevant att kombinera metoderna multimodal analys med kritisk diskursanalys. Inom den kritiska
diskursanalysen används teorier och metoder för att problematisera samt undersöka relationer mellan diskursiv praktik samt social och kulturell utveckling i olika sociala sammanhang.
Faircloughs angreppsätt är den mest utvecklade teorin inom det kritisk diskursanalytiska området, men även som metod för forskning om kommunikation, kultur och samhälle
(Winther Jørgensen & Phillips 2000:66). Faircloughs modell består av tre områden. Det första området innefattar en text som antigen kan vara tal, skrift eller bild men även en blandning av det språkliga samt visuella. Sedan är det en diskursiv praktik, alltså själva produktionen samt konsumtionen av texten. Till sist är det en social praktik som den kommunikativa händelsen är en del av (Winther Jørgensen & Phillips 2000:74). Produktionen samt konsumtionen av texter ses som en viktig form av social praktik, vilket bidrar till att bilda den sociala världen, sociala identiteter samt sociala relationer (Winther Jørgensen & Phillips 2000:67). Fairclough hävdar att sociala praktiker formas av sociala strukturer och maktrelationer i vardagen, vilket människor ofta inte är medvetna om (Winther Jørgensen & Phillips 2000:72).
Genom att fokusera på de olika semiotiska dimensionerna i mitt material utforskar studien begreppet hållbarhet utifrån den teoretiska diskussion av begreppet. För att skapa en tydlig röd tråd samt tillvägagångssätt i min analys kommer jag använda mig av Björkvalls modell (2009:146-164) där han applicerar den multimodala modellen på ett exempel, som i hans fall är en annons från varumärket Lego. Syftet med modellen är att illusterara hur de olika delarna av den multimodala modellen fungerar tillsammans vid en praktisk analys av en utvald text.
Även om mitt material, syfte samt frågeställningar skiljer från Björkvalls anser jag att hans modell går att använda som mall till min analys eftersom Björkvall granskar sitt exempel på ett sammanhållet sätt utifrån den multimodala analysmodellen.
4.2 Material
Materialet som ligger till grund för denna studie är Norra Djurgårdsstadens program för hållbar stadsutveckling Norra Djurgårdsstaden visar vägen mot en hållbar framtid
(Stockholms stad 2017a). Detta val motiveras med att programmet har en tydlig inramning av begreppet hållbarhet ur olika perspektiv, så som ekonomisk, social och miljömässig
hållbarhet. Detta genomsyrar mer eller mindre hela programmet i både språklig text, bild samt andra visuella inslag. Programmet innehåller både styrdokument med hållbarhetsmål samt stadsbyggnadsprinciper för Norra Djurgårdsstaden som är samlat i fem strategier, vilka är;
”levande stad”, ”tillgänglighet och nära”, ”resurshållning och klimatansvar”, ”låt naturen göra jobbet” samt ”engagemang och inflytande” (Stockholms stad 2017a:9,25). Valet av detta program istället för exempelvis Norra Djurgårdsstadens hållbarhetsredovisning motiveras med att programmet inte har ett lika brett tekniskt innehåll som exempelvis en
hållbarhetsredovisning. Programmet handlar mer om Norra Djurgårdsstadens vision, hur staden vill profilera sig som en hållbar stadsdel samt att programmet är tänkt att vägleda andra stadsdelar till att utvecklas hållbart, vilket jag anser passar till denna studie utifrån dess syfte samt frågeställningar. Programmet innefattar hela femtionio sidor, men jag har valt att avgränsa mig till fyra sidor där hållbarhet syns antigen tydligt eller upprepande antal gånger, antingen i språklig text, bild eller andra visuella inslag. Sidorna är av mer eller mindre övergripande samt sammanfattade karaktär, vilket gör dem representativa för programmets helhet och underlättar även för läsaren då hen inte behöver någon djupare förkunskap. Nedan följer urvalet av de sidor jag har valt ur programmet; Figur 1 (Stockholms stad 2017b:22-23), figur 2 (Stockholms stad 2017c:20-21), figur 3 (Stockholms stad 2017d:24-25) samt figur 4 (Stockholms stad 2017e:40-41).
