Samtliga respondenters uppfattningar kring kulturell mångfald är i viss grad gemensamma, men de har även skilda uppfattningar. De gemensamma uppfattningarna är att samtliga respondenter anser kulturell mångfald vara en fördel i klassrummet. De menar att både eleverna och de själva i en växelverkan lär av varandra samt eleverna sinsemellan. En av dem menar att begreppet kulturell mångfald har innebörden av att det är många människor med olika kulturer som lever i och utgör ett samhälle.
En annan respondent påstår att kulturell mångfald är utvecklande för individerna med olika kulturella tillhörigheter, då de möts och i detta möte ömsesidigt lär om varandras kulturer. Vidare menar denna respondent att det är upp till individen att ta till sig av det han/hon har lärt sig av andra individer. Denna respondent poängterar även vikten av att känna till olika kulturer samt att respektera individer som tillhör andra kulturer. Genom hennes uttalanden uppfattar vi att denna respondent upplever mångfalden av barn med de olika kulturella tillhörigheter i klassrummet som en resurs. Liksom Runfors menar respondenten att dessa kulturer framträder som ”pluskulturer”. Denna typ av kultur alstrar att de ömsesidigt utvecklas genom att ta del av och lära om varandras kulturer, som faller under kategorin expressiva företeelser (Runfors, 2003:233).
Respondenten menar vidare att den kulturella mångfalden i klassen även kan innebära nackdelar för pedagogen och dess planering som åsidosätts på grund av annat som uppstår när man arbetar med invandrarbarn. ”När man som pedagog arbetar med barn som har invandrarbakgrund får man vara beredd på att vara väldigt flexibel och åsidosätta planeringen
och ta itu de situationer som uppstår spontant” (Nina). Här vill vi gärna ställa frågan; skulle inte respondenten få åsidosätta sin planering och ta itu med de spontana situationer som dyker upp, om hon undervisade barn som har svenska som modersmål? Eller är det specifikt för barn med invandrarbakgrund?
Mångfald
Samtliga av våra respondenter anser mångfalden i klassen vara fördelsaktig, på grund av att den är berikande såväl för pedagogen, som den är berikande för eleverna i klassen. Samtliga respondenter anser att de i växelverkan med eleverna lär av varandra, om deras olika kulturer. En respondent uttrycker sig och delger sina uppfattningar på följande sätt:
Visst finns det fördelar med mångfalden av kulturer i ett klassrum. Jag tycker att vi lär av varandra genom våra olika värderingar. Detta gör att vi lär oss att mötas på halva vägen. […] En annan fördel är att eleverna ger mig som pedagog mycket. Eleverna bidrar med mycket både till kompisar och till mig, därför är det en fördel att ha kulturell mångfald i klassrummet. (Karin)
Vidare nämner denna respondent att hon inte behöver fokusera på att lyfta fram dessa olika kulturer, vilka hon anser vara berikande, därför att de alltid finns i elevernas vardag, med tanke på att alla hennes elever har invandrarbakgrund och därmed tillhör olika kulturer.
Eftersom alla eleverna har invandrarbakgrund och därmed olika kulturer bidrar de med olika inlägg som leder till att vi utgår ifrån dessa i skolarbetet. Under temaarbetet Islam i våras besökte vi moskén. Barnen var stolta över att kunna visa runt i moskén. Därefter under temaarbetet kristendomens gång besökte vi kyrkan där jag visade runt eleverna och var stolt. Det handlar helt enkelt om att ge och ta. (Karin)
Även denna respondents uppfattningar anser vi kan knytas an till Ann Runfors teori om hur kultur uppfattas av individer, som tillhör majoritetskulturen. Här vill vi poängtera att denna respondent uppfattar de olika kulturer med dess utbud som något positivt, dvs. en resurs som bör tas tillvara på i undervisningssituationer. Respondenten uppfattar dessa utbud som ”pluskultur” och lyfter upp dessa i undervisningen som till exempel genom det ovannämnda temaarbetet islam, där de under arbetet besöker moskén och därefter under temaarbetet kristendomen besöker kyrkan (Runfors, 2003:233f).
Kulturskillnader
Vi fokuserar på att lyfta fram olikheter samtidigt som man lyfter fram likheter. Trots allt är det mycket som är lika och det vill man också poängtera. Både och är viktigt, både att man får vara speciell men också att man får vara som alla andra. Det är en balansgång. (Nora)
Här upplever vi att respondenten uppfattar det vara viktigt och väsentligt att ge barnen en trygghet och uppmuntra dem till att visa tolerans mot varandra, genom att lyfta fram såväl olikheter som likheter som grundar sig på olika kulturer och kulturarv. ”Genom att lyfta fram olikheter såväl som likheter hjälper man barnen att bli toleranta” (Bozarslan, 2001:109). Pedagogens poäng med detta anser vi vara att stärka barnens självförtroende, genom att bekräfta för barnen att det är helt okey att tillhöra olika kulturer och därmed ha olika kulturella bakgrunder.
