89 Prop. 2015/16:29 för att införa regler om odokumenterade konton även när det gäller
befintliga konton som innehas av enheter, instämmer regeringen i att den svenska lagstiftningen i stället bör överensstämma med CRS när det gäller odokumenterade konton. Skälen för denna bedömning är att det inte är otroligt att andelen odokumenterade konton kommer att spela en viktig roll vid en framtida utvärdering av hur informationsutbytet fungerar i de olika staterna och jurisdiktionerna. Om reglerna för när ett konto ska anses vara odokumenterat är olika i olika stater och jurisdiktioner blir en sådan utvärdering svårgenomförd, eftersom det då saknas jämförbarhet mellan staterna och jurisdiktionerna. Därutöver kan det innebära en något ökad administrativ börda för de svenska finansiella instituten jämfört med finansiella institut i andra stater och jurisdiktioner.
Vidare bör tilläggas avseende hur granskningen ska dokumenteras att det i 39 kap. 3 § SFL anges att den som är uppgiftsskyldig enligt 15–
35 kap. i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation ska se till att det finns underlag för att fullgöra uppgiftsskyldigheten samt för kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen.
6.1.5 Nya konton som innehas av enheter
Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya IDKAL om den granskning av nya konton som innehas av enheter som regleras i avsnitten VI i CRS och i bilaga I till DAC.
Bestämmelser ska även tas in om att ett konto är rapporteringspliktigt om vissa intyganden inte inkommer.
Bestämmelser ska även tas in om att ett intygande från kontohavaren eller personer med bestämmande inflytande som innehåller dessas skatteregistreringsnummer ska inhämtas av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorians förslag till 7 kap. 2 § IDKAL föreskrevs en obligatorisk skyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut att inhämta intyganden för att fastställa en kontohavares hemvist. I promemorian föreslås vidare att en bestämmelse ska tas in om att ett sådant konto, om vissa intyganden inte kommer in ska anses vara ett odokumenterat konto
Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, anser att det i 7 kap.
2 § IDKL bör anges att det är valfritt för rapporteringsskyldiga finansiella institut om de från början vill inhämta intyganden för att fastställa en kontohavares hemvist eller först se om det av den information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan antas att kontohavaren inte har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Svenska Bankföreningen hänvisar i detta avseende till kommentaren till CRS. De anför även att endast befintliga konton som innehas av fysiska personer kan vara odokumenterade konton enligt CRS och föreslår att reglerna om odokumenterade konton återspeglar dem som finns i CRS. Detta
Prop. 2015/16:29
90
eftersom lagstiftningen blir svårtillämpad om den avviker från CRS, att det finns en risk att Sveriges rapportering till främmande stat inte kommer att överensstämma med den rapportering som Sverige får och att en stor andel odokumenterade konton tyder på att instituten inte har försökt tillräckligt hårt för att få in uppgifter.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitten VI i CRS bilaga I till DAC finns bestämmelser om den granskningsprocedur som ska genomföras avseende nya konton som innehas av enheter. I den svenska översättningen av CRS och DAC benämns detta avsnitt ”Åtgärder för kundkännedom för nya enhetskonton”. För att överensstämma med formuleringen som används i prop. 2014/15:41 avseende FATCA används här genomgående formuleringen ”Nya konton som innehas av enheter”.
Av skälen till MCAA och punkten b i artikel 1.2 i DAC 2 följer att Sverige ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut tillämpa bestämmelserna för rapportering och åtgärder för kundkännedom. Bestämmelser bör därför tas in i IDKAL avseende denna granskning. Detta ska inte tolkas som att bestämmelserna i avsnitten VI ordagrant behöver tas in i lagen.
I avsnitten finns bestämmelserna om den granskningsprocedur som de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska genomföra för att identifiera rapporteringspliktiga nya konton som innehas av enheter.
