Kunskap om hedersproblematik inom skolan

Många deltagare ansåg att hedersrelaterad kultur-, våld och förtryck inte var något som många hade kunskap om på grund av att ämnet fortfarande är ett relativt nytt

uppmärksammat fenomen i det svenska samhället. De uttryckte att det bör utbildas mer kring hedersrelaterad kultur för all personal inom skolan för att kunna hjälpa eleverna på bästa sätt. En deltagare sade detta när frågan om hur skolledningen kunde förbättra sitt stöd till skolkuratorerna gällande hanteringen av elever som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck:

Det jag skulle föredra är att det blir mindre homogena ledningsgrupper. Många i ledningen är oftast vita som oftast har lärarbakgrund vilket gör att det blir exakt likadana erfarenheter inom ledningen och organisationen, vilket gör att det blir stora kunskapsluckor (Skolkurator 4).

Den tolkning som görs är att samtliga deltagare ansåg att det fanns en bristfällig kunskap kring hedersrelaterad kultur och detta försvårar skolkuratorernas arbete av att hjälpa de elever som utsätts för denna typ av problematik. Detta ligger i linje med det Schlytter och Linell (2010) skrev i deras studie om hur det inte finns tillräckligt med lagar för att skydda dem som blir utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Deras slutsats blev densamma som deltagarnas i denna studie; att det inte finns tillräckligt med kunskap om hedersproblematik för att hjälpa dem utsatta.

En deltagare berättade om hur trots den bristfälliga kunskapen som finns kring

hedersproblematik att denne väljer att finnas tillgänglig för samtal och stöd samt förstärka självförtroendet hos eleverna. En annan deltagare berättade:

Men min främsta uppgift blir ju att försöka stärka eleven i att han eller hon bestämmer över sitt liv. Att det finns mänskliga rättigheter, att försöka motivera att ta emot hjälp ... och försöka se deras

möjligheter innan man fattar ett drastiskt beslut (Skolkurator 1).

Detta ses som att trots att skolkuratorerna verkade känna en bristande kunskap kring ämnet, gjorde de det främsta som kunde göras för att på bästa sätt stötta den utsatta eleven.

Alizadeh, m.fl. (2010) nämnde hur deltagarna i deras studie även där försökte stärka

personerna som hade utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck genom att få dem att känna sig trygga och förstärka deras självförtroende. Deltagarna i både vår studie och Alizadehs, m.fl. studie gick alltså tillväga på samma vis för att stödja de personer som blir utsatta för hedersproblematik.

Konklusionen av denna resultatdel visar att samtligaskolkuratorer ansåg att det fanns bristande kunskap om hedersproblematik vilket bidrog till att arbetet med eleverna

försvårades. Den bristande kunskapen som finns inom ämnet tas också upp av Schlytter och Linell (2010) som menade att denna bristande kunskap syns i de svenska lagarna.

7

DISKUSSION

Under detta avsnitt kommer resultat, metod och etik-diskussion samt slutsatser och förslag för fortsatt forskning redovisas.

Syftet med denna studie var att undersöka skolkuratorers upplevelse av deras

handlingsutrymme gällande de hedersrelaterade elevärendena. Vidare ville vi ta reda på deras upplevelser kring skolledningens stöd i form av riktlinjer och tillvägagångssätt gällande elever som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.

De frågeställningar som har besvarats är; På vilka sätt upplever skolkuratorer sitt

handlingsutrymme att kunna hjälpa elever som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck? Samt frågeställningen; På vilka sätt ger skolledningen riktlinjer och information till

skolkuratorer för att ge stöd till elever som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck?

7.1 Resultatdiskussion

När det gäller första frågeställningen fick vi besvarat att samtliga skolkuratorer betonade att deras handlingsutrymme inte var tillräckligt stort för att kunna hjälpa elever som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck på det sätt som skolkuratorerna ville. I samband med detta

fick vi även den andra frågeställningen besvarad. Skolkuratorernas begränsade handlingsutrymme kan påverkas av de bristande riktlinjer och information från

skolledningen. Deltagarna i studien menade att det var de som gav stöd och information till skolledningen och inte tvärtom. Detta kan ses utifrån både ett individperspektiv men även ett organisationsperspektiv där individen är skolkuratorn som sätts i en svår sits av

organisationen, som är skolledningen. Flera deltagare uppgav att skolledningens regelverk och den relation skolkuratorerna hade med eleverna medförde ett begränsat

handlingsutrymme, då skolkuratorerna slits åt olika håll gällande vilken åtgärd de skulle ta. Liknande dilemma beskrevs av Lipsky i hans teori om gräsrotsbyråkrater och det

tillfredsställande de behöver göra mellan organisation och medborgare (Lipsky, 2010; Svensson, m.fl., 2008). Alizadeh, m.fl. (2011) talade också om detta dilemma, i hur skolpersonal slits mellan att behålla de utsatta elevernas tillit samtidigt som de bör följa skolans regler. De aktuella lagar som finns kring hedersproblematiken upplevde många deltagare satte deras handlingsutrymme på spel. Anledningen för detta berodde bland annat på att skolkuratorernas anmälningsskyldighet skulle resultera i en brist på tillit mellan eleven och skolkuratorn.

