5. Analys och diskussion
5.1 Skolans förväntningar av samarbete
Enligt de intervjuade lärarna innebar samarbetet mellan skola och föräldrar att föräldrarna stöttar sina barn, uppmuntrar/kontrollerar att barnen gör sina läxor, rapporterar frånvaro och är öppna för en god kontakt med skolan. Samtliga lärare ansträngde sig för att skapa och upprätthålla en bra kontakt med föräldrarna – flera av dem poängterade att en god kontakt var välbehövligt vid de tillfällen det uppstår någon form av problem. Som lärare har man därför mycket att vinna på att jobba för en god kontakt redan från början, menade de.
När det gällde läxor, så var det framför allt stöttning och uppmuntran av barnen i deras arbete som påtalades. Att föräldrarna skulle sitta med och hjälpa barnen med läxorna verkade inte förväntas, utan det man ville var att föräldrarna såg till så att barnen satte sig med sina läxor och hade bra förutsättningar för att göra dem i hemmiljön. Flera av lärarna tog upp att det för många föräldrar är svårt att aktivt hjälpa sina barn med läxor eftersom det inte alltid är så att föräldrarna har tillräcklig kunskap i ämnena. En av lärarna berättade att de på skolan hade erbjudit föräldrarna utbildning ”i ämnen som kanske har ändrat sig i sin karaktär lite
grann sen dom gick i skolan.” Detta var ett sätt för den skolan att uppmuntra till föräldrarnas
engagemang för sina barns skolgång. Flera av lärarna la till att det kan vara svårt för föräldrar att kontrollera att barnen gör läxorna och sköter sig i skolan – en av lärarna uttryckte sig på följande sätt: ”man kan ju inte heller ge föräldrarna dåligt samvete för att barnen inte
fungerar i skolan, har man haft tonåringar själv så vet man ju hur svårt det kan vara att få kontroll över dem.”
Hur ställde sig då lärarna till föräldrarnas ansvar i det här samarbetet – ställde man krav på att föräldrarna skulle samarbeta på ovanstående sätt, eller var det enbart något de skulle önska att föräldrarna ställde upp på? Efter att ha gått igenom intervjuerna grundligt kan jag konstatera att majoriteten av lärarna, det vill säga fyra av sex, inte ställde några egentliga
krav på att föräldrarna skulle engagera sig. Däremot var det definitivt önskvärt. En av de sex
lärarna sa ”Jag önskar ju att jag kunde nöja mig med önskvärt men ibland så får man nog
nästan alltså gå så långt så att man kräver.” Det här uttalandet antyder att krav kan komma att ställas när det finns behov. Den sjätte läraren uttryckte sig på följande sätt: ”Jag förväntar
mig att skaffar man barn till världen så ligger det i föräldrarollen att man också har klart för sig vad det innebär att vara föräldrar.” Det här uttalandet anser jag tyder på att läraren har krav på att föräldrarna engagerar sig för sina barn och samarbetar med skolan. Samtliga lärare menade dock att det i praktiken inte är möjligt för alla föräldrar att ställa upp – olika livssituationer påverkar möjligheterna till ett sådant engagemang.
Lärarna hade en relativt samstämmig bild av vad samarbetet mellan skola och föräldrar innebar. Utifrån vad lärarna berättat får jag intrycket att de i sina roller som lärare tar stort ansvar i arbetet att starta och upprätthålla en god kontakt med föräldrarna – de ordnar föräldramöten, ringer, mailar och så vidare – allt för att främja ett gott samarbete. Att ansvaret att engagera föräldrarna låg främst på skolan förklarade en lärare med att ”det är ju ändå
skolan som har satt upp de här målen, det är ju inte hemmen som har satt upp dem.”
Jag finner det intressant att just samarbetet definieras så lika av lärarna. Det är exempelvis ingen som anser att samarbete med skolan innebär att föräldrarna ska sitta med sina barn och hjälpa till med läxan, även om flera av de intervjuade menar att det kan vara bra om de gör det ibland, för barnens skull. Vad gäller läxorna handlar det alltså mer om att stötta och uppmuntra, än om att faktiskt hjälpa till. Klapp Lekholms uppfattning om att skolan verkar ställa krav på att föräldrarna gör så kallat oavlönat pedagogiskt arbete51 finner jag därmed inget tydligt stöd för i min undersökning, även om lärarna i olika grad ställer krav eller i alla fall anser det vara önskvärt om föräldrarna samarbetar med skolan på de sätt som nämnts ovan. Däremot kan min undersökning inte svara på huruvida föräldrarna upplever krav från skolans håll eller ej, vilket ju inte heller var syftet med den här uppsatsen. Klapp Lekholms studie har visat att föräldrar i snitt lägger ner ungefär 4,5 timmar i veckan på att hjälpa sina barn med exempelvis läxor och fritidsaktiviteter.52 Eventuellt kan det vara så att föräldrar upplever att de är tvungna att exempelvis hjälpa sina barn med läxan - i synnerhet när barnen får läxor som de har svårt att klara av på egen hand. Det samarbetet lärarna talat om innebär ju bland annat att se till så att läxorna görs, vilket säkerligen kan resultera i att vissa föräldrar känner press att hjälpa sina barn med läxan när barnen av olika anledningar
51 Klapp Lekholm, Alli (2004). Nära gränsen? Perspektiv på skolans arbetsliv. Katrineholm:
Arbetslivsinstitutets Förlag. Sid. 214
inte gör den på egen hand. Att de lärare jag intervjuat menar att de inte ställer krav på att föräldrarna ska hjälpa till med läxan, innebär därmed inte nödvändigtvis att föräldrarna inte uppfattar det som krav. I och med att barnen får läxor blir följden att läxan ska göras, och det ansvaret ligger på föräldrarna, om inte deras barn själva tar det ansvaret.
