Flickor dras till att göra saker som anses flickiga, tillexempel pyssla i köket eller lägga tid på sitt utseende samtidigt som pojkar istället föredrar att ägna sig åt mer prestationsinriktade aktiviteter (Bjerrum Nielsen och Rudborg 1989 sid. 34f).
I de situationer och företeelser då kvinnor handlar rätt i relation till sitt kön, ges uttryck för vad som anses kvinnligt i den kultur hon befinner sig i och hon blir bekräftad och
uppmärksammad. Detta leder i sin tur till att hon befäster den befintliga normen av vad kvinnlighet är (Nordborg 1997 sid. 76). Den tes kring hur kvinnor själva bidrar till att befästa sin kvinnlighet och normen om vad som anses kvinnligt, visas delvis genom de domar vi granskat då kvinnorna själva tillskriver sig egenskaper de tror finns med i definitionen av en god mor. Kvinnorna säger själva att de försöker sköta hemmet, se till att barnen har rena och fina kläder, får mat och stimulans för barnens utveckling (Gunnarsson och Schlytter 1999 sid. 151).
”Nu fungerar det bra mellan henne och dottern. Hon kan ibland vara lite ledsen av sig och då tröstar dottern henne. Ibland går dem på stan och handlar kläder ihop. Hon bryr sig om sitt
I de fall kvinnor inte lever upp till normen om kvinnlighet blir dem tillrättavisade genom att betraktas som tjatig, manhaftig och dominant av sin omgivning. Behandlingen av avvikande kvinnor talar indirekt om för kvinnan att hon bryter normerna och hamnar utanför de ramar som samhället har satt upp för henne (Nordborg 1997 sid. 76ff).
I domarna yttrar sig detta genom att mamman anses brista i omsorg.
”… det har inkommit klagomål kring hur mamman sköter lägenheten och att barnen ofta verkar få gå vind för våg. … Mamman brister i den grundläggande omsorgen vad gäller att ge
barnen lagad mat varje dag, sätta gränser vad det gäller säng tider och att ge hjälp och stöttning i läxläsning.” (Dom 1346-07)
Kvinnans roll som husmor är central i vårt empiriska material, detta yttras till exempel genom att mamman anses brista i omsorg när hon inte har lagad mat till barnen varje dag. Hon är avvikande och inte lämplig som mamma för att hon inte har förmågan eller kunskapen att leva upp till de föreställningar om hur en mamma ska vara (Gunnarsson och Schlytter 1999
sid.151). Konsekvenserna blir att kvinnan hålls fast vid den rollen och tillrättavisas genom sanktioner, till exempel blir fråntaget sitt barn.
I de domar vi tagit del av upplever vi att flickor är mer i behov av skydd än pojkar och att det snarare är samhället som behöver skyddas från pojkarnas destruktivitet. I domarna befästes många normer rådande synen på kvinnan och flickan. Samtidigt säger de mycket om de normer som råder i dag och som är skapade av män för män. För pojkar handlar det om att de bryter mot lagstiftade regler, flickor bryter till stor del mot normer som finns kring dem (Gunnarsson och Schlytter 1999 sid. 19). En indikation på att regler och normer är skapade av män för män. De är anpassade till manliga livsmönster, något som flickor inte har utvecklat eftersom de har fostrats in i sin könsroll, likt pojkar (Nordborg 1997, s.71ff). Flickor bryter mot de normer som finns eftersom de inte är anpassade till dem, flickor anses avvikande.
5.9 Slutsats
Vi har sett mönster i användandet av vissa begrepp som avser flickor. I många fall beskrivs en flickas omgivning som ”en olämplig miljö”, då det fanns misstankar om att flickan rörde sig i missbrukar kretsar. Trots att pojken har vistats i liknande miljöer framhäver inte rätten att detta på samma sätt skulle vara en olämplig miljö för honom (se dom 1030-07 och 1311-07).
Begrepp som belyser flickors sexualitet är återkommande i flickornas domar och näst intill obefintliga i pojkarnas domar. Flickans sexuella umgänge beskrivs och ord som kan relateras till sex är centrala. I det empiriska materialet har vi också sett tendenser på att då flickor anses ha ett avvikande beteende förstärks detta genom att använda begrepp som blir negativt
laddade, då de används för att beskriva en flicka. Exempel på dessa ord kan vara aggressivitet (se dom 55-08).
Resultatet i vår undersökning har visat att det finns skillnader i omhändertagande som kan härledas till kön. Flickor omhändertas ofta på grund av att de lever på ett sätt som samhället, genom rätten inte anser vara lämpligt för en flicka. Hon tillrättavisas på grund av att hon anses ha ett socialt avvikande beteende eller brista i omsorg. Pojkar omhändertas ofta på grund av något de gjort. De anses istället ha en bristande anpassning till samhällslivet, på grund av att de inte följer lagen. Kontentan blir att flickor omhändertas för att de bryter mot normerna och uppfattningarna kring det kvinnliga könet, samtidigt som pojkar omhändertas för att de överträder lagen.
Gemensamt för föräldrarollen kopplat till kvinnor är att de förväntas ta ett större ansvar vad gäller hushållet och barnen. Klarar mammorna inte att leva upp till det normala, vad som förväntas av henne som mamma, anses hon vara i behov av hjälp. Hon framställs som otillräcklig i sin föräldraroll för att hon inte har förmågor som är jämnställda med övriga i samhället. Män och deras föräldraroll beskrivs istället som mer lättsamt och ofta har ansvaret förflyttats till mamman eller dottern (se dom 1346-07 och 387-08).
I de domar vi har granskat har vi funnit att flickor/pojkar och kvinnor/män bedöms efter olika förutsättningar, i och med det blir de bedömda olika, trots en könsneutral lagstiftning.
Flickor/Kvinnor lever under olika premisser gentemot män. Det förvätas olika av de olika könen och då blir det även olika normer som råder. Flickor förväntas vara ansvarsfulla och försiktiga, samt i behov av skydd. Samtidigt som pojkar/män tillåts tänja på gränser och inte bär samma ansvar. Ett exempel är hur normer kring missbruk, som är förkommande i de domar vi tagit del av, ser inte likadana ut, utan beror på individens kön.
Lagens könsneutralitet måste ha sin utgångspunkt från en verklighetsbild som tar hänsyn till och bättre passar kvinnor och mäns livssituation (Svensson 2001 sid. 12). I och med vårt arbete har vi sett att indikationer på att könsneutraliteten inte beaktas, i relation till dagens ungdomar och deras livssituation. Flickors sexualitet har över tid närmat sig pojkars, trots
detta är flickors sexualitet omgärdat av tabu (Magnusson och Häggström-Nordin 2009 sid. 136ff och 62f), vilket i sin tur leder till att de blir föremål för åtgärder.
6 Diskussion
Föreställningen om vad som är manligt och kvinnligt placerar båda könen i fack och de får en placering i samhället som hämmar utveckling och möjligheter till att göra egna val.
Samhället berättar hela tiden, genom till exempel domar angående LVU hur flickor och pojkar, kvinnor och män bör vara för att inte hamna utanför ramarna, för att inte anses som avvikare.
Vi tror att denna uppdelning i många fall hämmar mer än den öppnar upp för möjligheter, på grund av att vi, kvinnor och män, inte vågar gå utanför de traditionella rollerna som under socialisationen blivit en del av vår identitet. Vågar människan inte gå utanför de normer och värderingar som finns i samhället, reproduceras rådande könsmaktsförhållande, vilket leder till att de aldrig sker någon förändring.
Detta i sin tur leder till att det inte sker någon förändring, könsmaktsordningen upprätthålls och synen på kvinnan och mannen fortlöper.
Trots lagstiftningens så kallade neutralitet, har vi funnit att flickor och pojkar, kvinnor och män inte bedöms efter samma premisser. Synen på könen har skapat en maktordning, där män är överordnade kvinnor. Vilket i sin tur leder till konsekvenser för båda könen.
Flickor förväntas vara lugna, tillbakadragna, tysta och följsamma, bryter en flicka mot normerna som är tillskrivna hennes kön, bryter hon mot samhällsordningen och anses ha ett socialt nedbrytande beteende. Ett beteende som kanske mer liknar en pojkes, men som inte accepteras för flickor.
Pojkar å andra sidan, riskerar att fara illa ut för att de har blivit tillskrivna egenskaper som aktiva, stökiga, högljudda och mer våldsamma. En pojke ”får” vara stökig, högljudd och lite våldsammare, det tillhör ju deras natur. Pojkar ”får” dricka lite mer, det gör inget att de testar droger, att vara nyfiken är positivt. Nu hårddrar detta vi ganska långt men risken, i och med att pojkar accepteras att tänja på gränserna i större utsträckning än flickor, gör att de lättare utvecklar ett missbruk.
Med detta sagt så anser vi inte att flickor också ska få tänja på gränserna. Vi menar inte heller att det ska finnas två olika lagstiftningar, som skiljer på könen ytterligare. Problematiken grundar sig egentligen inte lagen, utan de normer och fördomar som finns kring kön. De strukturer som råder i samhället och har funnits sedan långt tillbaka gör det svårt för
människor att behandla efter samma förutsättningar. De som menar att kvinnor och män inte har samma förutsättningar, till exempel på grund av biologiska faktorer, är också de som producerar och reproducerar könsmaktsordningen. Föreställningarna om kön blir som en ond spiral, likt den vi har beskrivit ovan, som yttrar sig i de LVU domar vi tagit del av.
Språket i de domar som vi har läst visar hur rätten anser hur kvinnor och män, pojkar och flickor ska vara. Rätten fungerar som en spegel för allmänt accepterade värderingar och normer. Rätten visar genom bifall och avslag vad som anses vara avvikande i samhällets ögon. Det kan handla om en mamma som inte kan leva upp till alla de krav som finns kring modersrollen. Det kan också visa hur och vad en pojke behöver göra för att bryta mot
samhällets normer och brista i anpassning till samhällslivet. En flicka anses missanpassad om hon beter sig mer som en pojke. Pappan tillskrivs egenskaper i form av familjens beskyddare och försörjare. För oss föreställer detta ett samhälle långt tillbaka i historien, har det verkligen skett en förändring?
Makt har varit ett återkommande tema under vår undersökning. Makt är en faktor i rätten som man inte kan frångå och eftersom tvångsvård enligt LVU är en myndighetsutövning råder alltid en obalans i maktförhållandet mellan myndighet och enskild, där den enskilde ofta befinner sig i underläge.
Vi har diskuterat mycket kring hur rätten är det organ i samhället som ska visa på rätt och fel, vilket därför gör rätten till en extra viktigt funktion för att bryta könsskillnaderna. Dock fann vi i vår undersökning att vi inte är där ännu, istället för att bryta de traditionella normer och uppfattningar om kön, reproduceras dem.
En tanke som slog oss är huruvida det verkligen är en individs problematik (handlingar, beteende, hemmiljö, med mera) som utgör det primära i förhandlingen om LVU. Vi har sett indikationer på hur det i första hand istället fokuseras på vilket kön individen har. Frågan som då kommer är huruvida lagstiftningen är neutral och hur den praktiseras. Vad ligger meningen med att ha en neutral lagstiftning, om den ändå inte eftersträvas?
Något som vi även har reflekterat över är hur flickor och pojkars sexualitet diskuteras i domarna, ja eller hur flickors sexualitet kan ses som en orsak till omhändertagande. Som vi ser det är detta mer eller mindre en ursäkt för att hålla kvinnor i schakt. Med det menar vi att kvinnors underordning till viss del upprätthålls, då kvinnor genom sanktioner av samhället, får höra att det ses som avvikande om kvinnor har ett aktivt sexliv.
Vi har tolkat det som att flickor och kvinnor blir tillrättavisade, genom att de omhändertas på grund av sin sexualitet. Flickor som har ett aktivt sexliv blir utsatta för repressalier av
samhället, vilket visar hur tankarna om kvinnors kyskhet lever kvar. Ytterligare en tanke som slog oss är exponeringen av kvinnor i media som är inriktad på sex, kvinnor ska vara sexiga och vackra objekt, samtidigt visar rätten på att flickor som är sexuella anses vara avvikande. Flickor ska vara sexiga för andra, samtidigt som de inte får ha ett eget sexuellt liv.
Dock vill vi poängtera att vi inte anser att det är lämpligt för barn, oavsett kön, att vara
sexuellt aktiva när de är tretton år, som det står om i domarna. Det finns risker för båda könen att vara sexuellt aktiva vid en så tidigt ålder. Problematiken som vi ser det ligger i hur könen framställs och det faktum att pojkars sexualitet inte anses vara ett problem, likställt med flickornas. I de domar vi granskat nämns pojkars sexualitet i ett avseende, då det handlar om sexuella övergrepp. Flickors sexualitet blir dock uppmärksammade och anses vara negativt. Som sagt, flickor som är sexuellt aktiva i en ung ålder kan råka illa ut, men vad säger att detta inte är möjligt för pojkar i samma ålder.
Angående pojkar som blir prövade för tvångsvård enligt LVU så anser vi att det likväl som för flickor kan få negativa konsekvenser. Flickor och kvinnor blir tillrättavisade och placerade i ett underläge, vilket resulterar i att pojkar och män placeras i ett läge där de måste
upprätthålla de normer och egenskaper som tillskrivits dem. Det kan inte vara bra för någon att bli behandlad och betraktad i första hand efter vilket kön de har. De som avviker mot de traditionella föreställningarna om hur en pojke och en man ska vara riskerar att hamna i en utsatt situation, där de tvingas att anpassa sig till rådande strukturer. Strukturer som
särbehandlar och placerar människor i fack.
Människan föds inte med förutbestämda egenskaper, kön är något som skapas i sociala och kulturella sammanhang. Kvinnlighet och manlighet blir i och med det något vi förstår genom att studera yttre faktorer så som samhället och de sociala sammanhang kvinnor och män ingår i, till exempel rätten. Genom att se vilka situationer kvinnor och män agerar i och vad som är
typiskt för dessa, kan vi finna vad som skapar, förändrar och reproducerar kvinnlighet och manlighet. Vi anser att vi funnit en av de situationer som kvinnor och män agerar i, som också är med och upprätthåller föreställningarna som finns på de respektive könen, i form av rätten. En positiv öppning till förändring i rätten och samhället är att denna arena ständigt förändras och utvecklas. I och med att människan alltmer förändras, trots motstånd så är samhället ständigt i en process. Dock vill vi påvisa med denna uppsats att det trots neutralitet i lagen inte råder neutrala förhandlingar och bedömningar.