Det framgick ganska tydligt att de svenska parterna som intervjuades ansåg att ansvaret för kreditutlåningen till brunnar inte hade legat på dem. Det framgår också från korrespondens i Sidas arkiv att journalister som ville ha information om brunnarna inom RESP ansågs vara besvärliga, vilket följande citat beskriver mycket träffande: ”Tycks vara en evighetsgrej – jag jagades i dec, ev. av samma gäng, men den intervjun de hotade med blev aldrig av.” [7]. Samtliga informanter som intervjuades menar att de inte varit medvetna om att det hade givits krediter för brunnsborrning inom RESP när arsenikförgiftningen började uppdagas, som samtliga menade var i slutet på 1999. Sidahandläggaren förklarar detta med att RESP var ett jättestort program och innehöll massvis med komponenter och att kreditutlåningen till brunnar endast varit en mycket liten del. Vidare förklarade han att det hade bytts handläggare under tiden programmet pågick och att samordningen inte hade varit den bästa, inte ens på ambassaden. När det dock uppdagades i någon resultatrapport inom RESP hade ambassaden uppmanat Hifab att se över situationen. Informanterna på Hifab menar att inte heller de visste om att detta och RESP-ansvarig förklarar: ” Jag visste inte ens att vi höll på med det här. Det var en liten grej som låg längst ut i organisationen /.../ En sak som fungerade, det har ju inte vi någonting med att göra ”
Kreditutlåningen stoppades inte direkt utan efter ett halvår ungefär och då i två distrikt som var värst drabbade. Det började sedan testas brunnar och projektet gick ut med information till medlemmarna och märkte brunnar som innehöll arsenik. Sedan fick de bestämma själva om de ville fortsätta använda brunnarna. Enligt informanterna var det BRDB som var
ansvarig för kreditutlåningen. Ansvaret för miljöfonden låg på ambassaden fram till 1995/96 och släpptes därefter till PEP enligt Sidahandläggaren. Inom PEP var det inte Hifab som var ansvarig för miljöfonden utan det var BRDB. Det var sedan PEP-medlemmar som själva hade valt att ta krediter för att borra brunnar. Sedan hade det varit lokala firmor, vänner eller släktingar som hade utfört själva borrningen. Informanterna ansåg att de bangladeshiska myndigheterna var ganska handfallna och passiva när det gällde att reagera på
arsenikförgiftningen och ansvarig för PEP menade att projektet sällan fick någon information. Beslutet om att genomföra ett pilotprojekt inom PEP togs i juni 2002 men projektet startade inte förrän i januari 2003. Sidahandläggaren menade att det drog ut på tiden mycket p.g.a. strulande från bangladeshisk sida om vilka som skulle vara målgruppen och att BRDB endast ville göra det för sina PEP- medlemmar och för att det handlade om mandater, vem som var ansvarig för det på bangladeshisk sida.
32
DISKUSSION OCH SLUTSATSER
Denna uppsats har behandlat ett fall utifrån flera olika infallsvinklar med bakgrund av ett allvarligt folkhälsoproblem i Bangladesh. Jag har dels fått insikt i ett biståndsprojekt, i huvudsak genom ansvariga svenska parters glasögon, och dels i Sida som organisation. Jag ska här diskutera utvalda delar av mitt resultat i relation till min frågeställning. Fallstudiens resultat har lett mig till frågan vad det är som styr inriktningen på Sveriges utverknings- samarbete. Frågan ter sig för mig inte vara så enkelt att det är millenniumdeklarationen eller riksdag och regering.
