161 Prop. 2015/16:29 sparandedirektivet och ska tillämpas i stället för sparandedirektivet i
vissa fall.
10.2 Konsekvenser för de offentliga finanserna
Förslagen i propositionen syftar till att införa de bestämmelser om inhämtande och överföring av uppgifter som krävs enligt MCAA och DAC 2 för att genomföra den globala standarden för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Förslagen berör enbart hur information ska lämnas till Skatteverket och därifrån vidarebefordras till andra stater eller jurisdiktioners behöriga myndigheter. Förslagen kommer således inte att medföra något förändrat skatteuttag i Sverige, och därmed inte heller några offentligfinansiella effekter.
MCAA och DAC 2 innebär även att uppgifter ska lämnas från andra stater och jurisdiktioner till Sverige om finansiella konton i andra stater och jurisdiktioner som innehas av svenska personer. De upplysningar som på det sättet kommer Sverige till del kan medföra att skatt kan tas ut i fler fall än i dag. Det är emellertid omöjligt att uppskatta hur stor sådan effekt som kan bli följden av de lämnade upplysningarna. Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, samt Näringslivets Skattedelegation, med instämmande av Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Svenskt Näringsliv, efterlyser en redovisning av effekterna och nyttan av rapporteringsskyldigheten. Med anledning av detta vill regeringen klargöra att informationsutbytet syftar till att rätt skattebelopp ska betalas i rätt land. I vilken utsträckning så sker eller inte sker idag när det gäller inkomster på finansiella konton kan inte avgöras. Något informationsutbyte av det slag som den globala standarden innebär har tidigare inte skett. Några offentligfinansiella effekter kan därför inte heller beräknas till följd av dessa lämnade uppgifter.
Upphävandet av sparandedirektivet bedöms inte medföra några konsekvenser för de offentliga finanserna.
10.3 Konsekvenser för enskilda och företag
De finansiella institutens identifiering av rapporteringspliktiga konton Den granskningsprocedur som ska genomföras för att identifiera rapporteringspliktiga konton åligger de rapporteringsskyldiga finansiella instituten. För de rapporteringsskyldiga finansiella instituten medför således bestämmelserna en ökad administrativ börda som medför kostnader.
När bestämmelserna införs kommer det att medföra en initial kostnad för att granska alla befintliga konton hos ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut och bland dessa identifiera rapporteringspliktiga konton. Bestämmelserna innebär vidare en återkommande årlig kostnad för att identifiera rapporteringspliktiga konton bland de konton som öppnas varje år, och för att undersöka om något konto som öppnats under
Prop. 2015/16:29
162
ett tidigare år har ändrat status från ej rapporteringspliktigt eller odokumenterat konto till rapporteringspliktigt konto.
Regelrådet anser att redovisningen av förslagets påverkan på administrativa kostnader är bristfällig och samma kritik riktas mot de övriga kostnaderna. Näringslivets Skattedelegation, med instämmande av Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Svenskt Näringsliv, anser att det är anmärkningsvärt att kostnaderna för de finansiella instituten inte går att räkna fram. Regeringen vill därför framhålla följande. Eftersom granskningsproceduren är ny är det inte möjligt att göra en rimlig uppskattning av vilka kostnader den kommer att medföra.
Kostnaden kommer i stor utsträckning att variera mellan olika rapporteringsskyldiga finansiella institut beroende på bl.a. vilken verksamhet som bedrivs, hur många kontohavare institutet har och vilka uppgifter om kontohavarna som redan finns tillgängliga hos respektive institut. För att på ett effektivt sätt kunna genomföra granskningsproceduren kommer det att krävas förändringar av exempelvis it-system, vilket medför en engångskostnad för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten. Hur omfattande och kostsamma dessa förändringar blir är sannolikt mycket varierande beroende på bl.a. vilket system det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har i dag, och det är därför inte heller möjligt att uppskatta kostnaderna för dessa. Eftersom granskningsproceduren, som redan nämnts, är helt ny har underlag för att göra beräkningar med tillräcklig tillförlitlighet inte kunnat inhämtas. Beräkningar gjorda under sådana förutsättningar riskerar att bli mer missvisande än klargörande.
