Konfliktens orsak

Från att tala om konflikt som begrepp, ville vi undersöka närmare när konflikter på förskolan vanligen uppstår. Vår intention med att undersöka när konflikter vanligen uppstod på förskolan var att kunna leda vidare in på frågeställningar kring hur pedagogerna hanterade vanligt förekommande konflikter. Vi ville även få större förståelse för vad barns konflikter kunde bero på. Vi tolkar resultatet från intervjuerna som tidigare nämnt att alla sex respondenter anser att konfliktsituationer vanligen uppstår då olika parters behov kolliderar med varandra. Sara citeras i 4.2 där hon berättar att det ofta uppkommer konflikter kring leksaker eller vid matbordet med andra ord barnen vill nå samma mål fast på olika vägar.Även enligt Anna kan barnens mål att ensam leka med samma leksak krocka mot varandra, vilket enligt henne kan leda till en konflikt. Orsaken till konflikten kan därigenom förstås som att anledningen är barnens behov som berövas eller inte blir tillgodosedda. Broberg beskriver utifrån anknytningsteorin att barn har en vilja att förhandla sig till sina egna mål och intressen i konflikter (Broberg 2008, s. 56). Det är naturligt för barn att vilja ha mer än de kan få enligt Broberg (Broberg 2008, s. 55ff). Förhandlingar som kan uppstå i en konflikt mellan två parter behöver grunda sig på trygg anknytning för att konfliktens utfall ska generera i att båda känner att de får sina behov tillgodosedda (Broberg 2008, s. 55ff). Mindre barn som inte kan förhandla sig till sina önskningar verbalt tar kanske istället vad de önskar även om leksaken redan är upptagen av någon annan. Barnet har ett behov och målet är att fylla behovet, det är inte alltid barnen vet hur detta ska gå till utan kan skada andra runtomkring sig. Juul och Jensen menar att pedagogens närvaro och relationskompetens anses vara betydande för att kunna ge barnet känslan av trygghet genom omsorg och stöd i uppkomna situationer (Juul och Jensen 2009, s. 118ff).

Vi tolkar Evas beskrivning av konfliktsituationen på hennes förskola som att konflikter är komplexa och kan vara svåra att hantera trots kunskap om människors behov och grundläggande förståelse för konfliktens uppkomst. Oberoende av en konflikts orsak kan den påverka alla på förskolan vilket var fallet på Evas förskola, hjälp utifrån fick kallas in. Även vuxna kan behöva stöd och hjälp att hantera uppkomna konflikter. Enligt Hakvoort är övning i konstruktiv hantering av konflikter viktigt och något man måste lära sig (Hakvoort 2010, s. 21). Kunskap i konflikthantering återkommer vi till i

avsnitt 5.6. Trygg anknytning är en av grundförutsättningarna för att kunna hantera konflikten enligt Broberg. Trygg anknytning söker barnet redan som nyfödd vilket grundar sig i barnets behov av omsorg för sin överlevnad, för att växa och utvecklas normalt (Broberg 2008, s. 24). Även Maslows behovshierarki beskriver människans drivkraft att medvetet eller omedvetet fylla sina behov som skydd mot omvärlden (Utas Carlsson 2001, s. 28). Behovet av trygghet genom Maslows behovshierarki som en grundstomme för att bevara människans fysiska samt psykiska hälsa och slutligen sitt liv (Utas Carlsson 2001, s. 28).

5.3 Vuxnas hantering av barns konflikter

Om konfliktens orsak är människans behov av att tillgodose sina önskningar och känslan av trygghet är en av förutsättningarna för möjliggörandet av konstruktiv konfliktlösning uppstår frågan; hur hanterar pedagogerna barns konflikter på förskolan? Under vår observation som citeras i avsnitt 4.3, ser inte pedagogen hur barnens konflikt uppkom. Hon ger inte barnen möjlighet att reda ut konflikten själva utan löser konflikten åt barnen vilket kan tolkas som om hon ser på barnens konflikt ur ett vuxenperspektiv. Hon sätter sig inte in i situationen som uppstått och kan därigenom inte heller ta barnens perspektiv. Denna situation leder vårt examensarbete närmare frågan rörande pedagogens hantering av barns konflikter på förskolan.

