Målet med de genomförda metoderna var att få djupare förståelse för barn förhåller sig till skogen. Metodresultaten ovan sammanfattas nedanför för att tydliggöra barns beteenden, tankar, känslor om skogen och djuren i skogen. Intervjusvaren jag sökte skulle vara baserat på elevernas egen varseblivning. Under observationerna ville jag se hur eleverna beter sig i skogsrummet. Jag vill innan sammanfattningen påpeka att tolkningarna som tas upp i denna sammanfattning är utifrån hur jag har uppfattat beteenden, känslor, med mera.
31 Eleverna om djur
Under samtliga kvalitativa metodgenomföranden var majoriteten av eleverna var mycket intresserade av djur. På vandringarna när ett djur dök upp samlades eleverna runt djuret, vare sig det var ett djur på marken eller i en lärares handflata. Djur som inte var skadade ville de se på och djur som var skadade ville de hjälpa. De vet att de behöver vara försiktiga med djur. Några elever berättade att de har samlat på skalbaggar för att dom är fina. Skalbaggar är tillräckligt små för att plockas upp, de har attraktiva färger och lockar därför en person till att behålla den, som till exempel en sten eller liknande. Många barn reagerade starkt på ett skadat djur i skogen. De förstår över smärta hos andra och att djuren har ont precis som människor. Kanske har de själva upplevt något liknande och om de inte har upplevt det så kanske de iallafall föreställa sig.
Eleverna i skogsrummet
Det var tydligt från de kvalitativa metoderna att eleverna såg på skogen som en lekplats med många möjligheter. Eleverna behövde inte oroa sig över att lärare eller andra vuxna skulle säga åt dom om vissa beteenden eller aktiviteter. Lärarna var tydliga med att man inte ska lämna skräp i skogen. Trots detta lämnades skräp och godis på marken. En vuxen hjälpte en elev att gömma sitt skräp under en sten.
Eleverna verkade inte uppleva skogen som en plats att vara försiktig på. De tycker det är roligt att gå utanför stigarna och ut i växtligheten intill. De upplever inte begränsningar i utrymmet. Flera elever sprang genom fält av blåbärsris och slog på buskar, träd, stenar, med mera, med pinnar de hittat för att det bjuder in till lekande.
Elevernas reflektion
I intervjufrågorna togs skogen upp som ett hem genom att fråga eleverna om de vet vilka som bor där. Det några elever svarade först var att de själva bodde i skogen. När en annan elev sa ett par djur förstod de första att frågan handlade om mer än så och nämnde ett par djur själv. Mycket som sades i svaren på frågorna var vad eleverna just i den stunden varseblev om, de påverkades av att befinna sig i en miljö som frågorna handlar om. Majoriteten av eleverna visste inte om de hade sett vart och hur djur bor. En sa fågelbo och myrstack för att båda finns nära skolan. Ingen tänkte på vad de hade svarat på frågan om vilka som bor i skogen, för de gav exempel på djur och växter som bor där, och därmed reflekterade ingen om att skogen är ett hem.
Eleverna fick frågan om vad de skulle vara för djur och vad de skulle göra om de såg en människa nära glömde de bort att frågorna handlade om skog och djuren i skogen och flera elever svarade därför tamdjur. Resten svarade skogsdjur. De reflekterade en kort stund om att vilda djur brukar springa från människor och att de ibland kan jaga människor. Eleverna tänkte att de själva, ifall de hade varit djur, hade känt negativa känslor om en människa kom nära dom. De verkade kunde föreställa sig scenariot och känslorna. Det kännetecknar en förståelse om hur djur kan känna i samma situation. Några av de äldre eleverna verkade förstå
32
att människor ibland kan gå för långt i sin nyfikenhet genom att komma för nära. Andra sa att de skulle följa efter människan på grund av sin egen nyfikenhet, vilket kunde bero på att de som sa det är bland de yngsta intervjudeltagarna och har kanske ännu inte kunnat reflektera på samma nivå.