Regelrådet anför att ingen information anges om att särskilda hänsyn har tagits till berörda företag när det gäller tidpunkt för ikraftträdande eller om behov av speciella informationsinsatser till de berörda företagen. Regeringen vill därför upprepa att MCAA och DAC 2 föreskriver att genomförandelagstiftningen ska träda i kraft den 1 januari 2016 och att utbytet av upplysningar ska inledas 2017. Bland de kostnader som Skatteverket uppgett enligt nedan finns kostnader för extern information. Regelrådet anför vidare att ingen information redovisas om behov av särskild hänsyn till små företag. Regeringen vill därför uppmärksamma att de finansiella institut som ska tillämpa lagstiftningen kan skilja sig åt i fråga om storlek och verksamhet. Det är rimligt att tro att de institut som berörs mest av lagstiftningen är sådana som har ett stort antal kontohavare. Institut som har ett stort antal kontohavare kan tänkas ha större vinning av att investera i it-system m.m. för att därigenom underlätta den löpande hanteringen när det gäller att identifiera rapporteringspliktiga konton. Det finns dock en relativt stor flexibilitet för de finansiella instituten att välja en metod för identifiering som passar det enskilda institutet bäst (se t.ex. avsnitt 6.1.7).
Huvudregeln är exempelvis, när det gäller befintliga konton som innehas av fysiska personer, att ett rapporteringsskyldigt institut ska söka igenom de uppgifter som redan finns tillgängliga hos institutet för att se om det finns några indikationer på att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Det är dock tillåtet att i stället tillämpa reglerna för granskning av nya konton som innehas av fysiska personer och inhämta ett intygande från kontohavaren om hans eller hennes hemvist. För finansiella institut som t.ex. endast har ett mindre antal kontohavare kan
163 Prop. 2015/16:29 det tänkas vara mindre betungande att inhämta intyganden från samtliga
kontohavare än att söka igenom redan tillgänglig information för att hitta indikationer.
De finansiella institutens kontrolluppgifter till Skatteverket
Utöver identifiering av rapporteringspliktiga konton åligger det de rapporteringsskyldiga finansiella instituten att lämna kontrolluppgifter till Skatteverket som innehåller de uppgifter som framgår av bestämmelserna. Uppgifterna ska lämnas för varje rapporteringspliktigt konto och kan innehålla en mängd olika uppgifter, såsom saldo eller värde, sammanlagd ränta, utdelning och annan avkastning och sammanlagd ersättning vid försäljning eller inlösen av tillgångar. Vilka uppgifter som ska lämnas varierar beroende på vilken typ av rapporteringspliktigt konto det rör sig om. Generellt kan dock sägas att en kontrolluppgift som ska lämnas enligt de föreslagna bestämmelserna normalt är betydligt mer omfattande än de kontrolluppgifter som lämnas enligt dagens regler.
Eftersom flera av de uppgifter som ska lämnas enligt förslagen i denna proposition inte lämnas i dag är det svårt att fullt ut jämföra tidsåtgången för lämnande av en kontrolluppgift enligt dagens regler med de föreslagna kontrolluppgifterna. Vissa paralleller kan dock dras mellan de kontrolluppgifter som nu föreslås lämnas och de kontrolluppgifter som inte längre behöver lämnas efter avskaffandet av förmögenhetsskatten. I samband med att förmögenhetsskatten avskaffades gjordes beräkningar för vilken minskning av den administrativa bördan det medförde att vissa kontrolluppgifter inte längre behövde lämnas. De berörda kontrolluppgifterna var KU 20 (ränteintäkter och fodringsrätter), KU 25 (ränteutgifter och skulder) samt KU 31 (Kontrolluppgift från företagens affärssystem). De uppgifter som skulle lämnas i dessa kontrolluppgifter överensstämmer inte helt med de uppgifter som ska lämnas enligt de aktuella förslagen. I brist på bättre jämförelsematerial kan dock vissa slutsatser dras av den administrativa börda som dessa kontrolluppgifter bedömdes medföra. Företagens administrativa kostnader förknippade med de nämnda kontrolluppgifterna finns uppskattade i Tillväxtverkets databas Malin. Mätningen av dessa kontrolluppgifter, KU 20, KU 25 samt KU 31, är gjord utifrån en indelning efter hur många kontrolluppgifter som lämnas av varje berört företag. Gruppindelningen är: (1) de företag som lämnar mer än 1000 kontrolluppgifter, (2) de som lämnar mellan 100 och 1 000 kontrolluppgifter, (3) de som lämnar mellan 50 och 100 kontrolluppgifter, (4) de som lämnar mellan tio och 50 kontrolluppgifter samt (5) de som lämnar högst tio kontrolluppgifter.
