Att olika slags kunskaper är nödvändiga för ansvarstagande är ett vanligt förekommande antagande i filosofisk litteratur. En män- niska med ansvar måste bland annat veta vad, hur och varför hon ska göra något för att kunna ta sitt ansvar. Även i det analyserade materialet förekommer idén att kunskap är en förutsättning för hälsoansvar. Kunskapskällorna som anges är dock av olika slag. För det första kan hälsorådgivningslitteratur sägas ge människor den kunskap som behövs för att ta ansvar. För det andra anses utbild- ning vara en grund för människors ansvarstagande. Det gäller både en allmän hög utbildningsnivå och faktakunskaper om hälsa och sjukdom. Men även självkännedom förs fram som en förutsättning för ansvarstagande.
Hälsoråd motiverar till ansvarstagande
Ett av hälsorådgivningslitteraturens primära syften är att förmedla hälsoråd och kunskaper till människor så att de kan sköta sin hälsa. Min analys visar att författarna försöker förmedla olika hälsokun- skaper och motivera människor till att ta ansvar för sin hälsa. På
så sätt kan man säga att hälsorådgivningslitteratur kan ses som en förutsättning för människors ansvarstagande.
I en handfull böcker är syftet att stimulera läsaren till att ta ett personligt ansvar för sin hälsa mycket explicit. Det är framför allt i inledningstexter och i livsstilskapitel som ansvarsformuleringar används för att lyfta fram det positiva med att sköta sin hälsa och att förändra sin livsstil. Den amerikanske läkaren och biologen Andrew Weil inleder sin bok Naturlig hälsa, alternativ medicin med orden »Jag har skrivit den här boken för att hjälpa läsarna att ta större an- svar för sin egen hälsa.«2 I inledningen till Illustrerad uppslagsbok om
naturliga läkemedel beskrivs boken som »en grundläggande hand-
bok för alla som vill ta ansvar för sin egen hälsa.«3 Dessa två citat ger
uttryck för idén att den kunskap som finns i hälsorådgivningslitte- raturen kan betraktas som en form av redskap eller hjälpmedel som människor kan använda sig av för att kunna ta ansvar för sin hälsa.
I flera texter försöker författarna med olika argument att mo- tivera sina läsare till att ta ansvar för sin hälsa och att utföra det som boken föreskriver. I läkaren Per Ove Linds bok Bota dig själv framställs ansvarstagande som något positivt.
Boken vänder sig till dig som känner det som en stimu- lerande utmaning att ta ansvar för ditt eget liv genom att sköta din hälsa och klara av enklare åkommor med god egenvård.4
I citatet försöker Lind övertyga läsaren om att det är en inspirerande uppgift att ta ansvar för sitt liv. I citatet sägs också att omsorgen om den egna hälsan ingår som en del i ansvaret för det egna livet. En annan idé som framförs för att motivera läsarna att ta ansvar för sin hälsa är att det är mycket enkelt att göra åtgärder som främjar
2 Andrew Weil, 2000, Naturlig hälsa, alternativ medicin – en handbok i egenvård, s 7.
3 Karen Sullivan, 2000, »Inledning« i Norman C Shealy (red), Illustrerad uppslags- bok om naturliga läkemedel, s 13.
hälsan. I Familjeläkarboken som är redigerad av Tony Smith finns följande rader:
Individen uppmanas att själv ta ansvar för sin hälsa och hälsans bevarande. […] Friskvård är egentligen mycket enkelt och varje individ är till stor del själv ansvarig för sin hälsa.5
Detta citat väcker också en viktig fråga om synen på ansvarstagande, eftersom tanken att en människa »själv« ska ta ansvar kan tolkas på två olika sätt. För det första att hon visserligen står för ansvaret ensam, men hon kan be andra om hjälp om det behövs, eller för det andra att hon utför ansvaret ohjälpt utan någon annans medverkan. I det första fallet betonas individens ställning som ansvarstagare, och i det andra fallet läggs tonvikt på individen som agent och ut- förare av de åtgärder som krävs. I citatet ovan är båda tolkningarna möjliga.
Utbildning ökar ansvarstagande
Det finns huvudsakligen två idéer i det analyserade materialet om hur utbildning främjar ansvarstagande. Den ena är att hög utbild- ningsnivå i allmänhet ökar förmågan till ansvarstagande, och den andra är att människor bör få utbildning som förmedlar faktakun- skaper om hälsa.
Föreställningen att en hög utbildningsnivå i samhället kan bi- dra till att människor tar större ansvar för sin hälsa diskuteras till exempel i utredningen Behov och resurser i vården.