5. ANALYS
Nedan följer analysen av materialet utifrån den multimodala analysen där de olika figurerna analyseras var för sig utifrån de olika delarna i analysmodellen. Jag kommer dock endast att utföra en grundlig och detaljerad analys av textelementen av figur 1. Detta görs för att ge läsaren en introduktion samt förståelse för hur textelementen avskiljs samtidigt som jag vill spara utrymme i analysen och undvika upprepning, vilket kan leda till att analysen blir allt för
’statiskt’. Jag börjar alltså med att analysera textelementen på ett detaljerat sätt i figur 1 och mer generellt i figur 2, 3 och 4. Sedan går analysen vidare med interaktion, representation av omvärlden, komposition för att sist avsluta med modaliteten. Jag har valt att göra en noggrann strategisk analys där jag går igenom varje moment av analysmodellen steg för steg, noggrant och detaljerat för att både skapa struktur, tydlighet och för att analysen ska följa en röd tråd där både likheter och skillnader bland de olika figurerna kan lyftas fram. Analysens avslutas med en övergripande analys av materialet och vad de olika delanalyserna har resulterat i.
5.1 Textelement Figur 1
I figur 1 (Stockholms stad 2017b:22-23) syns den språkliga texten ”Nationalstadsparken”
tydligt centrerad på sida 22, vänster sida. Texten är svart med små versaler och är tydligt framskjutande, vilket kan tolkas som en rubrik. Över rubriken syns en figur som kan tolkas som en skissad karta över området Norra Djurgårdsstaden. Under rubriken följer en brödtext i ett betydligt mindre typsnitt. I mitten av brödtexten finns ett framskjutande citat i ljusblått som lyder; ”Nationalstadsparken har betydande ekologiska värden och kulturhistoriska lager som vittnar om en historisk kontinuitet.” Till höger om brödtexten finns en bild med ett ovanifrån-perspektiv över parken. I det nedre högra hörnet av bilden finns en vit språklig text som lyder ”Flygbild över del av Nationalstadsparken och Stockholm”, vilket indikerar på att denna bild är ett fotografi. Både rubriken och citatet är av mer framskjutande karaktär, dels beroende av färgval samt storlek relaterat till brödtexten vilket ger en tydlig kontrast till de övriga elementen på sidan. På sida 23, höger sida finns även där ett bild, dock till synes animerad med ett ovanifrånperspektiv över mötet mellan Nationalstadsparken samt Norra Djurgårdsstaden. I det högra hörnet av bilden finns en vit text som berättar att den norra delen av staden har formats med låg bebyggelse i en dov färgskala för att minska parkens påverkan av staden. Till vänster om bilden finns en mindre bild med ett underifrån perspektiv av trädtoppar från ekar där solljuset sipprar in mellan grenarna.
Under denna bild finns ett citat som lyder ”Utformningen av Norra Djurgårdsstaden ska bidra till att stärka parkens värden.” Under dessa två bilder finns två rutor. Rutan till höger
beskriver i språklig text hur mindre parker ska kopplas samman med nationalstadsparken och genom detta förstärka upplevelsen av att bo direkt mot parken, detta illustreras även visuellt med en stark rosa färg som är framskjutande, jämfört med de andra färgerna som är i en mer sammankopplad färgskala av blått, grönt och grått. Den högra rutan som är ljusblå talar om olika förhållningssätt som parken ska ha gentemot nationalstadsparken, vilket jag kommer gå igenom senare.
Figur 2
I figur 2 (Stockholms stad 2017c:20-21) är den språkliga texten ”Vattenrum och vattenfront” i svart stort typsnitt centrerad på sida 20, vänster sida likt figur 1, vilket kan tolkas som en rubrik. Över denna text finns ett visuellt inslag som föreställer en skissad karta över
kuststräckan mot Norra Djurgårdsstaden. Detta parti är ifyllt i blått, vilket drar associationer till ’vatten’. På sida 21, höger sida, finns en visuell bild i det nedre vänstra hörnet med en vit språklig text som lyder ”Husarviken”. Bilden är till synes animerad och illustrerar mötet mellan vatten, natur och bebyggelse i området Husarviken. Ovanför denna bild finns
ytterligare en bild med helikopterperspektiv med en vit språklig text som lyder ”Byggnation av Värtapiren.” Till vänster om denna bild finns en blå ruta med den språkliga texten;
”Utveckla och aktivera vattenfronten genom att skapa offentliga rum för alla, med ett rikt innehåll och omsorgsfull gestaltning.”
