Kritisk granskning av metod

Jag har använt mig av intervjuformen standardized open-ended interviews vilket innebär att alla deltagarna blir frågade samma öppna frågor, i samma ordning (Cohen, Manion & Morrison, 2000). Styrkorna i denna form av intervju är att respondenterna svarar på samma frågor, vilket ökar förmågan att kunna jämföra svaren. I detta fall är det endast en person (jag själv) som står för intervjun, men i andra fall hjälper denna form av intervju då det blir mindre risk att de personer som intervjuar påverkar svaren genom att vinkla frågorna eller sin

tolkning av svaren, det vill säga man minimerar så kallade ”bias” (felkällor). Detta sätt att göra en intervju med öppna svar, samma frågor i samma följd, gör det också lättare för intervjuaren att samla sina data och sammanställa detta (Cohen, Manion & Morrison, 2000). Detta sätt att samla in data lämnar dock inga spelrum för följfrågor och andra kanske viktiga aspekter. Dessutom är det personliga åsikter som synliggörs och dessa kan variera väldigt. Vidare har endast två pedagoger från respektive förskola intervjuats, vilket kan ge färre svar och mindre data än om fler pedagoger ingått i undersökningen.

5.2 Resultatdiskussion

Med termen lärande menas enligt Gunnarsson (1999) i allmänhet en process där barnen aktivt konstruerar kunskap i samspel med sin omgivning. Lärandet har också en social, emotionell innebörd, som bland annat har identitetsutveckling och positiv självvärdering som mål. Med lärande avses i den meningen ett förlopp och process, som inte gör åtskillnad mellan

traditionell kunskapsmässig (kognitiv) och social-emotionell utveckling, utan ser dem som två sidor av en och samma lärandeprocess (Gunnarsson, 1999). Den första frågan jag ställde de

fyra pedagogerna var vid vilka tillfällen i förskolan som barnen lär sig något. Här är de två olika pedagogiska inriktningar rörande överens; vid alla tillfällen.

Leken är något som framhävs både hos Lev Vygotskij och Maria Montessori. Enligt Lev Vygotskij så finns grunden för barns skapande just i leken. Det är i leken som barnen tolkar sina upplevelser och dramatiserar dem, ger dem liv. Barnets lek är enligt Lev Vygotskij en kreativ process och bearbetning av dess upplevda intryck, ett sätt att kombinera dem och därmed skapa en ny verklighet som motsvarar barnets egna behov och intressen (Vygotskij, 1995). Inom Montessoripedagogiken hör man inte så ofta ordet ”lek”, utan man talar om arbete. När ett barn leker, arbetar det med sin utveckling och därför kallar

Montessoriverksamheten alla barnens lek-och-lär-aktiviteter för arbete (Hedlund, 1995). En stor skillnad mellan den kommunala traditionella förskolan och den renodlade

Montessoriförskolan är termen de använder för sin pedagogiska verksamhet.

Montessoriförskolan benämner sin pedagogiska verksamhet inför barn och deras föräldrar som skola, samt kallar barnens pedagogiska tid för arbetspass. Den kommunala traditionella förskolan är väldigt noga med att inte kalla sin verksamhet för skola, utan det är förskola och inget annat. De benämner inte heller den pedagogiska tiden som arbetspass, utan som

pedagogisk verksamhet. Skola och arbetspass (även kallat lektioner) kommer så småningom och blir då något spännande och nytt för barnen. Vilken term man än använder så är vår uppgift att få ta del av barnens världar för att kunna se med deras ögon och för att kunna ta del av deras perspektiv. För att kunna göra detta innebär det enligt mig att pedagogen måste anstränga sig för att kunna bli delaktig, vilket kräver en aktiv roll som pedagog och detta kännetecknas av ett stort engagemang och intresse. Vidare framkom det hos de båda

pedagogiska inriktningarna att lärande är ett brett område, som inte endast handlar om fakta utan även vetskapen om hur saker och ting fungerar.

Maria Montessori menade att alla barn bär på möjligheter, och det är de vuxnas uppgift att hjälpa dem på vägen att upptäcka dessa. De vuxna ska hjälpa barnen att upptäcka och sen ska de få utveckla dessa i frihet - ”hjälp mig att göra det själv” (Seminarium, 1998a). Inom den traditionella kommunala förskolan tror man att lärandet sker i en interaktion. I denna

interaktion försöker barnet först att förstå den vuxnes instruktioner, för att sedan (eventuellt) använda den för att styra sin egen aktivitet. Utvecklingen går från det sociala till det

individuella, det vill säga att barnet kan på egen hand utföra en handling bara om den först skett i samarbete med andra (Evenshaug & Hallen, 2001). Vad gäller barns lärande och vad

som är viktigt för detta ser jag några skillnader mellan den renodlade Montessoriförskolan och den traditionella kommunala förskolan. Montessoripedagogerna trycker på att det viktiga är det enskilda barnet och att stärka henne/honom. Den traditionella kommunala förskolan ser på gruppen och dess betydelse. Den traditionella kommunala förskolan arbetar efter att alla barn ska få uppleva den tillfredställelse det ger att göra framsteg, att bemästra svårigheter samt att få uppleva sig som en tillgång i gruppen. Vidare skall den vara en levande, social och

kulturell miljö som stimulerar barnen till att ta initiativ och som utvecklar deras sociala samt kommunikativa kompetens (Lärarnas Riksförbund, 2007). Montessoriförskolan arbetar först för att stärka individen och tror istället att det börjar med individen, och det är först när barnet är trygg och starkt i dig själv som han/hon kan fungera och ta ansvar i en grupp.