Hennes argument är att det är viktigt att barnen känner att det går bra att både vara speciell, men också att vara som andra. Med andra ord att det är helt okey att behålla delar av sitt kulturarv, men det går även bra att ta del av andra kulturer som till exempel kulturen, vilken anses ”tillhöra” individer, som representerar majoriteten av befolkningen. Hon menar att det finns skillnader mellan individer med olika kulturella tillhörigheter, men det finns även likheter mellan dessa individer, vilka tillhör olika kulturer. Respondentens tankar här löper parallellt med Hylland Eriksens. Hylland Eriksen (2004) poängterar hur lika individer är, trots att de tillhör olika kulturer.
En annan respondent berättar under intervjun att de kulturella skillnaderna som finns i klassen ger henne oerhört mycket, dvs. de är positiva och bidrar till hennes utveckling som pedagog. Vidare berättar hon att anledningen till varför hon har valt att arbeta med ”invandrarbarn” är att hon anser att det är en utmaning, eftersom hon lär sig något varje dag. Denna respondent ger exempel på att hon har haft ett utvecklingssamtal hemma hos ett barn, vilket har gett henne möjlighet till att få insikt i hur barnets vardag ser ut. Hon menar att detta har gett upphov till att hon lättare kan förstå barnet och varför det resonerar på ett specifikt sätt i en viss situation.
Vi upplever att respondentens uppfattningar om kulturskillnader är positiva, eftersom hon menar på att hon utvecklas av dessa, genom att hon får en utmaning, vilken väcker hennes intresse och lust till att exempelvis ha ett utvecklingssamtal hemma hos barnet, där möjlighet till insikt i barnets vardag uppstår. Dock kan vi inte påstå att ett enda besök i barnets hemmiljö kan ge så pass stora möjligheter till att få insikt i hur barnets vardag ser ut, och därmed inga större kunskaper eller förståelse för varför barnet resonerar på ett ”specifikt” sätt i en ”viss situation”. Med andra ord behövs det enligt vår mening mer tid och fler likartade möten och sammankomster hemma hos barnet.
Vissa skillnader tycker jag mindre om och vissa accepterar jag fullt ut. Jag försöker tänka mig in i situationen själv, att om jag skulle flytta till ett annat land och skulle dessutom hade flytt från mitt land, vilket trauma det skulle innebära. Det kan man ju aldrig sätta sig in i naturligtvis men man kan försöka förstå så gott det går. Jag känner nog att jag är ganska öppen i mitt sinne till allt och alla. Vad jag inte är öppen för är all form av våld, missbruk och övergrepp. Naturligtvis har detta inte med kultur att göra, utan det är oavsett var man kommer ifrån, det är saker som jag tar motstånd till. (Nina)
En av respondenterna uttrycker sig som ovan. Hon lägger vikt vid att försöka förstå sig på individer med olika kulturella tillhörigheter, genom att försöka sätta sig in i deras sits. I sitt resonemang kring detta reflekterar hon över, vilken trauma det skulle innebära för henne att ha flyttat eller ha flytt till ett annat land. Respondentens utgångspunkt i denna reflektion är enligt vår mening en medveten, medmänsklig och positiv inställning, eftersom hon med en öppenhet och förutsättningslöst försöker leva sig in i andra individers tillstånd. Med andra ord försöker hon förstå sig på barnens sociala liv, genom att ge en mening åt deras handlingar. ”Utgångspunkten för att kunna förstå socialt liv och kulturella föreställningar måste vara att människors handlingar alltid har någon mening, liksom att mening är något mångtydigt” (Norman, 1996:162).
Vidare anser hon det är viktigt att vara förutsättningslös, dvs. vara öppensinnad för olikheter utan att döma på förhand, samt att ge chans till både sig själv och andra att lära känna varandra med olika kulturella tillhörigheter. Liksom Hylland Eriksen (2002) poängterar hon att i och med globaliseringen har behovet av att lära känna olika kulturer och de olika kulturella skillnaderna ökat.
Främst är kulturen på skolan mycket mer annorlunda än den kultur mina elever eller deras föräldrar har med sig […] De tror att vi har samma syn på skolgången och mina elevers föräldrar tror ofta att det är skolan som har ansvaret för uppfostran av
deras barn, medan vi i Sverige ser skolan som att ha ansvar för lärandet. Det här är en stor skillnad mellan dessa två kulturer (Kalle).
Denna respondent har i sitt resonemang argumenterat för att det finns skillnader mellan den svenska kulturen och den kultur barnen och deras föräldrar har med sig. Han har relaterat dessa skillnader till kulturarv. Han menar att barnens föräldrar ofta refererar till sitt kulturarv, då de tror att skolan ansvarar för uppfostran av deras barn, medan vi (här upplever vi det som att han syftar på svenska föräldrar) anser att skolan ansvarar för lärandet. Här anser vi att det pågår en generalisering av individer, vilka enligt denna uppfattning kategoriseras under kategorierna ansvarstagande- och ickeansvarstagande föräldrar och dessvärre är kriterierna för att hamna under kategorin ansvarstagande förälder, nämligen beroende på vilket kulturarv individen har. Hur kan föräldrarnas egenskaper som ansvarstagande- och ickeansvarstagande relateras till och anses vara beroende av det kulturarv de har? Ännu en gång vill vi även här hänvisa till Hylland Eriksens tankar om kulturskillnader. Han menar att det finns skillnader mellan olika kulturer, men ta nu inte för givet att det inte finns skillnader mellan individer, vilka tillhör en och samma kultur (Hylland Eriksen, 2004:31).
Vidare anser samma respondent att de skillnader som finns mellan den svenska kulturen och den kultur barnens föräldrar har kan ge upphov till konflikter. Han menar att trots skillnaderna kulturer emellan är det viktigt att kunna mötas på halva vägen, dvs. kompromissa i situationer som kan uppfattas som kulturella skillnader. Under intervjuns gång berättar han att dessa konflikter kan handla om föräldrar, vilka stödjer sina barn, då de vägrar att delta i gymnastiken. Vidare ger han ett exempel på hur dessa konflikter kan lösas upp. ”I sådana fall får man ta upp diskussioner med dem för att hitta lösningar till problemen genom att till exempel rekommendera långärmade tröjor, långbyxor och extra slöja till ombyte. Detta leder till diskussioner och extra arbete när man ska lösa sådana situationer” (Kalle).
Vi upplever det som att respondenten beklagar sig över att det krävs större möda och mer styrka att arbeta med barn som har olika kulturella tillhörigheter än vad det krävs för att arbeta med barn, vars föräldrar har svenska som modersmål och tillhör majoritetskulturen. Detta grundar han på de kulturella skillnader som råder mellan individer som tillhör majoriteten och individer som tillhör minoriteten.
I respondentens resonemang ser vi en stark koppling till Ann Runfors (2003) tankar kring kulturell mångfald, där hon poängterar att detta begrepp oftast används för att fästa våra
blickar på möten mellan olika erfarenheter och inom dessa möten kan individens (lärarens) uppmärksamhet formas med osäkerhet om vad som ska uppfattas som resurs. Vidare menar hon att det som enligt direktiven i Lpo 94 ska uppfattas som resurs och respekteras samt tas tillvara på, dvs. mångfalden i praktiken på skolorna kan anses vara motsägelsefullt, då det kulturellt definierade inte visar sig (enligt respondenten) vara något att respektera, utan det förefaller vara något att påverka.
Kulturkrockar
Främst är kulturen på skolan mycket mer annorlunda än den kultur mina elever eller deras föräldrar har med sig. Därmed blir det en krock […] En annan krock är givetvis de praktiska ämnena som musik och idrott, där man på grund av kulturella skillnader får ta hänsyn till t. ex slöjor och pojkar och flickors uppdelning, eller rättare sagt föräldrarna vill att vi ta mer hänsyn till det än vi har möjlighet eller ens vill göra det här på skolan. (Kalle)
Här uppfattar vi att Kalle upplever det som, att kulturkrockar uppstår på grund av att föräldrarna har olika referensramar, beroende på sitt kulturarv. Dessa olika referensramar, som grundar sig i föräldrarnas kulturarv, ger enligt respondenten upphov till kulturskillnader och därmed kulturkrockar. Vi upplever att Kalle anser att det är tungt och jobbigt att behöva ta hänsyn till dessa kulturella skillnader, som enligt honom leder till kulturkrockar. Vi upplever att respondenten samtidigt som han är medveten om dessa skillnader, vilka finns mellan individer som tillhör majoritetskulturen och individer som tillhör minoritetskulturen, även är inne på att försöka att utjämna dessa skillnader. Ann Runfors menar att individer som tillhör majoritetskulturen bör undvika att försöka utjämna de skillnader, vilka råder mellan individer som tillhör majoritetskulturen och individer som tillhör minoritetskulturen (Runfors, 2003).
