5.1 Före år 1999
Jag väljer att använda termerna kosovoserber och kosovoalbaner i uppsatsen främst för att undvika förvirring mellan kosovoalbaner och albaner bosatta i Albanien samt kosovoserber och serber bosatta i Serbien.
Kosovo är tekniskt sett en provins tillhörande Serbien, med cirka två miljoner invånare.86 1974 års konstitution gav Kosovo i princip autonomi vad gäller kontrollen av dess säkerhetssektor. År 1989 fråntogs Kosovo sitt självständiga styre och Serbien kontrollerade Kosovo allt hårdare. Serbien tvingade kosovoalbaner att lämna sina tjänster inom säkerhetssektorn vilka övertogs av personer med serbisk härkomst. Belgrad dominerade så småningom Kosovos säkerhetssektor.87
Situationen i Kosovo under början av 1990- talet kan beskrivas som status quo. Varken krig eller fred rådde. Serbien vägrade att ge konstitutionella eftergifter till Kosovo och kosovoalbanerna accepterade endast självständighet.88
Ushtrisë të Clirimtare të Kosovës (UCK)89 är en kosovoalbansk befrielsearmé vilken gjorde sitt första offentliga uppträdande år 1997. UCK förde ett gerillakrig mot serbiska instanser i Kosovo. I slutet av år 1998 skedde en offensiv från serbiska trupper vilket beräknas bidragit till att uppskattningsvis 800 000 människor tvingats på flykt från Kosovo. År 1999 bombade NATO serbiska mål i Kosovo och Belgrad. Efter sjuttio dagars NATO- bombningar tog FN över (och UNMIK etablerades) sedan Milosovic gett upp.90 5 000- 12 000 civila beräknas omkommit till följd av våldsamheterna.91
5.2 Efter år 1999
Från år 1999 och framåt klassas Kosovo som en ex post konflikt stat. Denna situation har verkat hämnade för Kosovo beträffande statens ekonomiska, sociala och politiska
86 Law, 2006: 5 & Nilsson, 2004: 3. 87 Dugolli; Peci, 2005: 5- 8.
88 Kostovicová, 2001: 16.
89 UCK kallas på engelska Kosovo Liberation Army (KLA). 90 Nilsson, 2004: 6- 8.
utveckling. Övergångsperioden i Kosovo har gett upphov till ett komplext samhälle.92 I dagsläget (slutet av år 2007) utgör kosovoalbanerna cirka 90 % av Kosovos invånare och kosovoserberna utgör cirka 7 %.93 Separata institutioner finns för kosovoserberna, vilket är tvärtom mot vad fallet var under 1900-talet när kosovoalbanerna upprättade egna skolor, sjukhus och säkerhetsstyrkor. Att stänga ner de parallella strukturerna skulle leda till att delar av Kosovos befolkning står utan samhällsservice.94
Flera av Kosovos säkerhetsinstitutioner har upprättats från grunden. Utvecklingen av flertalet institutioner är nära förknippat med statusfrågan vilket medför att reformer gällande alla samhällssektorer avvaktar i väntan på statusavgörandet. 95 Säkerhetssituationen i Kosovo kan beskrivas som stabil om än skör. Lågskaligt etniskt våld förekommer.96
5.2 Resolution 1244
FN blev huvudaktör i Kosovo 1999 genom ratificeringen av United Nations Security Council Resolution (UNSCR) 1244 vilken åberopar internationell närvaro i Kosovo. En militär komponent, Kosovo Force (KFOR) installerades samt en civil komponent United Nations Mission In Kosovo (UNMIK).97
Det är UNSCR 1244 tillsammans med 2001 Constitutional Framework for Kosovo som utgör grunden för Kosovos säkerhetssektor. Det är internationella militära samt civila personer som styr Kosovos säkerhetssektor och ej nationella, lokala aktörer.98
5.2.1 UNMIK
UNMIK vilar på fyra komponenter; FN, OSCE, NATO och EU. FN leder uppdraget men upprätthållande av lagen har KFOR och UNMIK:s poliser ansvar för.99
Sedan år 2001 har en del av UNMIK:s funktioner överlåtits till Provisional 92 ISSR, 2006: 8. 93ISSR, 2006: 8 & S/2005/635: 2. 94 Gullbrandsson, 2007: 29- 30. 95 ISSR, 2006: 134. 96S/2005/635: 3. 97 S/RES/1244. 98 ISSR, 2006. 99 Cady, 2003: 71.
Institute of Self- Governing (PISG). Makt över säkerhetssektorn har fortfarande United Nations Special Representive Secretary- General (UNSRSG) genom UNMIK:s mandat.100
5.2.2 KFOR
Kosovo Force (KFOR) mandat trädde i kraft 12 juni 1999, i enlighet med UNSCR 1244. KFOR är en NATO-ledd internationell militär styrka vars huvudansvar är att etablera och bibehålla säkerheten i Kosovo. 37 nationaliteter finns representerade i KFOR, varav 19 är NATO- medlemmar. 101 KFOR bestod år 1999 av 50 000 man, från år 2003 är 17 000 man stationerade i Kosovo.102
UNSCR 1244 pekar ut tre huvudområden som KFOR skall arbeta efter: 1. Etablera och bibehålla (den allmänna) säkerheten i Kosovo.