Enligt Juul och Jensen ställer pedagogens yrkesroll krav på sunt förnuft, insikt och förmåga till överblick för att kunna upprätthålla god social kvalité mellan alla parter på förskolan (Juul och Jensen 2009, s. 118ff). Har pedagogen ingen överblick som visas genom observationen kan ett positivt resultat av konfliktens utgång försvåras. Enligt Faldalen har en närvarande pedagog möjlighet att skilja på mål och medel samt vägleda barnen genom sitt ansvar som omsorgsgivare i en konfliktsituation (Faldalen 2010, s. 51). Mål kan enligt Faldalen vara de önskningar vi vill uppnå och medel handlingsstrategin för att nå önskningarna (Faldalen 2010, s. 54). Mål kan genom observationssituationen ses som båda barnens intention att leka med bilen, tillvägagångssättet med andra ord barnens medel att uppnå detta. Om pedagogen hade närvarat när barnens konflikt uppstod hade hon haft möjlighet att hjälpa barnen utveckla sin förmåga att nå målet. Flera av respondenterna menar att pedagogen inte alltid kan se

konflikten eller grunden i barns konflikter. Juul och Jensen menar att pedagogen måste ha överblick för att kunna lösa uppkomna situationer. Ulrika ser konfliktsituationen ur barnets perspektiv och ger barnet eget ansvar i en konfliktsituation genom att berätta att de inte alltid kan förlita sig på att vuxna finns till hands. Sandra beskriver bristen på tid som ett problem i hanteringen av barns konflikter, vilket pekar på samma sak som Ulrika säger, att barn inte alltid kan förlita sig på att vuxna finns till hands. Barns egen förmåga till konflikthantering blir extra viktig om personalen inte alltid finns till hands som stöd i deras konflikter. Inte bara barnens förmåga är viktig utan som tidigare nämnts även pedagogens förmågor. Förmåga till självinsikt anser vi i denna situation kan hjälpa pedagogen synliggöra hennes påverkan av barnen när hon väljer att ej vägleda dem genom konflikten. Att som pedagog vara medveten om hur man agerar och varför blir viktigt i rollen som förebild och handledare. Vidare kan man fundera över vad barnen lär sig genom denna situation där pedagogen ej tar sitt ansvar som handledare. Enligt Juul och Jensen påverkas barnens personliga samt sociala ansvartagande till stor del av huruvida pedagogen tar ansvar eller ej för sitt beteende (Juul och Jensen 2009, s. 89). Respondenternas svar kring barns egen förmåga att hantera konflikter analyseras i avsnitt 5.4 barn som konfliktlösare.

5.3.1 Handledare, inte fixare

Pedagogens agerande i barns uppkomna konflikter lägger grunden för hur de själva kommer lösa sina konflikter vid senare tillfällen (Thornberg 2010, s. 74). Enligt Galtungs konflikttriangel spelar parternas attityd och agerande en viktig roll för hur resultatet av konflikten kommer bli (Galtung 1996, s. 72ff). De fyra respondenterna som citeras i 4.3.1 beskriver deras roll i barns uppkomna konflikter. Sara beskriver hur hon ställer frågor till barnen för att de ska reda ut situationen själva, Sandra vill ge barnen verktyg i konflikthantering. Enligt Hwang och Nilsson är handledarens roll att väcka barnens intresse genom frågor utan att ge barnen svaret (Hwang och Nilsson 2007, s. 50). Att samarbeta i en konfliktsituation menar Juul och Jensen är en förutsättning och är ett val vi gör (Juul och Jensen 2009, s. 53). Vår tolkning är att de fyra respondenterna anser sig vara handledare med syfte att få barnen att samarbeta. Vygotskij menar att det barnen själv kan göra ena dagen kan vara beroende av vad barnet tidigare utfört med hjälp av en vuxen (Vygotskij 1999, s. 269). Det sociokulturella perspektivet beskriver

grunden i människors utveckling som relationell, där den vuxne får en roll som barnens förebild (Vygotskij 2001, s. 254). Konfliktsituationer kan således betraktas som lärtillfällen för barnen om det råder ett positivt klimat på förskolan, vilket skulle kunna möjliggöra en öppen kommunikation mellan de involverade (Hakvoort 2010, s. 21). Vi tolkar det som samtliga respondenter lyfter kommunikation som ett viktigt medel i hanteringen av barns konflikter, bland annat genom att pedagogen både lyssnar till och vägleder barnen med verbal kommunikation samt sitt kroppsspråk. Palm beskriver att det kan vara viktigare att någon ser och lyssnar till barnen i en konfliktsituation, snarare än att alltid komma fram till en lösning på problemet (Palm 2010, s. 88). I avsnitt 4.2 ”Konfliktens orsak” lyfts relevansen i att barns behov blir tillgodosedda i en konflikt utifrån Maslow behovshierarki, att bli lyssnad till ingår i behovet av uppskattning.