Inventering
Friluftsfrämjandet använder forskning om barns rörelsebehov för att utforma sina aktiviteter. Annan forskning de använder visar även att barn som tidigt skapar relation till naturen bygger upp en respekt och omtanke för naturen, djur. I år har friluftsfrämjandet även haft en 30- dagars utmaning med skogsmulle, där barnen ska göra olika utmaningar i skogen, fota, publicera på sociala medier och tagga #Skogsmulle30. Svenska turistföreningen har en skola på sin hemsida som berättar om allemansrätten på ett enkelt och lekfullt sätt, denna skola har också nedladdningsbara tipsrundor om allemansrätten, detta är material som skolor och föräldrar kan använda till att utbilda barn. Utöver det verkar det inte som att de är särskilt aktiva i att utforma aktiviteter specifikt för barn, utan är mer riktade till familjer som vill vandra med sina barn och tipsar om hur man kan göra det enklare och roligare. Svenska naturskyddsföreningen står upp för naturens rätt att existera för sin egen skull och att rädda naturens liv. För att lära människor om detta ordnar SNF bland annat utflykter. De har även gruppaktiviteter för yngre barn som liknar Friluftsfrämjandets Skogsmulle, men som de kallar för Natursnokarna. SNF är väldigt engagerade i barns intresse för skog och miljö och har ett nedladdningsbart häfte med olika idéer för aktiviteter som ska främja djur- och växtliv, dessa ska vara specifikt anpassade för barn och ungdomar.
Förutom att lära sig såga och tälja, göra barkbåt, lära sig olika trädsorter, följa djurspår och titta på myrors aktivitet, så har föreningarna lite mer avancerade övningar som ska få barnen att tänka och reflektera. Friluftsfrämjandet bland annat övningarna Samlarlådor, varje barn
har en egen låda och ibland lägger en ny sak som de lärt sig om under en utflykt. Naturrutor, barnen har tillsammans en ruta av naturen som de ibland undersöker för att se om något har förändrats sen de var vid den sist. Skräpplankan, innebär att barnen spikar fast olika skräp på en planka och gräver ner i marken, sedan tittar de till plankan efter ett tag för att se vad som händer med det. Naturskyddsföreningen har övningarna Bygga insektshotell, holkar till
olika djur för att det råder bostadsbrist. Skapa ängar för vilda blommor och växter, gynnar både växtliv och små djur. Donera död ved till skogen, det råder brist på död ved i skogen, vilket är mat till vissa djur. Många som har träd på sin tomt kan lämna fallna kvistar eller liknande i skogen för att hjälpa djuren. Skogen i skolan har övningarna Beskriva tankar, ljud
och känslor, indelade i grupper ska barnen vara helt tysta och gå en bit bort från de andra barnen och sedan sätta sig på en plats i några minuter för att tänka och använda sina olika sinnen, sedan möts alla igen och då ska man beskriva allt medan alla blundar och lyssnar. Skapa en livsmiljö är när barn får ta reda på så mycket de kan om ett visst skogsdjur och sedan samla ihop nödvändiga delar för djurets naturliga livsmiljö och lägga i en burk, kartong, låda eller akvarium. Naturintervju, innebär att barngruppen delas upp i par och de väljer något i skogen som de vill intervjua. Det kan vara en myra, en växt, sten eller något annat. Ett av barnen ställer frågor om djuret, växten eller stenens liv och det andra barnet svarar som om hen är djuret, växten eller stenen. Vilda djur eller husdjur är en övning där
33
barn får ta med sig utskrivna bilder eller tidningsurklipp på olika djur hemifrån till skolan, sedan ska de diskutera och sortera vilka djur som är vilda och tama och vilka som är både vilda och tama. Sedan ska de svara på frågor om vart djuren finns, vad de äter och hur de bor. Basbehov för djur och människor, innebär att diskutera behov av mat, vatten, utrymme och skydd. Barnen ska jämföra djur med människor i detta sammanhang. Maker tour har i sin
första Make it wild-utmaning övningen Skapa en minivärld är likt Skapa en livsmiljö som Friluftsfrämjandet gjort, men skillnaden är att ett barn planterar frön i en glasburk som hen har lagt lecakulor, jord och lite vatten i och sedan satt lock på, detta blir ett ekosystem som aldrig ska öppnas. I andra Make it wild-utmaningen har de övningar som ska gynna barnens hälsa, kopplat till skogen, exempelvis skogsbad som är att gå ut i skogen, använda sina sinnen, slappna av och ta in skogen i kroppen och hjärnan. I tredje Make it wild-utmaningen har de övningarna Undersök en bit av marken, barnen arbetar i små grupper och de ska markera en kvadratmeter av naturen. De ska fundera på hur många insekter och andra kryp de tror finns på den lilla ytan. Bygg insektsvänliga platser, innebär att skapa bostäder i form av holk, “bihålor” eller insektshotell och sedan placera dom ute i naturen.
Hos både föreningar, skolor och Maker tour ligger det mycket fokus på människans hälsa och att lära barnen om naturen i stort när de skriver om övningar och aktiviteter.
Fritidspedagogerna som var med i denna studie berättade för mig att de under skogsutflykter leker och samtalar med barnen om hur man beter sig och vad som händer i skogen, ibland får barnen göra uppdrag. Samtliga föreningar vill ge människor kunskap om naturen och
grundskolans fritidsgård lär ur allemansrätten till eleverna. En stor faktor i utformningen av aktiviteter för barn är att det ska vara roligt, lekfullt och spännande att lära sig, detta för att det ska vara lättare för barnen att ta in information samt att det kan vara svårt för många barn att få intresse i skog och natur utan ett lekfullt lärande.
Analys
Som E. J. Gibson (2003) tar upp så ser en person vad omgivningen afforderar efter dennes behov, förmåga och situation (The World Is So Full of a Number of Things: On Specification and Perceptual Learning. s.283–284) vilket kan appliceras på hur eleverna i detta fall ser skogsrummet som en möjlig lekplats. Många av eleverna tog upp objekt från marken för att leka med. Om ett objekt är flyttbart är det också lyft- och bärbart och för ett djur med händer, i detta fall människa, så afforderar objektet att greppas om. Ett objekt som, förutom lyft-, flytt- och bärbart, också är långt och lagom storlek och vikt så afforderar objektet att svingas med och afforderar att användas som exempelvis klubba, vad objekt med den formen än används som så är det en förlängning av armen (J. J. Gibson, 1979. S.74–75). Barn på
vandringarna förlängde sina armar med pinnar som sedan användes som svärd, klubba, käpp, eller liknande. Det beror på elevernas förutsättningar. En pinne hittad i skogen är inte ett svärd eller käpp, men den afforderar dessa användningsområden för att det är vad barnen behöver för att tillfredsställa sina behov för lek just i den stunden. Jag själv gjorde samma sak när jag var liten. Eleverna uppfattar omgivningen på ett sätt och därför väljer att interagera med den på så sätt.
34
Eleverna rörde sig både på stigarna och utanför utan att uppleva begränsningar i
skogsrummet. Det är för att skogen är rymlig, luftig och stor, skogsrummet bjuder in till rörelse om inget finns där som kan stoppa dom. En platt naturmark afforderar gång så länge den inte har till exempel hal is eller lösa stenar (J. J. Gibson, 1979. s.72). Promenaden genom Spången bevisade att barn ej känner sig fria till att röra sig mycket utanför stigen när buskage och träd täcker sidorna, jag uppfattade det som att de kände att de inte ta sig förbi trots att det skulle gå med lite ansträngning. De plattare fälten med blåbärsris i skogen bevisade att barn känner sig obegränsade när de kan ta sig fram utan större hinder, såsom stockar, lösa stenar eller vatten. Lärare och fritidspedagoger som var med i studien visade heller inget intresse av att övervaka elevernas rörelser.