Figur 3
I figur 3 är den språkliga texten ”Fem strategier för hållbar stadsutveckling” i det vänstra högra hörnet av figuren i ett större typsnitt än de andra språkliga texterna i figuren, därför kan den tolkas som en rubrik. Dessa språkliga texter har som bakgrund en visuell bild, till synes animerad med ett helikopterperspektiv över mötet mellan Lilla Värtan och Norra
Djurgårdsstaden. På sida 25, höger sida syns en rund figur eller modell uppdelad i fem delar med färgerna lila, blått, rosa, orange och turkost. Till varje färg finns en tillhörande rubrik samt figur som illustrerar rubriken. Dessa fem rubriker är; ”Levande stad”, ”Tillgängligt och nära”, ”Resurshållning och klimatansvar”, ”Låt naturen göra jobbet” samt ”Engagemang och inflytande”.
Figur 4
På sida 40, vänster sida centrerat i mitten går det att avgränsa den språkliga texten ”Låt naturen göra jobbet”, i färgen vit med ett större typsnitt än de andra språkliga elementen i bilden, vilket går att tolka som en rubrik. Ordet ”naturen” i texten ramas in och förstärks av en visuell illustration ovanför rubriken som föreställer ett träd och en blomma i färgen grönt. På höger sida, sida 41 finns en visuell bild som är till synes animerad men föreställer ett
fotografi. Bilden innehåller både byggnader, växter, träd, bilar och människor som är i rörelse.
Till höger om bilden finns en grön ruta med vit text likt huvudrubriken ”Låt naturen göra jobbet.”
5.2. Interaktion Figur 1
Som nämnt tidigare i metodbeskrivningen handlar de interaktiva betydelserna i texten om relationerna som skapas mellan personer i en text och den som läser eller mellan läsaren och den som ligger bakom texten. Eftersom figur 1 (Stockholms stad 2017b:22-23) inte innehåller några människor är det senare alternativet aktuellt. Vidare kan frågan ställas om vad som krävs från betraktaren? Denna text handlar om att Norra Djurgårdsstaden vill informera om hur den nya stadsdelen ska förhålla sig till Nationalstadsparken som både har ett historiskt och ett ekologiskt värde. Detta kan tolkas som att Norra Djurgårdsstaden dels vill ’locka’ läsaren med ett attraktivt bostadsområde i nära anslutning till ett både känt och viktigt grönområde.
Det kan även tolkas som att Norra Djurgårdsstaden vill visa att de tar ett ekologiskt och miljömässigt ansvar gentemot denna park, att parken ska respekteras pga. sitt höga värde.
Kameravinkeln är en viktig semiotisk resurs för att visuellt uttrycka attityder och även för att säga något om makt. I denna text är två av de tre bilderna i texten med helikopterperspektiv, vilket både skapar distans till betraktaren men kan även ge makt åt betraktaren. Bilden med ekarna har ett underifrån perspektiv, vilket skapar distans och ’underlägsenhet’ åt betraktaren.
Detta förstärks med solen som försöker ta sig in mellan trädtopparna, vilket skapar ett sug i bilden.
Figur 2
I figur 2 (Stockholms stad 2017c:20-21) finns det personer till skillnad från figur 1
(Stockholms stad 2017b:22-23) , vilket leder till att de interaktiva betydelserna i figur 2 även handlar om relationerna som skapas mellan personerna i texten och den som läser texten.
Människorna i bilden är i bakgrunden, illustrerade i helfigur och distanserade till betraktaren.
De flesta människor är även illustrerade i grupper om två eller fler, vilket kan göra det svårare för betraktaren att skapa engagemang. De flesta personer i bilden har även ryggen emot betraktaren, tittar åt ett annat håll eller på andra sätt tydligt skapar distans från betraktaren.
Genom att inte titta direkt på betraktaren så krävs inte heller något av betraktaren. Detta kan både skapa ett exkluderande intryck hos betraktaren, samtidigt som det ger betraktaren en möjlighet att studera bilden ostört. Två av bilderna i texten har ett ovanifrånperspektiv, vilket kan skapa makt åt betraktaren medan ett horisontellt perspektiv som en av bilderna har kan tvärtom skapa engagemang. Detta kan antigen skapa igenkänning hos betraktaren, att hen känner igen sig i denna grupp av människor eller att hen skulle vilja platsa in i denna grupp.
Tvärtom kan bilden även stöta bort betraktare som inte känner igen sig i denna grupp och som därför kan känna sig exkluderade eller utanför.