Enligt Juul och Jensen behöver barn en jämställd kommunikation med vuxna för sin positiva självutveckling (Juul och Jensen 2009, s. 56). Enligt Normell är relationer sårbara, för att lärtillfällen ska kunna ske är tillit, förmåga att lyssna in den andre och ansvar viktiga komponenter (Normell 2008, s. 82). Citat utifrån Ulrika, Sandra, Sara och Emmas svar beskriver pedagogens ansvar att vägleda barnen genom konflikter. Enligt Juul och Jensen handlar en konflikt om relationens kvalité (Juul och Jensen 2009, s. 52ff). Även Thornberg menar att människor hanterar konflikter bättre om relationen mellan parterna bygger på positiva attityder (Thornberg 2010, s. 74). Ett handledarskap genom barns konflikter, anses sammanfattningsvis förutsätta ett positivt klimat på förskolan där relationer av god kvalité råder. Kommunikation kan därigenom ses som ett verktyg för pedagoger och barn att reda ut konfliktsituationer med.

5.4 Barn som konfliktlösare

Respondenterna beskriver att det är nödvändigt för barn att lära sig hantera sina konflikter själva, som hjälpmedel att lära ut detta använder sig tre av respondenterna drama som metod. Respondenternas svar i avsnitt 4.4 talade samtidigt om att konflikthantering är något som tar tid för barnen att lära sig. Ulrika talar om konflikter som kan eskalera och leda till fysisk eller psykisk mobbning vilket vi anser kan ge negativa följder för de inblandade, exempelvis kan känslan av anknytning försämras. Annas svar visar på komplexiteten över beslutsfattande angående huruvida pedagogen

bör handleda barnen i konflikten eller välja att betrakta konflikten på avstånd och låta barnen själva reda upp situationen. Emma berättar i likhet med Anna om konfliktens komplexitet när hon talar om barnens ålder som avgörande för huruvida de kan hantera konflikter själva eller ej. Ser vi på barns egna konfliktlösning genom det sociokulturella perspektivet i enlighet med Hwang och Nilsson, är detta tillfällen för barn att klara av något tillsammans vilket är viktigt för barnets utveckling (Hwang och Nilsson 2007, s. 50). Thornberg menar att många barn i förskolan löser de flesta konflikter själva, problematiken är att det sällan leder till konstruktiv lösning utan makt och social status får styra (Thornberg 2010, s. 71).

Emma som nämndes ovan angående barns egna konfliktlösning beroende av deras ålder kan även tyda på en viss osäkerhet kring komplexiteten i att veta hur och när pedagogen bör ingripa. Genom erfarenheter kan synen på konflikt förändras och upplevas annorlunda, rädsla och osäkerhet skulle kunna bytas ut mot individens samt andras vidareutveckling (Utas Carlsson 2001, s. 55). Även Anna beskriver en osäkerhet över när man ska gå in i barnens konflikt eller inte. När det kommer till de minsta barnen menar Juul och Jensen att de kan kommunicera genom sitt kroppsspråk, därigenom kan de exempelvis uttrycka sina gränser i uppkomna konflikter (Juul och Jensen 2009, s. 47). De minsta barnen anser dock Juul och Jensen är beroende av en närvarande omsorgsperson som kan tyda deras signaler och ge dem handledning (Juul och Jensen 2009, s. 47). Ulrika sätter genom sitt svar inte en ålder på barns förmåga att lösa sina konflikter, även de minsta barnen kan lösa dem. Under observationen som citeras i avsnitt 4.3 kunde vi se hur barnen sökte pedagogens hjälp genom sitt kroppsspråk. Oavsett ålder skulle en konflikt kunna vara svår att reda ut på egen hand för de involverad. Hakvoort menar att en tredje part kan vara nödvändigt i en konflikt som eskalerat då parterna oavsett ålder kan låsa sig och inte klara av att sätta ord på sina känslor eller behov (Hakvoort 2011, s. 46).

Som tidigare nämnts kan pedagogen uppmuntra barnen att själva lösa sina konflikter genom att ställa frågor till dem så de själva kan se lösningar på problemet. Galtung beskriver inte bara att det är viktigt att förstå uppkomsten av konflikten utan även se till att lösningen av konflikten accepteras av involverade parter för att konflikten inte ska uppstå igen (Galtung 1996, s. 89ff). Hur pedagogen anser att barnen kan avsluta en konflikt behandlar följande avsnitt.