Däremot kan skolkuratorernas begränsade handlingsutrymme även bero på den okunskap som finns bland skolpersonalen, som nämns av samtliga deltagare. Det handlingsutrymme som skolkuratorerna har kan påverkas av skolledningens bristande vägledning och regelverk, som deltagarna upplever. Den otillräckliga vägledningen och råd från skolledningen kan förklaras på grund av att de inte besitter den kunskap som efterfrågas och därmed inte kan hjälpa skolkuratorerna med ordentliga riktlinjer. Gruber (2011) menade också att

skolkuratorerna kan bli påverkade av hur de ska gå tillväga med deras hedersrelaterade elevärenden på grund av den bristande kunskapen. Dock kan denna okunskap hos skolledningen förklaras på samma sätt som Lipsky förklarade att det inte gick att ha en handlingsplan planerad för varje situation som skulle kunna uppkomma (Lipsky, 2010; Svensson, m.fl., 2008). Då det flertalet gånger poängteras om att hedersproblematiken fortfarande är ett nytt fenomen i Sverige kan den bristande kunskapen, och de bristande riktlinjer från skolledningen, bero på att hedersrelaterat våld och förtryck är så pass nytt och att det därav inte finns handlingsplaner kring detta ännu. Denna okunskap kan bland annat bero på de normer som samhället har om hedersproblematiken. Detta blir då, utifrån ett samhällsperspektiv, något som även påverkar organisationer då de inte kan stödja utsatta individer, som i detta fall innebär elever.

Schlytter och Linell (2010) diskuterade om att Sveriges lagar inte skyddar personer som utsätts för hedersproblematik och en anledning var att det inte fanns tillräckligt med lagar för att fenomenet bland annat är nytt, vilket således kan göra att det inte finns handlingsplaner i skolor för denna problematik ännu då det inte finns tillgängliga lagar att utgå ifrån. Detta behöver dock inte betyda att alla lagar och handlingsplaner som finns tillgängliga kan lösa den hedersproblematik som finns bland elever. De bristande lagarna kan även ses ur ett samhällsperspektiv då samhället överger de individer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck på grund av att de misslyckas med att skydda dem.

För att lösa problemet om att inte få tillräckligt med information och riktlinjer från skolledningen brukade deltagarna i denna studie fråga andra kuratorer på skolan eller personal som mentorer samt andra aktörer som exempelvis socialtjänsten, om råd och stöd. Utifrån detta kunde skolkuratorer uppnå byråkratisk autonomi, alltså ett stort

handlingsutrymme (Lindelöf och Rönnbäck, 2004; Lundquist, 1988). Således kan det innebära att skolkuratorers handlingsutrymme påverkas positivt när de samarbetar med annan personal i skolan och med externa aktörer.

Det var flertalet andra faktorer som begränsade deltagarnas handlingsutrymme enligt deras upplevelser. Det var bland annat konsekvenser om vad som skulle kunna hända eleverna, samverkan med andra aktörer och tidsbrist som påverkade dem. Många deltagare menade att när de samverkade med socialtjänsten kunde deras relation med eleven förstöras, då tilliten försvann. Många deltagare tyckte också att tiden satte press på deras handlingsutrymme, då de hade fler än 100 elever på endast en skolkurator.

Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater kan kopplas till skolkuratorers handlingsutrymme och förklara varför dessa deltagare upplevde att deras handlingsutrymme var begränsat. Lipsky tog bland annat upp att organisationens ramverk kan sätta ett hinder för gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme (Lipsky, 2010; Svensson, m.fl. 2008).

Enligt vår bedömning har studiens frågeställningar besvarats. Samtliga deltagare uppgav att deras handlingsutrymme var begränsat på grund av olika faktorer samt att skolledningen hade bristande riktlinjer och information till skolkuratorerna när det gällde de

hedersrelaterade elevärendena.

7.2 Metoddiskussion

I denna studie har en kvalitativ forskningsmetod använts i syfte att få svar från studiens deltagare utifrån deras uppfattningar och upplevelser av den verklighet de befinner sig i. En kvantitativ forskningsmetod skulle istället ha fokuserat på våra uppfattningar av hur

deltagarna upplever deras verklighet (Bryman, 2011) vilket inte skulle gå i kombination med studiens syfte om hur skolkuratorer upplever deras handlingsutrymme och stöd från

skolledningen gällande deras hedersrelaterade ärenden.