Morgondagens patienter har högre utbildningsnivå än dagens och torde därför ha bättre förutsättningar att ta till sig information. Detta talar för att insatser som kan stödja egenvård och som även i övrigt ger patienten ett större
5 Tony Smith, 1982, Familjeläkarboken – den stora medicinska uppslagsboken sam- manställd av 39 läkare och experter, s 690.
ansvar för sin egen behandling kan motverka att en sådan konsumtionsökning sker.6
En höjd kunskapsnivå beskrivs i texten bidra till en ökad förmåga att tillgodogöra sig information, vilket i förlängningen kan leda till ökat ansvarstagande (och sänkta kostnader). Det betyder att inne- havet av en längre utbildning, som både ger ökade kunskaper och färdigheter, i kombination med insatser i form av specifik hälsoin- formation antas leda till att människor ges förutsättningar att kunna ta ansvar och sköta sin egenvård och behandling. Ett liknande reso- nemang förs även i utredningen Läkemedel och kompetens, där män- niskor beskrivs vara intresserade av att ta mer hälsoansvar. Återigen är idén att en hög utbildningsnivå anses ge en god grund för att ta och utöva ansvaret.
Det finns en vilja i dag och ett intresse från allmänheten att ta ett ökat ansvar för den egna hälsan. Den allt högre kunskapsnivån ger goda förutsättningar för en kvalificerad egenvård.7
Ett sätt att ta ansvar för sin hälsa är att sköta sin egenvård. Den kun- skap som framför allt förutsätts är läkemedelsinformation.8 Men i
utredningen uppmärksammas även att egenvård förutsätter kun- skaper av annat slag, till exempel att individen kan ställa diagnos själv och bedöma behandlingsresultat.9 Även självkunskap betraktas
således som en förutsättning för att kunna ta ansvar för sin hälsa i denna utredning.
En återkommande idé i materialet är att särskilda faktakunska- per om hälsa och omvårdnad är nödvändiga förutsättningar för att en person ska kunna ta ansvar för sin hälsa. Denna kunskapsgrund skulle kunna skapas redan i barndomen enligt utredningen Behov
och resurser i vården.
6 SOU 1996:163, Behov och resurser i vården – en analys, del A, s 142. 7 SOU 1993:106, Läkemedel och kompetens, s 21.
8 SOU 1998:41, Läkemedelsinformation för alla, s 18. 9 SOU 1993:106, Läkemedel och kompetens, s 22.
Behovet av att enskilda människor har en högre beredskap att handla i förhållande till sin egen och närståendes sjuk- dom och ohälsa bör således beaktas i ett framtida perspek- tiv. En beredskap för att kunna ta ett sådant ansvar borde rimligen grundläggas redan i grundskolan och successivt byggas på under hela skoltiden och under vuxenlivet. Krav bör till exempel kunna ställas på att utbildning från för- skola till gymnasium förbereder för egenvård och vård av närstående.10
Kunskap som nämns i utredningen är livsstilens betydelse, sjuk- domskunskap och färdigheter i omvårdnad. Tanken är att om människor tillägnar sig denna kunskap så får de ökad förmåga att kunna ta ansvar och göra det som krävs när sjukdomar och ohälsa uppkommer. I citatet anges även att ansvaret kan omfatta både den egna hälsan och andras hälsa.
Kunskapens begränsningar
Genomgående ses kunskap och information som något bra och ju mer människor får tillgång till det desto bättre. Det finns dock också ett fåtal resonemang i materialet som ger uttryck för tanken att kunskap inte är tillräckligt för att man ska ta ansvar. Frågan är om kunskap om hälsa ensamt leder till att människor tar ansvar för sin hälsa? I utredningen Patienten har rätt ifrågasätts hälsoinforma- tion som ett allena görande undermedel. Där beskrivs att patienter behöver information, men att det samtidigt finns problem med att överföra information, till exempel tidsbrist, feltolkningar och osä- kerhet hos vissa grupper. Detta får till följd att informationens roll ifrågasätts.
Informationen är därför inte något magiskt elixir, utan först och främst måste hälso- och sjukvården i ökad ut- sträckning förmedla budskapet att det är nyttigt att ta eget
ansvar, att leva hälsosamt och själv lära känna sina vårdbe- hov. Därefter väcks naturligt intresset för att också ta reda på vilka olika vårdgivare eller behandlingsalternativ som står till buds.11
Enligt denna utredning bör information kompletteras med atti- tydpåverkan som ett medel för att befrämja ansvarstagande. Idén förefaller vara att om människor tar till sig vikten av ansvar och hälsosam livsstil så blir de också mer aktiva i sitt sökande efter yt- terligare medicinsk expertis och behandlingar.