Konserten

Den 26 februari hade jag min examenskonsert i Studio Acusticum, Piteå. Under konserten framfördes Dimensions tre gånger med tre olika ensembler.

2.4.1 Första framträdandet – trombon, klarinett och altflöjt

Första gången framfördes Dimensions med trombon, klarinett och altflöjt. Denna version är lik version 6 från inspelningarna jag gjorde i januari. Skillnaden bestod endast i bytet från basklarinett till klarinett. Jag bestämde att trombon skulle spela stämma 1, klarinett stämma 2 och altflöjt stämma 3. Om man jämför denna version med version 6 från

inspelningssessionen, så finns det en viss klanglig skillnad, även om klarinettisten Stina valde att spela i ett lågt register.

Ljudexempel (38:05 – 42:36): Dimensions, konsertversion 1

Balansen i dynamiken var denna gång lite sämre än i inspelningssessionen och det beror förstås på flera saker: nervositet, större lokal, placering av mikrofoner et cetera. Altflöjten var därför lite i underkant balansmässigt på inspelningen. Jag vill påpeka att den hördes tydligt av samtliga som var närvarande vid konserten. Precis som i version 6 (2.3.6) är klangerna

intressanta och välbalanserade. Det var kul att höra återtagningen av signalpartiet (bokstav E) med klarinetten som här verkligen får briljera. Höjdpunkten gör sig bättre med klarinettens naturliga höjd jämfört med basklarinetten som inte har samma skimmer i sitt högre register. 2.4.2 Andra framträdandet – oboe, viola och trumpet

Den andra gången Dimensions framfördes blev både spännande och nervös då en person i publiken fick välja en ensemble bestående av tre musiker. Instrumenten som fanns till hands var: flöjt, oboe, sopransaxofon, trumpet, violin och viola. Jag tyckte att altflöjtisten Christine, klarinettisten Stina och trombonisten Olof som hade framfört den första versionen skulle få vila denna gång. Personen som valde ensemble, kom att bli min klasskamrat Johannes Pollak, då han utan att veta om det, valt det programblad jag efterfrågade²⁰. Johannes valde oboe, viola och trumpet. Jag kom överens med trumpetaren, Jonatan Brundin, att om han skulle bli utvald till denna version så skulle han använda en bucket-sordin²¹ på trumpeten. Anledningen till detta var att jag ville vara försiktig med trumpetens dynamik. Trumpeten har en tendens att överrösta övriga instrument. Dock innebär bucket-sordin en annan klang i trumpeten, en klang som påminner om ett valthorn.

Denna slumpmässigt valda ensemble var det moment jag kände mig mest nervös för inför konserten. Risken var stor att de tre musiker som blev utvalda inte hade repeterat ihop innan. Under repetitionerna hade jag övat med de sex musikerna på ett liknande sätt. Jag bad någon utomstående att välja tre instrument som därefter fick spela igenom Dimensions. Det krävdes stor koncentration av de inblandade då de behövde ta extra stor hänsyn till varandras

intonation, dynamik och frasering. Jag berättade för publiken innan vi framförde Johannes ”version” att det kunde gå hur som helst och att detta skulle ses som ett kul experiment. Trots några skavanker under uppträdandet, tog vi oss igenom hela stycket utan att behöva stanna. Jag har stor förståelse för att de tre musikerna Martin, Ellen och Jonatan tyckte det var pirrigt, men jag tycker att de gjorde ett fint jobb. Det blev en del felspel och jag har därför valt att ta med endast ett utdrag av denna version.

Ljudexempel (42:43 – 43:38): Dimensions, konsertversion 2 (utdrag, takt 21-41)

https://youtu.be/DCF372o6IzE?t=42m43s

Tillsammans skapade denna kombination en intressant samklang. Oboen stack ut mest med sin distinkta klang och violan och trumpeten smältes samman till en mjuk och nedtonad klang. Sordinen får trumpeten att ibland låta som ett valthorn. Violans vackra och

melankoliska karaktär passade bra som bordunstämma. Johannes sa i efterhand att det han valde var en typisk ”kompositörskombination” eftersom den var så udda. Om jag hade varit i hans situation så hade nog även jag valt samma instrument!

Jag hävdar att experimentet fungerade väl och efter en uträkning var denna kombination en av 120 möjliga som kunde framförts av de sex instrument Johannes hade att välja på. Om han

20 Jag gjorde tio olika programblad med olika färger och instrument på. Programbladet Johannes hade tagit innan konserten föreställde en altflöjt med en gul bakgrund, vilket det fanns ett exemplar av.

21 Bucket-sordin är en sordin som påminner om en burk i utseende. ”Burken” är fylld med bomull eller likartat material som dämpar tonen och ger en mjuk klang.

även hade fått ta med klarinetten, altflöjten och trombonen, hade det funnits 504 olika kombinationer att framföra verket på (se tabell nedan)!

9 instrument – A, B, C, D, E, F, G, H, I

Varje kombination av tre instrument utgör 6 versioner av samma ensemble.

ABC ABD ABE ABF ABG ABH ABI

ACD ACE ACF ACG ACH ACI

ADE ADF ADG ADH ADI

AEF AEG AEH AEI

AFG AFH AFI

AGH AGI

AHI

BCD BCE BCF BCG BCH BCI

BDE BDF BDG BDH BDI

BEF BEG BEH BEI

BFG BFH BFI

BGH BGI

BHI

CDE CDF CDG CDH CDI

CEF CEG CEH CEI

CFG CFH CFI

CGH CGI

CHI

DEF DEG DEH DEI

DFG DFH DFI

DGH DGI

DHI

EFG EFH EFI EGH EGI EHI

FGH FGI FHI

GHI

Totalt 84 ensembler. 84 x 6 = 504

2.4.3 Tredje framförandet – nio musiker

I den sista versionen framförde alla nio musiker Dimensions tillsammans. Jag hade i förväg delat in dem i tre instrument per stämma. Under repetitionerna provade jag några olika varianter. Jag insåg att varje stämma i sig själv behövde en stadig dynamisk ”grund”.

Instrumenten med starkast dynamik är trumpet, trombon och sopransax; jag placerade därför dem i varsin stämma. Jag ville inte ha de båda flöjterna i en och samma grupp, detsamma gällde även violin och viola då jag ville ha ett bredare klangfärgsspektrum. Sist hade jag oboen och klarinetten kvar. Man undviker ofta att skriva unisona partier för klarinett och oboe eftersom övertonerna inte riktigt kommer överens. De har en tendens att slå ut varandras individuella klanger²². Så här blev arrangemanget:

22 Dock finns ett känt exempel på denna dubblering, alldeles i början på Symphony No. 8 av Franz Schubert (även kallad ”den ofullbordade symfonin”), som Schubert medvetet har orkestrerat.

Stämmor Instrument

Stämma 1 Sopransax, altflöjt, oboe Stämma 2 Violin, trombon, flöjt

Stämma 3 Viola, klarinett, trumpet (utan sordin)

Ljudexempel (43:41 – 48:30): Dimensions, konsertversion 3

https://youtu.be/DCF372o6IzE?t=43m41s

Violan, klarinetten och trumpeten har i mitt tycke den intressantaste samklangen i sin grupp. Det är svårt att skilja trumpetens och klarinettens karaktärer när de spelar unisont och violans klang lägger sig över som en mjuk filt. Violinen, trombonen och flöjten utgör en stadig bordun med trombonens klara basregister, violinens ständigt pågående ton och flöjtens skimmer som adderar en skarpare klangfärg till gruppen. Sopransaxofonen, altflöjten och oboen är den mest udda grupperingen. Det är en kontrasterande blandning av starka och milda klangfärger. Oboens och sopransaxofonens gemensamma klang är skarp och skapar en ton med mycket kärna. Altflöjten, med sin luftiga och lugnande karaktär, skapar en mildare klanglig helhet.

När jag lyssnar på denna version får jag tidvis en bild av att det är en hel symfoniorkester som spelar! Dubbleringarna är otroligt effektfulla och klangfärgerna blommar. Oboens ton sticker ut ännu en gång, men även trombonen och sopransaxofonen hörs lite extra i den gemensamma klangen. Jag tycker det är klurigt att höra exakt vilka instrument som spelar. Flöjterna och stråkarna är något lågmälda men skapar en ”mjuk” och sammanhängande blandning av övertoner som flyger omkring i rummet.

2.4.3.1 Tobias Törnfeldts uträkning

Min bror Tobias är akademiskt utbildad matematiker och jag frågade honom om det gick att räkna ut antalet kombinationer man kan generera med denna ensemble bestående av nio musiker och en fördelning med tre instrument per stämma. Han tog sig tid att lösa problemet med hjälp av kombinatorik. Här nedan är hans uträkning:

I efterhand räknade jag ut, att om man skulle framföra alla de 1680 versionerna utan avbrott skulle det ta ca 126 timmar = 5,25 dygn!

Andrés musikerproblem

André har skrivit ett stycke som är uppdelat i tre stämmor, som i sin tur spelas upp av nio olika musiker. Varje musiker representerar ett unikt musikinstrument:

1. Sopransaxofon 2. Altflöjt 3. Oboe 4. Violin 5. Trombon 6. Flöjt 7. Viola 8. Klarinett 9. Trumpet

Frågan André vill ha svar på är: på hur många olika sätt kan de nio musikerna fördelas på de tre olika stämmorna?

Lösning:

Totalt kan de nio musikerna kombineras på 9! = 9x 8x 7x,…, x 3x 2x 1 = 362880 olika sätt. Nu spelar det ingen roll hur musikerna sitter i förhållande till varandra. Det intressanta är hur de tre stämmorna fördelas mellan de nio musikinstrumenten. En fördelning kan exempelvis vara: stämma 1 spelas av trumpet, viola och altflöjt; stämma 2 spelas av trombon, sopransaxofon och oboe; stämma 3 spelas av klarinett, flöjt och violin. Om man placerar varje stämma med tre musiker i vardera i osynliga lådor kan det se ut så här: trumpet, viola, altflöjt trombon, sopransaxofon, oboe klarinett, flöjt, violin

Inom varje låda kan musikerna fördelas på 3! = 3x 2x 1 = 6 olika sätt. Slår vi samman kombinationerna från varje låda får vi: (3!)³ = 6³ = 216 kombinationer. Kombinationerna påverkar inte fördelningen bland musikerna, d.v.s. antalet kombinationer vi måste räkna bort för att få svaret på Andrés fråga.