Prop. 2015/16:29
92
administrativ börda för de svenska finansiella instituten jämfört med finansiella institut i andra stater och jurisdiktioner.
Bestämmelser ska även tas in om att ett intygande från kontohavaren eller personer med bestämmande inflytande som innehåller dessas skatteregistreringsnummer ska inhämtas av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet.
6.1.6 Särskilda regler
Regeringens förslag: En generell bestämmelse om att rapporteringsskyldiga finansiella institut inte får förlita sig på uppgifter i intyganden och annan dokumentation när det finns annan information som gör att dokumentationens riktighet kan ifrågasättas, ska tas in i den nya IDKAL.
I lagen ska det även tas in bestämmelser om alternativa förfaranden för finansiella konton som innehas av fysiska personer som är förmånstagare till ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal samt för gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller grupplivränteavtal.
I lagen ska definitioner som motsvarar definitionerna av begreppen gruppförsäkringsavtal med kontantvärde och grupplivränteavtal tas in.
I lagen ska även en bestämmelse om vad som får räknas som styrkande dokumentation tas in.
Regeringens bedömning: Bestämmelser om sammanläggning (aggregering) av en kontohavares olika konton vid beräkning av gränsvärden och om valutaomräkning bör inte tas in i lag.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, förordar att bestämmelser om sammanläggning (aggregering) av en kontohavares olika konton vid beräkning av gränsvärden och om valutaomräkning ska tas in i lag, eftersom de inte ser hur dessa regler skiljer sig från övriga bestämmelser som placerats i lag.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I punkterna A i avsnitten VII i CRS och i bilaga I till DAC föreskrivs att ett svenskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte får förlita sig på ett intygande från kontohavaren eller annan dokumentation om enheten har kännedom om eller ges skäl att känna till att dokumentationen är felaktig eller inte är tillförlitlig. En bestämmelse om detta bör tas in i IDKAL.
I punkterna B i avsnitten VII i CRS och i bilaga I till DAC samt i punkten 13 i avsnitt VII i kommentaren till CRS finns bestämmelser om alternativa förfaranden för finansiella konton som innehas av fysiska personer som är förmånstagare till ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal samt för gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller grupplivränteavtal. Där anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får anta att en fysisk person som är förmånstagare (utan att vara försäkringstagare) av ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal och som mottar en dödsfallsförmån inte är en rapporteringspliktig person (dvs. att det inte är fråga om ett
93 Prop. 2015/16:29 rapporteringspliktigt konto). Detta gäller dock inte om det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet har kännedom om eller har anledning att känna till att förmånstagaren är en rapporteringspliktig person. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska anses ha anledning att känna till att så är fallet om de uppgifter som den inhämtat med avseende på förmånstagaren innehåller sådana indicier som beskrivs i punkterna B i avsnitten III i CRS och i bilaga I till DAC. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har faktisk kännedom om eller anledning att känna till att förmånstagaren är en rapporteringsskyldig person, ska den följa de förfaranden som anges i punkterna B i avsnitten III. En bestämmelse om detta bör tas in i IDKAL.
I punkten B avsnitt VII i bilaga I till DAC och i punkten 13 i avsnitt VII i kommentaren till CRS framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får betrakta ett finansiellt konto som är en medlems andel i ett gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller ett grupplivränteavtal som ett finansiellt konto som inte är ett rapporteringspliktigt konto fram till den dag då en summa ska utbetalas till den anställde/försäkringstagaren eller förmånstagaren. Detta får dock endast ske om det finansiella kontot som är en medlems andel i ett gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller ett grupplivränteavtal i) är ställt till en arbetsgivare och täcker 25 eller fler anställda/försäkringstagare ii) de anställda/försäkringstagarna har rätt att erhålla det kontantvärde som är kopplat till deras andel och namnge förmånstagare för den förmån som ska utbetalas vid den anställdes död samt iii) det sammanlagda belopp som ska utbetalas till en anställd/försäkringstagare eller förmånstagare inte överstiger ett belopp som motsvarar 1 000 000 USD. En bestämmelse om detta bör tas in i IDKAL. I samma punkt i DAC och i kommentaren till CRS framgår vad som i CRS och DAC avses med gruppförsäkringsavtal med kontantvärde och grupplivränteavtal. Begreppet gruppförsäkringsavtal med kontantvärde är ett försäkringsavtal med kontantvärde som i) täcker fysiska personer som är anslutna genom en arbetsgivare, en branschorganisation, en fackförening eller annan förening eller grupp, och som ii) tar ut en premie för varje medlem i gruppen (eller medlem av en kategori inom gruppen) som fastställs utan att ta hänsyn till medlemmarnas (eller medlemskategoriernas) personliga hälsoförhållanden, förutom ålder, kön och rökvanor. Med begreppet grupplivränteavtal avses ett livränteavtal i vilket rättighetsinnehavarna är fysiska personer som är anslutna genom en arbetsgivare, en branschorganisation, en fackförening eller annan förening eller grupp.