För att fastställa om en kontohavare har sin skatterättsliga hemvist i en stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska de upplysningar som inhämtats i samband med kontots öppnande, inklusive uppgifter som dokumenterats i reglerings- eller kundrelationssyfte (dvs. i syfte att uppfylla nationella bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt eller finansiering av terrorism eller liknande nationella krav, eller för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren). Ett intygande från kontohavaren kan utgöra en del av dokumentationen vid kontots öppnande. Om det i intygandet framgår att enheten inte har någon skatterättslig hemvist får det rapporteringsskyldiga institutet förlita sig på adressen till platsen för enhetens faktiska företagsledning för att fastställa kontohavarens hemvist. Om uppgifterna tyder på det ska kontot behandlas som rapporteringspliktigt om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inhämtar ett intygande från kontohavaren om att den inte är en rapporteringspliktig person (dvs. att kontot inte är rapporteringspliktigt).
Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, utifrån information som det har tillgång till eller som är allmänt tillgänglig, kan fastställa att kontot inte är rapporteringspliktigt. Med hänsyn till att det framgår av punkten 6 i kommentaren till avsnitt VI i CRS att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får välja om det vill inhämta ett intygande från början eller först se om det av den information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan antas att kontot inte är rapporteringspliktigt, finner regeringen i likhet med Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, att detta bör tydliggöras även i 7 kap. 2 § IDKAL.
91 Prop. 2015/16:29 För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande
inflytande över en enhet får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på information som det innehar på grund av tillämpning av AML/KYC-förfarandena. I punkterna E.2 i avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC definieras begreppet AML/KYC-förfaranden som de åtgärder för kundkännedom som ett svenskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska vidta för att bekämpa penningtvätt eller liknande svenska krav, dvs. i enlighet med lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
För att fastställa om en kontohavare är en passiv icke-finansiell enhet (dvs. en passiv NFE), ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren avseende detta. Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas om det av uppgifter som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förfogar över eller som är allmänt tillgängliga rimligen kan antas att kontohavaren är en aktiv icke-finansiell enhet (dvs. en aktiv NFE) eller ett annat icke-finansiellt institut än en sådan investeringsenhet som beskrivs i punkterna A.6 b i avsnitten VIII i CRS och i bilaga I till DAC och inte är ett finansiellt institut i en deltagande jurisdiktion.
För att identifiera personer med bestämmande inflytande över kontohavaren/enheten får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska de uppgifter som dokumenterats i reglerings- eller kundrelationssyfte för att fastställa om uppgifterna tyder på att en eller flera personer har sådant bestämmande inflytande.
När det är fråga om att fastställa om en person med bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet är en rapporteringsskyldig person, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på information som den fått tillgång till vid tillämpning av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism när det gäller konton vars saldo eller värde uppgår till ett belopp motsvarande 1 000 000 US-dollar eller mindre (lågvärdekonton). När det gäller andra konton (högvärdekonton) måste ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande inhämtas om detta.
Bestämmelser ska även tas in om att ett konto är rapporteringspliktigt om vissa intyganden inte inkommer. I promemorian föreslås vidare att det ska tas in en bestämmelse om att ett sådant konto, utöver att det ska anses vara rapporteringspliktigt, ska anses vara ett odokumenterat konto.
Svenska Bankföreningen, med instämmande av Euroclear Sweden AB och Fondbolagens förening, föreslår att reglerna om odokumenterade konton i stället ska återspegla dem som finns i CRS. Även om det, som framgår av promemorian, finns vissa skäl som talar för att införa regler om odokumenterade konton även när det gäller nya konton som innehas av enheter, instämmer regeringen i att den svenska lagstiftningen i stället bör överensstämma med CRS när det gäller odokumenterade konton.
Skälen för denna bedömning är att det inte är otroligt att andelen odokumenterade konton kommer att spela en viktig roll vid en framtida utvärdering av hur informationsutbytet fungerar i de olika staterna och jurisdiktionerna. Om reglerna för när ett konto ska anses vara odokumenterat är olika i olika stater och jurisdiktioner blir en sådan utvärdering svårgenomförd, eftersom det då saknas jämförbarhet mellan staterna och jurisdiktionerna. Därutöver kan det innebära en något ökad
Prop. 2015/16:29
92
administrativ börda för de svenska finansiella instituten jämfört med finansiella institut i andra stater och jurisdiktioner.
Bestämmelser ska även tas in om att ett intygande från kontohavaren eller personer med bestämmande inflytande som innehåller dessas skatteregistreringsnummer ska inhämtas av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet.