Kritisk diskussion av centrala tolkningar och metod

I den syntes, som denna uppsats är, förekommer förvisso ett problematiserande av de

99 relevans i förståelsen av samkönat partnervåld. Vad jag gör i denna uppsats är att jag å ena sidan utsätter artiklarnas narrativ för en kritisk granskning (Stenbock-Hult, 2004, s. 28) där jag uppmärksammar vad jag anser vara svagheter i resonemangen och förståelsen av det granskade området, samtidigt som dessa narrativ utgör viktiga delar i den berättelse som jag själv skapat i denna uppsats. I en mening kan man alltså säga att denna uppsats både är i linje med flera av artiklarnas narrativ, och ett argument emot dem, på en och samma gång eftersom jag låter de olika narrativen komplettera varandra. Detta kan dock sägas vara själva poängen med en syntes eftersom syntesen erbjuder en möjlighet att nå en större förståelse av ett område än vad en enskild studie kan erbjuda (Pope et al., 2007, s. 17-18).

Jag har i denna uppsats använt två teorier och relaterat dem till flera olika begrepp i mina analyser. Jag har dock inte använt samtliga teoretiska infallsvinklar och begrepp i alla delanalyser, eller för den delen i den avslutande helhetsanalysen. Detta kan ses som en brist. Det har dock varit ett medvetet val att göra på det sättet eftersom jag ansåg att vissa begrepp och aspekter av teorierna inte var relevanta för vissa teman. Det hade inte att göra med att temat i sig inte var möjligt att analysera utifrån teorierna och begreppen. Det handlade snarare om att den information från primärdokumenten som tog upp under respektive tema inte berörde sådana företeelser att alla begrepp och teoretiska aspekter föreföll användbara.

I den sammanfattande helhetsanalysen skriver jag att artikelförfattarnas utpekande av heteronormativitet som den avgörande faktorn för samkönat partnervålds existens, i en mening kan betraktas som ett uttryck för heteronormativitet. Att över huvud taget särskilja samkönat partnervåld från den olikkönade varianten, som jag gör i denna uppsats, skulle också kunna anses vara ett utslag för denna normativitet. Samtidigt tror jag att särskiljandet av vissa grupper kan vara nödvändig i vissa situationer. Dels för att granska huruvida det kanske faktiskt kan finnas vissa avgörande skillnader som har med ett strukturellt särskiljande att göra, men även för att det erbjuder en möjlighet att undersöka huruvida den strukturella avvikelsen har någon avgörande betydelse på en mikronivå och öppnar upp för möjligheten att utesluta dessa strukturella skillnader som avgörande.

När det gäller metod så hade jag exempelvis kunnat välja att göra en kvantitativ analys istället för en kvalitativ. På sätt hade jag kanske fått en annan typ av överblick av området. Jag menar dock att mitt tillvägagångssätt vid val av primärdokument, den metaposition jag intagit i kombination med mina valda teorier och perspektiv ger en representativ bild av ämnet.

100 De tolkningar och analyser som gjorts i denna uppsats skulle givetvis ha kunnat se annorlunda ut om jag hade valt andra typer av analysverktyg. Till exempel kan man tänka sig att en feministisk analys skulle ha åstadkommit en mer grundlig problematisering och analys kring kön och genus vilket inte är aspekter som jag uteslutande fokuserar på. Samtidigt tar jag ändå upp dessa perspektiv som delar i min socialpsykologiska analys och anser att dessa aspekter har beaktats väl.

De inkluderings- och exkluderingskriterier som användes för att välja studiens

primärdokument kan naturligtvis ha bidragit till att intressanta aspekter på det studerade området blir förbisedda. Även under de olika temana har jag i egenskap av berättelsefinnare (Kvale, 1997, s. 174, 182) sökt efter övergripande mönster vilket också har gjort att vissa aspekter som kan ha varit av betydelse har förblivit relativt obeaktade. Detta är dock enligt min mening ofrånkomligt eftersom valet av en speciell inriktning alltid per automatik innebär att man väljer bort något annat, och utifrån de val som jag gjort och redovisat så anser jag att mina tolkningar och slutsatser är rimliga. Bland annat eftersom jag i likhet med Corbin och Strauss menar att förekomsten av negativa eller avvikande fall inte nödvändigtvis behöver innebära att analysens grundtankar äventyras eftersom de avvikande fallen tenderar att representera extrema dimensioner och varianter av det studerade fenomenet (Corbin & Strauss, 2008, s. 263).

Naturligtvis är det möjligt att granska samkönat partnervåld på en mer renodlad exo- och makronivå (Levin & Lindén, 2006, s. 86). Jag hade exempelvis kunnat fokusera på homofobin (Rosenberg, 2002) och hur denna yttrar sig när det exempelvis gäller lagstiftning. Men även om makro- och exonivån (Levin & Lindén, 2006, s. 86) i viss mån beaktas, exempelvis just i diskussionen kring extern homofobi i form av lagar, så ligger uppsatsens huvudfokus på meso- och mikronivån och det påverkar givetvis studiens resultat. Hade jag valt att

huvudsakligen analysera samkönat partnervåld utifrån ett makroperspektiv så är det förstås möjligt att jag skulle ha fått syn på andra aspekter än vad som blivit fallet i föreliggande studie. Man kan exempelvis tänka sig att en historisk tillbakablick och/eller en mer global granskning skulle ha kunnat bidra till viktiga insikter om hur hbt-personers situation ser ut i andra delar av världen och hur den har sett ut relativt nyligen i historien. Om man exempelvis tar den internaliserade homofobin som exempel så är det fullt möjligt att den påverkats inte bara av individens situation här och nu, utan även färgas av hur det hade kunnat se ut om personen ifråga hade levt i ett annat land eller i en annan tid. Hbt-personers globala och

101 historiska livssituation behöver alltså inte vara ovidkommande i detta sammanhang. Jag menar dock att extern, såväl som internaliserad, homofobi är aspekter som redan har beaktats i min analys och jag anser det inte speciellt troligt att mina slutsatser skulle ha påverkats bara för att flera aspekter eller grader av homofobin togs i beaktande.