UPPSATSER:
Kulturgeografiska institutionen
Sociala matbutiker – Hjälp eller stjälp?
En djupgående analys om förekomsten av matsvinnsbutiker
ABSTRACT
Bergman, Adam. 2019. Sociala supermarkets – Hjälp eller stjälp?. Kulturgeografiska institutionen. Uppsatser, Uppsala Universitet.
Social Supermarkets have become increasingly common around the world. These are food stores that sell food waste at a greatly reduced price to low-income people. The concept makes clear claims of sustainable business and also offers work training for unemployed. In recent years, the store concept has been spread to several new countries, including Sweden. Today, there is only one store in Sweden, located in Stockholm, which is operated by an organization called Stadsmissionen. Unfortunately, the need is massive. Many people are poor and hungry, and the queue is long before store opening. There are now plans for expansion, which is necessary if the demand for cheap food is to be met.
This essay will explore the concept more deeply and the purpose of the thesis is to contribute with knowledge of users' experiences of Social Supermarkets. Finally, politicians from Vänsterpartiet, Kristdemokraterna and Moderaterna were also connected and asked whether the store is suitable or not in contemporary Sweden and future society. The opinions have been drawn apart, ranging from positive views with the store and shame about the situation. Vänsterpartiet sees it as an awful development while Kristdemokraterna and Moderaterna want to stimulate the concept even more. Most customers think that it helps them tremendously and the store manager now wants to build up more stores and better food waste co-operations. In the end, the study of Social
Supermarkets, carried out from several different perspectives, eventually became a matter of ethics and morality. Keywords: Sociala matbutiker, Social Supermarkets, Sociala företag, Matsvinn
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING OCH BAKGRUND 5
1.1 Matsvinn och klimatförändring 5
1.2 Sociala matbutiker 5
2. SYFTE OCH FORSKNINGSFRÅGOR 7
2.1 Viktiga begrepp 7 2.2 Avgränsningar 8 2.3 Beskrivning av Matmissionen 8 2.5 Bakgrund om Stadsmissionen 8 3. TIDIGARE FORSKNING 10 3.1 Litteraturöversikt 10
3.2 Den geografiska spridningen av sociala matbutiker 10
3.3 Konsumenter hos sociala matbutiker 11
3.4 Utmaningar och möjligheter med sociala matbutiker 12 4. TEORI: Neoliberalism, socialt företagande och cirkulär ekonomi 14
4.1 Neoliberalismens Europa 14
4.2 Välgörenhetsorganisationer hjälper neoliberalismens offer 15
4.3 Ekonomisk tillväxt och ojämlikhet 15
4.4 Strategisk avveckling av välfärden 16
4.4 Cirkulär ekonomi 17
4.5 Arbetsintegrerade sociala företag 17
5. METOD 19
5.1 Intervju med kunder, verksamhetsledare och politiker 19
5.2 Utförandet av intervjuer 19
5.3 Tillträde till fältet 20
5.4 Trovärdighet 21
6. RESULTAT 22
6.1 Observation: En dag på Matmissionen 23
6.2 Intervjuer med Matmissionens kunder 22
6.3 Intervju med Stadsmissionens verksamhetsledare 24
6.4 Intervju med politiker (V, M & KD) 26
7. SAMMANFATTANDE ANALYS OCH DISKUSSION 30
7.1 Matmissionens medlemmars åsikter om sociala matbutiker 30 7.2 Likheter och skillnader rörande åsikterna om sociala matbutiker 30 7.3 Visioner hos de olika aktörerna rörande sociala matbutikers framtid 31
7.4 Kunskapsbidrag och framtida forskning 32
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 33
APPENDIX 1 38
APPENDIX 2 39
1 INLEDNING OCH BAKGRUND
1.1 Matsvinn och klimatförändring
FN:s livsmedelsorganisation, FAO, rapporterar att produktionen av livsmedel måste öka med 70% till år 2050 för att mätta hela jordens befolkning (FAO, 2009). År 2050 beräknas världspopulationen överstiga tio miljarder och miljöforskare uppmanar av både klimat- och överlevnadsskäl till att reducera rött kött och socker med 50% samt minska matsvinnet med 50% (Rockström, et al. 2019). För tillfället krävs det mellan 2000–5000 liter vatten för att producera mat åt en person per dag, detta samtidigt som vatten är en ökad bristvara under rådande klimatförändringar (FAO, 2009). På så vis är det ohållbart ur miljö-, sociala och ekonomiska perspektiv att mat kastas. Idag lider över 820 miljoner människor av brist på mat. Därtill konsumerar miljontals andra människor mat av dålig kvalitet som leder till drygt 11 miljoner dödsfall varje år (Rockström, et al. 2019). Matsvinnet behöver minska och ohälsosamma matvanor likaså. Mat och sötvatten finns inte i oändlig tillgång, men skulle det ransoneras på ett rättvist sätt så skulle alla människor kunna tillgodose sitt dagsbehov av mat och vatten.
I dagsläget finns tillräckligt med mat i Sverige, men det massiva matsvinnet där varor inte konsumeras och därför slängs är ett problem. Ett annat är matförlusten, där varor inte ser ut som önskat och därför kastas vilket följaktligen blivit ett hett diskussionsämne för framtida åtgärder (SVT Forum, 2019). Men även människors ekonomi kan vara ett bekymmer, vissa har helt enkelt inte råd att handla i en mataffär. Sveriges inkomstklyftor har ökat i samtliga län under de senaste fem åren (Tillväxtverket, 2018). De som har det gott ställt har fått det allt bättre. Men även det motsatta har uppstått. Andelen arbetare med låg disponibel inkomst har ökat mellan år 2008 och år 2016 trots att Sveriges ekonomi överlag har haft en positiv utveckling de senaste åren (SCB, 2018). Samma trend går att se runt om i Europa. Den globala hjälporganisationen Oxfam rapporterar att antalet européer som inte har resurser till att värma upp sina hus eller vara förberedda på oförutsedda utgifter har stigit från 7,5 till 50 miljoner mellan åren 2009 och 2013 (Oxfam, 2015). Drygt 25,6% av alla människor som bor i EU-länder befinner sig i risk för fattigdom eller social exkludering efter sin lön eller sociala stöd från staten (Eurostat, 2019). Här finns alltså två paradoxer, ekonomin växer men fattigdomen ökar och mat kastas medan människor går hungriga.
1.2 Sociala matbutiker
Skulle alla länders matsvinn adderas ihop till ett enda land så hade det stått för det tredje högsta koldioxidutsläppet i världen, med enbart högre utsläpp i Kina och USA (FAO, 2011). Idag kastas uppemot 1,3 ton mat varje år vilket motsvarar drygt en tredjedel av den globala matproduktionen (Michelini, et al. 2018). En social innovation av denna paradox har allt mer kommit att kallas sociala matbutiker. Konceptet har bland vissa forskare beskrivits som en flykt från girig kapitalism till en omhändertagande marknadsmodell som genomsyras av socialt företagande (Burgess, 2016). De sociala matbutikerna skulle kunna vara en ledande aktör för ’bottom up’-lösningar på gräsrotsnivå snarare än ’top down’-strukturer via stat och kommun när dessa inte lyckas åtgärda problemen. Dessutom har butikerna potentialen att främja
hållbarhet, minska matsvinn, hjälpa folk in i arbete, samt stärka de allra fattigaste hushållen genom sina fördelaktiga priser.
I Sverige går butikskonceptet enbart att finna genom Matmissionen i Hägersten, Stockholm. Om konceptet uppskattas av såväl donerande mataffärer som Matmissionens personal, men även dess konsumenter samt övriga invånare i samhället, skulle sociala matbutiker kunna ha en lovande framtid till mötes i Sverige. Strategin skulle kunna innebära slutet för både matsvinnet och för människor som går hungriga. Butikerna skulle eventuellt kunna spridas över hela landet och bli ett självklart inslag i våra städer och bostadsområden.
2. SYFTE OCH FORSKNINGSFRÅGOR
Syftet med uppsatsen är att bidra med kunskap om användares upplevelser av sociala matbutiker. En djupare analys av butikernas förekomst och sociala avtryck kan konkretisera konceptets huvudsakliga uppgift som verktyg mot fattigdom och hunger. En debatt om sociala matbutiker har uppstått inom media, politiska sammanhang samt i forskningsvärlden huruvida konceptet är en positiv förekomst eller inte. Vad som inte tagits upp är kundernas egna röster, de som faktiskt använder sig av sociala matbutiker. Kundernas svar jämförs med intentioner hos Matmissionens verksamhetsledare samt politikers betraktelser tillhörande Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna. Då politiker befinner sig i en maktposition som berör samhällets medborgare så förväntas de svara på huruvida butiken är lämplig eller ej.
