5. Analys och diskussion
5.3 Konsekvenser av resursbrist
På frågan om skolan i dag kan erbjuda varje elev de förutsättningar som krävs för att klara sin skolgång och uppnå målen, svarade samtliga lärare nej. De pekade på problem gällande bristande resurser och menade att de som lärare inte hade möjlighet att ge alla elever den hjälp och det stöd de behöver – de räcker helt enkelt inte till. Är detta en eventuell förklaring till att en tiondel av de som slutade nian våren 2006 ej är behöriga till de nationella gymnasieprogrammen? Utifrån lärarnas utlåtanden, vilka ju är reflektioner av personer som dagligen befinner sig i skolan, anser jag det rimligt att anta att det i alla fall till viss del är ett resultat av bristande resurser i skolan.
Men vad är det då skolan behöver för att kunna erbjuda alla elever de förutsättningar som krävs för att eleverna ska kunna uppnå målen i skolan? Vad är det för typ av resurser skolan har en brist av? Lärarna beskriver situationen som att det skulle behövas fler specialpedagoger och resurslärare som kunde hjälpa de elever som har särskilda behov eller behöver extra stöd, eller att de själva hade mer tid för sådant. Två av lärarna uttrycker sin oro över att de få resurser som finns enbart går till de elever som riskerar att inte bli godkända, medan de som har höga ambitioner inte får möjlighet att stimuleras i tillräcklig grad. Det står i Lpo94 att
”En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen skall utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser skall fördelas lika. Hänsyn skall tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.”57
Direktivet är tydligt – resurserna ska ej fördelas lika. Utgångspunkten för fördelningen ska vara elevernas olika förutsättningar och behov. Särskilt ansvar har skolan för dem som har svårt att nå målen, vilket jag förmodar är förklaringen till att resurserna i första hand, som två av lärarna reflekterat över, läggs på dessa elever. Som det ser ut nu så klarar sig långt ifrån alla elever trots att de som har svårigheter enligt Lpo94 ska prioriteras. Det tror jag kan vara en förklaring till att det inte finns resurser för de som faktiskt klarar att uppnå målen men vill komma ännu längre.
I mitt litteraturkapitel tog jag upp tre viktiga förutsättningar för lärande – trygghet,
motivation samt samarbete mellan hem och skola. Resulterar bristande resurser i att skolan
57Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet, Lpo 94, Utbildningsdepartementet 1994.
inte kan förse eleverna med dessa förutsättningar? När det gäller trygghet är det, som jag redan visat, av stor vikt att eleverna känner sig trygga för att kunna fokusera på skolarbetet och satsa till fullo. En otrygg känsla har, enligt Maslow, tendens att få människan att lägga all sin energi på att försöka återupprätta balansen och säkra sin trygghet.58 En trygg människa är, som jag ser det, fri från känslan av hot eller rädsla för något/någon. Klassrummet och skolan i övrigt måste vara en plats för eleverna att känna sig fullständigt trygga i, att känna att man accepteras för den man är. Lärarna i min undersökning känner att de inte räcker till och kan hjälpa till och stödja i tillräcklig grad. Om eleverna upplever detsamma, det vill säga att lärarna inte har tid att till exempel sitta med dem så mycket som de skulle behöva, skulle det kunna vara grund för en otrygg känsla. Att på egen hand försöka uppnå mål som upplevs som ouppnåeliga tror jag kan skapa otrygghet.
I teorikapitlet redogjorde jag för Bolstads teori om elevers motivation, det vill säga vad som driver dem till att vilja lära. Bolstad menar att elever kan drivas av både yttre motivationer som plikt eller status, eller av inre motivationer som intresse, eller viljan att lära sig något.59 Som Bolstad poängterar representerar en klass en mängd olika inställningar till
det man håller på med.60 En brist på resurser i skolan kan resultera i att möjligheten att
motivera eleverna till att vilja lära, genom att väcka intresse för det som ska läras in, begränsas. En följd av detta kan vara att ett antal elever i skolan känner sig omotiverade och inte förstår nyttan av att lära sig något. Med en sådan inställning är risken att de inte anstränger sig till den grad att de kan uppnå målen. En lärare uttrycker sig på följande sätt angående de elever som har svårt att klara sin skolgång: ”Dom har en tendens, dom är ofta
omotiverade [---] dom är skoltrötta helt enkelt. [---] Jag tycker absolut att det är egentligen ett misslyckande för skolan”.