Man får inte glömma att det är viktigt att såväl personal som barn vistas i så god och hälsosam miljö som möjligt. Skolverket nämner att utemiljön och lokalerna ska vara trygga, säkra, hälsosamma och utvecklande. Detta blir de om dessa är skapade så att de möjliggör en

varierad pedagogisk verksamhet som stödjer både enskilda barns utveckling och lärande, samt grupprocesser (Skolverket, 2005). Det är lokalernas och utemiljöns utformning som sätter ramar för det pedagogiska arbetet, samtidigt som de är en del av det. Miljön ska ses som en aktiv part i det pedagogiska arbetet som även stödjer och underlättar. För att pedagogerna ska kunna arbeta i enlighet med Lpfö 98 måste inomhusmiljön såväl som utomhusmiljön vara utformad så att det går att utöva en varierad verksamhet anpassad till de barn som deltar i verksamheten (Skolverket, 2005). Montessoriförskolans miljö skiljer sig mot den traditionella kommunala förskolans miljö i aspekten gällande personalen. Kritik har enligt personalen på den deltagande Montessoriförskolan kommit från Arbetsmiljöverket på grund utav att personalen sitter vid alltför små bord och stolar och därmed belastar kroppen fel och onödigt mycket. Detta blir ett dilemma för förskolan då de små möblerna ingår i

Montessoripedagogiken. Montessoripedagogiken lägger en stor vikt vid miljön och hur den ser ut. Ett klassrum ska vara inbjudande. Alla möbler ska vara i rätt storlek till barnen och det ska finnas stora golvytor med en stor matta där barnen kan samlas. Miljö och materialmässigt finner jag både likheter och skillnader. Likhet är att båda de pedagogiska inriktningarna menar på hur viktigt det är att materialet finns tillgängligt för barnen och att miljön ska inspirera till nyfikenhet och lek/arbete. Däremot talar Montessoriförskolan om ordningen, det viktiga med att miljön är ren och fin.

Om jag då ställer mig frågan; vad är egentligen kunskap? Kunskap är inget entydigt begrepp utan det kommer till uttryck i olika former såsom; fakta, förståelse, färdighet och

förtrogenhet, som samspelar samt förutsätter varandra. Synen på kunskap bland de fyra pedagoger som har deltagit i undersökningen ser relativt lika ut och kan sammanfattas så här; det blir kunskap då en person tar det nya, sätter det i ett sammanhang och kan använda sig av det, kunskap är något man lärt sig och kommer att ha med sig för alltid, i resten av sitt liv. Inhämtande av kunskap är en aktiv och ständigt pågående process hos varje individ, ett lärande sker hela livet. I arbetet med barnen tror jag dock att det är ytterst viktigt att

personalen diskuterar igenom dessa termer och vad de innebär. Att hela personalstyrkan har liknande synsätt, men samtidigt är öppna för att ta till sig fler och andra definitioner. Och viktigast av allt, att fråga barnet! Barnen har redan vid tidig ålder en syn och tanke om vad detta innebär, samt vad de skulle vilja lära sig och utveckla. Att vara lyhörd inför sina kollegor och barnen är nog en av pedagogernas viktigaste uppgifter i arbetet.

Vidare undrade jag hur de såg på sin egen roll då det gäller att stimulera barnet i sitt

kunskapsutvecklande. Den traditionella kommunala förskolans pedagoger menade att fungera som en ”stötta” för barnet, det vill säga att finnas där och ge dem den hjälp som behövs i den situation de befinner sig i för tillfället. ”Stöttan” kan liknas med det som

Montessoripedagogerna menar med att vara barnets handledare där de menar att all onödig hjälp är ett hinder för barnet i dess utveckling. Montessoripedagogerna talar om barnets livskraft horme. Det är pedagogens roll att se denna livskraft hos barnen samt fånga och underhålla den. Pedagogens väsentliga uppgift enligt Maria Montessori är att förklara för barnen hur materialet används. Detta vill säga att pedagogen ska vara en länk mellan materialet och barnet. Vishet, förmågan att veta när han/hon ska betjäna, närma sig och dra sig tillbaka, men även när han/hon ska tala samt vara tyst, framgår som Montessorilärarens funktion (Seminarium, 1998b). Den traditionella kommunala förskolan har en annan

utgångspunkt där respekten för barnet är grunden för pedagogernas förhållningssätt. En viktig del i arbetet för pedagogen i den kommunala förskolans verksamhet är att grundlägga och förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Det vill säga människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen och solidaritet med svaga och utsatta. Detta är värden som förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen. På den kommunala förskolan arbetar man i arbetslag. Att arbeta i arbetslag anser man bidra till den pedagogiska verksamheten. Att arbeta så här förutsätter dock att man utvecklar gemensamma värderingar och har en samsyn på barns lärande och utveckling

utifrån uppsatta mål. På den besökta och deltagande Montessoriförskolan talar man inte om arbetslag som inom den kommunala, utan pedagogerna talar mer om observationen som redskap.