• Vad har Matmissionens medlemmar för åsikter om sociala matbutiker?
• Vilka likheter och skillnader rörande åsikterna om sociala matbutiker råder mellan kunderna, verksamhetsledare respektive Stockholms kommunpolitiker?
• Vilka visioner har de olika aktörerna angående sociala matbutikers framtid?
2.1 Viktiga begrepp
Matsvinn är den mat som anses vara människoföda men som ändå slängs kallas för matsvinn och under år 2016 var den sammanlagda mängden i Sverige 1,3 miljoner ton (Naturvårdsverket, 2016). Matsvinn innefattar därmed allt från matrester som inte ätits upp till ouppackade matförpackningar. Först år 1951 formulerades en livsmedelsstadga som förmedlades till Sveriges invånare om hur mathygien bör se ut. Långt senare, år 1985, fastställdes krav på att märka förpackningsdag samt bäst-före-dag på kylvaror (Jonsson, 2012). Bäst före-datum är avsedd att informera om att varan har sina bästa egenskaper fram till avsett datum. Konsumentföreningen har funnit att hållbarhetsmärkningar ledde till att matvaror dömdes ut efter datum istället för att, som tidigare, undersökas med syn, lukt och smak (ibid). Ytterligare ett problem har varit att majoriteten av Sveriges befolkning inte vetat om skillnaderna mellan bäst före-, utgång-, samt sista förbrukningsdag (Konsumentföreningen, 2011).
Idag förs en vedertagen ’matbesparings-hierarki’ som formulerats av olika organisationer. Tanken är att matproduktionen främst ska anpassas till efterfrågan i butikerna, för att därefter distribueras till människor i nöd. Till sist ska den återvinnas genom att bli djurmat, energi, kompost eller gå till industriell produktion (Mourad, 2016).
Social supermarkets (SSM) är en typ av matbutik som säljer överbliven mat till kraftigt reducerat pris åt människor som befinner sig i, eller är i risk, för att hamna i fattigdom (Holweg & Lienbacher, 2016). Utbudet är annorlunda från vanliga butiker då det styrs av vad samarbets-leverantörerna valt att donera. Men även tillgängligheten är annorlunda, konsumenterna förväntas visa upp identifikation och medlemskort för att ta del av varorna till priser som vanligtvis understiger 70% av ursprungspriset (Holweg, et al. 2010). Sociala matbutiker växte fram under sent 1980-tal i Frankrike men går idag att hitta på flera platser runtom i världen (Holweg & Lienbacher, 2016). Målsättningen är att främja situationen för människor i utanförskap och fattigdom. I denna uppsats är social supermarkets översatt till sociala matbutiker.
2.2 Avgränsningar
Min studie om sociala matbutiker är begränsad till att noggrant studera Matmissionen, som är Sveriges enda sociala matbutik. Därför kommer urvalet av respondenter hållas till Matmissionens kunder, en verksamhetsledare samt tre politiker i Stockholm, hemmahörande i olika politiska partier. Dessa är Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna. På så vis kan uppsatsen erbjuda perspektiv på mikronivå genom kunderna, medelnivå genom verksamhetsledaren samt makronivå i form av politiker.
2.3 Beskrivning av Matmissionen
För att bli medlem i Matmissionen i Hägersten behöver kunden leva på A-kassa, pension, sjukersättning, sjukpenning, föräldrapenning, aktivitetsersättning, aktivitetsstöd eller ha en lön som understiger 9290 kronor per månad efter skatt (Matmissionen). Studerande får inte bli medlemmar. Fram tills nyligen hade Matmissionen en större butik i Veddesta, men då lokalen stod under rivningskontrakt så har butiken tvingats stänga ned. Innan dess hade Stadsmissionen ytterligare en butik som var belägen i Rågsved och som då var Sveriges första sociala matbutik när den öppnade 2015. Men butiken brann ned och sökandet efter nya lokaler i syfte att expandera fortsätter (Berzelius, 2019). Matmissionen är en verksamhet som verkar under Matcentralen som i sin tur även ansvarar för Matbanken som distribuerar matsvinn till Stadsmissionens övriga sociala anläggningar, allra främst för lokala härbärgen.
Se i kartan intill var butiken finns lokaliserad i Stockholm:
2.5 Bakgrund om Stadsmissionen
Stadsmissionen är en gammal organisation som funnits sedan år 1853 och som ofta utvecklat nya typer av inriktningar och lösningar för socialt utsatta människor (Stockholms Stadsmission, 2003). Samarbeten mellan civilsamhället och näringslivet har kännetecknat deras verksamheter, men även de kristna värderingarna som genomsyrar organisationen (ibid). FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och barns rättigheter, samt regeringens jämställdhetspolitiska mål och Agenda 2030 har varit viktiga utgångspunkter för Stadsmissionen (Socialförvaltningen Uppsala, 2018). Det generella omdömet bland Stockholm Stadsmissions drygt 500 anställda och 400 volontärer är mycket gott enligt Stadsmissionen själva (Stockholms Stadsmission, 2017) och historiskt sett har Svensk Insamlingskontroll varit nöjda med den procentuella fördelningen av intäkterna som gått till ändamålet (Stockholms Stadsmission, 2016).
Cloke (et al. 2017) har påpekat att religiösa organisationer utför en form av ’religiös neoliberalism’ som försöker omvandla välfärdssamhället till en religiös välgörenhetsdonation baserad på volontärers motivation av att vara ”goda” medborgare. Stadsmissionens arbete för hemlösa har kritiserats och personalen har uppmanat till att erbjuda fler stödlägenheter eller kollektivboendelösningar åt sin målgrupp (Engel, 2009). Stadsmissionens främsta intäkter kommer från gåvor eller genom offentliga medel från staten. Nya grupper av socialt utsatta människor rapporteras dyka upp som tidigare klarat sig genom det offentliga stödet (Säfström, 2018). Detta skulle kunna indikera att Stadsmissionen får ta allt mer ansvar för människor som hamnat i samhällets utkant. Enligt regeringens Agenda 2030-rapport existerar ingen absolut fattigdom i Sverige, vilket har definierats utifrån Världsbankens mätning för den som lever på en inkomst under två dollar om dagen (ibid). Organisationen upplever dock att utsattheten i samhället har eskalerat och tagit nya former som inte existerat på många decennier. Ansvarsförskjutningen i hjälp till utsatta har i det senmoderna samhället gått till en punkt där välgörenhetsorganisationer går på knäna.
3. TIDIGARE FORSKNING
När mitt undersökningsämne nu presenterats så följs detta upp av hur tidigare forskning om sociala matbutiker sett ut. Beskrivningen kommer utgå från den geografiska spridningen av butikerna, dess konsumenter, samt av vilka utmaningar och möjligheter som finns.
3.1 Litteraturöversikt
Tidigare forskning om sociala matbutiker är begränsad och Holweg & Lienbacher uppmanar till fler studier för att få en bredare förståelse av fenomenet (2011). Främst finns det kvantitativ forskning om sociala mataffärers bidrag till samhället och för minskat CO2-utsläpp. På senare tid har flera studier gjorts som beräknat mängden mat, antalet personer som arbetstränar, antalet volontärer och hur många hushåll som främjats (Saxena & Tornaghi, 2018). Men kvalitativa studier om kunders åsikter av butikerna är få, i synnerhet djupgående intervjuer, och utifrån ett sådant antagande är avsikten med denna kandidatuppsats att utöka kunskapen om fenomenet sociala matbutiker. Av den litteratur som går att hitta inom området är tyska, franska och engelska de mest förekommande språken.
Den forskning som berör sociala matbutiker har främst vuxit fram under det senaste decenniet och kallas vanligtvis för ”critical food studies” (Holweg & Lienbacher, 2011). Men själva fenomenet av socialt entreprenörskap sträcker sig längre bakåt i tiden än så. Sedan tidigt 1970-tal har sociala marknadsmodeller florerat. Det är en form av socialt entreprenörskap som i sin tur försöker adressera och åtgärda sociala- och hälsoproblem i samhället (Ibid). Ur denna avgrening har successivt sociala matbutiker vuxit fram, då främst i Europa, i form av en affär som säljer annars icke säljbara produkter till ett betydligt billigare pris för låginkomsttagare (Ibid). De sociala matbutikerna drivs i sin tur ofta av volontärer och människor i arbetsträning i verksamhetens strävan att främja integration och hjälpa långtidsarbetslösa in i arbete (ibid). Arbetsförmedlingen erbjuder ersättning på mellan 150–650 kronor per dag/person åt företag som driver arbetsträning (Arbetsförmedlingen, 2019). Matsvinnsbutiker som främst, eller enbart, drivs av volontärer har byggts upp i såväl Norge som Danmark. De drivs även där av organisationer, men har inte samma sociala fokus som Matmissionen i Hägersten (SVT Forum, 2019). Bland vissa sociala matbutiker erbjuds även möteskafé, personligt stöd, utbildningar och workshops vilket varit mycket uppskattat bland medlemmarna (Holweg, Kienbacher, 2016).
3.2 Geografiska spridningen av sociala matbutiker
Sociala matbutiker är vanligast förekommande i Frankrike, där det år 2016 fanns 820 till antalet (Holweg & Lienbacher, 2016). I takt med att allt fler butiker etablerats så har även antalet länder som använder sig av verksamhetsmodellen utökats. I Storbritannien går framfarten av nya sociala matbutiker särskilt fort. Behovet växer sig samtidigt allt större och idag kan drygt 8,4 miljoner britter inte säkerställa sig mat för dagen (Rovnick, 2018). Därmed är behovet enormt för att underlätta situationen för fattiga människor. Samtidigt går det inte att släppa in alla människor som har det ekonomiskt tufft, butikerna har ett begränsat utbud och utrymme. Bland butikerna som etablerats i Frankrike, Österrike, Schweiz, Luxemburg och Rumänien varierar antalet kunder mycket per år. Schweiz ligger högst i statistiken med i genomsnitt 428 kunder per butik medan Rumänien, med svår fattigdom till trots, har i genomsnitt 130 motsvarande (Holweg & Lienbacher, 2016).
I Frankrike infördes år 2016 en lag för att förbjuda matsvinn med en böteslapp om mat ändå kastas. Detta har gett upphov till en massiv spridning av matbanker som i sin tur delar ut mat till behövande gratis (Beardsley, 2018). Böteslappen kan bli på mellan 40 000–805 000 kronor vid lagbrott. Ändå har bara en mindre andel mat kommit fram till välgörenhetsorganisationer. I exempelvis provinsen Isère har knappt 24% räddats, detta på grund av bristfällig åter-distribution, transportmöjligheter och kylkapacitet för donerade varor (Gore-Langton, 2017). Denna typ av lagar blir vanligare och de sociala matbutikerna får alltmer utmaningar. På flera platser i Europa har sociala matbutiker fått ökad konkurrens om matsvinn av liknande verksamheter. Exempelvis Caritas och Röda Korset som erbjudit gratis mat åt utsatta, men även från privata butiker som startats upp och som inte har lika strikta regler gällande kundernas medlemskap (Holweg, et al. 2010). Medlemmarna i sociala matbutiker tenderar att föredra att handla mat i en butik än att tilldelas det gratis. Delvis på grund av att ”slippa beblandas” med människor i samhällets yttersta utkant. Men blir gratis mat tillräckligt utbrett skulle ett skifte kunna uppstå, menar Holweg (2010). Privata sociala matbutiker konkurrerar på ett annat vis då de oftast köper in varor och ämnar inte i lika hög utsträckning hjälpa en särskild samhällsgrupp då ekonomisk vinst prioriteras framför fokus på sociala problem (ibid). Å andra sidan är de inte lika beroende av gåvor från privatpersoner eller finansiellt stöd från staten. Detta är vanligt förekommande bland sociala matbutiker i Österrike och Frankrike och har troligen bidragit till den stora spridningen av butiker i respektive länder (Holweg & Lienbacher, 2016).
Allt fler metoder för att minska matsvinnet har diskuterats även i Sverige. ”Göteborgsmodellen” har blivit särskilt omtalad som på kort tid halverat Göteborgs kommunala storkök-matsvinn genom noggranna beställningar och tillvaratagande av matrester. Göteborgsmodellen är nu tänkt att spridas till övriga områden i landet (i form av ett nationellt regelverk kring framgångskonceptet) (SR-Godmorgon Världen, 2019). Men ett behov för ekonomiskt utsatta människor att köpa varor till reducerat pris är ett faktum utifrån tidigare forskning och den sociala matbutiken erbjuder en lösning som placerar sig mellan matbankers gratisdonationer och traditionella mataffärer.
3.3 Konsumenter hos sociala matbutiker
Vilka är det då som handlar på sociala matbutiker? Svaret är att kunders bakgrund, åldersdemografi och de sociala problemen som existerar varierar enormt mellan länder (Holweg & Lienbacher, 2016). Men eftersom de sociala matbutikerna lockar till sig de människor som har det allra tuffast i samhället så kan det ge en bra bild över vilka samhällsgrupper som är särskilt utsatta. I Frankrike är över 60% av kunderna under 39 år, de är främst singelhushåll med minimilöner. Österrike har drygt 70% kunder i åldrarna 40–79 år där de flesta har arbetslöshetsersättning eller pension (ibid). Detta visar att Frankrikes minimilöner tycks vara för låga för att få hushållsekonomin att gå runt, medan Österrikes pensionssystem inte verkar kunna ge ett tillräckligt drägligt liv till alla pensionärer. I många länder, såsom Luxemburg, Schweiz och Belgien är invandrare majoriteten av kunderna medan samma samhällsgrupp motsvarar knappt 0,5% av kundkretsen i Rumänien (Holweg & Lienbacher, 2016). Att Rumänien har avsevärt färre invandrare kan troligen förklaras med landets bräckliga ekonomi och höga fattigdom bland invånarna. I Sverige har detta gått att se genom rumänska och
bulgariska tiggare som kommit till landet under de senaste åren. Anledningen är Rumäniens övergång från socialism till global kapitalism. Detta ledde till en skakig ekonomi där många människor inte involverats i den nya marknadsmodellen och istället tvingats leva som dagdrivare utan bostad och arbete (O’Neil, 2017). Därtill har invandrare i Rumänien bemötts negativt bland landets etniska invånare och såväl asylmottagningen som landets integrationsarbete har fått utstå stark kritik från EU. Konsekvensen har blivit att många invandrare sökt sig vidare till andra länder (Mihala, 2017).
Vad finns det då för möjligheter för socialt och ekonomiskt utsatta människor att undvika höga utgifter och skapa sig ett mer drägligt liv? Självhushållning är en strategi. Att isolera sig på landsbygden eller bo kollektivt är två andra. I många europeiska länder har husockupationer varit en vanlig förekomst där drivkraften till att hitta bostad successivt övergått till att bygga upp ’sociala centers’ som representerat ett tydligt motstånd av Neoliberalismen (Mudu, 2013). Dessa samlingsplatser drivs främst av ideella krafter med syftet att hjälpa samhällets utsatta, och i flera länder har ockupanterna fått tillåtelse att bo kvar i husen då det löst delar av hemlöshetsproblematiken (ibid). Att handla på Matmissionen kan i viss mån anses vara ett sätt att kringgå höga utgifter då varorna är avsevärt billigare. Men samtidigt innebär det ett sämre utbud, ofta långa resor till butiken, samt mat med knappa utgångsdatum som inom kort framtid behöver förbrukas. Sätts butiksbesöken dessutom i rutin så blir det en avgörande komponent för personens hushållsekonomi såvida inte handlingsplaner för att skapa arbete eller utbildning utförs och som särskilt riktas till kunderna.
3.4 Utmaningar och möjligheter med sociala matbutiker
Inledningsvis var sociala matbutiker kraftigt kritiserade, då främst av politiker som ansåg att det skulle rättfärdiga fattigdom. Men senare även av media som påpekade att ämnet var för känsligt för att diskuteras offentligt (Holweg, et al. 2010). När såväl media som politiker successivt accepterat konceptet och förekomsten av sociala matbutiker uppstod istället kritik bland invånare som bodde i närheten av de sociala matbutikerna. De ville inte attrahera samhällets utsatta till området (ibid). Även forskare i socialt arbete har ifrågasatt sociala matbutiker. En av dessa är Sune Sunesson, professor i socialt arbete vid Lunds Universitet (Green, 2015).
Det här är ett symptom på att principen om alla medborgares rätt till samma service har havererat genom en urholkning av socialbidraget. Det är inte fel att rädda någon från ett haveri, men på lång sikt kan det få förfärliga konsekvenser.
Tidigare forskning har kommit fram till att sociala matbutiker inte påverkar försäljningssiffrorna hos sina samarbetspartners (Holweg, et al. 2010). Men det etiska
argumentet rörande att matsvinn inte borde riktas till samhällets låginkomsttagare utan att alla människor ska ha rätt till likvärdig matkvalitet är svår att bortse från (ibid). De sociala
aspekterna av att sociala matbutiker kan leda till stigmatisering i samhället är en vanligt förekommande kritik. Utmaningarna samt riskerna butikerna står inför är dessutom komplexa. Det kan uppstå för stora eller för små leveranser av överbliven mat och brist på volontärer. Att inte gå runt ekonomiskt, att fällas av regler rörande matförvaring/hygien eller att gå miste om samarbeten med matdistributörer vore förödande (Tornaghi & Saxena, 2018). Att
organisera en social matbutik är inte någon lätt uppgift då butiken befinner sig i slutet av en varas näringskedja. Att förhindra matsvinn eller att återbruka varor kräver omfattande
logistisk åter-distribution. Såväl välfungerande samarbeten med butiker, chaufförers ständiga lastbilshämtningar, samt personal som sorterar alla varor krävs för att upprätthålla
verksamheten (Stadsmissionen). Vissa sociala matbutiker har strävat efter lokala samarbeten, vilket minskar transporter och andra kostnader, men den omfattande kvantitet matsvinn som industriområden står för har gjort att större grossister fått alltmer fokus (Pettersson, 2015).
4. TEORI
I detta avsnitt kommer en djupare förklaring över neoliberalism, välgörenhetsorganisationer, sociala företag och cirkulär ekonomi redovisas. Dessa kommer i sin tur kopplas till sociala matbutiker och dess relevans i det moderna samhället under det avslutande diskussionskapitlet.
4.1 Neoliberalismens Europa
I takt med Europas avindustrialisering, i syfte att minimera utgifter och maximera vinster genom att effektivisera och flytta produktionen utomlands, så har nya typer av ojämlikheter och fattigdom spridits över kontinenten (Kaneff & Pine, 2011). Bara under de två senaste årtiondena har ojämlikhet och fattigdom ökat mellan länder, regioner och inom olika samhällsgrupper (ibid). Idén med neoliberalismen torde vara ökad ekonomisk tillväxt och fler jobbtillfällen genom att förlita sig på individens anpassningsförmåga till marknaden. Men då fördelningen har skett orättvist blev följderna istället fattigdom och arbetslöshet för de som inte omfattades. Än värre blev det särskilt efter den globala finanskrisen mellan år 2007 och år 2008, särskilt för länder som övergått från socialism till neoliberalism. Dessa fick bevittna en allt sämre arbetsmarknad och välfärd och kanske allra främst en skyhög ökning av fattigdom och ekonomisk ojämlikhet (Atas, 2018).
I takt med att välfärden privatiserats har organisationer och volontärer fått ta allt mer ansvar över sociala problem. Matbanker som erbjuder gratis mat till fattiga var till en början uppbyggda för krissituationer. Numera är de en fast beståndsdel i samhället, skapade ur strukturella problem med matbrist. Dessa har i sin tur gett upphov till välgörenhetsdonationer som kan komma att bli än mer förekommande i takt med fortsatt neoliberalistisk välfärdsagenda (Cloke, et al. 2017).
Den slovenska filosofen Slavoj Žižek förklarar uppkomsten av välgörenhetsvolontärer med ’liberal kommunism’ där vissa människor försöker göra gott inom kapitalismens ramar utan att försöka ifrågasätta eller förändra dess strukturella problem (ibid). Kanske ligger det något i Žižeks kritik gällande att kapitalismens kaksmulor samlas ihop av organisationer för att kunna erbjuda det åt samhällets utsatta. Det kan ses som en fin aktion, men frågan är hur hållbar den är i längden. På sikt kan det även innebära en förändrad syn på humanism som leder till nya tolkningar av universell moral och mänskliga rättigheter (Cloke et al. 2017). Skandinavien har ofta kallats för ’välfärdsstaterna’, men kanske är den förändring som sker i länderna, däribland Sverige, en indikation på att staten överlåter sitt stöd åt arbetslösa, sjuka, gamla och fattiga till frivilliga organisationer och volontärer.
4.2 Välgörenhetsorganisationer hjälper neoliberalismens offer
Under drygt ett och ett halvt århundrade har marxistiska tänkare ansett att kapitalismen skapar en indoktrinering som förtrycker arbetarklassen utan att de är medvetna om processen. Den utförs överallt, exempelvis inom utbildningsväsendet (Glasberg & Shannon, 2012).
Grundarna bakom den Marxistiska ideologin, Engel och Marx, ansåg att deras socialistiska uppfattning var det enda sättet att lyckas bryta elitens förtryck av proletariatet (ibid). Skulle deras utsagor teoretiskt sett appliceras till det moderna samhället så skulle fattiga invånare leva i en ond spiral som styrs av ekonomiska intressen och elitistiska institutioner, vilket
minimerar deras inflytande och makt utan att de är införstådda med processen. Ideologin har senare använts i en mängd olika kritiskt tänkande analyser. Paralleller går att dra till
matbanker, vilka har analyserats och beskrivits av den finska livsmedels-experten Tiina Silvasti med följande ord (Riches, 2014, s.192), ” [i]n spite of goodwill, charitable food aid is nothing more than a gift. It is not a collective right or entitlement that can be claimed by a hungry person or by a family in need of food”.
Volontärer må vara angelägna att hjälpa till för att känna sig tillfreds med sitt samhällsengagemang, så även involverade donationsbutiker som till följd förbättrar sitt rykte. Men kunderna själva behöver nödvändigtvis inte uppskatta det. Janet Poppendieck (1999) menar på att det medför stigma, en särskild förnedring, som människor inte vill utsätta sig för såvida de inte är absolut desperata till det. Men även att många människor föredrar att leva på sämre mat och svagare ekonomi än att vända sig till organisationers stöd. Andra döljer för sina barn att de går till butiken. Av antalet kanadensare med brist på mat på grund av fattigdom var det bara mellan 20–25% som sökte sig till matdonationer. På så vis är problemet avsevärt mer omfattande än det antal människor som besöker organisationers sociala matbutiker (ibid). Poppendieck menar att matsvinnsgåvor till behövande är en tvivelaktig aktion (1999, s. 305):
By defining the problem as 'hunger', the emergency food system is helping to direct our attention away from the more fundamental problem of poverty, and the even more basic problem of inequality.
4.3 Ekonomisk tillväxt och ojämlikhet
Så hur ojämnställt är egentligen Sverige och övriga världen, och är det där problemet ligger? Otvivelaktigt har de rikaste människorna fått en allt större förmögenhet visar forskning. Under år 2017 tilldelades 82% av den samlade ekonomiska tillväxten till den rikaste procenten. Samma år fick den fattigaste 50% inte det bättre och numera äger den rikaste hundradelen mer än hälften av mänsklighetens tillgångar (Oxfam, 2018). Utvecklingen väntas fortsätta på samma bana, till år 2030 är prognosen att den rikaste 1% av mänskligheten kommer äga drygt två tredjedelar av världsekonomin (Savage, 2018). Även en förskjutning av makten sias, framtidens rikaste människor förutspås ha mer makt än stater själva (ibid).
I Sverige går samma utveckling att vittna om menar Höjer (2019), antalet miljardärer utökas i rasande takt, allra främst för de rikaste. Men åtgärderna skulle kunna gå undan, exempelvis om världens rikaste gjorde vissa uppoffringar. Hade rika människors skattefusk istället tilldelats de 264 miljoner barn som idag inte har möjligheten att gå i skolan skulle ett dilemma vara löst (Oxfam, 2018). Och om svåra ojämlikheter blir konsekvensen av den nuvarande fördelningen av världens ekonomi så är det högst troligt att välgörenhetsorganisationers betydelse i samhället kommer öka parallellt.
4.4 Cirkulär ekonomi
Den moderna ekonomin har under lång tid präglats av ett utflöde av avfall vilket den cirkulära ekonomin försöker åtgärda genom att återvinna allt material med målsättningen att ingenting ska gå till spillo (Konkurrensverket, 2018). Det är en modell som vill forma samhället till att ha en cirkulär hållbar funktion snarare än en linjär process där ”slit och släng” under en lång
tid varit dominerande. Den cirkulära ekonomin är ofta anammad av sociala organisationer eller sociala företag och har potentialen att uppfylla flera av punkterna inom Agenda 2030, FN:s utvecklingsmål till 2030 (Regeringen, 2018). Av de 17 mål som satts upp har sociala matbutiker främst möjligheten att främja följande: Ingen fattigdom (1), ingen hunger (2), god hälsa och välbefinnande (3), minskad ojämlikhet (10), hållbara städer och samhällen (11), hållbar konsumtion och produktion (12), bekämpa klimatförändringarna (13).
