Trafikverket förvaltar fastigheterna men har en hyresgäst, Infranord, som använder byggnader och spår. Verkstaden används och måste följaktligen ersättas på annan plats. Kommunen önskar att fastigheterna kan utvecklas i två steg.
I första steget önskar kommunen bygga en trafikled från området till
Herslövs ängar. Det skulle innebära att en väg för biltrafik och snabbare led för kollektivtrafik behöver anläggas genom området.
I andra steget önskar kommunen få den järnvägsrelaterade verksamheten förlagd till annan plats, för att området ska kunna utvecklas med nya bostäder m.m. Kommunen har i sin uppskattning av antalet bostäder, cirka 400, även tagit hänsyn till behovet av utrymme för vägen som ska anläggas.
En dialog om ändrad markanvändning och eventuell framtida överlåtelse har nyligen inletts mellan Trafikverket, Infranord och kommunen. Parterna har enats om att ta fram en mer detaljerad konsultutredning för att se vilka ytor som skulle kunna utvecklas med bibehållen verksamhet för Infranord.
Bolaget behöver endast en mindre del av området för sin fortsatta verksamhet.
Trafikverket har tidigare uppgett att myndigheten vill sälja lokstallarna och ett vattentorn, samt någon mindre del av spårområdet till kommunen.
Byggnaderna används av järnvägsmuséet. I övrigt har Trafikverket tidigare inte varit intresserat av att sälja fastigheten. Kommunen vill inte förvärva byggnaderna och del av spårområdet om den inte får förvärva även resterade delar av fastigheten.
Bangårdsområdet
Jernhusen är fastighetsägare och Trafikverket har servitut för spåren.
Bangårdsområdet används inte.
Det finns en pågående dialog kring ändrad markanvändning. Kristianstads kommun har på Jernhusens begäran påbörjat detaljplaneläggning av Jernhusens fastighet, Kristianstad 4:47. Kommande markanvändning kommer i första hand vara kontor inklusive ett nytt rättscentrum, men i planuppdraget ingår även att utreda möjligheterna till bostäder inom del av fastigheten. Rättscentrum kan troligen vara på plats till slutet av år 2020 eller 2021. Tidplanen påverkas till stor del av Trafikverkets processer för
nedläggning av spår. Jernhusen och kommunen önskar en snabbare process för avveckling av spåren, och tycker att det borde vara möjligt då de inte trafikeras.
Frågan om nedläggning av spår är således central för att markanvändningen ska kunna ändras och bostäder ska kunna byggas. Trafikverkets styrelse har fattat beslut om upphörande av underhåll för cirka en tredjedel av spåren.
Horna 5:10
Fastigheten utgör ett utvecklingsområde i Åhus. Trafikverket vill avyttra fastigheten.
För närvarande har kommunen gjort bedömningen att parterna inte behöver stöd av utredningen eftersom de har en god dialog och samsyn vad gäller en överlåtelse av fastigheten.
Del av Ravlunda skjutfält 1:1
Försvarsmakten uppger att en överlåtelse av mark för ett avloppsreningsverk skulle kunna komma att medföra skada på riksintresset, skjutfältet, eftersom det i förlängningen kan medföra en ökad permanentbebyggelse i området som kan påverka på möjligheterna att bedriva verksamheten på plats.
Ravlunda skjutfält har en stor betydelse för Försvarsmaktens verksamhet och en hög beläggning.
Försvarsmakten förstår kommunens önskemål, men ett nytt
avloppsreningsverk skulle sannolikt innebära att nya bostäder uppförs på intilliggande områden, t.ex. i Maglehem. Det är också rimligt att anta att bättre avloppsförsörjning skulle kunna innebära att områden med
fritidsbostäder utmed kusten i hög grad omvandlas till permanentbostäder.
En utökning med fler permanentbostäder i närheten av skjutfältet är
olämplig, och går dessutom emot en överenskommelse som Försvarsmakten och kommunen har om att inte fler bostäder ska uppföras i närheten av skjutfältet.
Om fler permanentbostäder tillkommer i närområdet skulle Försvarsmakten inte kunna fortsätta bedriva nuvarande verksamhet på grund av
bullerrestriktioner.
Försvarsmakten och Fortifikationsverket vill således inte aktivt medverka till en marköverlåtelse eftersom Försvarsmakten i ett senare skede ändå skulle behöva motsätta sig kommunens planer på ytterligare bebyggelse. Det skulle med andra ord sända fel signaler att överlåta ett markområde till kommunen i ena stunden, för att i nästa stund motsätta sig den ändrade
markanvändningen. Det är således inte själva avloppsreningsverket som är det största problemet, utan olämpligheten av den möjlighet att kunna uppföra fler bostäder, genom ökad kapacitet i reningsverket, som det kan medföra.
Med hänsyn till vad Försvarsmakten och Fortifikationsverket har anfört finner vi det olämpligt att överlåta en del av fastigheten till kommunen för att anlägga ett nytt avloppsreningsverk.
Del av Lillö 50:2
SFV har uttryckt oro för att uppförandet av en skyddsvall skulle innebära att vattnet stängs in och stannar på myndighetens fastighet, och därmed
försämrar situationen på fastigheten.
Kristianstads kommun har lämnat kompletterande material. En
miljökonsekvensbeskrivning gjordes 2009, kommunen anser inte att det finns behov av att göra en ny sådan.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har påtalat att konsekvenserna av översvämningar kan bli särskilt allvarliga i Kristianstad.
Vid en omfattande översvämning kommer samhällsviktiga funktioner att slås ut och många människor kommer att stå utan bostad. Den planerade vallen längs Lillövägen utgör en väsentlig del i stadens översvämningsskydd.