Under en av våra observationer har vi fångat upp en situation, som uppstod, då ett barn vägrade att delta i massagestunden. Detta barn uttalade sig om att ett annat barn, vid ett annat tillfälle, hade sluppit att delta. Läraren tillrättavisade barnet, som därefter var med i massagen. Vi tog tillfället i akt och senare under intervjun, ställde vi en fråga, om denna händelse. Pedagogen berättade under intervjun att syftet med massagen är att barnen oavsett kön ska lära sig att det är naturligt att röra vid varandra, då skolans avsikt är att förebygga de traditionella könsmönstren genom att inte göra skillnad mellan könen. Ett annat syfte med massagen är enligt respondenten att eleverna ska kunna koncentrera sig och prestera bättre,
genom att lära sig att slappna av under massagestunden. Vidare i sitt resonemang lyfte pedagogen fram att denna elev av ren trots inte ville delta i massagen och relaterade detta till att eleven helt enkelt hade en ”dålig” skoldag, och berättar om sina känslor och uppfattningar kring denna händelse.
Jag blev mycket upprörd över att en 9-årig flicka kan säga något sådant. Jag skrev ett brev till föräldrarna. Därefter hade vi ett möte där jag berättade alla fördelar med massage. Föräldrarna förklarade att flickan har missuppfattat Koranen. Flickan går nämligen i Koranskola och hade då hört lärare säga till ungdomar att enligt Koranen får pojkar och flickor inte röra varandra, rör de vid varandra hamnar de i helvetet. Jag, flickan och föräldrarna kom fram till att barnet skulle delta i massage. Man kommer inte till helvetet när man masserar en pojke. Jag var rädd att flickans åsikter skulle smitta av sig till de andra barnen i klassen. Därför kontaktade jag föräldrarna direkt och diskuterade händelsen med dem. (Karin)
Respondenten upplever att det uppstår kulturkrockar, då barnens referensramar skiljer sig från de referensramar, vilka individer som tillhör majoritetskulturen har. Hon menar att dessa tar sig i uttryck i klassrummet, som till exempel vid massagestunden. Respondenten argumenterar med medvetenhet för massagestunden, och lyfter fram fördelarna och syftena med massage. Ett av hennes syften med massage är, att eleverna ska slappna av, och därmed koncentrera sig och prestera bättre under resten av skoldagen. Författarinnan till boken, Om du inte rör mig så
dör jag poängterar i sin bok vikten i daglig massage, vilken enligt hennes mening stimulerar
barnets utveckling. Vidare poängterar hon att beröring, genom massage som skapar trygghet och lugn hos barn, även ger förutsättning för inlärning. Hon menar att massage även hjälper barnen att slappna av, ökar koncentrationen och skärper deras sinnen (Ellneby, 1994).
Ett annat syfte med massage menar respondenten är, att det ska vara naturligt, att röra vid sina kamrater, oavsett kön. ”I skolan ska man inte göra någon skillnad mellan pojkar och flickor” (Karin). Respondenten som vid olika tillfällen under intervjun påstod att hon i sitt arbete ständigt utgår från Lpo 94, relaterar även här syftet med massage till sitt uppdrag. Här menar hon att det ingår i hennes läraruppdrag att förebygga de traditionella könsmönstren. Här upplever vi att hon vill poängtera, att enligt direktiven i Lpo 94 ska de ”traditionella könsmönstren” förebyggas, genom att inte göra genusskillnad, dvs. göra skillnad mellan flickor och pojkar.
Respondenten upplever att kulturkrockar uppstår genom att individer har olika referensramar, vilka grundas i deras kulturarv, men hon upplever även, att kulturkrockar på ett indirekt sätt kan vara beroende av, och därmed grunda sig i individernas religiösa tillhörighet. Ett av
respondentens syfte med massage var att barnen skulle lära sig att slappna av, för att senare under dagen kunna koncentrera sig bättre. Här undrar vi hur pass avslappnad en individ kan känna sig, då denna ”tvingas” till det, genom massage?
Vidare i sitt resonemang tar denna respondent upp en annan situation, som leder till kulturkrock, vilken uppstod under fastemånaden Ramadan. Under denna månad var det några elever, som på grund av att de fastade, saknade energi, och ville avstå från att delta i gymnastiken. Dessa elever fick lov till att fasta endast med förutsättningen att de klarade av att utföra skolarbetet. Respondenten menade att skolan inte kunde var tillmötesgående i denna situation och sa: ”Elevernas religiösa utövning får inte påverka deras skolgång” (Karin).
I Karins resonemang kring både Fastan och gymnastiken ovan ser vi en koppling till Ann Runfors tankar kring hur pedagoger ger sig in på att försöka utjämna de kulturella skillnader, som finns mellan individer, som tillhör majoritetskulturen och individer som tillhör minoritetskulturen. Vidare menar hon att individer (i detta fall barnen) får inte osynliggöras som de individer de är samtidigt som de hamnar i rampljust för det de inte är (Runfors, 2003).