2. Övervaka det militär- tekniska avtalet och när nödvändigt tvinga fram tillmötesgående enligt förutsättningarna för det, inklusive UCK:s åtagande att avväpna.
3. Assistera UNMIK, även i civila ändamål tills dessa överförs formellt till UNMIK.103
KFOR:s uppdrag är således främst att garantera säkerheten men KFOR är även inblandat i rent civila uppdrag. KFOR:s tre huvudsakliga uppgifter i dagsläget (år 2007) innebär externt försvar, skydd av minoritetsenklaver och religiösa platser samt assistera polisen i de fall som denna inte kan hantera den interna säkerheten. 104
KFOR har följaktligen ett tvådelat ansvarsområde, dels internt, dels externt. Det externa säkerhetsansvaret består i att skydda Kosovo mot yttre hot samt skydd av provinsens gränser. Gränskontrollen har dock överlåtits till polisen.105
100 Gullbrandsson, 2007: 28. 101 Cady, 2003: 71- 72.
102 Dugolli; Peci, 2005: 10- 11 & KIPRED (ISSR), 2006: 53- 54. 103 KIPRED (ISSR), 2006: 53- 54.
104 Ibid.
5.3 Ahtisaaris statusförslag
Finlands förre president Martti Ahtisaari påbörjade år 2005 arbetet med att ta fram ett förslag om Kosovos framtida status. I februari år 2007 överlämnade Ahtisaari en rapport till FN:s generalsekreterare (United Nations Secretary- General, UNSG). Rapporten föreslår ”övervakad självständighet” som Kosovos framtida status. En övergångsperiod på 120 dagar skall överföra FN- styret till övervakad självständighet för Kosovo. Internationell närvaro skall dock finnas kvar i Kosovo. UNMIK skall ersättas av en mindre organisation vilken inte styrs av någon tidsplan utan överlämnar fullständigt självstyre till Kosovo när vissa kriterier uppfyllts. International Steering Group (ISG) skall fungera som rådgivare till International Civilian Office (ICO). ISG föreslås bestå av Kontaktgruppens medlemmar106, NATO, EU- kommissionen samt EU:s Rådsekretariat. ISG kommer att fatta beslut om Kosovos slutgiltiga självständighet.107
Ahtisaari- planen framställs som en förnuftig väg för ett självständigt Kosovo att ta.108 Ahtisaari menar att övervakad självständighet är det enda alternativet eftersom återintegregering i Serbien inte är praktiskt möjligt och den internationella administrationens närvaro ej är hållbar i ett längre perspektiv.109
Fortsatt internationell närvaro vilar på tre pelare:
1. International Civilian Representative (ICR) skall ha slutgiltig auktoritet gällande civil översyn över säkerhetssektorn.110 ICR skall samtidigt vara European Union Special Representive (EUSR).111
2. European Security and Defence Policy (ESDP) Mission ser över de juridiska institutionerna genom rådgivning, övervakning och mentorskap. Speciellt fokus skall riktas mot att övervaka rättsektorn och polisen samt etablera ett rättssäkert samhälle.112
3. International Military Presence (IMP) är en NATO- ledd militär närvaro vilken säkerställer en säker miljö för Kosovos medborgare. När Kosovos interna institutioner kan garantera en säker närmiljö kommer IMP att
106 Medlemmar i den så kallade Kontaktgruppen (”The Quint”) är Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien, Ryssland och USA.
107 Gullbrandsson, 2007: 7- 8, 26- 27.
108 ICG Europe Report nr. 182, 2007: 1 & ICG Europe Report nr. 185, 2007: 24. 109 S/2007/168 Report.
110 S/2007/168: 9.
111 Gullbrandsson, 2007: 27. 112 S/2007/168: 8.
avslutas.113
Ryssland har motsatt sig Ahtisaari- planen liksom staten tidigare förhindrat beslut om Kosovos framtid i FN:s säkerhetsråd (United Nations Security Council, UNSC). Det är inte troligt att Ryssland väljer att stötta ett självständigt Kosovo vilket medför att EU måste ta ställning i frågan huruvida unionen tillsammans med USA stödjer ett självständigt Kosovo.114 Enligt ett uttalande från Sveriges utrikesminister Carl Bildt i december år 2007 är 26 av 27 EU- stater beredda att stötta ett självständigt Kosovo. Undantaget är Cypern som motsäger sig förslaget.115
113 S/2007/168: 6-9
114 ICG Europe Report nr. 185, 2007: 24.