Skogen används som en fri miljö för lek och upptäckande för att barnen vanligtvis inte får samma frihet när de sitter och lär sig i ett klassrum inomhus. Deras upplevelse i skogen uppfattas som mycket viktig och då får de göra vad de vill. Skogen är en möjlig lekplats för barn också för att det tillåts av vuxna personer som eleverna ser upp till, det ses som personer med en auktoritär roll. Barnens rörelserum (Branzell, 1976. s.33) i skogen är på grund av detta varierande. Bilden nedan visar hur det såg ut när vi gick i på skogens stigar.
Bild 16: Illustration av hur vandringarna till störst del såg ut, perspektiv från sidan. Jag har använt Branzells (1976) teori om rymdbubbla (s.20) för att visualisera hur
rumsupplevelser kan se ut, detta visualiseras med Branzells rymdbubbla. Bilden nedan visar hur jag uppfattade barnens rymdupplevelse i skogen baserat på hur de rörde sig i skogen. Bilden är samma plats som förra bilden fast ovanifrån. Kryssmönstret i centrum av bilden föreställer stigen vi följde under vandringen, cirklarna är tallar och granar. De mindre ringarna är barnen.
35
Bild 17: Illustration av barnens rörelsebubbla under vandringen, perspektiv ovanifrån. Jag har tänkt mycket kring djurs rättigheter under arbetets gång och hur barnen reflekterat kring de djurrelaterade frågorna som ställdes har varit mycket intressant. Flera av dom menar att de skulle försöka klappa eller ta hem ett djur om de såg ett i skogen. De reflekterade inte särskilt mycket innan de svarade. Några berättade att de brukar ta hem skalbaggar och andra fina insekter. Fritidspedagogerna hävdar att de lär ut om allemansrätten till barn i årskurserna 1–6, frågan är då vad de tar in för kunskaper om inte just allemansrättens punkt om att inte störa djur. När jag ställde frågor om vad de själva skulle känna, om de var skogsdjur och en människa kom i närheten, gav de ett svar som var reflekterande. De svarade att de skulle bli ledsna och rädda, ibland aggressiva, beroende på vad de skulle varit för djur. Däremot
kopplade de inte ihop samtliga frågor med sina svar riktigt, för att de inte verkade ha en tanke om att djuren kanske skulle bli ledsna, rädda eller aggressiva om de kom nära djuren i skogen. Ett barn sa att hen skulle vara rädd för att människor är mycket större än det skogsdjur hon skulle vilja vara. Barnet såg nog händelsen i sitt huvud. Jag har därför även gjort rymdbubblor för djur, teoretiskt baserade på de instinktiva svaren barnen gett mig. Det som menas är att även djur kan känna dessa känslor instinktivt och uppleva rum på olika sätt. Ett djurs
rörelserum kan vanligtvis vara, i naturligt tillstånd utan människors närvaro, på en relativt stor yta. Bilden nedan visar hur en rymdbubbla kan se ut för olika djur i skogen när de beter sig naturligt och inte känner sig hotade. Den blå pricken är en näbbmus, den gröna en ekorre och den röda en spindel, samtliga är vid eller i närheten av sina hem.
36
Bild 18: Teoretiska rymdbubblor för djur i naturligt tillstånd, det vill säga utan människors närvaro.
Rymdbubblorna i bilden ovan representerar inte ett komplett livsrum för varje djur, utan livsrummet kan vara större eller mindre beroende på olika behov, denna bild visar ett exempel på hur de kan röra sig när sina hem. Rymdbubblorna är vida och varierande, djuren kan röra sig fritt och obegränsat i sina naturliga miljöer, och de behöver ett stort rörelserum eftersom de exempelvis måste hitta mat. Man ser sällan några djur i skogen om man inte letar aktivt och vet vart det finns bon, vilket man inte bör göra, för att de flesta djuren rör sig på marken och gömmer sig därför när de känner av en människa eller annat större rovdjur. Bilden nedan visar hur barnens rymdbubblor och de teoretiska rymdbubblorna för djuren krockar.
37
Bild 19: Olika rymdupplevelser i samma bild.