Figur 3
Likt figur 1 (Stockholms stad 2017b:22-23) finns det inga personer i figur 3 (Stockholms stad 2017d:24-25), vilket betyder att interaktionen istället handlar om relationen mellan
avsändaren och betraktaren. Rubriken ”Fem strategier för hållbar stadsutveckling” ger en vägledningen åt betraktaren, vilket kan tolkas som att detta är Norra Djurgårdsstadens fem strategier, men eftersom ”Fem strategier” inte står i en kontext eller sammanhang som talar om vem avsändaren är kan det tolkas som ett påstående mer än ett förslag för alla stadsdelar som vill skapa en hållbar utveckling. Som nämnt tidigare kan bilder med ett ovanifrån- perspektiv ge makt åt betraktaren vilket bilden på vänster sida över Norra Djurgårdsstaden gör samtidigt som den framskjutande rubriken talar om för läsaren att det är dessa ”fem strategier” som ’gäller’ för att skapa en hållbar stadsutveckling enligt Norra Djurgårdsstaden.
Detta kan i sin tur skapa en känsla av att avsändaren förväntar sig att läsaren ska acceptera detta. Om dessa fem strategier följs så kan betraktaren lita på att staden faktiskt är hållbar.
Denna tolkning förstärks eftersom bilden på vänster sida har ett horisontellt perspektiv vilket kan skapa engagemang hos betraktaren. Illustrationen på höger sida som ska visa hur dessa fem strategier fungerar tillsammans är tydligt framskjutande från resten av den högra sidan.
Den kan även förstärka påståendet angående att dessa fem strategier är ’det som gäller’, vilket kan förstärkas med att figuren är rund, som skapar en sluten cirkel. Dessutom är det
människor illustrerade i mitten av cirkeln vilket förstärker känslan av att den är sluten och obrytbar samt att dessa fem strategier kommer gynna människan. Detta kan tolkas som att
människor blir ’skyddade’ av dessa fem strategier som tillsammans skapar en hållbar stadsdel att leva, arbeta och vistas i. Vad dessa fem strategier innebär och hur de fungerar kommer jag återkomma till senare.
Figur 4
I figur 4 (Stockholms stad 2017e:40-41) fokuserar jag på interaktionen mellan personerna i bilden samt betraktaren för att undvika allt för mycket upprepning. Människorna i den visuella bilden på höger sida är alla illustrerade bakifrån eller från sidan och de flesta är även illustrerade i grupper om två eller fler samt i distans från betraktaren. Detta kan göra det svårare för betraktaren att skapa engagemang för bilden samt ge ett exkluderande intryck och andra sidan har ’kameravinkeln’ ett horisontellt perspektiv, vilket kan bidra till ett ökat engagemang. Personerna i bilden är illustrerade av till synes endast vita människor, i homogen grupp, med en normativ familj av ’mamma, pappa och barn’. Detta går att känna igen från bilden med människor från figur 2 (Stockholms stad 2017c:20-21) där människorna i bilden är framställda på ett snarlikt sätt. Detta kan precis som i figur 2 antigen skapa
igenkänning hos betraktaren, att hen känner igen sig i denna grupp av människor eller att hen skulle vilja platsa in i denna grupp. Tvärtom kan bilden även stöta bort betraktare som inte känner igen sig i denna grupp och som därför kan känna sig exkluderade eller utanför.
5.3 Representation av omvärlden Figur 1
I figur 1 (Stockholms stad 2017b:22-23) kommunicerar rubriken ”Nationalstadsparken”
tillsammans med bilderna av parken med helikopterperspektiv att Norra Djurgårdsstaden både använder sig av och vill ta vara på eller respektera parken och dess värde. Brödtexten under rubriken på höger sida beskriver parken som en ’grön oas’, välbesökt rekreationsområde, har betydande ekologiska värden samt kulturhistoria som vittnar om en historisk kontinuitet.
Vidare beskrivs att parken har ett rikt växt- och djurliv med hundratals olika blomväxter, skalbaggsarter samt fågelarter. Texten beskriver även hur gamla ekar i området erbjuder
’bostäder’ för både insekter och fåglar som utgör ett av norra Europas största ekbestånd.
