Designen jag kommit fram till är en interaktionsdesign. Konceptet har fokus på att eleverna ska få lära sig om att inte störa djur när de är ute och upptäcker skogen.Upplevelse är viktigt eftersom det avgör hur ömt människor minns sina interaktioner (Norman, 2013. S. 10). Jag nämnde tidigare i arbetet att det finns en förändringsprocess i affordance som innebär att en person ser vad omgivningen afforderar beroende på personens behov, förmåga och
situationen (E. J. Gibson, 2003. s.283). Min tredelade gestaltning skulle stödja barnen i att förstå att det finns mer till skogen än lek, och därmed skulle sättet att se och använda skogen ändras. Den affordance som barnen såg i skogen innan övningen skulle vara kvar men den skulle utvecklas till något djupare och barnen kanske tänker innan de agerar.
Gestaltningen är ett förslag på en tredelad aktivitet som kan användas i undervisning för barn i årskurs 1-4. Det är meningen att barnen ska utföra en interaktiv övning i skogen, och efter
42
den ska de få fundera och reflektera. Inför övningen behöver barnen lupp eller
förstoringsglas, anteckningsblock, penna, digital kamera eller mobilkamera, en kartong, skolåda eller akvarium, pysseltillbehör såsom lim, samt material från hemmet eller
klassrummet. Alla delar behöver inte göras samma dag, det är med fördel att de görs under en längre period, exempelvis en vecka.
Första delen - Discoverability
I skogen ska de utmana sig själva att upptäcka och interagera med skogen försiktigt genom att titta vad som finns intill träd, rötter, stenar och under blad, barr, blåbärsris och annat de kan tänkas ha i sin skog, men inte lyfta stora stenar och titta för mycket med händerna, utan det är viktigt att interagera varsamt. Heurlin-Norinders (2005) forskning visar på att barn använder hela den fysiska miljön med hela kroppen (refererad av Lenninger & Olsson, 2006. s.38), vilket även bekräftades i arbetets metodgenomföranden. Det kan problematisera övningens poäng, men om man är en vuxen med en auktoritär roll för barn som de ser upp till,
exempelvis lärare, är det stor sannolikhet att barnen gärna lyssnar och vill följa råden. Dessutom finns en tro att den vuxna tar sin roll i övningen och ansvarar för att påminna barnen under övningen om hur man kan upptäcka försiktigt, kanske genom att delta i
upptäckandet. Man kan be barnen att försöka upptäcka utan att lämna stigarna och fråga vad de tror är anledningen till att de ska hålla sig på stigarna. Barnen kan anteckna och fota under tiden. Tanken är att barnen ska upptäcka, discover, vad skogen gör och vad det är, genom att interagera varsamt med miljön - ett annat sätt att beskriva detta på är att de ska lära känna sin skog.
Denna interaktion med skogen vill jag koppla till discoverability, som härstammar från affordance. Discoverability är när en person interagerar med något och upptäcker vad ett objekt gör, hur den fungerar och vad det går att göra med den (Norman, 2013. s.10). I detta fall vill jag hävda att discoverability passar in i upptäckandet av skogen för att barnen får på egen hand upptäcka skogen genom att observera och undersöka. Under skogsövningen kan de lära sig vara varsamma med miljön, genom begränsningar som de upptäcker under tiden. En begränsning skulle kunna vara att de ser ett bo och förstår att de behöver gå runt det istället för över. De lär sig, genom att testa sig fram, nya sätt att agera i miljön.
Andra delen - Reflektion
Efter första delen sätter sig barnen med sin grupp eller klass och pratar om vad de upptäckt, de får berätta om hur de upptäckte på ett varsamt sätt. Låt barnen berätta om vad de sett, man kan även fråga om det var något de inte såg men som de hoppades på att få se. De vuxna ska hjälpa samtalet framåt då jag upptäckte i intervjuerna att barn kan sväva ifrån frågan eller ämnet. Man kan fråga barnen varför man bett dom vara försiktiga. En vuxen kan berätta om en gång hen såg ett litet bo för ett djur, sen fråga om barnen såg något bo. “Vad är ett bo? Är det djurens hem?”, “hur ser skogens djurs hem ut?” Man kan berätta om att skogen är ett hem för djuren. Här går det också att visa bilder på olika bon och berätta om vad djuren behöver för att överleva, exempelvis att ekorrar äter ekollon, detta kan hjälpa barnen senare i tredje delen av konceptet. Fråga barnen hur de beter sig när de är hemma hos någon de inte känner så bra. Det är viktigt att påminna barnen att de är hemma hos djuren när de vistas i skogen är
43
och därför måste vara försiktiga och ta hänsyn när de interagerar med skogen. Tanken är att barnen ska få chansen att reflektera över vad skogen är och över vad de upptäckt och vad det finns i skogen som de inte ser.
Lenninger & Olsson (2006) berättar att det är processen och inte målet med aktiviteten som är det viktiga (s.19), det är något jag håller med om. Målet med denna del av mitt koncept är att svara på frågor, men reflektioner över sina egna och andras svar och tankar i processen. Processen är viktigare för att det är där reflektionen och minnen skapas, med det menar jag att ju djupare och iterativ process desto mer reflektiv och minnesvärd blir stunden. På så sätt kommer barnen minnas vad de har lärt sig.
Tredje delen - Conceptual model
Denna del är lekfull. Övningen går ut på att barnen med olika material gör en modell av en livsmiljö för ett djur. Vanligtvis används begreppet conceptual model inom objekt människor behöver förstå för att använda, men jag väljer att tolka begreppet i en övning för barn.
Begreppet används här för att berätta hur barn kan lära sig med hjälp av en conceptual model. Tanken är att barnen ska återskapa ett hem till ett skogsdjur för att förstå begreppet hem ytterligare. Conceptual model är, som Norman (2013) berättar, en enkel förklaring av något komplext, en mental bild av en persons förståelse av hur något fungerar (s.25-26).
Efter att barnen har utfört första och andra delen finns det en mental modell av olika djurhem och djurs behov i barnens huvud. Denna mentala modell representerar barnets förståelse hur djurets miljö fungerar och ser ut. Dessa mentala modeller är deras conceptual models, vilka blir ramverket för fysiska modeller som de bygger var för sig eller i grupper, varje modell ska representera ett djur. Conceptual models är värdefulla i att ge förståelse (Norman, 2013. s.28), med det sagt tror jag att om barnen gör en varsin modell av ett djurs livsmiljö så kan det leda till barnens förståelse för betydelsen av ett hem. Som Norman (2013) beskriver, så behöver inte en conceptual model vara färdig eller exakt, så länge den är användbar (s.25), detta väljer att applicera på barnens modeller - de inte behöver vara perfekta så länge modellerna går att förstå, barnen har haft roligt och budskapet har framkommit. Övningen kan få barnen att memorera miljöns aspekter så att när de nästa gång vistas i skog och de ser en miljö med aspekter av ett visst djurs livsmiljö, då kommer de minnas vad de lärt sig i denna övning och därför vara extra varsamma när de vistas i skogen.
44
45
Bild 22: En modell, mus vid sitt bo.
46