5.4.1 Kram som avslut på en konflikt

En anledning till att konflikten kan behöva redas ut kan kopplas till Ulrika som citeras i avsnitt 4.4 där det framgick att hon anser att en konflikt behöver redas ut för att inte eskalera. Att barnen kommer till ett avslut i konflikten beskriver samtliga respondenter som viktigt, men hur detta ska gå till råder det delade meningar om. Alla sex respondenter vilket framgår av citaten i avsnitt 4.4.1, säger att ordet förlåt är ett sätt för barnen att avsluta konflikten med. Delade meningar råder det däremot om huruvida kramen bör vara ett naturligt inslag i barns konfliktlösning eller ej. Saras egna negativa erfarenhet ledde hennes tankar vidare genom sin profession till funderingar kring huruvida barnen borde ge varandra en kram eller ej, som avslut i en konflikt på förskolan. Hennes personliga erfarenheter och egna känslor styr tankar kring hur barnen bör avsluta en konflikt.

Gustafsson beskriver anknytningsteoriernas grundfundament där omsorg, trygghet och närhet är en del av människans tidigaste och viktigaste behov vilket redan nämnts i tidigare avsnitt (H Gustafsson 2011, s. 81ff). Anknytningsteorin menar Gustafsson beskriver den vuxnes ansvar att kunna känna in barnet, att vara närvarande samtidigt som barnet inte får känna sig kvävd av felaktig omsorg och barnets integritet kan bibehållas (H Gustafsson 2011, s. 86). Att kramas som ett avslut skulle kunna förklaras utifrån anknytningsteorin och människors inbyggda behov av närhet för att känna sig sedda. Saras beskrivning utifrån sin erfarenhet att kram inte är ett alternativ för henne personligen, bekräftar Gustafsson genom sin beskrivning att människor är olika och har rätt att bli bemötta utifrån det. Ingen ska behöva tvingas till något man inte känner sig bekväm med (H Gustafsson 2011, s. 98). Gustafsson menar att i grunden skulle människans behov handla om behovet av att bli sedd för den man verkligen är (H Gustafsson 2011, s. 108).

Det starka behovet av att bli sedd menar Gustafsson kan komma till uttryck även genom att barnet startar ett bråk, visar sin ilska (H Gustafsson 2011, s. 220). Friberg menar att konflikt enligt Galtungs konfliktriangel vanligen innehåller emotionell laddning, en uppvisad attityd och en sakfråga som i detta fall härstammar från barnets känsla av att

vilja bli sedd (Friberg 2011, s. 56ff). Flera av de forskare vi hänvisat till i detta examensarbete menar att grunden till konflikt kan bero på huruvida människan känner sig sedd eller inte, detta kan inte tolkas som ett generaliserande utan gäller enbart nämnda teoretiker i detta examensarbete. Läroplanen för förskolan belyser förståelsen för konfliktens uppbyggnad eller ursprung som en viktig fråga för pedagogen, genom att vägleda barnen till ett avslut på konflikten som båda känner sig tillfreds med. Det handlar om medmänsklighet att ta hand om varandra vilket ingår i förskolans uppdrag att lära ut (Skolverket 2011, s. 4). Ulrika beskriver i avsnitt 4.4.1 att avslutet på konflikten inte nödvändigtvis behöver vara en kram, utan anpassas efter barnets önskemål genom exempelvis få sitt raserade torn uppbyggt igen. Ulrika lägger stor vikt i ordet förlåt, vilket hon anser barnen bör säga även när konfliktens orsak inte var uppsåtlig. Ulrika visar att det är viktigt för involverade barn att vara närvarande i konfliktsituationen och inte ignorera problem som uppstår utan specifik orsak. Värdegrundsarbetet med syfte att fostra barn till ansvarfulla och medkännande samhällsmedborgare beskriver empati som en viktig förmåga (Skolverket 2011, s. 4). Empati kan ta sig uttryck genom det Ulrika beskriver, att barn säger förlåt även när konfliktens orsak inte var uppsåtlig. Enligt Hakvoort innebär empati att lyssna in den andre med alla sina sinnen (Hakvoort 2010, s. 21). Sandra beskriver utifrån sin erfarenhet av barns avslut på en konflikt med att ordet förlåt och kramen kan ha en lugnande inverkan på dem. Det Sandra säger är att när barnet blir erkänd och därigenom sedd blir detta en bekräftelse som lugnar. Begreppet förlåt beskriver Friberg genom att man lämnar något (Friberg 2011, s. 124). Friberg menar att förlåta inte innebär att man ska våndas, utan ett aktivt beslut att lämna känslan och situationen man mött. För att kunna säga förlåt måste känslorna först komma till uttryck (Friberg 2011, s. 124). Att tycka samma sak är inte lösningen på en konflikt och leder inte nödvändigtvis till ett rättfärdigt avslut för de involverade. Enligt Palm så är vuxna snabba på att fördela skuld och kräva ursäkter av barn men i en konflikt så behöver man inte alltid tycka lika eller vara överens (Palm 2010, s. 47). Eva anser som Sandra att kram kan vara ett positivt avslut i en konflikt som löses genom att man exempelvis först samtalar. Respondenterna visar att det inte finns något generellt svar, olika människor vill avsluta en konflikt på olika sätt.