Anledningen till att en uppdelning gjorts i olika grupper av kontrolluppgiftsskyldiga utifrån antalet lämnade kontrolluppgifter är att även om den totala tidsåtgången är högre för ett företag som lämnar många kontrolluppgifter, så sjunker tidsåtgången per lämnad kontrolluppgift i takt med att antalet lämnade uppgifter ökar. I Malin finns uppskattat den tidsåtgång som beräknas för att lämna kontrolluppgifter för var och en av de fem olika grupperna samt hur många berörda företag som återfinns i de olika grupperna. Gemensamt för samtliga grupper och kontrolluppgifter är antagandet att det kostar ca
Prop. 2015/16:29
164
224 kronor per timme att utföra arbetet. Tidsåtgången är, för var och en av KU 20, KU 25 och KU 31, uppskattad till: för grupp (1) 480 min, för grupp (2) 150 min, för grupp (3) 49 min, för grupp (4) 33 min, samt för grupp (5) 11 min. Den absoluta majoriteten av berörda företag, ca 95 procent, finns i den grupp som lämnar upp till tio kontrolluppgifter, för att sedan successivt bli allt färre i de grupper som lämnar fler kontrolluppgifter. Med hänsyn till att de kontrolluppgifter som nu föreslås lämnas kan antas bli betydligt mer omfattande än de som uppgifterna i Malin avser finns det dock skäl för att uppskatta tidsåtgången till den dubbla i förhållande till den tid som anges för dessa kontrolluppgifter. Antalet företag som kan antas bli skyldiga att lämna kontrolluppgift enligt de föreslagna reglerna kan med stöd av uppgifter ur databasen FRIDA uppskattas till drygt 8 000. I brist på annat underlag antas fördelningen mellan kontrolluppgiftsskyldiga som ska lämna många respektive få kontrolluppgifter överensstämma med fördelningen mellan de kontrolluppgiftsskyldiga som lämnade de nämnda kontrolluppgifterna om förmögenhet. Om det antas att även timkostnaden för att lämna kontrolluppgift enligt de nu föreslagna reglerna är 224 kronor per timme, men att det tar dubbelt så lång tid att lämna en sådan kontrolluppgift i förhållande till dem som lämnades om förmögenhet, kan den nu föreslagna kontrolluppgiftsskyldigheten antas öka de sammanlagda administrativa kostnaderna för alla kontrolluppgiftsskyldiga med cirka en miljon kronor sammantaget.
Denna kostnad bedöms utgöra endast en liten del av den sammantagna kostnaden som regelverket avseende MCAA, CRS och DAC 2 innebär för ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Den stora kostnaden för institutet ligger i genomförandet av granskningsproceduren för att identifiera rapporteringspliktiga konton.
Konsekvenser för enskilda
Enskilda kontohavare ska i vissa fall inkomma med ett intygande som innehåller utländskt skatteregistreringsnummer till ett rapporterings-skyldigt finansiellt institut. Det kan även tänkas att kontohavaren i andra situationer måste svara på frågor eller inkomma med dokumentation för att underlätta för ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut att identifiera rapporteringspliktiga konton. Det är inte möjligt att uppskatta den ökning av den administrativa bördan som detta kan medföra för enskilda kontohavare, men ökningen bör vara relativt begränsad. Indirekt kan dock enskilda kontohavare även påverkas om de administrativa kostnader som förslagen medför för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten övervältras på kunderna genom exempelvis höjda avgifter. Det är dock inte heller möjligt att förutse eller uppskatta några sådana effekter.
I övrigt torde inte heller förslaget medföra några konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.
Sparandedirektivet
Upphävandet av sparandedirektivet bedöms inte medföra några konsekvenser för enskilda och företag.
165 Prop. 2015/16:29