6. Beräkningar
6.1 Nyttan av insatsen
6.1.2 Kostnader för institutionalisering/sluten vård
Omkostnader i förbindelse med institutionalisering på låst avdelning utgörs av kostnader för särskilda ungdomshem (LVM-hem38 för missbrukare samt LSU-hem39 för brottsdömda) (SiS,
2017). Ungdomar som begått allvarliga våldsbrott som grov misshandel, personrån, mord, dråp eller sexualbrott samt ungdomar som begått narkotikabrott och är mellan 15-17 år, det vill säga straffmyndiga men under 18 år, blir oftast dömda till sluten ungdomsvård i stället för fängelse. Sluten ungdomsvård avtjänas på speciella avdelningar avsedda för detta på SiS särskilda ungdomshem och straffets längd varierar mellan 14 dagar och fyra år enligt Brottsbalken (1962:700). Under utslussningsperioden kan vederbörande placeras i öppen vård i form av HVB eller familjehem. Ungdomar med allvarliga narkotika- eller alkoholmissbruk, missbruk av läkemedel eller blandmissbruk får vårdas i högst sex månader på institution och den genomsnittliga vårdtiden inom LVM är drygt fyra månader, det vill säga ca 122 dygn (SiS, 2017). Den genomsnittliga vårdtiden för LSU var drygt sex månader, det vill säga ca 186 dygn år 2017 (SiS, 2018). SBU (2018) skattade dygnskostnaden för särskilda ungdomshem till 8 100 kronor (se tabell 3 nedan) för 2016-2017, vilket innebär en genomsnittlig kostnad för LSU på 1 506 600 per genomsnittlig intagen. Om man även räknar med kostnaden för LVM40 blir den
genomsnittliga kostnaden för den slutna ungdomsvården 2 494 800 kronor per intagen.41
6.2 Kostnaden av insatsen
Den estimerade kostnaden för MTFC jämfört med socialtjänstens traditionella insatser presenteras i tabell 2 nedan. SBU (2018) har estimerat kostnaden för olika typer av ungdomsvård i Sverige, där programkostnaden för MTFC är skattad till 1 368 000 kronor för en behandlingsperiod på 10 månader. SBU (2018) har estimerat kostnaden för institutionsboende uppdelat på särskilda ungdomshem och HVB. För att jämföra kostnaden för MTFC-programmet mot en mer generell kostnad för institutionsvården behöver dessa två kostnadsposter slås ihop, vilket kräver information om fördelningen av ungdomar på HVB respektive särskilt ungdomshem. Enligt den årliga statistikrapporten från SiS (2018) togs totalt 1 114 barn och ungdomar mellan 9-20 år in på särskilt ungdomshem 2017 och 651 av alla intagna på särskilt ungdomshem, det vill säga 59 procent, skrevs ut till HVB- eller traditionellt
38 LVM; lag om vård av missbrukare i vissa fall 39 LSU; lag om verkställighet av sluten ungdomsvård
40 Alkohol-/narkotikamissbruk är ej en effekt som värderas i denna uppsats, men är en utfallsvariabel som ingick
i det ursprungliga datasetet över urvalet av 19 slumpmässigt utvalda deltagare till MTFC i effektstudierna av Hansson och Olsson (2012) och Bergström och Höjman (2016).
41 Detta estimat stämmer väl överens med de beräknade kriminalvårdskostnaderna på 2 842 125 kronor per
31
familjehem. Vi räknar således med en liten övervikt i fördelningen av ungdomar inom institutionsvården mot HVB jämfört med särskilt ungdomshem. Den viktade dygnskostnaden för institutionsvården är således 5 681 kronor.42 Medan den viktade totalkostnaden för
institutionsvården för en 10 månaders behandlingsperiod är 1 727 024 kronor.43
Tabell 2. Kostnader för olika typer av ungdomsvård i Sverige
Insats Vårdtid (månader) Kostnad per vårddygn
År 2016–2017 Total kostnad MTFC 10 4 500 1 368 000 Särskilda ungdomshem 10 8 100 2 462 400 Kommun 5 589 1 699 056 Stasanslag 2 511 763 344 HVB 10 4 000 1 216 000 Institutionsvård (särskilt ungdomshem + HVB) 10 5 681 1 727 024
Källa: SBU (2018), SiS (2018)
7. Resultat
I tabell 3 nedan följer en sammanställning av estimerade kostnadsbesparingar till följd av MTFC. Utfallsvariablerna kriminalitet och Institutionalisering redovisas uppdelat på ingående kostnadsposter. Utöver detta har kostnaderna för kriminalitet även delats in i direkta och indirekta kostnader. De direkta kostnaderna av ett våldsbrott förväntas uppgå till drygt 190 000 kronor medan de indirekta kostnaderna förväntas uppgå till cirka 65 000 kronor. Detta ger en sammanlagd kostnadsbesparing till följd av minskad kriminalitet på drygt 250 000 kronor.