Vidare beskriver texten hur ekarna är en symbol för parkens långa historia i kunglig ägo och att stadsutvecklingen innebär att ny stadsfront bildas mot parken vid flera platser. Denna text talar både om innebörden av parkens ekologiska samt historiska värde, samtidigt som den beskriver hur man på ett smidigt och till synes respektfullt sätt planerar att bygga runt parken.
Målet är att försöka komma så nära parken som möjligt, dels genom att använda sig av ’dova’
färger och att bygga mindre parker som gränsar mot nationalstadsparken. Detta för att kunna erbjuda en känsla av att bo i parken, vilket kan tolkas som ett sätt att försöka rättfärdiga bebyggelsen som angränsar till parken så nära som möjligt, men att detta ska göras på ett medvetet samt ’respektfullt’ vis gentemot naturen. Detta kan appliceras på Hansens (2010:137-138) antagande om att naturen har starka kopplingar till identitet, vilket är en grundpelare när det handlar om att både referera samt kommunicera ideologi. Hansen menar även att naturen kan användas för att referera till dåtiden och därmed skapa en känsla av nostalgi och en romantiserad bild av dåtiden. I denna kontext används naturen för att referera till gröna landskap, vilket i sin tur talar om en plats för tid, gemenskap och identitet, vilket i sin tur kan bidra till hierarkiska strukturer som är porträtterade som naturliga, åtråvärda och harmoniska (Hansen 2010:149-150).
På vänster sida under bilden med trädtopparna beskrivs hur Norra Djurgårdsstaden ska bidra till att stärka parkens värden. Under denna text finns en visuell bild som illustrerar hur park och bebyggelse ska flätas samman så att känslan av att bo i parken förstärks. Till höger om denna bild finns en blå ruta med rubriken ”Förhållningssätt”. Här kan man läsa att parken ska sätta prägel på stadsdelen, Norra Djurgårdsstaden ska stärka parkens värden, dessa värden ska tas tillvara på och inspirera andra parker i stadsdelen. Parken är ett komplement till grönytor i stadsdelen och att mötet mellan stad och park ska ske med utgångspunkt i parkens värden men att detta kan se olika ut beroende på vilka delar av parken som berörs. Denna och föregående text kan tolkas som att stadsdelen går före naturen och att naturen ska vara till för staden för att förstärka stadens värde och attraktivitet. Detta går att koppla till utgångspunkten som grundar sig att städerna har en ökad betydelse för bland annat ekonomiskt tillväxt och innovation, vilket är en ledande tradition inom ”place marketing” som innebär att strategiskt marknadsföra en stadsdel genom attraktiva attribut som finns där för att locka både boende, besökare och företag. Det kan t ex handla om att upplevelseutbud och miljö ses som viktiga komponenter för att attrahera besökare, företag och boende (Frenning & Ståhl 2011:18-19).
Figur 2
Brödtexten i figur 2 (Stockholms stad 2017c:20-21) beskriver hur vattnet ständigt är närvarande i Norra Djurgårdsstaden och genom denna närvaro får området sin tydliga identitet och intressanta dynamik. Vidare beskriver brödtexten hur mötet med vattnet både sker direkt och indirekt genom exempelvis kajanläggningar, bassänger, broar och
hamnbyggnader. Vattnet gör sig även påmint längre in i området och syns på långt håll.
Texten beskriver vattnets värde genom visuella kvalitéer, rekreation och ekologiska samband.
Texten berättar även att stadens utveckling ska ta tillvara på andra potentialer förutom transporter och andra verksamheter, vilket är det främsta användandet i dagsläget. Rubriken
”Förhållningssätten” på höger sida talar bland annat om att området ska öka allmänhetens tillgång till vattnet genom fysiska kopplingar som stärker upplevelsen av vattnet.
Vattenfronten ska även utvecklas för att skapa offentliga rum för alla, vattnets ekologiska värden kommer att värnas i utformningen av stadsdelen samt att alla vattenverksamheter som nyttjar vattnet ska användas där det är möjligt. Vidare beskrivs hur högre bebyggelse ska kunna möjliggöras i och med de stora vattenrummen och vattenlinjen kan omformas för att skapa ökad vattenkontakt.
Likt figur 1 (Stockholms stad 2017b:22-23) talar rubriken ”Vattenrum och vattenfront”
tillsammans med bilderna över Lilla Värtan samt bilden över Husarviken om att Norra Djurgårdsstaden tänker använda sig av vattnet för att utveckla stadsdelen. Till skillnad från figur 1, där de ekologiska värdena av naturen var tydligt beskriva i både språklig text och visuell bild, beskriver inte figur 2 (Stockholms stad 2017c:20-21) de ekologiska värdena av vattnet lika utförligt, om ens något alls. Sammanfattningsvis beskriver de språkliga texterna tillsammans med de visuella bilderna och de andra visuella inslagen hur både hamn och stad ska utvecklas mot vattnet och hur kopplingar mot vattnet ska stärka närheten och upplevelsen till vattnet. Detta kan tolkas som att vattnet är en tillgång för människan, i form av rekreation, upplevelser, bebyggelse nära vattnet samt hamn och kajanläggningar. Vad vattnet i sig har för ekologiskt värde framgår inte. Detta sätter sig emot antagandet om att det ekologiska värdet borde vara en utgångspunkt vad gäller stadens funktion kopplat till hållbar utveckling.
Förutom att staden ska passa väl in i sitt geokulturgena sammanhang ska staden ha minimala transportbehov samt maximalt socialt utbyte (Frenning & Ståhl 2011:18). Att vattenutrymmet i Norra Djurgårdsstaden ska skapa offentliga rum för alla, öka allmänhetens tillgång till vattnet samt bidra med rekreation är något som lyfts fram i det språkliga texterna. Dock kan detta tolkas som en aning paradoxalt då hamn och stadens täta bebyggelse mot vattnet kan hindra just allmänhetens tillgång till vattnet. Bilden med människor visar inte heller på någon större mångfald eller att det skulle vara ett rum för alla att vistas i. Människorna i bilden är homogena vad gäller både etnicitet och familjekonstellationer, de är grupperade om två eller fler och anspelar tydligt på den normativa ’mamma, pappa och barn’ familjen. Denna tolkning förstärks av Loits (2014:217) antagande i sin avhandling där han menar att det finns en
föreställning kopplat till Norra Djurgårdsstaden med väl genomtänka målgrupper och där det tydligt framgår för vem Norra Djurgårdsstaden planeras. Han beskriver även hur den sociala målsättningen är att det ska vara ’en plats för alla’ samtidigt som det finns mer eller minder uttryckliga föreställningar i planeringen över vilka som är tilltänka att bo och leva i Norra Djurgårdsstaden (Loit 2014:217).
Figur 3
Redan i huvudrubriken ”Fem strategier för hållbar utveckling” kan Norra Djurgårdsstaden identifieras som den ledande stadsdelen för hållbar utveckling samt som den stadsdel med
’facit’ om hur detta ska gå till. Brödtexten under rubriken berättar att strategierna ska säkerhetsställa att Norra Djurgårdsstaden utvecklas över tid på ett hållbart sätt med ambitionen att det ska spegla en helhetssyn som är en förutsättning för hållbar
stadsutveckling. Denna representation av omvärlden stämmer överens med mycket av det som analyserades i interaktionsdelen av figur 3 (Stockholms stad 2017d:24-25), alltså att dessa
”fem strategier” bör följas för att uppnå en hållbar stadsutveckling där Norra Djurgårdsstaden ligger i framkant. På höger sida beskrivs de fem strategierna kortfattat i en textruta i övre högra hörnet. Där beskrivs det att strategin ”Levande stad” fokuserar på människan genom att forma en attraktiv och levande stadsmiljö. ”Tillgänglighet och nära” handlar om att den täta staden ska kunna underlätta för hållbara transportsätt. ”Resurshållning och klimatansvar”
handlar om hur starka och smidiga lösningar ska bidra till resurshållning samt klimatansvar för att möta framtiden. ”Låt naturen göra jobbet” handlar om hur ekosystem kan nyttjas för ett rikt växt- och djurliv samt för människans hälsa och välmående. Sista strategin ”Engagemang och inflytande” stimuleras av Norra Djurgårdsstaden genom att skapa förankring på platsen, men också genom att sprida kunskap och erfarenhet. Sammanlagt har dessa fem strategier ett övergripande fokus på huruvida saker ska göras för att underlätta, förbättra och förstärka tillvaron för människan i Norra Djurgårdsstaden. Det finns bara en strategi som handlar om naturen, ”Låt naturen göra jobbet”, vilket beskrivs genom att ekosystem ska nyttjas för ett rikt växt- och djurliv, men att detta även ska stärka människans hälsa och välmående. Om man drar detta till sin spets kan det tolkas som att Norra Djurgårdsstaden i detta sammanhang sätter naturen i andra hand och att naturen istället ska användas av och för människan för att maximera hens livskvalité och behov. Detta är ett exempel på hur framväxten av städerna har bidragit till att utrymme för ”nyttonatur” har försvunnit inom stadens gränser, eftersom att den marken istället används till att bygga bostäder. Nyttonaturen i städerna har istället ersatts med
alléer och parker med argumentet att skapa utrymme för rekreation (Wickenberg, Nilsson &
Steneroth Sillén 2004:345).