5.2 Rimliga förväntningar?
Jag har i tidigare i det här kapitlet konstaterat att de lärare jag har intervjuat har förväntningar och ställer krav på föräldrarna i olika hög grad. Jag har även redogjort för vad lärarna anser att samarbetet innebär. I det här avsnittet ska jag söka utröna om de här förväntningarna kan anses rimliga utifrån ett socioekonomiskt perspektiv samt utifrån ett genusperspektiv. Jag vill, genom att belysa föräldrarnas situation utifrån dessa perspektiv, diskutera vad de här kraven och förväntningarna kan komma att få för konsekvenser i praktiken.
Den socioekonomiska bakgrunden, det vill säga utbildningsnivån och inkomstnivån hos föräldrar/vårdnadshavare, anses av många forskare vara den mest bestämmande faktorn för elevers studieresultat.53 Klapp Lekholm menar att den socioekonomiska bakgrunden påverkar möjligheterna för familjen att kunna spendera tid tillsammans med barnen och exempelvis samtala om skolan, uppmuntra till utbildning och visa på en positiv attityd till skolan, något som rekommenderas av många forskare.54 Jag anser att det är viktigt att uppmärksamma att varje familj befinner sig i sin egen unika situation, vilken är en sammansättning av en mängd olika faktorer, exempelvis arbete, utbildning, gemensam tid, inkomst, antal barn, hälsa, familjerelationer o.s.v. Livet ser inte lika ut för alla och det innebär även att förutsättningarna för att kunna engagera sig i sina barns skolgång och samarbeta med skolan är olika för olika familjer. Den tid som föräldrar i praktiken spenderar för att på olika sätt engagera sig i sina barns skolgång torde variera från familj till familj, och faktorer som påverkar menar jag rimligtvis är de ovannämnda faktorerna i kombination med barnets behov av hjälp, föräldrarnas inställning till skolan samt föräldrarnas kunskapsnivå gällande de olika skolämnena.
Belyses familjen utifrån ett genusperspektiv uppkommer frågan om vem av föräldrarna som i praktiken har huvudansvaret för barnens skolgång. Att utgå från att föräldrarna delar
53 Myrberg, Eva (2006). Fristående skolor i Sverige – Effekter på 9-10-åriga elevers läsförmåga. ACTA
UNIVERSITATIS GOTHOBURGENSIS: Göteborg. Sid. 35
54 Klapp Lekholm, Alli (2004). Nära gränsen? Perspektiv på skolans arbetsliv. Katrineholm:
lika på detta ansvar är att blunda för det som många genusforskare har lyft fram, nämligen att huvudansvaret för familjens välbefinnande oftast ligger på kvinnan.55 Klapp Lekholm har forskat kring detta och funnit att kvinnan är den som lägger mest tid på barnens skolarbete.56 Det är troligtvis därför det främst är mödrarnas utbildningsnivå som påverkar barnens prestationer i skolan, som jag nämnde i inledningen. Förväntningar på föräldrars engagemang ser utifrån ovanstående resonemang ut att främst gå ut över kvinnan. Det är många gånger hon som i praktiken blir ansvarig för samarbetet med skolan, vilket i sin tur kan komma att påverka parrelationen till att vara, eller bli, allt mer ojämställd.
Det samarbete som det står om i Lpo94 innebar för lärarna framför allt att föräldrarna stöttade och uppmuntrade sina barn, såg till så de gjorde läxan, rapporterade vid frånvaro samt var öppna för en god kontakt med skolan och exempelvis deltog vid föräldramöten och utvecklingssamtal. Det här är insatser som kräver vissa förutsättningar och därmed kan det vara svårt för en del föräldrar att bidra till samarbetet, även om jag är av den uppfattningen att det i de flesta fall kan anses vara rimliga insatser som föräldrar faktiskt vill göra för sina barn. Ett krav på samarbete, ställt från skolans håll, kan dock bli problematiskt eftersom kravet riskerar att inte kunna uppfyllas av alla. En annan risk, som redan tagits upp, är att det samarbete som krävs eller önskas från skolans håll, i praktiken blir kvinnans lott att engagera sig i, vilket kan påverka hennes situation negativt.
Jag anser det viktigt att poängtera att den typ av samarbete som lärarna talat om gynnar elevernas lärande och utveckling. Av den anledningen menar jag att en uppmuntran av samarbete mellan skola och föräldrar vore positiv. Eventuellt skulle det rent teoretiskt kunna vara rimligt att ställa krav på föräldrarna om att samarbeta i den mån som det i praktiken är
möjligt för dem att göra, men det skulle säkerligen vara problematiskt att formulera och
fastställa ett sådant krav, då möjligheterna att mäta varje familjs förutsättningar är begränsad.
55 Ibid. Sid. 189; Roman, Christine (2004). Familjen i det moderna - Sociologiska sanningar och feministisk
kritik. Malmö: Liber. Sid. 75
56 Klapp Lekholm, Alli (2004). Nära gränsen? Perspektiv på skolans arbetsliv. Katrineholm: