socialt företagande vilket under rådande neoliberalism inte är en helt lätt uppgift. Skulle produktionskedjan faktiskt fungera cirkulärt så hade det ur miljö, ekonomiska samt sociala perspektiv sett avsevärt bättre ut i vårt samhälle och matsäkerheten hade ökat markant (EU, 2014). Att organisationer tar ansvar över att försöka åtgärda sociala problem var mycket uppskattat av så gott som alla intervjuade aktörer. En kund påpekade dock att organisationer inte borde ta ansvar för matsvinn utan att de istället borde skötas av varje enskild matbutik för att verkligen bli effektivt och skapa förändring. Det svaret påminde mycket om Annikas svar, men som även tryckte på de etiska och moraliska frågorna. Den samlade forskning som
ifrågasatt organisationers lösning i form av en social matbutik som riktar sig till ekonomiskt utsatta bör inte bortses från (Poppendieck, 1999., Riches, 2014., Green, 2015). Det finns en omfattande diskurs huruvida lämplig butiken faktiskt är.
Olof och Nils ser butiken förvisso snarare som ett viktigt kompletterande stöd, men det skulle onekligen acceptera ett annorlunda tillvägagångssätt för att mätta socialt utsatta människor. Att Moderaten Nils ställer sig positiv till sociala matbutiker är inte förvånande, en liberal samhällspolitik som utgår från personligt ansvar rörande såväl individens framgång som öppenheten att bidra till välgörenhet har präglat partiets politiska agenda. Då krävs det individuella aktörer och projekt som kliver in och täcker upp för samhällets brister, vilket han också påpekar att Matmissionen gör på ett lysande sätt. Annika från Vänsterpartiet anser dock att det skulle medföra stora risker för samhället i stort med sociala matbutiker, allra främst för välfärden. Hon menar att butiken skapar en uppdelning av samhällsklasser som skulle kunna förskjuta statens ansvar att tag hand om fattiga människor.
Verksamhetsledaren Emil förklarar att butiken gör vad den kan för att främja kundernas hushållsekonomi och kost, men några särskilda initiativ för personlig utveckling i form av arbete eller utbildning för varje enskild kund är inte på tapeten. Istället hoppas verksamheten fungera mer effektivt och med utökade matsvinssamarbeten framöver.
Fast det verkliga problemet kvarstår, kunderna anser att vanliga matbutiker är för dyra och istället går dom till en sekundär matsvinnsbutik. De allra flesta kunderna tar inte överhuvudtaget upp detta dilemmat. En Marxistisk analys skulle förklara det med att underklassen är så pass förtryckta att de inte längre är medvetna om sin prekära sits och därför inte ifrågasätter den (Glasberg & Shannon, 2012).
7.3 Vilka visioner har de olika aktörerna rörande sociala matbutikers
framtid?
Gällande Matmissionens framtid gjorde sig kundernas förhoppningar över att få stå i kortare köer eller hitta bättre varor sig påminda. De flesta ansåg att lösningen på problemet vore att butikskonceptet sprids över Sverige, inte minst för att tidsbesparingen också hade varit betydande, vilket varit till last för många kunder. Såväl verksamhetsledare som politiker från Moderaterna och Kristdemokraterna anser också att en spridning av butiken vore positivt.
Det symboliska värdet av att hjälpa utsatta människor ska inte underskattas, det kommer alltid behövas i viss utsträckning. I dagsläget är behovet av butiken stort och en utökning är rentav nödvändig om det ska vara möjligt att tillgodose alla utsatta människor med överblivna varor till reducerat pris. Den matpolitiska experten Janet Poppendieck hävdar dock att välgörenhetsorganisationers involvering gör att de själva blir en del av problemet då det dels är etiskt oacceptabelt att mata utsatta människor med livsmedelsavfall samtidigt som de långsiktigt ekonomiska och sociala konsekvenserna av sekundära matbutiker kan bli ödesdigra för samhället (Poppendieck, 1999).
Annika påpekar att den kollektiva, gemensamma och omhändertagande vision som länge kännetecknat Socialdemokraternas tidigare dominans i Sverige har alltmer övergått till ett mer liberalt civilsamhälle under senmodern tid där staten inte tar ansvar för samhällets utsatta. På sätt och vis skapar den mer frihet, statliga regleringar undanbedes särskilt, men det innebär
samtidigt ett allt hårdare klimat för människor som inte når framgångar inom dess ramar. Där kan typiskt ’utsatta’ samhällsgrupper räknas in såsom sjukskrivna, funktionshindrade, funktionsnedsatta, arbetslösa, invandrare, EU-migranter och pensionärer. Annika vill att ett humanitärt etiskt samhälle återupprättas som tillgodoser samtliga medborgares rätt till ett drägligt, respektfullt och hoppingivande liv. Men här dras åsikterna isär, gränsen över vad som är moraliskt eller omoraliskt tycks vara hårfin.
Fast släpper politiker på tömmarna över vilka grundläggande rättigheter medborgare borde ha så riskerar avvecklingsprocessen från de fundamentala basbehoven fortgå (Cloke et al. 2017). Efterhand accepteras strukturella förändringar, då ter det sig inte längre märkligt att se tiggare föras bort, att bevittna ringlande köer till matsvinnsbutiker innan öppning eller att höra om indraget socialbidrag för personer som vägrat gå till sociala matbutiker. Till sist väcks inte längre några debatter om rättvisa eller grundläggande förutsättningar. Orättvisa riskerar då att bli samhällets norm och tillåtas få fortsätta utan pardon.
7.4 Tankar om kunskapsbidrag och framtida forskning
Denna studie har tillfört ett kundperspektiv där människor som är ekonomiskt utsatta har fått komma till tals i frågan. Den har även bidragit med en samlad reflektion över verksamhetsledare samt politikers åsikter om sociala matbutiker ur en svensk kontext vilket tidigare aldrig sammanställts.
Studier om sociala matbutiker bör breddas till att i högre utsträckning innefatta politikers åsikter och tankar. Särskilt intressant vore en debatt politiker emellan rörande såväl sociala matbutiker som den framtida välfärden i stort. En beskrivande kartläggning över Matmissionens kunder hade också varit av värde. Vart bor egentligen de människor som söker sig till en sekundär matbutik? Hur ser deras livssituation ut?