När människorna rör sig på platsen förändras djurens upplevelse. Nedan visas en bild på hur djurens rymdbubblor kan se ut när det är människor i närheten, de är baserade på barnens svar om hur de skulle uppleva situationen om de själva var djur. Upplevelserna för kan djuren ändras på grund av att de kan vara skygga för större djur och upplever rädsla.
38
Bild 20: Djurens upplevelse av människors närvaro.
Näbbmusens upplevelse i bilden är att möjligheterna för att ta sig över stigen är borta, den kan känna sig begränsad och livsrummet är tillfälligt mindre. Den kan känna att den är för nära stigen men att den kan fly åt andra hållet ifrån människorna och kanske kan komma undan oupptäckt eftersom den är liten och befinner sig i blåbärsrisen, därmed är relativt skyddad. Upplevelsen är extra tydlig vid stiggränsen där människorna går.
Ekorrens rymdbubbla blev betydligt mindre än tidigare för att en ekorres instinkt är att fly på höjden där den inte kan nås. Ekorrens upplevelse kan vara att känna sig begränsad i rummet medan människor är i närheten. I tidigare händelser har jag sett att barn är fascinerade av ekorrar och brukar vilja närma sig djuret när de ser det och om de inte kan närma sig, till exempel om ekorren klättrat upp i ett träd, så brukar de stå så nära de kan och titta på den. Detta kan ekorren uppleva som otäckt. Under intervjun jag hade med barnen talade de om att om de var djur skulle de vara rädda och ledsna om en människa närmade sig, därför är rymdbubblans linje på bilden tjockare där människorna rör sig närmast ekorren.
Spindlar väver nät överallt för att bo i och fånga sin mat, men i blåbärsris i skogen hör det till vanligheten att stöta på spindlar i princip varje blåbärsris, där varje spindel har ett eget bo. De gör större nät om de får chansen och i skogen har de gott om tid och plats, men när människor och går genom fälten med blåbärsris kan spindelnäten rivas sönder. Från min observation lärde jag mig att barnen väldigt gärna slår med pinnar i buskar och blåbärsris. Spindelns
39
rymdbubbla blev därför betydligt mindre än på bilden innan eftersom att den kan känna sig inträngd och hotad när barnet i bilden springer genom blåbärsrisen med en pinne i handen. Människor och djur har inte samma syn på skogen eller varandra. Djur i detta fall är förstås vilda djur, inte tama. Barnen talade om vissa djur som vänner men om människor som fiende. Det är som Buber (1997) berättar om att djur inte kan ge sin fiende en plats utanför
fiendeskapet (s.30), med andra ord är de som inte är likar automatiskt en fiende. Det bekräftar även rädslan som barnen i studien beskrev att de skulle ha om de var vilda djur och
människor kom nära.
Människan ser en värld bredare än sin egen (Buber, 1997. Distans och relation. s.12), vilket tolkas som att människan tar för sig av det som finns tillgängligt för dom. Det kan appliceras på att barnen tar sig friheten att röra sig vilt och löst i fälten med blåbärsris och det välkomnas av de vuxna som var i sällskap med barnen, på grund av att det ska gynna deras hälsa. Djur ser inte världen på samma sätt som människor (Buber, 1997. s.11) och jag anser att människor måste ta hänsyn till att skogen är deras värld, deras livsrum, ett hem.
40
Gestaltningsförslag
Process
Processen har skett iterativt och sammanfattas med följande punkter: 1. Research
Processen startade med research. Först gjordes teorisamling och efter sammanställdes det med eget material från empiriska undersökningar. Detta lade senare grunden för en analys.
2. Problemavgränsning
Problemet kunde avgränsas och definierades efter att de empiriska undersökningarna utfördes.
3. Analys
Analysen sammanknöt de empiriska undersökningarna och teorisamlingen. Detta gjordes för att bekräfta varandra.
4. Inventering
En inventering satte igång konceptdesignsdelen. Inventeringen innebar att undersöka vad