Tabell 3. Estimerade kostnadsbesparingar till följd av insatsen
Typ Pris
Kriminalitet
Direkta kostnader
Utredningskostnad 7 276 kr per anmält våldsbrott Rättegångskostnad 14 350 kr per domstolsförfarande Frihetsberövande 48 286 kr per intagen
Sjukvårdskostnad 38 770 kr per våldsbrott Produktivitetsförlust 84 460 kr per våldsbrott
Summa 193 142 kr per våldsbrott
Indirekta kostnader
Brottskadeersättning 65 700 kr per våldsbrott
Institutionalisering
Särskilda ungdomshem (LSU och LVM) 2 494 800 kr per intagen1 Anm. 1: Baserat på genomsnittliga vårdtider.
42 (0,59 x 4 000) + (0,41 x 8 100) = 5 681 kronor
32
Resultatet beräknas på estimerade effektstorlekar över hela treårsperioden då effekten på såväl minskade våldsbrott som färre dagar på låst institution är signifikant. NPV har beräknats enligt följande specifikation (se bilaga 2 i appendix):
NPV =∑ 𝑁𝑁
𝑦𝑦 [(Effektstorlek Låst y x Värde Låst) + (Effektstorlek Kriminalitet y x Värde
Kriminalitet) / (1+SDRy)] – Implementeringskostnad MTFC
Där y=1, 2, 3.
Tabell 4 nedan visar att MTFC-programmet har ett positivt NPV på drygt 20 miljoner kronor baserat på en 3,5 procent diskonteringsränta och en skattefaktor på 1,3. Redovisat per deltagare (19 stycken) var NPV drygt 1 miljon kronor. Detta resultat är av liknande storleksordning som det NPV på ca 933 000 kronor som redovisades i den danska rapporten av Social – og Integrationsministeriet.
Tabell 4. Resultat kostnadsnyttoanalys
Hela treårsperioden
Nytta (kr) 29 553 3331
Kostnad (kr) 8 867 893
Nettonuvärde NPV (kr) 20 685 440
NPV per individ (kr) 1 088 707
Anm. 1: Diskonterat med 3,5 % SDR över treårsperioden. Nyttan av insatsen innan diskontering är 31 152 674 kronor. Beräkning av nettonuvärdeskvoten ger ett värde >1, närmare bestämt 3,3.
7.1 Känslighetsanalys
För att testa osäkerheten hos resultatet utförs känslighetsanalys i form av Monte Carlo simulering. Känslighetsanalysen utgår alltså från de skattade värdena, dessa utgör de basantaganden som analysen bygger på. Sannolikhetsfördelningar måste således antas för samtliga ingående variabler.
Enligt allmänna rekommendationer bör normalfördelningar antas då man mäter relativa risker eller reduktioner (till exempel minskat antal brott och dagar på låst institution). För kostnader bör istället gammafördelningar antas (Svensson, 2019). Detta på grund av att gammafördelningen ej tillåter negativa värden och kan ta hänsyn till en skev fördelning, vilket är rimliga antaganden vad gäller kostnader. Dessa fördelningar kräver dock information om parametervärden, såsom standardavvikelser för normalfördelade variabler. De skattade värdena i denna studie bygger på datamaterial från tidigare studier och information om variation i
33
datamaterialet är således inte tillgänglig. I brist på sådan information rekommenderar WSIPP (2018b) att en triangulärfördelning antas, med intervallgränser som utgörs av min- och maxvärde samt ett typvärde som är lika med det skattade basvärdet. Ett alternativ är att anta en likformig fördelning. Skillnaden mellan en likformig fördelning och triangulärfördelningen är att den senare tillåter för antagande om vad det mest troliga utfallet är. I känslighetsanalysen antas således triangulärfördelningar för samtliga variabler.
Diskonteringsräntan antas vara fördelad över samma intervall som används av WSIPP med minimigräns 2 procent, maxgräns 5 procent och ett typvärde på 3,5 procent. Vi tillåter således diskonteringsräntan variera mellan 2 till 5 procent men antar att den, i de flesta fall, antar ett värde omkring 3,5 procent. Eftersom effekten på kriminalitet ej var signifikant vid 12- respektive 24-månadersuppföljningen, tillåts effektstorlekar anta ett nedre gränsvärde på noll. Vi undersöker därmed vad NPV skulle bli förutsatt att MTFC inte skulle ha någon effekt alls på någon eller båda av utfallsvariablerna; minskad kriminalitet och minskad
institutionalisering. Effektstorlekarna förväntas däremot inte vara underskattade utan tillåts
endast öka med 20 procent över typvärdet. Likaså tros kostnaden av programmet vara ett relativt säkert mått och tillåts därför endast variera med 20 procent kring typvärdet. Vad gäller skattade kostnadsbesparingar finns det risk för såväl under- som överskattning och därför tillåts dessa variera med 50 procent kring typvärdet, alltså om värdet av nyttan av insatsen vore hälften så litet eller dubbelt så stort.
Simuleringen genererar 10 000 iterationer och visar ett positivt NPV i 97 procent av fallen. Det föreligger således 97 procents sannolikhet att kostnadsbesparingarna kommer att överstiga implementeringskostnaden för programmet, det vill säga att programmet kommer att vara samhällsekonomiskt lönsamt. Figur 1 nedan visar den resulterande fördelningen av NPV.
34
Figur 1. Fördelning NPV känslighetsanalys