Kommunen har idag beredskap att lägga ut en temporär vall av lera för att
förebygga en översvämning. MSB har understrukit att det inte är en hållbar lösning, och att en permanent vall har en avgörande roll för Kristianstads översvämningsskydd.
Mot bakgrund av vad MSB har anfört har SFV uppgett att det är villigt att ta frågan om avyttring till prövning och fortsatt utredning.
Vi tycker att behovet av vallen tydliggörs av MSB:s argumentation. Vår rekommendation blir därmed att Samordning för ökat och hållbart bostadsbyggande följer den fortsatta processen och bistår parterna vid behov.
Kungälvs kommun
Del av Kastellegården 1:1
En konsult har på uppdrag av kommunen utfört en kulturhistorisk utredning av kulturmiljö och landskap vid Kastellegården. Utredningen färdigställdes i december 2017.
Den kulturhistoriska utredningen kan sammanfattas i huvudsak enligt följande.
Riksintresset, som främst motiveras av det gamla nedbrända Kungahälla, staden och tidigare gränsposten mot Norge, ligger nere vid Nordre älv och nuvarande Kastellegårdens tomt med omgivande öppna fält och åkrar. De områden som kommunen vill exploatera berör inte just dessa områden.
Av de områden som kommunen vill exploatera är det känsligast - sett ur agrarhistorisk och landskapsbildssynpunkt – att bebygga de sydvästra delarna av den vidsträckta dalgången som sträcker sig i nord-sydlig riktning på båda sidor om Kyrkebäcken. Områdena längst i norr, vilket är de områden som kommunen vill exploatera i första respektive andra hand8, bör gå att exploatera även om både kulturhistoriska värden och landskapsbilden beaktas. Det område som kommunen helst vill förvärva gränsar till befintlig bebyggelse som småindustrier och villor, och därför är en exploatering mindre känslig där. Enligt utredningen kan en exploatering av det andra området vara möjlig, men då under förutsättning att det tillskapas en särskilt god anpassning av bebyggelsens utformning. Vidare bör även lämpliga
8 Områdena benämns i kommunens material som område 1 och 2.
övergångar med exempelvis planteringar och avgränsningar göras mot dalgångens natur- och kulturmiljövärden. Det område som kommunen har visat intresse för i tredje rummet är – sett ur främst rent
landskapsbildsmässiga värden - något mer tveksamt för exploatering. Den kulturhistoriska utredningen konstaterar att det bör råda viss restriktivitet mot exploatering där av hänsyn till både agrarhistoriska och
landskapsbildsmässiga värden.9
Utifrån utredningens slutsatser kan vi alltså notera att de kulturhistoriska värdena och landskapsbilden inte utgör hinder att bygga nya bostäder inom två av tre områden som kommunen finner mest intressanta för exploatering.
Det tredje område som kommunen anser vara av intresse är mer
problematiskt, eftersom det bör råda viss restriktivitet mot exploatering där.
Länsstyrelsen har tagit del av kommunens planer och även av
konsultutredningen. Länsstyrelsen har inga invändningar mot en överlåtelse av marken, under förutsättning att kommunen beaktar de lagkrav som finns för exploatering av jordbruksmark och för mark där det finns fornlämningar.
Annars riskerar det att uppstå problem i kommande detaljplaneprocess.
SFV:s experter har också tagit del av konsultutredningen. De delar inte konsultens uppfattning och menar bl.a. att denne inte har beaktat det
kulturhistoriska värdet av det långvariga statliga ägandet. SFV är tveksamt till en exploatering med hänsyn till den levande kulturmiljön på platsen, behovet av en ekonomiskt bärkraftig jordbruksfastighet och de nationella
miljökvalitetsmålen. Kommunen vill förvärva 21 % av egendomens
inägomark, vilket enligt SFV innebär att den kvarvarande jordbruksenheten inte blir ekonomiskt bärkraftig. Det innebär i sin tur att det kan bli svårt för myndigheten att bevara och underhålla den unika kulturmiljön på
Kastellegården. Kungälvs kommun har visserligen erbjudit ersättningsmark till SFV, men arealen på den motsvarar ungefär två av de tre markområdena som kommunen önskar förvärva. Inom ersättningsmarken är det möjligt att bedriva betesdrift men gården har enligt SFV behov av odlingsmark.
Vår uppfattning är att det är länsstyrelsens och kommunens uppgift att beakta att odlingsmark ska tas i anspråk restriktivt, och säkerställa att det inte finns annan mark som kan exploateras istället för den som kommunen vill förvärva av SFV. Det är alltså kommunen som måste visa varför det är
9 Området benämns i kommunens material som område 3.
nödvändigt att ta jordbruksmarken i anspråk. När det gäller frågan om de kulturhistoriska värdena noterar vi att samtliga tre områden ligger utanför riksintresset för kulturmiljövården. De ligger också utanför riksintresset för naturvård och friluftsliv samt Natura 2000-området. Ett av delområdena är redan idag omgärdat av småindustrier och småhus. Utifrån de
kulturhistoriska värdena och landskapsbilden bör i vart fall två av tre delområden vara möjliga att exploatera. Beträffande SFV:s farhågor om driftsekonomin för gården är vi tveksamma till vilken betydelse den bör tillmätas i sammanhanget. Enligt vår uppfattning kan det inte vara skäligt att den begränsade inverkan en markförsäljning på Kastellegården får på SFV:s ekonomi ska få vara ett hinder för en angelägen bostadsbebyggelse.
Vid vårt senaste möte har SFV uppgett att myndigheten kommer att se över kommunens önskemål om förvärv en gång till, för att därefter återkomma i frågan till den nya utredningen.
Landskrona stad