5.5 Förebyggande strategi

Att respondenterna som citerades i avsnitt 4.5 använder sig av metoder som exempelvis StegVis, drama och forumteater visar oss att det anses finnas ett behov att träna upp sin relationella förmåga. Även forskare som Gustafsson påpekar att det är något pedagoger bör lära sig genom kontinuerlig övning. Gustafsson menar att det behövs en viss färdighet att hantera konflikter på egen hand (H Gustavsson 2011, s. 92). Forumteater som Sandra berättar om skulle möjligtvis kunna öva upp denna färdighet, forumteater är en form av rollspel med syfte att bearbeta jobbiga händelser. Värderingsövningar är en del av teatern där barnen får öva sig i att sätta ord på sina känslor och bland annat lära sig lyssna på andra. Hakvoort beskriver forumspel som en kombination mellan drama och konflikthantering (Hakvoort 2001, s. 22). Ulrika berättar om StegVis som en metod att lära barnen känna igen sina känslor och senare kunna ge uttryck för dessa verbalt. StegVis är utvecklad av organisationen ”Committe for children” USA och anpassad för barn i fyra till femtonårsåldern och används globalt bland annat i förskolor i Sverige (Committe for children 2014). Metoden anses utveckla barnens sociala färdigheter, lär barnen hantera och förstå sina känslor samt motverka våld. Syftet med både drama och StegVis är att öva sin sociala kompetens som ett led i att bygga upp goda relationer i förskolan enligt respondenterna.

Emma vill lära barnen rätt och fel genom demokratiuppdraget. Rätt och fel är enligt Emma därför beroende av medmänsklighet. Genom respekt för sina medmänniskor där omsorg och hänsyn är viktigt i möten med andra ska förskolan formas till en arena för barns utveckling (Skolverket 2011, s. 4). Drama övningarna i konflikthantering rustar barnen att senare klara av konflikthantering på egen hand. Metoderna pedagogerna använder sig av är anpassningsbara efter behov och tillfälle och sker i relation till andra, vi kan se pedagogernas belåtenhet över olika metoder. Granath menar att det är nödvändigt att öva sig i att bli arg på ett bra sätt, övning kan leda till att konflikter blir till någonting positivt eftersom de inte längre upplevs hotfulla (Granath 2001, s. 15). Genom övning i konflikthantering kan känslan av trygghet och kommunikativa förmåga byggas upp och finnas till grund när en konflikt uppstår, något som är viktigt enligt Maslows behovshierarki för barnets allmänna välbefinnande. Utas Carlsson menar att Maslows teori till viss del är universell, den kan användas för människor från många olika kulturer för att gå på djupet och synliggöra behoven under önskemålet eller kravet

(Utas Carlsson 2001, s. 31). Friberg beskriver att förståelsen för människors olika behov och tillvägagångssätt för att nå dem, kan hjälpa involverade parter att fokusera möjligheten att fylla varandras behov istället för att se till de krav personen ställer i en konflikt (Friberg 2011, s. 73). Kan man se andras behov och intressen kan man även förstå konflikten och lättare hitta strategier att lösa denna (Faldalen 2010, s. 54).

5.6 Kunskap inom konflikthantering

Vi tolkar det som att alla sex respondenters svar tyder på att tidigare erfarenheter samt utbildning i konflikthantering är betydande för hur de senare hanterar barns konflikter i verksamheten. Kopplat till det sociokulturella perspektivet menar Säljö att individen använder sig av sina egna kunskaper och erfarenheter i situationer som uppstår (Säljö 2000, s. 128). I avsnitt 4.6 citeras Eva som uttryckte tacksamhet över praktiktiden under sin utbildning där hon kunde lära sig hantera konflikter genom att ta till sig hur de verksamma pedagogerna hanterade uppkomna konflikter. Säljö menar att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter till andra är en nödvändig del av mänsklighetens överlevnad (Säljö 2000, s. 47). I en konflikt så behöver den förvärvade kunskapen utgå ifrån att pedagogen kan hantera dem på ett bra sätt, då hen överför sin kunskap i konflikthantering till barnen. Hwang och Nilsson menar att negativa erfarenheter barn