Eftersom jag känner till de båda förskolorna som deltagit i undersökningen, så vet jag även hur skillnaden mellan dessa arbetssätten ser ut. Utifrån det jag sett och har erfarit från att arbeta i arbetslag respektive att utföra observationer, så ser jag även skillnad på

sammanhållningen mellan personal-personal, personal-barn samt barn-barn. Ett arbetslag tar sig tid att svetsa sig samman, de tar sig tid för att sätta upp vissa mål och värderingar. På arbetslagsträffarna har de barnen och sitt jobb i fokus, och mötet går ut på att utveckla sin verksamhet och sitt arbete med barnen. Genom detta sätt att arbeta anser jag att risken för oenigheter minimeras och prat bakom ryggen förebyggs, då alla arbetar efter samma mål och riktlinjer. Genom detta vet barnen också vad som gäller och får en trygghet i att alla i

personalen arbetar på liknande sätt, efter samma mål. På den aktuella Montessoriförskolan arbetar man med observationer och utan arbetslag. Min erfarenhet härifrån är att personalen känner sig osäkra på vad som ska göras respektive vad som får göras. Genom samtal har jag fått veta att de känner sig ensamma om sitt arbete och tid för reflektioner och planering tillsammans med resterande personal finns inte. Detta kan även bero på viss personalbrist som råder på förskolan, men en stor skillnad i tryggheten hos personalen syns och utgör en stor skillnad mellan de två förskolorna. En förskollärares arbete är barnet, men jag undrar likväl; om personalen inte känner sig helt trygg och säker i sitt arbete, kan barnet göra det då? En viktig aspekt i vårt arbete är att kunna se verksamheten utifrån barnens perspektiv. En absolut avgörande faktor för att kunna förstå barnens perspektiv är varje lärares kunskaps- och

barnsyn. Det blir därför personalens föreställningar, kunskaper och attityder som antingen sätter hinder eller ger oss möjligheter att komma nära barnens värld. Därmed borde väl förskolans pedagogik vara utarbetad utifrån barnens upplevda värld? För att komma underfund med just denna grupp av barns värld(ar), så måste nog många, långa samtal

existera personal emellan. Den pedagogiska situationen i förskolan påverkas av pedagogernas tankar omkring kunskap och lärande, och om dessa tankar och teorier inte ventileras och framför allt verbaliseras så kommer detta att märkas. Dessa teorier är avgörande för de möjligheter som barnet får att utveckla och leva ut sin kompetens, både i grupp och

individuellt (Johansson & Pramling, 2003). Som en avslutande fråga i undersökningen ville jag veta vilken deras viktigaste roll som pedagog är inom den kommunala traditionella förskolan samt inom Montessoriförskolan. Resultatet blev enhälligt: barnet!

Om Montessorimetoden och den renodlade Montessoriförskolan ska förbli relevant i dagens samhälle, så tror jag att fokus måste ligga på att det är en metod som grundar sig på att iaktta barnet och undanröja hinder i miljön som hindrar barnets naturliga utveckling. Vidare behövs en kontinuerlig uppdatering och hänsyn till ny forskning och nya upptäckter inom utveckling och inlärning. Inte sagt att allt nytt är det bästa och bör tillämpas, men att ha ett öppet sinne och att våga anpassa sin verksamhet efter 2000-talet och tiden vi lever i.

5.3 Resultatsammanfattning

För att kort sammanfatta resultatet av undersökningen, så visade den att de båda förskolorna trots olika pedagogiska inriktningar hade väldigt lika synsätt i många frågor. Syftet med den här uppsatsen var att ta reda på pedagogernas synsätt på två olika pedagogiskt inriktade förskolor, gällande kunskap och lärande. Framförallt var de överens gällande tillfällena i förskolan som barnen lär sig något. Dessutom visade resultatet även likhet i vad ett lärande samt kunskap är, och vad det innebär. Undersökningen visade på skillnader när det kom till lärandemiljön, då Montessoripedagogerna påtalade det viktiga i att det är ordning, rent och fint som viktigt, medan de traditionella kommunala förskolepedagogerna betonade

inspirationen och att miljön ska främja leken. Ytterligare skillnad visades på de medverkande pedagogerna i synen gällande gruppen/individen, där Montessoriförskolan ser först till individen medan den traditionella kommunala förskolan ser till gruppen. Men det absolut viktigaste ändå är ändå likheten i vad de ansåg vara deras viktigaste roll som pedagog, och de var rörande överens: barnet!