Jag börjar med min första frågeställning som berör viken syn de svenska parterna har på RESP. I Bangladesh är över en tredjedel av befolkningen extremt fattiga och lever på endast en USD per dag. Ungefär hälften av det svenska landramsbiståndet till Bangladesh gick till RESP under perioden då programmet genomfördes [14, s 10]. Sida anser att RESP har varit ett framgångsrikt program, vilket framkom i intervju och av landstrategier. Att det inte nått de allra fattigaste ses alltså inte som något större misslyckande. Anledningen verkar vara att inte heller andra landsbygdsutvecklingsprogram lyckats med detta i Bangladesh. Det faktum att det inom programmet har givits krediter till att borra brunnar där vissa nu innehåller arsenik eller att involverade parter varit extremt långsamma på att reagera på en
massförgiftningskatastrof hindar inte heller Sida eller Hifab att se RESP som lyckat. Målgruppen som ingick i programmet var visserligen mycket fattig, men att få med fattiga i Bangladesh kan inte vara särskilt svårt då över 80 % av befolkningen räknas som fattiga då de lever på mindre än två USD om dagen. Med detta menar jag inte att det är skillnad i värde mellan fattiga och mindre fattiga människor utan poängen är att det handlar om var det svenska biståndet siktar in sig på och anstränger sig för. Risken är att en viss grupp alltid exkluderas för att deras situation är komplicerad och svårlöst. Det är även de fattigaste i Bangladesh som drabbas värst av arsenikförgiftningen vilket förvärrar deras situation ytterligare. Som kommentar till en resultatanalys av Sidas insatser i Bangladesh ger Sida förklaringen att ” de allra fattigaste har svårt att tillgodogöra sig stödet effektivt” [21, s 4] Ovanstående förklaring bör hållas i minnet när jag nu går in på den del av frågeställningen som undersöker PEP:s strategier och hur de beskrivs av de svenska parterna. I resultatdelen framgick det att medlemmarna i PEP i huvudsak inte tillhörde den fattigaste delen av befolkningen och inte var dem som hade sämst hälsa eller sämst utbildning. Det framgick också att medlemmarna måste vara fast bosatta i projektområdet. Redan här utesluts en stor andel extremt fattiga. Det är kanske inte så konstigt att dessa har svårt att tillgodogöra sig stödet då programmet inte riktats mot dem.
Enligt informanterna har synen på fattigdomen utvecklats genom projektet gång vilket innebar att exempelvis hälsa och utbildning sågs som viktiga delar. Dessa nedprioriterades dock när PEP började designas för att bli finansiellt hållbart. I samband detta satsades också mest på dem som visade på potential att lyckas. Som nämns i den teoretiska referensramen så bygger mikrokreditprogram i grund och botten på synen att det är marknadsmisslyckanden som är största hindret för att bekämpa fattigdomen. Mikrokreditprogrammen har dock hittat ett system som gör det lönsamt och säkert att låna ut till fattiga. Ansvarig för RESP på Hifab förklarade att det var svårt att få med de fattigaste eftersom dessa personer ofta är sjuka och kringdrivande. En annan förklaring skulle kunna vara att de fattigaste inte sågs som
tillräckligt produktiva eller lönsamma att investera i. Att få med dessa skulle förmodligen kräva mer och en annan form av resurser och göra det svårare att uppnå de uppsatta kvantifierbara projektmålen inom RESP. Att nå de allra fattigaste är självkart ingen lätt uppgift men först och främst måste viljan finnas och ett helhjärtat engagemang.
33
Den del av RESP som lyckats bäst med detta var enligt Sida de arbetstillfällen som skapades i IDP genom LCS grupperna där fattiga fick bygga upp infrastrukturen och kvinnor var i majoritet. I samband med en resultatanalys lyfter Sida fram just denna del och att kvinnor nåtts som särskild målgrupp [14, s 9]. En annan aspekt på detta är att kvinnor som särskild målgrupp också gavs i genomsnitt ca 40 % lägre lön än män som utförde samma arbete [53 s 117]. Här skulle exempelvis ambitionsnivån kunnat ha höjts ganska enkelt.
