Resultatdiskussion

Syftet med examensarbetet var att undersöka hur pedagoger i förskolan hanterar barns konflikter samt undersöka om barnen ges utrymme att själva lösa uppkomna konflikter. Resultatet behandlar sex pedagogers enskilda uppfattning utifrån följande problemformuleringar: Hur anser pedagoger att man kan arbeta i förskolan med barns konflikthantering? Anser pedagogerna att barnen själva bör och kan lösa sina konflikter? Resultatet tolkas utifrån Maslows teorier kring människans grundläggande behov, Brobergs teorier om tidig anknytning till andra människor och Säljös teori som berör lärande som ett resultat utav interaktion människor emellan. Galtungs konfliktriangel kan lyfta förståelsen för emotioner, beteende och den andres intuitioner i en konfliktsituation.

Konflikt förklarar samtliga sex respondenter med att två parter är oense om något. Respondenternas svar visar därmed att konflikt är vanligt förekommande inom verksamheterna. Utifrån att konflikter är vanligt förekommande i den dagliga verksamheten blir det av särskilt stor vikt hur pedagoger hanterar dessa. Ett övergripande resultat är att samtliga respondenters svar på ställda frågor på något sätt

berör problemformuleringen utifrån personlig erfarenhet snarare än utifrån kunskap genom sin utbildning. Pedagogens hanteringen av barns konflikter blir således ett resultat utifrån tidigare erfarenheter. En hantering som respondenternas svar tyder på inte är alldeles enkel, ett tidskrävande arbete att öva upp kunskap inom. Forskningen vi utgår ifrån i examensarbetet visar samtidigt att konflikter kan vara utvecklande för barns sociala förmågor, därmed anser vi att det är viktigt att verksamma pedagoger låter det ta tid att hantera barns konflikter. Ulrika beskrev att personalen på hennes förskola ser sig som handledare snarare än fixare av barns konflikter, vilket vi tolkade som att pedagogen tar sig en roll som förebild i hantering av barns konflikter. Att vara en förebild kräver närvarande ansvarsfulla pedagoger. Sandra beskriver det komplexa i att vara barns handledare i konfliktsituationer, som vetskapen om när man bör ta barns konflikter på allvar, förmåga att se sammanhanget och förstå konflikten. Våld kan bli ett resultat i konflikter som eskalerar. Tillsammans med Faldalen anser vi att våldet som konflikter kan leda till måste förebyggas men inte konflikten i sig, konflikter måste tas på allvar (Faldalen 2010, s. 54). Hakvoort menar att konflikt kan bli destruktiv beroende på hur den hanteras (Hakvoort 2010, s. 21). Vi anser att konflikter som blir destruktiva kan påverka den psykiska miljön på förskolan, och därför är konflikthantering en viktigt kunskap för pedagoger. I likhet med Normell anser vi att människan är beroende av goda relationer för att fungera i samhället (Normell 2008, s. 28). Normell anser vidare att lärarens egna synsätt spelar en avgörande roll i hur vi bemöter andra människor, vilket vi anser även berör pedagogers sätt att hantera barns konflikter (Normell 2008, s. 20). Vi kan inte fördjupa oss angående huruvida våra respondenters synsätt påverkar deras hantering av barns konflikter i praktiken och framförallt inte analysera vad exakt för synsätt som kan påverka hanteringen och hur. Det krävs en längre tids observationer för ett sådant resultat. Vad vi kan konstatera är att de personliga erfarenheter vi har med oss in i verksamheten på något sätt påverkar hur vi ser på vår omvärld och därför är det viktigt att pedagogen är självmedveten. Strategier vid konflikthantering som medling, drama och StegVis anser respondenterna fungera bra i praktiken, vi tolkar att de fungerar som redskap för pedagoger och barn i utvecklandet av sociala färdigheter. Redskap som vi tror är positiva att använda men som fortfarande grundläggande förutsätter pedagogens självinsikt och tidigare erfarenhet inom konflikthantering.

Sara uttrycker en saknad efter konkret utbildning i konflikthantering, främst ifrån den högre utbildning hon gått för att skola sig till lärare. Genom Saras samt övriga

respondenters svar synliggörs för oss ett viktigt resultat, specifik samt konkretiserad utbildning i konflikthantering borde vara en viktig del av lärarutbildningen. Ska människor utveckla god kunskap inom konflikthantering genom utbildning menar vi i enlighet med Granath att alla människor som interagerar med andra behöver öva sig på att känna och uttrycka sig på ett vettigt sätt och utbildning inom området bör uppröra och beröra för att bli reell och kunna omvandlas till kunskap i konflikthantering (Granath 2010, s. 15). I likhet med Maslow menar vi att det finns många olika vägar att gå för att nå det mål man strävar efter, exempelvis skulle en metod som är rätt på en förskola vid konflikthantering inte nödvändigtvis behöva vara rätt på en annan (Maslow 1987, s. 77). Vi menar därför att diskussion och reflektion i arbetslaget angående konflikthantering är nödvändiga och även kan bidra till att ge pedagoger ett bättre förhållningssätt gentemot uppkomna konflikter. Eva framhöll att praktiken under utbildningen till lärare hade givit henne kunskap inom konflikthantering utifrån arbetskollegor som delade sina tidigare erfarenheter inom hanteringen av barns konflikter. En fråga som väcktes hos oss var huruvida kollegors erfarenheter kring hantering av barns konflikter är en tillräckligt bra kunskapskälla, vi insåg även hur viktigt det är att kunna koppla erkända teorier med praktik för att nå bästa resultat i det pedagogiska arbetet. Därför menar vi tillsammans med Granath att utbildning kan ge redskap för att få konkreta tips och idéer bland annat genom övning, vilket även kan inge självsäkerhet och mod att pröva dessa tips i verksamheten (Granath 2010, s. 17).

Respondenterna talar om situationsbundna konflikter, att det ofta förekommer konflikter vid matsituationer eller vid lek med leksaker där två barn önskar leka med samma leksak. Vi tolkar detta som att den fysiska miljön liksom den psykiska kan påverka uppkomsten av konflikter men då miljön ses över kan verka förebyggande. Vi anser i likhet med Palm att den fysiska miljön kan utformas så den erbjuder mötesplatser istället för konfliktplatser (Palm 2010, s. 91). Samtidigt som Gustafsson menar att ett tydligt utåtagerande i form av uppvisad ilska helt enkelt kan bero på att barnet vill bli sedd (H. Gustafsson 2010, s. 220). Återigen synliggörs komplexiteten i uppkomsten och hanteringen av barns konflikter.

Alla sex respondenter uttrycker att barn på förskola ska ges möjlighet att lösa sina konflikter själva, samtidigt som de är tvetydiga om när de skall låta barn lösa dem på egen hand. Emma uttrycker att utrymme ges till barnets egen konflikthantering delvis

beroende av barnets ålder, och därigenom förvärvade kompetens att själva kunna hantera en konflikt. Vi tolkade respondenternas svar som att barnens ålder kan vara avgörande för huruvida de gavs utrymme att lösa sina konflikter eller inte. Utifrån respondenternas svar tänker vi att pedagogerna behöver mer erfarenhet samt förmåga att ge barnen ansvar över att lösa sina egna konflikter oavsett ålder. I likhet med Juul och Jensen menar även vi att när pedagoger tar sitt ansvar som goda förebilder gentemot barnet utvecklas barnet optimalt (Juul och Jensen 2009, s. 89). Oberoende av barnets ålder så vilar lärandeuppdraget på en förståelse och ett synsätt av barn som kompetent. Vi anser som Thornberg att barn i förskolan kan lösa de flesta konflikter själva (Thornberg 2010, s. 71). Det är pedagogen som ger eller tar möjligheter ifrån barnen. Vi vill återigen poängtera att även om barnet ges möjlighet att lösa uppkomna konflikter själva behövs en närvarande vuxen som stöd i enlighet med forskning samt respondenternas svar. Thornberg beskriver konsekvensen av att låta barn lösa konflikter på egen hand utan närvarande vuxen med att konflikten då kan lösas genom vinna - förlora principen, där maktutövande används istället för konstruktiv förhandling (Thornberg 2010, s. 71).

Sammanfattningsvis vill vi återge viktiga delar av resultatet utifrån ovanstående diskussion med betydelse för vår kommande yrkesprofession. Vi anser utifrån respondenternas svar tillsammans med beskriven forskning att barn i förskolan behöver hjälp att kunna sätta ord på sina känslor i social interaktion, alla verksamma i förskolan bör vara ärliga gentemot varandra och arbeta som ett team med omsorg och empati som viktiga förmågor, med syfte att bygga goda relationer. Om omsorg och empati för varandra är grundläggande känslor för våra medmänniskor när vi möter konflikt, blir dessa enklare att hantera och lösa på ett konstruktivt sätt utan att de eskalerar eller tar sig en aggressiv eller skuldbeläggande karaktär.

Ett barn ska alltså ha rätt att känna, tänka och uttrycka vad det vill – men inte alltid handla som det vill! (Gustafsson 2010, s. 130).

Pedagogen bör stoppa barns utåtagerande i konflikter och istället ge dem redskap att hantera dem på ett konstruktivt sätt. Om barnen kan lösa sina konflikter eller inte, går möjligtvis hand i hand med om de ges utrymme och förtroende att lösa uppkomna konflikter själva . Men även pedagogens erfarenheter spelar in här, huruvida pedagogen

är van att hantera konflikter eller ej. Utifrån respondenternas svar så är hanteringen av konflikter beroende på vilka erfarenheter man själv besitter. De pedagoger som arbetat en längre tid tycktes gå mer på personliga erfarenheter än de som jobbat en kortare tid. Nyutbildade pedagoger visade en tilltro till äldre kollegors erfarenheter och tog kunskap utifrån dessa. Huruvida detta är en bra metod eller inte beror på vilka erfarenheter man tar till sig och använder sig utav. Konflikthantering som begrepp är komplext och svårtolkat och beror mycket på vilka tidigare erfarenheter man har, det finns inga tydliga svar. Hanteringen av konflikter är individuella och ser lika olika ut som människor är olika varandra. Konflikter är inte enkla, det är komplexa och rör många nivåer och kan ta många vägar.