Brödtexten under rubriken beskriver sammanfattat hur styrningen av projektet ska utgöras av ett stadsövergripande perspektiv där avvägningar måste göras mellan olika intressen och verksamhetsmål. Visionen av stadsutvecklingsområdet och för att detta ska bli verkligt förutsätter ett genomförande med beaktande av stadens investeringsstrategi. Vidare beskriver texten hur de fem strategierna är sammankopplade och genom tillämpning av strategierna kan synergi-effekter och mervärden uppnås. Texten beskriver även hur hållbar stadsutveckling bygger på en helhetssyn och långsiktighet både i planering och genomförande. Vidare beskrivs hur detta behövs för att området ska kunna utvecklas över lång tid samtidigt som åtgärder ska kunna vidtas med kort framförhållning. Strategierna ska kunna användas som både katalysatorer för att åstadkomma förändring, men att de i vissa fall kan stå i
motsatsförhållande till varandra där en avvägningen mellan olika intressen kommer behöva göras. Vidare beskrivs hur tillämpningen av strategierna utgår från tre kärnvärden som är;
”Människan” som ska ha möjlighet till bland annat försörjning, rekreation samt socialt utbyte i en trygg och attraktiv miljö. Nästa kärnvärde är ”Staden”, som möjliggör både en möjlighet och begränsning för att tillgodose människans behov. Stadslivet möjliggörs genom urbana system, funktioner och flöden. Det sista kärnvärdet handlar om ”Tiden” som enligt texten handlar om att planera både i nuläget men att samtidigt ta ansvar för både det historiska och kommande generationer. Innehållet i denna text kan tolkas som att dessa fem strategier krävs för att skapa en hållbar stadsutveckling med utgångspunkt från Norra Djurgårdsstaden, men att dessa strategier inte alltid kan samverka utan att de i vissa fall kommer att behöva stå emot varandra och att det då kommer behöva göras avväganden mellan olika intressen, vilket utifrån ett stads perspektiv lär handla om antigen mänskliga eller ekonomiska intressen då det trots allt handlar om en stad. En utgångspunkt är att utmaningar vad gäller klimatförändringar måste hanteras i städer. Detta i och med att städer härbärgerar en allt större del av jordens befolkning och att stadsbefolkningen idag förbrukar resurser och släpper ut växthusgaser i en omfattning som inte är i balans med jordens befintliga tillgångar. Därför blir staden en viktig funktion för att bidra till en hållbar utveckling (Frenning & Ståhl 2011:18).
Figur 4
Huvudrubriken i figur 4 (Stockholms stad 2017e:40-41) ”Låt naturen göra jobbet” kan sammanfatta den representation av verkligheten som figuren vill förmedla, naturen existerar i området och ska göra det mesta av jobbet. Brödtexten under rubriken beskriver hur både vattnet och grönskan i Norra Djurgårdsstaden spelar en viktig roll både socialt, ekonomiskt samt ekologiskt. En genomtänkt utformning av blå- samt grönstrukturen kan fylla flera funktioner, bidra till synergieffekter och leverera ekosystemtjänster. Det kommer även bidra till rekreation och skönhetsvärden som i sin tur bidrar till en bättre hälsa. Vidare beskriver texten hur grönska kan skapa ett bättre lokalklimat och minska klimatförändringar i
framtiden. Texten beskriver även hur grönskan kan stärka ekologiska samband, rena luft och vatten, samt bidra till att dämpa buller. Både blå- och grönstrukturen är en viktig del i planeringen av området i allt från stråk till enskilda platser, byggnader och gårdar. Rubriken kan tolkas som att naturen i sig själv, i sin egen existens kan ’göra jobbet’, alltså skapa ekologiska, sociala och ekonomiska fördelar och positiva effekter i och omkring Norra Djurgårdsstaden. Brödtexten under visar dock på att det behövs genomtänkt planering och utformning av både stråk, enskilda platser samt byggnader. Bilden på höger sida visar på en plats med homogena människor, hög aktivitet, samt interaktion mellan personerna i bilden.