Båda begreppen är relativt omfattande och en motsvarighet till definitionerna bör tas in i IDKAL.
I punkterna C finns bestämmelser om sammanläggning (aggregering) av en kontohavares olika konton hos samma finansiella institut eller hos en närstående enhet vid beräkning av gränsvärden som beskrivs i punkten. I punkterna C.1 finns bestämmelser om sammanräkning av personkonton, i punkterna C.2 finns bestämmelser om sammanräkning av enhetskonton och i punkterna C.3 finns en särskild sammanräkningsregel för personliga bankmän/kundansvariga. I punkterna C finns också en bestämmelse om valutaomräkning. Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och
Prop. 2015/16:29
94
Fondbolagens förening, förordar att bestämmelser om detta ska tas in i lag. Bestämmelserna är tekniska och reglerar hur beräkningar ska göras i de fall balanser eller värden på olika konton ska läggas samman samt hur valutaomräkningar ska göras. De får enligt regeringens mening närmast ses som verkställighetsföreskrifter och bör inte tas in i lag. Detta överensstämmer även med systematiken i IDKL.
I punkterna E.6 i avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC framgår att styrkande dokumentation är ett hemvistintyg som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan i den jurisdiktion där betalningsmottagaren uppger sig ha hemvist. För svenskt vidkommande är det, när det gäller fysiska personer, i första hand fråga om ett personbevis. Samma uppgifter om hemvist som finns i ett personbevis finns också i statens personadressregister (SPAR). Ett utdrag ur SPAR är ett sådant dokument som får användas som hemvistintyg, vilket går att utläsa ur kommentaren till CRS (punkten 152 i kommentaren till avsnitt VIII). För fysiska personer gäller också en giltig identitetshandling som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan och som innehåller personens namn och vanligtvis används för identifikationsändamål som styrkande dokumentation. När det är fråga om en enhet gäller en officiell handling som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan och som innehåller namn och adress för enhetens faktiska företagsledning i den jurisdiktion där enheten säger sig ha sin hemvist eller i den jurisdiktion där enheten registrerats eller etablerats som styrkande dokumentation. När det är fråga om redan befintliga enhetskonton får rapporteringsskyldiga finansiella institut som styrkande dokumentation använda varje klassificering i deras arkiv med avseende på kontohavaren och som fastställts på grundval av ett standardiserat system för branschkoder, som registrerats av institutet i överensstämmelse med dess normala affärsmetoder för förfaranden för kundkännedom/bekämpning av penningtvätt eller för andra regleringsändamål (utom beskattningsändamål). Slutligen gäller som styrkande dokumentation även årsredovisningshandling, tredje parts kreditrapport, konkursansökan eller rapport från myndighet med ansvar för värdepapperstillsyn.
Bestämmelser om detta bör tas in i IDKAL.
Under avsnittet 6.1.6 om Särskilda regler och definitioner avseende FATCA (prop. 2014/15:41) framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får anlita någon annan för att vidta åtgärder för kundkännedom. Liknande bestämmelser finns i punkterna D avsnitten II i CRS och i bilaga I till DAC. Det framgår där att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får anlita någon annan tjänsteleverantör, i enlighet med nationell lag, för att vidta åtgärder för kundkännedom. I IDKAL regleras vilka finansiella institut som är rapporteringsskyldiga och därmed har ansvaret för bl.a. att vidta de åtgärder som krävs för kundkännedom. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan naturligvis ta hjälp av någon annan för att utföra dessa åtgärder eller till och med sluta avtal med någon om att utföra åtgärderna åt det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Eftersom ansvaret dock hela tiden kvarstår hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet krävs ingen särskild reglering om detta i IDKAL och någon bestämmelse som motsvarar punkt D bör inte tas in i svensk rätt.
95 Prop. 2015/16:29