Sidas hälsoenhet menade att det finns en hög medvetenhet om hälsans betydelse för utvecklingen på internationell nivå men när man närmar sig praktiken så finns inte denna insikt. När vi tittar på PEP fanns vissa hälsoaspekter med som exempelvis att borra brunnar för att målgruppen skulle få tillgång till bakteriefritt dricksvatten, vilket tyder på att tanken fanns. När det sedan visar sig att Bangladesh drabbats av en massförgiftningskatastrof är både svenska och bangladeshiska parter oerhört passiva. Frågan blir således i vilket syfte hälsoaspekter tas med. Att vidta åtgärder för att förhindra arsenikförgiftning, inte bara från de brunnar som finansierades av projektet utan även från övriga som medlemmarna använde, brådskar inte. Ändå använde 98 % av PEP-medlemmarna borrade brunnar enligt en
utvärderiga av projektet. I själva verket fortsätter projektet med att ge krediter till just detta i ett halvår efter att huvudkontoret på Sida vaknat till liv och det blir uppmärksammat. Sida och Hifab menar att kreditgivningen till brunnar helt drivits av BRDB och den
bangladeshiska sidan och att de inte var medvetna om att detta fanns med i projektet. Ändå var det Sida som introducerade miljöfonden och PCU som kom med förslag på hur dessa pengar kunde användas. De menar vidare att det är medlemmar helt själva som valt att ta krediter för just detta. Dock har det framkommit att PEP faktiskt ville påverka medlemmarna genom att erbjuda räntefira lån för detta och driva informationskampanjer genom använda utbildningsmaterial från UNICEF. Det gavs alltså ekonomiska incitament och utbildning för att påverka deras beteende. Problemet är inte att krediter gavs till detta från början utan att de svenska parterna reagerar extremt långsamt när en massförgiftningskatastrof uppenbarar sig och sedan inte vill kännas vid något ansvar. Det verkar också konstigt att Sida och Hifab helt släppt kontrollen över miljöfonden då finanserna i RESP i övrigt var hårt övervakade för att förhindra korruption. Det var ju en av anledningarna till att projektet var så personalintensivt från början. Bangladesh har trots allt utnämnts till världens mest korrupta land i fyra år i rad av Transparency International.
Reaktionerna på Sidas huvudkontor visar på en likgiltig inställning till de människor som drabbas av arsenikförgiftningen. Det verkar viktigare att svära sig fri från skuld än att snabbt engagera sig i problemet som vid exempelvis översvämningar i Bangladesh. Skillnaden här är att människor inte dör omedelbart utan att det tar flera år och problemet är mer
komplicerat. Denna inställning är för mig värre än den dåliga samordning och
kommunikation inom organisationen som också verkar ha bidragit till de långsamma reaktionerna.
Det var ambassaden i Bangladesh som var ansvarig för att följa upp hälsosituationen i landet. Ändå verkar det som att svenska media hann före med att informera Sidas huvudkontor om arsenikförgiftningen. Det är mycket intressant att ambassaden missat informationen då hälsoministern i Bangladesh redan 1996 meddelade att det uppstått en landsomfattande kris och att dödsoffer rapporterats. Det är också fascinerade att lokal projektpersonal inom RESP som bodde och arbetade i landet missat att arsenikförgiftning blivit ett problem vid denna tidpunkt utan får reda på detta 1999, genom Sida i Sverige.
34
Avdelningschefen för NATUR uppger att hon blivit medveten om situationen 1998. Alltså kan inte bristande samordning helt förklara de sena reaktionerna. Det är först när journalister börjar ställa frågor och uppmärksamma situationen i media som reaktionerna ta fart och Sida börjar fundera på om inte något borde göras. Det svenska biståndsarbetet grundar sig enligt Sida på medmänsklighet och solidaritet med utsatta och fattiga människor i andra länder. Men opinionen spelar tydligen också en viktig roll. Första reaktionen är att det måste finnas angivet i Landstrategin för att Sida ska kunna agera. Här visar sig en annan bromskloss i reaktionskedjan, vilken är hur Sida definierar situationen. Sida har gett katastrofbistånd till Bangladesh, exempelvis vid översvämningarna 1998, men arsenikförgiftningen definierades tydligen inte som en katastrof. Inte heller uppfattas det som ett hälsoproblem utan som en vattenfråga, vilket landstrategin inte innefattade. Arsenikförgiftningen förefaller inte ha varit aktuell för hälsoenhetens kompetensområde alls.