(Figur 2: Nordlander, 2018)
När jordbruket omvandlades från landsbygdens småskaliga produktion till den industriellt storskaliga påverkades markägandet i många länder. Ofta i form av att tvingas delta i en kapitalistisk jordbruksproduktion, eller genom att bosätta sig i urbana områden där de ekonomiska möjligheterna är begränsade (Clark, 1996). På så vis har människans närhet till mat och natur fallit offer för den globala matekonomin. Men mat borde inte vara en bristvara och det skulle det heller inte vara om fördelningen och produktionen skedde annorlunda. År 2014 startade därför EU kommissionen ett program ’Towards a circular economy: A zero waste programme for Europe’, i syfte att främja hållbarhet och matsäkerhet. EU kräver att 70% av allt material ska återbrukas och en minskning av matsvinn med 30% ska uppfyllas till år 2020 (EU, 2014). Men målsättningen ser inte ut att uppfyllas, den linjära matproduktionskedjan fortlöper, och för varje dollar som spenderas på mat så blir de ekonomiska, sociala och miljömässiga utgifterna det dubbla (Ellen MacArthur Foundation, 2019).
Visionen med den cirkulära ekonomin är att pengar inte ska skada samhället utan snarare främja den, och en förgrening har skett som kommit att kallas social cirkulär ekonomi där utsatta människor särskilt ämnas gynnas inom ett hållbart ekonomiskt system (Robinson, 2016). Studier visar att den cirkulära ekonomin främjar såväl ekonomisk tillväxt som arbetstillfällen, bara i Storbritannien beräknas drygt en halv miljon jobb kunna skapas. Främst genom brukandet av förnybara och hållbara resurser, oändligt tekniska och biologiska näringsämnen samt genom att minimera avfall och negativa externa effekter (ibid). I denna kategori lämpar sig sociala företag särskilt bra, vilka härnäst kommer förklaras djupare.
4.5 Arbetsintegrerade sociala företag
Arbetsintegrerade sociala företag (ASF) är en typ av näringsverksamhet som drivs inom marknadsekonomiska kriterier, men som särskilt försöker åtgärda sociala problem i samhället. ASF har minst två affärsidéer, en som strävar efter arbetsintegration och en som riktar sig till produktion eller försäljning av varor eller tjänster (Pichler, 2018). Stadsmissionen skapar initiativ för att åtgärda sociala problem i form av sociala verksamheter som även jobbar för att integrera folk i arbete, ofta i form av arbetsträning och praktik. Inom organisationen drivs initiativ som kombinerar cirkulär ekonomi med att hjälpa samhällets utsatta in i arbete för att de framöver ska klara sig själva. Matmissionen som ingår i Matcentralen och som drivs av Stadsmissionen är emellertid inget arbetsintegrerade socialt företag utifrån Stockholms Stads definitioner, till vilka exempelvis kräver att samtliga medarbetare är delaktiga genom ägande, avtal eller någon annan form av väl dokumenterat bevis (Stockholms Stad, 2015).
Att sociala företag fyller en viktig samhällsfunktion i och med att många människor har svårt att få ekonomin att gå runt är uppenbart. Arbetslöshet, höjda bostadshyror, låga minimilöner och mindre fackligt engagemang är bara några faktorer som kan sammanfatta ett allt hårdare klimat för människor som hamnat i en prekär sits runt om i Europa (Mudu, 2013). Det är denna målgrupp som de sociala företagen riktar sig till, människorna som hamnat i samhällets utkant. Samtidigt har den västerländska nationalekonomin sedan ett par decennier noggrant tillhandahållit teorin om NAIRU-kurvan, ’Non Accelerating Inflation Rate of Unemployment’, som en benämning för naturlig- eller jämviktsarbetslöshet för att upprätthålla goda företagsinkomster och stabila löner (Johansson, 2015). Genom att mäta hur mycket arbetslöshet som behövs inom kurvan så kan inflationen hållas stabil. Det gör utmaningen särskilt svår för sociala företag då det finns ett behov av att ha människor utanför arbete i dagens samhällsekonomiska filosofi. Samtidigt har Sverige en av de lägsta statsskulderna i världen och sysselsättningsgraden är högst inom hela EU. Men tillkomsten av nya jobb för lågutbildade är närmast obefintlig trots att målgruppen har allra störst behov (Persson, 2019).
Statsvetaren Andreas Johansson Heinö (2015) anser att epoken av ’det svenska folkhemmet’ är förbi. Den tidigare samhällsstrukturella modellen, präglad av arbetarklassens gemensamma styrka, har förändrats under de senaste decennierna vilket också påverkat välfärden. Inte att välfärden nödvändigtvis försämrats i kvalité, människor blir äldre och fler sjukdomar går att bota. Men den liberala välfärdspolitiken har knappast gagnat samhällets mest utsatta människor. Det blev inte minst tydligt inom socialtjänsten som alarmerade om de växande sociala och ekonomiska klyftorna redan under 1980-talet då fler och fler sökte finansiellt stöd (Flemström et al. 2019). Men svaret blev inte ökat stöd åt samhällets utsatta. Istället infördes hårdare krav och motprestationer av människorna som ansökte, exempelvis arbetsträning, och sedan dess har fattiga svenskar fått allt sämre grundläggande stöd från staten (ibid).
Under 1990-talet sänktes välfärdsresurserna särskilt för sysselsättning, arbetslöshet, psykiskt välbefinnande, låga inkomster samt stressiga arbeten. Parallellt växte förekomsten av dålig hälsa, narkotikabrukande och andel barn som lever i hushåll med låga inkomster (SOU, 2001:79). Åtstramningarna medförde en förskjutning till olika privata- och marknadslösningar inom välfärden (ibid). Idag varierar sysselsättningsgraden i Sverige enormt mellan välbärgade och socioekonomiskt utsatta områden där invandrare är särskilt överrepresenterade
(Nachemson-Ekwall, 2018). Även sjukskrivningsantalen stiger, allra främst på grund av stress och depressioner, och socialförsäkringssystemet är främst en trygghet för de som har jobb, men inte för dem som står utanför (ibid). Att fattigpensionärer blir allt fler har också varit ett omdiskuterat ämne i Sverige. Numera påstås drygt en kvarts miljon pensionärer riskera fattigdom och en stor del av dessa är invandrare som inte överlever på garantipensionen (Wendick & Liebermann, 2015). Till följd har volontärer och organisationers arbete kommit att bli allt mer nödvändigt och vanligt förekommande (SCB Välfärd, 2018). Numera tjänstgör 36% av Sveriges befolkning över 16 år i någon mån gratis (Ibid). Vissa människors utsatthet gör att civilsamhället rycker in.
De sociala företagen kan se väldigt olika ut vad gäller deras sociala målsättningar och strukturella maktfördelning. I många länder är fullständiga arbetskooperativ vanliga där personalägande står i centrum och där personalen formar verksamheten gemensamt utifrån demokratiska beslut, men så har inte fallet varit i Sverige (Nachemson-Ekwall, 2018). EU, FN och OECD är angelägna att utöka förekomsten av sociala företag, mycket på grund av växande samhällsklyftor. Men verkställandet av idéerna tycks ha stannat av vid planeringsfasen (ibid). Under tiden försöker de till antalet knappa sociala företagen göra vad de kan för att åtgärda samhällets brister. En social innovation som kännetecknar detta är den sociala matbutiken som syftar till att främja arbetsintegration, hållbarhet och ämnar hjälpa samhällets utsatta.
5. METOD
I denna del presenteras utvalda metoder. Även forskningsdesign, tillvägagångssätt och kritisk diskussion om vald metod behandlas.
5.1 Intervju med kunder, verksamhetsledare och politiker
Denna uppsats ämnar undersöka hur kunder upplever hur det är att besöka sociala matbutiker genom att undersöka deras olika åsikter. I denna studie kommer kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomföras med sju kunder, en verksamhetsledare samt tre politiker. Detta för att skapa en djupare förståelse över vad den sociala matbutiken har för funktion och verkan åt dess besökare, men även för att den personliga kontakten är viktig i denna studie. En kvalitativ studie innebär subjektiva betraktelser från forskarens sida, och som riskerar att ge en icke fullständig bild, men som jag som skribent ska försöka förhindra genom att vara konstant ärlig och opartisk. Ofta jämförs resultat i relation till andra områden och människor. Ett par problem med det är att enskilda värderingar tenderar att kopplas ihop med en större grupp, men också att det är svårt att rangordna svaren på samma vis som kvantitativa analyser möjliggör (Bryman, 2011). Men i denna uppsatsen blir snarare den enskilde personens verklighet belyst.
Ett annat sätt att skapa ökad förståelse över den sociala butiken i Hägersten hade emellertid kunnat vara att göra ett stickprov med enkäter på omkring 90 stycken av butikens cirka 900 månatliga besökare. Men eftersom tillgång till kvantitativ forskning om sociala matbutiker redan finns tillgängligt så ämnar uppsatsen bredda förståelsen genom att utföra en kvalitativ studie med kunderna. På så vis har uppsatsen till mångt och mycket en fenomenologisk vetenskapsteoretisk prägel då den inte söker objektiva sanningar utan istället ger kundernas subjektiva upplevelser auktoritet (Bryman, 2011).
För att besvara forskningsfrågorna har en kvalitativ studie på Matmissionen i Hägersten utförts genom att genomföra semistrukturerade intervjuer med butikens kunder. Därtill så har en chef inom Stadsmissionen samt tre politiker tillhörande Moderaterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet intervjuats. Därefter har deras visioner och utsagor jämförts med varandra. Analysen av respondenternas svar har kompletterats med tidigare forskningsstudier om sociala matbutiker vilka sammanvägts i det avslutande diskussionskapitlet. Därtill så har deltagande observationer utförts under mitt vikariat på Stadsmissionen för att skapa bättre förståelse över hur vardagen ser ut, kundernas beteenden och hur organisationen kring Matmissionen fungerar. Att utföra en fallstudie är därmed en rimlig metod att utgå från och då jag enbart vistades vid fältstudieområdet under en kortare period så kan det förklaras som en mikroetnografisk studie över fenomenet Matmissionen i Hägersten (Bryman, 2011).
5.2 Utförandet av intervjuer
Intervjuerna med kunder har skett under butikens öppettider och intervjuplatsen har varit utomhus i närheten av butiken då respondenterna har önskat detta. Urvalet har skett målinriktat till butikens kunder, men utifrån dessa har selektionen skett slumpmässigt då varje person som lämnade butiken mellan öppettiderna 13-14 har tillfrågats. Kunderna har intervjuats om sin livssituation, hur Matmissionen påverkar vardagen samt hur deras tankar om verksamheten ser ut. Samtalen har pågått mellan 5–15 minuter och utfördes vid sidan av Matmissionens entré vid
ett avskilt område före eller efter kunden handlat. Intervjun med verksamhetsledaren var planerad och skedde över ett telefonsamtal som pågick i drygt 45 minuter. Intervjuerna med ”statliga makthavare” har utförts med politiker tillhörande Vänsterpartiet, Moderaternas samt Kristdemokraterna. Samtliga riksdagspartier tillfrågades, men enbart tre hade tid för att ställa upp på intervju. Intervjuerna med politiker skedde över telefonsamtal och pågick i drygt 15 minuter vardera. Telefonintervjuerna med politiker tillhörande Vänsterpartiet, Kristdemokraterna samt Stadsmissionens verksamhetsledare har spelats in efter tillåtelse medans intervjun med politikern tillhörande Moderaterna genomfördes med anteckningar. Alla intervjuer har transkriberats ordagrant för att lättare behandla svaren.
Uppsatsen kommer utföra sina studier utifrån ’individskyddskravet’ som består av fyra regler: Samtyckeskravet, nyttjandekravet, informationskravet samt konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2002). Innan data samlats in har metodvalet noga beaktats för att inte motsätta sig vetenskapsrådets krav. Förfrågan om att delta i en intervju har mottagits med positiv respons, och flera respondenter har erbjudit sig att medverka med sitt namn. Men i uppsatsen har samtliga kunder, verksamhetsledare och politiker anonymiserat för att skydda dessa från eventuella negativa konsekvenser i samband med studien (ibid). Anledningen till att anonymisera politiker och verksamhetsledare, vilka befinner sig i en maktposition i samhället, har att göra med att de agerar representanter för en organisation eller politiskt parti snarare än att bidra med sina personligt uppriktiga utsagor.
5.3 Tillträde till fältet
Viktigt att påpeka är att jag tagit anställning som vikarie på just Matcentralen där Matmissionen ingår i syfte att komma verksamheten närmare och förstå den bättre. Där har jag främst jobbat i matsvinnsbutiken Matmissionen. På så vis är denna uppsats även en etnografisk studie som sträckt sig över fem månader där jag som forskare observerat min arbetsplats. Detta kan vara en stor fördel då personen i fråga anpassar sig till sin arbetsplats och blir då en del av den grupp som studeras vilket ofta leder till ett bättre resultat av studien (O’Reilly, 2005). Eftersom verksamhetsledaren är min chef och även var delaktig i genomförandet av mitt tillsatta vikariat på Matcentralen kan en viss makt-obalans uppstå under intervjun. Den är å ena sidan svår att bortse från, men då hens reflektioner främst använts som informell bredd så har det inte legat till belastning för uppsatsens validitet eller ha påverkat resultatet i någon större mån.
Mina arbetsuppgifter på Matmissionen har varit alltifrån att sköta om butiken och sitta i kassan till att hämta matsvinn till butiken eller leverera mat till sociala verksamheter i Stockholm. Min uppsats om sociala matbutiker har försökt att inte vinklas åt arbetsplatsens favör eller varit partisk åt något håll. Det finns risker för sådana tendenser, men jag menar att min utgångspunkt har varit neutral och har varit så genom hela arbetet. Min relation till respondenterna är också oförändrad. Jag har presenterat mig som en student på Uppsala Universitet som gör fältstudier på Matmissionen, och som inte använder respondenterna i något annat syfte än bara själva uppsatsen. Därtill så har mina kollegor varit medvetna om att jag skriver om sociala matbutiker vilket inte heller lett till några skeptiska reaktioner. Hade så varit fallet hade jag valt att inte göra en deltagande observation på Matmissionen.
5.4 Trovärdighet
Eftersom detta är en kvalitativ studie så redovisas resultaten i hög grad utifrån respondenternas verklighet. Men att uppsatsen håller hög pålitlighet, trovärdighet, överförbarhet samt ges utrymme att till någon grad kunna bevisa eller säkerställa resultaten är viktigt (Bryman, 2011). Mitt underlag av data är något begränsad sett till antalet intervjuer som genomförts. Dessutom är den fokuserad på en plats, butiken Matmissionen. Den bör därför inte generaliseras till att representera alla sociala matbutiker vilket inte heller har varit målsättningen med studien.
Det finns alltid en risk att respondenternas svar vinklas på ett särskilt vis för att göra intervjuaren nöjd, detta har försökt undvikas genom triangulering där flera metoder används för att öka validiteten. En av dessa metoder har varit att jämföra respondenternas svar med den observation som utförts vid tillfället för att därefter bedöma trovärdigheten.
Vissa referenser i denna uppsats kan kritiseras för att inte tillhöra erkänd forskning eller vara politiskt inriktade åt något håll. Dessa har inte använts i syfte att stärka vetenskap, utan snarare för att öppna upp för en debatt som lättare kan diskuteras i studien.
6. Resultat
I denna del av uppsatsen redovisas empiriska resultat från intervjuerna. Den första delen berör åsikterna från Matmissionens kunder, den andra delen handlar om tankar och visioner hos verksamhetens ledare och den tredje delen beskriver politikernas reflektioner. Avsnittet inleds med en observation från en vanlig dag på Matmissionen.
6.1 Observation: En dag på Matmissionen
När klockan slår 12.00 öppnas entrédörrarna till Matmissionen och en anstormning av kunder är ett faktum. Kunderna vill åt de bästa varorna samt få en bra kö-lapp till köttcharken där ett begränsat utbud av ägg, ost och lyxigt kött erbjuds. Tidigt samlas kunderna runt charken, och visst tumult uppstår, vissa blir anklagade för att ha gått före andra. Personalen tvingas ryta ifrån och kräver gott uppförande innan varor kan delas ut. Max en enhet av varje produkt per person ropar personalen ut. Kort senare har butikens genomtänkta och strukturerade utseende förvandlats till ett skräpigt och osorterat kaos. Det liknar inte längre en vanlig matbutik, men ändå breder långa köer ut sig till kassan. Nya kunder fortsätter strömma in. Väl i kassan försöker flera kunder pruta på de redan kraftigt reducerade priserna och en stor andel betalar sina varor med mynt. Många packar ner sina varor i medhavda dramaten-väskor när de betalat. Efter bara en timme har butikens utbud blivit kraftigt reducerat och kunderna vandrar runt i butiken och frågar personalen om nästa leveranstillfälle. Plötsligt kommer en ny leverans, men medan personalen försöker få ut varorna i butiken samlas en stor grupp människor runt varubackarna. Varor slits och backarna skjuts undan, kunderna vill få tag i de bästa produkterna innan någon annan tar dem.
Senare framåt eftermiddagen är butiksutbudet närmast obefintligt, men trots det fortsätter nya kunder äntra butiken. När dagens sista leverans ankommit så levereras all mat ut i kyldisken för att slippa kundernas anstormning, det går inte att få ut varorna i butiken. En lång kö bildas och det ropas och knuffas mellan kunderna. Flera kunder har vandrat runt i butiken i över en timme, många har även återvänt flera gånger i hopp om att nya varor levererats. Många berättar om sin tacksamhet över butiken när de betalat för sina varor, att Matmissionen är en räddare i nöden. När klockan närmar sig 17.30 börjar personalen förbereda sig för stängning, kommande dag kräver omfattande städning och nya matsvinnsleveranser för att hålla butiken i schack.
6.2 Intervjuer med Matmissionens kunder
Intervjusvaren gav ett brett spektrum av åsikter om sociala matbutiker och inblickar i kundernas vardagsliv. Respondenternas svar har delats upp i fyra olika teman som återspeglar intervjuguiden.
6.2.1 Att gå till Matmissionen
I de allra flesta fallen var den främsta anledningen att gå till Matmissionen de fördelaktiga priserna, men ett par respondenter nämnde att matsvinnet också hade stor betydelse då de var angelägna att rädda mat från att kastas. Konsensus mellan alla respondenter var att mathållningen i hushållet blev avsevärt bättre av att handla på Matmissionen. En respondent hade blivit tipsad om att mjölk, gurka och bröd varit gratis vid intervjutillfällets tidpunkt vilket
var en viktig anledning till besöket. Många respondenter hade åkt långt för att ta sig till Matmissionen i Hägersten, bland annat från Vaxholm, Norrtälje och Spånga, vilket tyder på att kunderna anser det vara mödan värt att ägna en hel eftermiddag åt att handla billig mat.
Jag och min man har handlat här i ett år och vill fortsätta göra det framöver, det hjälper oss enormt. Men det tar tid att ta sig hit, vi bor i Spånga, vi får offra en hel eftermiddag till att åka och handla mat. Men det är det värt, familjen får äta bra mat istället för dålig. Vi äter kycklingfilé, tacos… Ja, allt möjligt.
En annan kund påpekar att butiken skiljer sig åt från vanliga då märkliga saker kan ske såsom snatteri eller att kunder tar produkter från varandra.
Det är ganska stökigt ibland. Det kan hända att jag fyller en korg, och plötsligt har någon annan tagit den och därav fått varor som jag fått tag i. Det är mycket först till kvarn. Dessutom är det många som tar med egna vagnar och vissa betalar inte för varorna utan låter de ligga kvar när de går ut, det har jag sett. 6.2.2 Känslor i butiken
Några kunder svarade att det kunde vara stökigt i butiken då många besökare sliter i förpackningar och inte agerar respektfullt mot varandra. Två respondenter åkte därför sent till butiken för att undvika den värsta kundanstormningen. Att komma vid en senare tidpunkt till butiken kan vara en lättnad då köerna är mindre vilka annars kan ta lång tid, påpekar en respondent. En nackdel är att utbudet i butiken då blivit sämre. En kund förklarade att det häromdagen varit näst intill tomt på varor i butiken, och den långa resan till butiken hade skapat stor besvikelse. Två respondenter påpekade å andra sidan att Matmissionen hade fått betydligt bättre utbud med tiden och att den för närvarande höll mycket hög nivå i jämförelse med hur det tidigare sett ut. En kund hade periodvis slutat handla i butiken för att senare återvända då hushållsekonomin förvärrats igen. Tre respondenter hade varit kunder både i Veddesta och Rågsveds butiker men då dessa stängt ned åkte de istället till Hägersten där de var särskilt tillfreds över köttutbudet. Den ena av dessa kunder ansåg att stämningen i de tidigare butikerna kunde vara direkt obehaglig och beskrev det som ’ett krig för att roffa åt sig varor’ men att det blivit bättre i Hägersten. En kund förklarade att det förekommer att varor roffas åt från andras korgar och att vissa kunder snattar från butiken. Flera respondenter tryckte på att personalen var väldigt tillmötesgående och trevliga, varav en beskrev det som en viktig anledning till de regelbundna butiksbesöken. Bara en respondent upplevde en känsla av skam över att behöva gå till Matmissionen:
Vissa går hit för det sociala, att träffa sina vänner. Min kompis känner nästan alla i butiken, och hennes dag blir mycket bättre av att komma hit, det är hennes mötesplats helt enkelt. Men för min del är det priserna som lockar. Jag blir dock djupt deprimerad över hur vissa beter sig här, de sliter i varor och skriker i butiken. På sätt och vis är det en förnedring att behöva gå hit.
6.2.3 Påverkan på livet
För ett par kunder innebar butiken en viktig social mötesplats där de träffade vänner och bekanta. En person påpekade att pxengarna knappt räcker till basföda men att Matmissionen
möjliggör både proteinrik och aptitlig mat. Flera respondenter hade ett större hushåll att ta hand om och påpekade att Matmissionen möjliggjorde såväl bra frukost som kvällsmiddag åt barnen. Även kosten upplevdes förbättras av att gå till Matmissionen. För en person räckte pengarna till att bli mätt genom Matmissionens priser, vilket var en stor lättnad då det annars varit omöjligt. Flera nämnde att den skrala ekonomin kunde användas till annat efter att ha handlat på Matmissionen, exempelvis till kläder eller fritidsintressen. En kund påpekade att konceptet att rea ut överblivna varor kunde täcka fler områden, bland annat klädindustrin.
Min vardag påverkas enormt av Matmissionen, familjen kan plötsligt äta lyxig mat. Nu för tiden äter vi lamm och lax till middag, det hade varit fullständigt otänkbart annars. Det har även möjliggjort att jag kan börja studera och jobba lite mindre. Nu har jag tid till att både skjutsa barn till fotbollsträningar och servera bra mat. Att så många söker sig hit har ju med att göra att det är dyrt att handla mat i vanliga butiker. Det hade varit häftigt att se en social matbutik som kombineras med billiga kläder. Det slängs jättemycket kläder också, tänk om det kunde samordnas på något vis.
6.2.4 Framtiden
Kunderna var överlag väldigt positiva till Stadsmissionens matsvinnsbutik och de flesta ansåg att konceptet borde spridas. Två kunder vädjade att ett uppbyggt kafé hade varit trevligt där de kunde få samtala med andra kunder i butiken i lugn och ro. En person tyckte att sociala matbutiker är ett för invecklat system och att det istället borde krävas att varje enskild butik blir av med alla sina beställda varor, antingen genom särskilt låga priser eller genom att dela ut varor gratis till låginkomsttagare:
Detta är en suverän lösning, men jag är inte säker på att det är den bästa. Tänk om de stora matbutikerna tvingades ha en avskild plats där de sålde ut varorna billigt eller delade ut gratis, då hade tillgängligheten varit jättebra. Fram till dess så hoppas jag att detta konceptet sprids. För närvarande är ju köerna här enorma, så hade det inte behövt vara. Möjlighet till att fika på Matmissionen hade också varit trevligt, att få lite avkoppling när jag kommer hit, ofta är det istället lite stressigt här inne.
Ur en radiointervju i Sveriges Radio kom en kund med mer radikala åsikter och påstod att sociala matbutiker inte borde ha någon framtid eller ens existera utan att samhället istället borde se till att alla människor har bostad, stabil ekonomi och en lovande framtid (Verkligheten i P3, 2016). En respondent drömde om att bli fri från matkonsumtion och strävade efter ökad självhushållning. Hen hade arrenderat kolonilotter i Stockholm men sökte sig nu mot ett billigt hus på landsbygden där familjen kunde börja om.
Jag vill ju inte handla här hela livet, min dröm är att bli mer självförsörjande. Att börja odla sin egen mat ger mig styrka, och så smakar det bättre. Jag oroas över kriser ibland, då är det bra att vara redo. Att vara beroende av en matsvinnsbutik känns ju inte så stabilt.
6.3 Intervju med Matcentralens verksamhetsledare
Verksamhetsledaren för Matcentralen har i denna uppsats anonymiserats och istället tilldelats ett påhittat namn: Emil. Inom Matcentralen ingår förutom Matmissionen även Matbanken som
fördelar matsvinn till sociala verksamheter, ofta härbärgen. Men Matbanken drivs samtidigt nära anslutet till Matmissionen, ofta parallellt, då de ämnar hjälpa såväl kunder som verksamheter med sociala problem och med utgångspunkt vid Matmissionen i Hägersten. 6.3.1 Verksamheten och dess visioner
En viktig drivkraft till att jobba inom Stadsmissionen är dess ambitioner att hela tiden utveckla nya projekt som berör sociala frågor och som i längden hjälper utsatta människor, förklarar Emil. När Stadsmissionen kom på en lösning med det omfattande matsvinnet så utvecklades ett projekt som möjliggör ett nytt värde åt de varor som annars slängts i form av en matbutik som riktar sig till utsatta människor. Drivkraften är att erbjuda bättre mat och hälsa åt kunderna, men även att stärka utsatta människors makt och hjälpa dessa in i arbetslivet berättar Emil. Emil förklarar att det finns särskilda mål med de som arbetstränar, de ska stöttas, utvecklas, närma sig arbetsmarknaden och till sist kunna stå på egna ben i samhället. Några sådana målsättningar finns dock inte med kunderna. Det erbjuds viss samhällsinformation och möjligheten att köpa mat av hög kvalité, men diskussioner förs inom ledningen över i vilken grad verksamheten ska vara delaktig i kundernas privata utveckling, förklarar Emil.
6.3.2 Fördelar och nackdelar med Matmissionen
När Stadsmissionen tittat på riskerna med butiken har de kommit fram till att nackdelarna inte ens i närheten överväger fördelarna. Men risken för stigmatisering finns och verksamhetsledarna inser att det innebär en viss obehagskänsla för kunderna att vistas i butiken varav fotografering och filmande är förbjudet. Emil förklarar att många som arbetstränat utvecklats enormt, men att i vissa enstaka fall har de inblandade blivit obekväma i sin roll och den personliga utvecklingen har stagnerat.
Men de positiva delarna är omfattande, Matcentralen tacklar flera delar av samhällets problem på samma gång genom ett dynamiskt tillvägagångssätt fortsätter Emil. Det finns dels ett betydande miljötänk där mängder av mat räddas och bara att visa upp hur mycket mat som kastas genom en butik är viktigt. Det synliggör den ohållbara livsmedelsbranschen förklarar Emil. Men att parallellt hjälpa utsatta människor genom bättre kost och förstärkt hushållsekonomi är viktigt i dagens samhälle. Och behovet är stort, varje dag köar kunder i timmar till vår butik för att köpa billig mat fyller Emil i.
6.3.3 Strategier för att minska matsvinn
Emil anser att hela branschen som berör livsmedel måste förändras från produktion till konsumtion. Företagen borde särskilt se till att inte överproducera utan anpassa sig till den mängd som konsumeras. Emil tror att matsvinnet är för omfattande för att butikerna själva ska klara av att distribuera det på ett vettigt sätt, främst på grund av oförberedda kvantiteter mat som inte går åt vilket kan uppstå väldigt slumpartat. Med rätt strategier och inställning till matsvinn går det dock att åtgärda menar Emil och syftar på Matcentralens verksamhet som lyckats etablera sig och få det att fungera. Det finns olika typer av initiativ som vill minska matsvinn, bland annat matsvinn-appen Karma, men det är inte alls i samma mängder som Matcentralen tar hand om berättar Emil. Emil hoppas på en ”molnlösning” där alla anslutna livsmedelsbranscher är inkopplade och där matsvinnet på ett effektivt sätt rapporteras och kan
samköras med lastbilar som ändå är på väg till en viss destination. Det skulle avsevärt effektivisera tillvaratagandet av matsvinn. Men fram till dess fortsätter utmaningarna för sociala matbutiker, Emil förklarar:
Den varierande mängden mat som kommer in påverkar omsättningen, hur mycket personal som behövs, hur personalen mår, hur kunderna mår efter sitt besök och hur deras matkasse ser ut.
6.3.4 Framtiden för sociala matbutiker
Emil tror att sociala matbutiker har en lovande framtid tillmötes, och Stadsmissionen planerar redan att expandera i flera svenska städer med målsättningen att minska matsvinnet och främja situationen för socialt utsatta människor i landet. Emil påpekar att på EU-nivå finns en uttalad vision om i vilket led matsvinn borde räddas som verksamheten försöker följa. Men problemet med matsvinn och människor med svag ekonomi kommer fortsätta tror Emil, och menar på att sociala matbutiker har en viktig roll att fylla men som behöver växa avsevärt. Matcentralen är inte i närheten av att lösa problematiken med matsvinn och fattiga människors skrala ekonomi. Emil tror att åtgärderna måste komma från flera håll, dels från livsmedelsbranschen som skapar överproduktion av varor, men också av samhällsekonomin i stort.
Skulle utsatta människor få det bättre så minskar betydelsen för den sociala matbutiken, men medan situationen ser ut som den gör kommer vi fortsätta försöka utvecklas exponentiellt berättar Emil. Intervjun avslutas med att Emil förutspår framtiden för Matmissionen:
Framöver behöver vi bli mer effektiva med hur vi hanterar och samlar ihop matsvinnet, vilka vi samarbetar med och hur vi når ut till andra. Lyckas vi med det så ser framtiden väldigt ljus ut.
6.4 Intervjuer med politiker
I denna resultatdel presenteras politikernas intervjusvar. De tillfrågade politikerna har anonymiserats men tilldelats fingerade namn: Nils (Moderaterna), Annika (Vänsterpartiet) samt Olof (Kristdemokraterna).
6.4.1 Generella åsikter om sociala matbutiker
Alla tre politikerna har tidigare hört talas om Matmissionen, allra främst genom media. Både Nils och Olof anser att det är mycket positivt att butiken finns till, främst då det hjälper utsatta människor och minskar på matsvinnet. Nils påpekar även att det gör att miljömedvetna människor har en butik där de kan rädda matvaror från att kastas. Olof förklarar att behovet av en social matbutik kan ha flera orsaker bland kunderna:
Butiken erbjuder prisvärd mat för utsatta människor som får hushållsekonomin att gå runt, det minskar matsvinn och visar hur non-profit organisationer kan ta socialt ansvar på ett sätt som inte alltid kommunen klarar av. Att människor har låga inkomster och inte får det att gå runt kan ha flera orsaker, exempelvis hemlösa som inte vill ha stöd, överkonsumtion av någon vara såsom tobak eller alkohol, hög hyra, skulder eller bidragstagare som inte får hushållsekonomin att gå runt ändå. Då kan man ju skylla på att stödet borde vara högre, men grundidén är ju att människor ska klara sig och försörja sig själva. Rätta mun efter matsäck helt enkelt.
Annika ser mer kritiskt på förekomsten av sociala matbutiker. Hon anser att det skulle bli ett hårdare samhällsklimat som påminner om den i USA och att en ordentlig välfärd vore att föredra:
Vid en första anblick är det bra, men det är ju ett tecken på att samhället inte fungerar och matsvinn borde ju hanteras av matbutikerna själva förklarar Annika. Det låter amerikanskt på något vis, långt ifrån det traditionella välfärdssystem som kännetecknat Sverige. Dels är det ganska stämplande med en sådan butik och utvecklingen att acceptera att fattiga ska äta avfallet från samhällets överkonsumtion är förkastligt. Istället borde vi naturligtvis bygga ut välfärdssamhället så att ingen går fattig.
6.4.2 Butikens för- och nackdelar
Nils ser enbart fördelar med Matmissionen i Hägersten. Olof ställer sig också mycket positiv, men tillägger att ”människor från vänsterhåll” eventuellt skulle kunna vara negativa:
Det är ju jättebra, det får med alla komponenter, till och med att människor integreras i arbete vilket är suveränt. Jag kan dock tänka mig att politiker från vänsterhåll ser detta som ett större problem, exempelvis att det kommer från välgörenhet och att människor inte ska behöva leva i fattigdom. Jag kan inte se kopplingen till politikers beslut faktiskt, det skulle väl vara att vi behöver se till att alla får jobb. I grunden har Sverige och Stockholm ett socialsystem som ska hjälpa utsatta människor och som är bra, men kanske finns det luckor ibland. Men oavsett vilket land och samhälle vi lever i så kommer vissa människor falla ur ramarna på något sätt, och då är detta en strålande bra lösning.
Precis som Olof förutspådde ser Annika från Vänsterpartiet risker med butiken, främst för att det accepterar en behandling av utsatta människor som enligt henne är förkastlig:
Flera olika risker finns ju med butiken, dels att det skulle kunna anses vara en lösning åt fattigdomsproblematiken, att vi slipper främja den målgruppen då de istället kan tilldelas matsvinn till billigt pris. Det mättar ju magar, men det ifrågasätter inte varför människor ska behöva en sådan typ av service. En annan risk är ju att det nuvarande välfärdssystemet accepteras fastän socialtjänsten ska se till att ingen går fattig eller hungrig, men det fungerar ju uppenbarligen inte.
6.4.3 Sociala matbutiker för att åtgärda matsvinn och sociala problem
Nils anser att den sociala innovationen med sociala matbutiker löser flera samhällsproblem och att matsvinn inte behöver betyda dålig mat, men tillägger även att politiker har ett ansvar över att hjälpa utsatta människor:
Matmissionen kombinerar både socialt arbete och miljöfrågor på ett lysande vis. Kunderna är troligtvis glada över att butiken finns, annars hade inte behovet av butiken funnits till. Att frukterna tappat sin färg, eller att matvarorna har kort datum är inget problem, ofta går det att smaka sig till om varorna är bra eller ej. Vad vore egentligen alternativet? Att människor hoppar ner i containrar och gräver efter matrester? Då är detta bättre. Det hjälper både de utsatta grupperna i samhället och blir en plats för miljömedvetna att