Den tredje viktiga förutsättningen för att kunna uppnå lärande, som jag har valt att ta upp i den här uppsatsen, är ett positivt samarbete mellan hem och skola. Gunnarsson menar att det för en positiv utveckling krävs att det finns förbindelser mellan hem och skola som uppmuntrar till ömsesidig respekt och gemensamma mål.61 Det här är något jag utifrån mina intervjuer kan se en tendens av att det i skolan arbetas mycket för. Samtliga lärare har visat på stort engagemang gällande just kontakten med föräldrarna. Flera av lärarna poängterar vikten av att ha en god kontakt med föräldrarna – att de flesta problem går att lösa om man bara har
58 Evenshaug, Oddbjørn – Hallen, Dag (2001). Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur. Sid. 411 59 Bolstad, August (1998). Handbok i lärande. Hur du lär ut för att andra ska lära in. Lund: Studentlitteratur.
Sid. 53-55
60 Ibid. Sid. 55
byggt upp en god kontakt med dem. Deras syn bekräftar därmed det som Gunnarsson skriver om. Kan en brist på resurser påverka det här samarbetet? Det är säkert möjligt eftersom en god kontakt med föräldrarna förutsätter att det finns tid för detta. Det lärarna berättar ger dock ett intryck av att kontakten med föräldrarna har hög prioritet och anledningen till detta kan vara att lärarna ser nyttan av det, i kombination med budskapet i Lpo94, där det ju står att arbetet i skolan måste ske i samarbete med hemmen.62
Lärarna ser det som positivt om föräldrarna engagerar sig i sina barns skolgång – en lärare konstaterar att ”Det vet man ju att de elever som har engagerade föräldrar som deltar i
sitt barns skolarbete klarar sig bättre. Så enkelt är det.” Lärarna arbetar för att få en god
kontakt med föräldrarna, så att det finns goda möjligheter att prata om barnen och deras utveckling i skolan. Föräldrarna blir därmed sannolikt informerade om hur det går för barnen, exempelvis vad som går bra och vad som går dåligt. Som förälder har man ett övergripande ansvar för sitt barn vilket i många fall säkerligen leder till att föräldrarna, i den mån de kan, hjälper sina barn med det som inte fungerar bra i skolan. Lärarna har säkert en mängd olika sätt att uttrycka sig i samtal med föräldrar, där de ger sina uppfattningar av vad som kan göras för att förbättra situationen för barnen, vad det än må gälla. Handlar det exempelvis om att ett barn inte gör läxan, blir föräldrarna säkerligen uppmärksammade på detta och uppmuntrade att se till så att barnet gör den i fortsättningen, eftersom det skulle gynna barnets lärande.
Det lärarna förmedlar kan säkert uppfattas olika av olika föräldrar, och att det skulle kännas som krav för vissa föräldrar kan inte uteslutas. Jag tror dock att kravet att engagera sig för sitt barns skolgång kan upplevas av andra orsaker än att skolan nödvändigtvis har ställt dem. Att vara en bra förälder vill jag påstå är normen i vårt samhälle, något jag tror de flesta föräldrar strävar efter. Hur man ”blir” det finns det säkert oändliga uppfattningar om, men ett sätt torde vara att man bryr sig om sitt barn och stöttar det, exempelvis i skolan. Klapp Lekholms uppfattning om att skolan ställer så pass höga krav på föräldrarnas engagemang i sina barns skolgång, att det kan resultera i en orättvis skola där elevernas förutsättningar att lyckas blir beroende av föräldrarnas tid och lust till engagemang, finner jag dock inget tydligt stöd för i min undersökning – i alla fall inte vad gäller skolans krav på föräldrarna. Lärarna i undersökningen hade olika inställningar gällande krav och förväntningar av föräldrarnas samarbete med skolan, men de flesta menade att ett samarbete var önskvärt, inte något de krävde. Vad samarbetet innebar var däremot väldigt likartat bland samtliga lärare. Det handlade om att stötta sina barn, att se till så de gjorde läxan, samt att de var öppna för en god
62Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet, Lpo 94, Utbildningsdepartementet 1994.
kontakt med skolan – inte om att sitta ner och aktivt hjälpa till med läxa och skolarbete, även om det nämndes att en sådan hjälp ibland kunde vara positiv. Detta samarbete anser jag vara rimligt att föräldrarna ställer upp på, i alla fall om de har förutsättningar för att kunna göra det. Det mål skolan och föräldrarna tillsammans strävar mot anser jag är det centrala här, nämligen att barnen utvecklas och uppnår lärande. Jag tror dock att det i praktiken finns en risk att elever som har svårt att nå målen i skolan inte klarar sig om inte föräldrarna hjälper till, precis som Klapp Lekholm befarar. Detta kan vara en konsekvens av att skolan, som lärarna påstår, har brist på resurser och därför inte kan ge alla elever de förutsättningar som krävs för att de ska kunna nå målen.