På hälsoenheten fanns kunskapen att kostnader för hälsovård är en av de största
fattigdomsfällorna då hälsan är något som människor ofta prioriterar högt. Fattiga tvingas sälja av tillgångar och ta lån för att kunna betala kostnader för hälsovård. Som redan framgått drabbar arsenikförgiftningen de fattiga värst. Arsenikförgiftat dricksvatten orsakar kostnader för personer och hushåll oavsett om de drabbas av arsenikförgiftning eller inte. Det kostar att få tag i alternativa vattenkällor, både i form av tid och kaloriförbrukning genom att behöva gå långa sträckor och i form pengar till metoder för att rena vattnet. Arsenikförgiftningen blir således ett ytterligare hinder för att ta sig ur fattigdomen samt kan slunga ner dem som ligger på gränsen i fattigdom. Dock verkar inte Sida uppfatta arsenikförgiftningen som en del i fattigdomsproblematiken utan som ett isolerat problem.
Vidare forskning
Inför sådana här uppsatser rekommenderas att vi studenter nämner något om vidare forskning i relation till det område uppsatsen behandlat. Efter vad som framkommit här rekommenderar jag i stället handling. Det finns redan en hel del kunskap och kompetens men den behöver samordnas och appliceras i praktiken. Det skulle vara intressant att undersöka hur de olika avdelningarna på Sida ser på samband mellan hälsa och ekonomisk utveckling och vilken effekt den nya hälsopolicyn har för det praktiska arbetet. Denna policy behandlar hälsans bestämningsfaktorer och att alla sektorer i samhället ska ta hänsyn till hälsoeffekter. Policyn ska gälla för alla Sidas avdelningar och samtliga projekt som Sida stöjder. För den som är intresserad att titta närmare på hur denna efterlevs utvärderas den av Sida under året 2005.
35
REFERENSER
1 Paul B.K. (2004), Arsenic contamination awareness among the rural residents in Bangladesh. Social Science & Medicine 59: 1741-1755
2 Smith et al (2000), Contamination of drinking water by arsenic in Bangladesh: a public health emergency. Bulletin of the World Health Organization, 78 (9)
3 WHO (2000), Towards an assessment of the socioeconomic impact of arsenic poisoning in Bangladesh >http://www.who.int/water_sanitation_health/dwq/ arsenic2/en/print.html< 2005-04-20
4 Ahmad et al (2004), Value of arsenic free drinking water to rural households in Bangladesh. Journal of Environmental Management 74 (2): 173-186
5 Chen et al (2004), Cancer burden from arsenic in drinking water in Bangladesh. American Journal of Public Health, 94 (5): 741-744
6 Caldwell et al (2003), Searching for an optimum solution to the Bangladesh arsenic crisis. Social Sicence & Medicine 56: 2089-2096