Bilden visar även tydligt hur naturen och ’det naturliga’ har gjort många inslag på den avbildade platsen. Det är både planteringar, grönska, träd i både högt och lågt i en annars väldigt modern och ’ny’ miljö. Tallen som är tydligt framskjutande i mitten kan skapa associationer till det robusta, genuina eller ’urskogen’. Detta kan åter igen tolkas som ett sätt att referera till dåtiden eller ett ’idylliskt’ förflutet, som kan bidra till att skapa en känsla av nostalgi eller en romantiserad bild av dåtiden. I denna kontext kan bilder av naturen användas för att referera till sommar, soliga och gröna landskap och då även en plats för tid, gemenskap och identitet (Hansen 2010:149).
Perspektivet i bilden ger en känsla av att bilden fortsätter och skapar ett ’sug’ gentemot betraktaren, vilket kan tolkas som att bilden är i rörelse och att den är ’på väg’, vilket kan tolkas som att Norra Djurgårdsstaden är en stadsdel på väg framåt och under utveckling.
Under rubriken ”Stadsbyggnadsprinciper” på höger sida finns en brödtext som börjar med underrubriken ”Mångfunktionella grönytor” som dels beskriver hur mångfunktionella grönytor genom bland annat parker ska utformas effektivt för att flera funktioner ska
samverka på samma yta. Grönytorna ska fylla behov som motion och vila och även skapa en sammanhängande väv för ekologiska värden. Nästa rubrik ”Grönska för behaglig
utomhusmiljö” beskriver hur träd och annan vegetation ska planeras för att bidra till minskad temperatur genom att grönska bidrar till skugga. Samt att vegetationen kan dämpa ljudmiljön i området. Sista rubriken ”Stärk spridningsvägar och ekosystem” beskriver hur bland annat parker kan bidra till spridning för exempelvis arter som lever i ekar och därmed trygga ekosystem i naturen inom Nationalstadsparken. Gårdar tillhörande bostäder ska även kunna erbjuda kvalitativ grönska och funktioner som stärker den ekologiska infrastrukturen. Dessa tre principer är så som Norra Djurgårdsstaden tänker sig att naturen ska används för att skapa framförallt social och ekologiskt hållbarhet i området.
5.4 Komposition Figur 1
I figur 1 (Stockholms stad 2017b:22-23) är den språkliga texten ”Nationalstadsparken”
placerad centrerad på vänster sida, vilket utifrån figurens helhet ger ett ”givet” intryck, medan det som är placerat till höger ger ett mer ”nytt” intryck. Detta kan tolkas som att
nationalstadsparkens existens är given medan exempelvis rutan till höger talar om hur parken och staden ska samverka med varandra och hur förhållningssättet fungerar, handlar om hur den nya staden ska kunna byggas tätt inpå nationalstadsparken och som rättfärdigar den täta bebyggelsen i nära anslutning till parken. Det som är placerat högt upp i bilden kan ge ett intryck av ”jordnära” eller ”reellt”, vilket är den skissade kartan, rubriken
”Nationalstadsparken” och bilden med ekarna samt flygbilden över Norra Djurgårdsstaden och Nationalstadsparken. Dessa bilder kan alltså tolkas som att det är ’verkliga’ eller ’äkta’
för läsaren, vilket i sin tur bidrar till Norra Djurgårdsstaden representation av verkligheten och hur parken och staden på ett ’jordnära’ och ’naturligt’ sätt ska samspela med varandra. I rutan som visuellt förklarar hur parken och bebyggelsen ska samverka och smälta samman är linjen som ska symbolisera bebyggelse i en stark rosa färg, vilket ger ett framskjutet intryck och kan tolkas som att bebyggelsen är det betydelsefulla och ’står’ över parken. Bilder med
helikopterperspektiv ger ett ovanifrån perspektiv åt betraktaren vilket i sin tur ger ett intryck av makt. Detta i kombination med bilden av ekarna ur ett underifrån perspektiv gentemot betraktaren kan skapa både åtrå och om man drar det till sin spets, att det är människan och därmed bebyggelsen som har ’makt’ över parken och därmed naturen.