7 E-post Daniel Asplund 1999-05-24, ur Sidasarkiv reg. NATUR 2000-2894 8 WHO (2001) Arsenic in drinking water.
>http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs210/en/index.html < 2005-04-20
9 Saha K.C. (2001), Cutaneous malignancy in arsenicosis, Correspondence. Brittish Journal of Dermatology, 145: 185
10 Karim M (2000), Arsenic in groundwater and health problems in Bangladesh. Water Research 34 (1): 304-310
11 Bojs K & Snaprud P (2005) Varning redan för 20 år sedan. Dagens Nyheter
>http://www.dn.se/Dnet/road/Classic/article/0/jsp?&a=403433&maNO=0 < 2005-04-20
12 Nationalencyklopedin (nätversionen 2005) Bangladesh, Befolkning och etnicitet
>http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=123500&i_sect_id=2348
5&_word=&i_history=10< 2005-09-15
13 Exportrådet (2004) Landrapport Bangladesh
>http://www.swedishtrade.se/i_utlandet/landrapporter/banglade.htm<
2005-09-15
14 Utrikesdepartementet (2002) Landstrategi Bangladesh 2002-2005
>http://www.ud.se/content/1/c6/01/14/18/88092a05.pdf< 2005-09-15
15 Utrikesdepartementet (2004) Mänskliga rättigheter i Bangladesh 2004
>http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/050120/86dfd0d2016c2
0066609f47406937f17/bangladeshm_04r.pdf< 2005-09-15
16 Länder i fickformat (Nätversionen 2005) Bangladesh
http://www.landguiden.se.support.mah.se/
17 UNPD (2003) Human Development Reports, Bangladesh
>http://hdr.undp.org/statistics/data/cty/cty_f_BGD.html< 2005-09-15
18 Nationalencyklopedin (nätversionen 2005) Bangladesh, Sociala förhållanden
>http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=123500&i_sect_id=1234
89&i_word=&i_history=22< 2005-09-15
19 Sustainable Development Networking Programme Bangladesh (SDNPB) Five Year Plan, Health Population and Family Welfare
>http://www.sdnpbd.org/sdi/international_days/health/documents/five-year-plan.htm<
2005-09-15
20 FN-förbundet, Globalis.se, Bangladesh
>http://www.globalis.se/country.cfm?country=BD&indicatorid=0<
2005-09-15
36
22 Library of Congress Country Studies; CIA World Fact Book (2004) Bangladesh, Geography >http://www.theodora.com/wfbcurrent/bangladesh/index.html< 2005-09-15 23 Nationalencyklopedin (Nätversionen 2005)
>http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=123500&i_sect_id=1234
94&i_word=&i_history=20< 2005-09-15
24 Library of Congress, A Country Study (1988) Economic Reconstruction After Independence
>http://lcweb2.loc.gov/cgi-bin/query/r?frd/cstdy:@field(DOCID+bd0065)>
25 Library of Congress, A Country Study (1988) Economic Policy and Planning
>http://lcweb2.loc.gov/cgi-bin/query/r?frd/cstdy:@field(DOCID+bd0066)<
26 Library of Congress, A Country Study (1988) Test Case For Development
>http://lcweb2.loc.gov/cgi-bin/query/r?frd/cstdy:@field(DOCID+bd0073)<
27 Alam et al (2002), Arsenic contamination in Bangladesh groundwater: a major environmental and social disaster. International Journal of Environmental Health Research, 12: 236-253
28 Nationalencyklopedin (Nätupplagan 2005) Akvifer
>http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/search.jsp?t_word=akvifer< 2005-09-15
29 Hanchett et al (2002), Increasing awareness of arsenic in Bangladesh: lessons from a public education programme. Health Policy and Planning, 17 (4): 3393-401
30 Vhater, M (2005) Hälsoriskbedömningar Arsenik
>http://www.imm.ki.se/riskweb/bedomningar/arsenik.html< 2005-09-15
31 The British Geological Survey (2001) BGS Technical Report WC/00/19, Volume 1, Arsenic contamination of Gorundwater in Bangladesh. Vol 1: Summary
>http://www.bgs.ac.uk/arsenic/bangladesh/reports/Vol1Summary.book.pdf< 2005-09-15 32 Hoque BA et al (2000), Recommendations for water supply in arsenic mitigation: a case
study from Bangladesh. Public Health, 114:488-494
33 Pearce J (2001), Bangladesh’s arsenic poisoning: who is to Blame? The Unesco Courier 34 Pearce J (2001) Death in a glass of water >http://www.arsenicfilters.com/glass.htm<
2005-09-15
35 Yoshida et al (2004) Chronic health effects in people exposed to arsenic via the drinking water: dose–response relationships in review. Toxicology and Applied Pharmacology 198: 243– 252
36 Världsbanken, World Development Report 1999/2000
>http://www.worldbank.org/wdr/2000/pdfs/engtable21.pdf< 2005-09-15
37 Sida (2005) Steg på vägen >http://www.sida.se/Sida/jsp/polopoly.jsp?d=2989&a=22098> 2005-09-15
38 Sida (2005) Att höja det fattiga folkets levnadsnivå
>http://www.sida.se/Sida/jsp/polopoly.jsp?d=2989&a=22095< 2005-09-15
39 Sida (2005) Vad är bistånd?
> http://www.sida.se/Sida/jsp/polopoly.jsp?d=530&a=22025 > 2005-09-15 40 Sida (2005) Om Sida
> http://www.sida.se/Sida/jsp/polopoly.jsp?d=128 < 2005-09-15 41 Sida (2005) Regeringens riktlinjer och styrdokument
>http://www.sidah.se/Sida/jsp/polopoly.jsp?d=2939&a=21765< 2005-09-15
42 Sida (2005) Sidas Uppdrag
>http://www.sida.se/Sida/jsp/polopoly.jsp?d=2939< 2005-09-15
43 Regeringen (2004) Bilateralt samarbete
>http://www.regeringen.se/sb/d/2355/a/20209;jsessionid=asIIrIoGDMsf< 2005-09-15
44 Sida (2005) FN:s Utvecklingssamarbete
>http://www.sida.se/Sida/jsp/polopoly.jsp?d=3022< 2005-09-15
45 Regeringen (2005) Millenniemålen – global agenda för utveckling
37 46 Sida (2005) Från förslag till insats
>http://www.sida.se/Sida/jsp/polopoly.jsp?d=2939&a=22152 < 2005-09-15
47 Sida (2005) Sveriges strategier för att minska fattigdomen
>http://www.sida.se/Sida/jsp/polopoly.jsp?d=2991&a=37170< 2005-09-15
48 Hassan MK (2002) The Microfinance Revolution and the Grameen Bank Experience in Bangladesh. Financial Markets & Instruments. 11:206-210
49 Lucarelli, B (2005) Microcredit: A Cautionary Tale. Journal of Contemporary Asia 35: 78-84
50 Merriam S B (1988) Fallstudien som forskningsmetod, Studentlitteratur, Lund
51 Cresswell J W (1998) Qualitative Inquiery and Research Design - Choosing Among Five Traditions, SAGE Publications, London
52 Repstad P (1993) Närhet och distans – kvalitativa metoder i samhällsvetenskap, Studentlitteratur, Lund
53 IMF (2005) Poverty Reduction Strategy Papers
>http://www.imf.org/external/np/exr/facts/prsp.htm< 2005-09-15
54 Islam S K (2001) RESP, Historical Development and Annotated Bibliography, Lars Hjerpe, Chief Progamme Adviser, Programme Coordination Unit (PCU), Dhaka 55 Sida Evaluation 98/29 The Nordic Funded Rural Employment Sector Programme in
Bangladesh, Volume 1: Main Report, Department for Natural Resources and the Environment
56 Sida Evaluation Report 1990/3 Rural Employment, Bangladesh, New Path From Poverty – An evaluation of Sida Rural Employment Support to Bangladesh 1986-1989
57 Islam S K (2004) Twenty Years Of PEP – Achievements and Lessons Learned, Hifab Internetional AB
58 Praxis Consultants (2001) RESP III Result Analysis 1996/97-1999/2000, Project Coordinations Unit (PCU), Dhaka
59 Plan of Operation RESP II, 1990-07-03, 1 BAN 52.9
60 Utdrag ur projektbeskrivning, 1991-11-15, PEP II: Group Profile Study, BRDB, September 1991, Faridpur distrikt, 1 BAN 52.9
51 Plan Of Operation 1996-2000: Productive Employment Project. 62 Flygtorget.se (2005) Valutaräknaren
>http://www.oanda.com/converter/classic?user=annelie&lang=se < 2005-09-15 63 Bilaga till faxmeddelande 1989-06-22, Biståndskontoret Dhaka, Svar på RESP-gängets
brev. 1. BAN 52.9
64 Promemoria 1990-09-11, Lantbruksbyrån. Nr: 53/90 Stöd till miljökomponent inom RESP 1. BAN 52.9
65 Brev 1991.09.16, från PCU RESP III till huvudkontoret: Ammendment to Request for Support to Environmental Issues under RESP II, 1. BAN 52.9