Tillvägagångssättet för studien var kvalitativa intervjuer i form av både semistrukturerade intervjuer och en mindre fokusgruppsintervju. Denna variation av intervjuer var inte

planerad men på grund av att två deltagare föredrog att ha intervjun tillsammans, valde vi att tillämpa en mindre fokusgruppsintervju i studien. Bryman (2011) skriver om hur

fokusgrupper kan ge en mer djupgående förståelse av deltagarna och deras verklighet då det kan förekomma dialog och argument deltagarna emellan. När detta uppstår mellan

deltagarna får forskarna fler utförliga svar som kan ge ett mer berikat resultat i studien i form av realistiska och verkliga svar (Bryman, 2011; Kvale & Brinkmann, 2017). I denna studies fokusgruppsintervju uppstod det dock inga argument eller ifrågasättanden mellan

varandras meningar och stärka varandras uttalanden. Deltagarnas åsikter och tankar gav en djupgående förståelse kring deras handlingsutrymme samt samarbete med skolledningen. De resterande intervjuer utfördes med en semistrukturerad metod där även den empirin som samlades gav studien ett rikligt innehåll. Bryman (2011) skrev om att använda sig av en semistrukturerad intervju bidrar till att författarna i studien får veta vad deltagarna tycker är mest relevant inom ämnet som diskuteras. Genom den intervjuguide (se Bilaga B) som användes i samtliga intervjuer fick deltagarna chansen att uppfatta våra frågor på deras sätt och sedan svara på frågorna utifrån vad de tyckte var mest väsentligt att ta upp genom deras erfarenheter och upplevelser. Däremot märktes det ett flertal gånger att deltagarna ofta svävade iväg när vissa frågor ställdes och att svaren på vissa frågor därav blev otydliga. Detta var däremot något som vi hade räknat med då intervjuguidens frågor var öppna i syfte att få deltagarnas perspektiv, erfarenheter och resonemang kring forskningsämnet. Bryman beskriver även att en kvalitativ intervju används när forskarna är intresserade över

deltagarnas personliga upplevelser kring det ämne som forskas om och därför var vi beredda på att deltagarna skulle kunna komma ifrånvad vi egentligen ville ha svar på. För att vägleda deltagarna tillbaka till rätt ämne fick den författare som hade rollen som observatör under intervjun, ställa följdfrågor till deltagaren i syfte att föra tillbaka den på rätt spår. Detta kan göras ibland för att deltagarna inte ska få full kontroll över intervjun. Dessa två

intervjumetoder i kombination bidrog till studiens forskningsämne genom de nyanserade uppfattningarna empirin fann.

Vid utformning av intervjuguiden hade vi vår förförståelse i åtanke för att inte påverka de frågor som utformades och skulle ställas till deltagarna. För att säkerställa att vår

förförståelse inte påverkade intervjuguiden hade vi en ständig kommunikation med vår handledare. Detta var i syfte för att frågorna skulle vara så öppna och objektiva som möjligt. På grund av de rådande omständigheterna med Covid-19 utfördes alla intervjuer via

videolänk. Detta kan ha minskat möjligheten att få intervjuer med en tydlig kommunikation då den fysiska interaktionen med kroppsspråk, som Bryman (2011) skrev om, reduceras kraftigt. Bryman förklarar att kroppsspråk och ansiktsuttryck är ett bra sätt att se hur

deltagare reagerar till frågor samt hur väl de förstår dem frågor som ställs. Ett övervägande vi gjorde från start var ifallvi skulle utföra telefonintervjuer. Bryman skriver om att det kan vara lättare att vägleda intervjuer per telefon. Vi var medvetna om att intervjuguiden som utformats omfattade öppna frågor, vilket kunde medföra en risk av att deltagarna inte skulle svara i enlighet med syftet och de frågeställningar studien hade och därför övervägdes telefonintervjuer som en metod. Dock ansåg vi att den fysiska kommunikationen mellan oss och deltagarna var viktig då den kan bidra med en förståelse till deltagarna. Kvale och Brinkmann (2014) skriver att endast 10% av en interaktion med en annan människa är genom ord, medan den resterande 90% av kommunikationen befinner sig i kroppsspråket hos alla människor. Med hänsyn till för-och nackdelarna som vardera metod bestod av kom vi fram till beslutet av att använda oss av semistrukturerad intervjuer via videolänk i samtliga intervjuer för att fortfarande kunna få någon sorts fysisk interaktion mellan oss och

informationen som behövdes för att besvara de frågeställningar som formulerats samt uppfylla studiens syfte.

Bryman (2011) skrev om hur ett målinriktat urval görs när studien vill ha deltagare med olika egenskaper, men fortfarande under samma yrkeskategori. I och med det målinriktade urvalet var vi därför medvetna om att vardera deltagare skulle inneha olika typer av upplevelser samt erfarenheter gällande forskningsämnet. Då studien hade en specifik yrkesgrupp som

målgrupp valdes ett målinriktat urval för att specifikt skolkuratorer som arbetar på gymnasieskolor skulle medverka. När detta urval tillämpades var vi införstådda i att

kompetensen och erfarenheterna hos vardera skolkuratorn skulle variera. Då vi besvarat vår frågeställning och syfte med studien anser vi att den kompetensskillnaden skolkuratorerna besatt, inte påverkat studiens resultat och istället tillfört studien med ett mer rikligt resultat med olika synpunkter.

Det teoretiska ramverket som använts under studiens gång har gett resultatet en variation av olika teoretiska perspektiv som går att knytas samman med empirin. Alvesson och Sköldberg (2017) skrev om att i en abduktiv ansats ska empirin i samband med teorin alltid finnas genomgående i studien. Under databearbetningen och analysmetoden märkte vi att den valda teorin inte var tillämpbar under alla delar av resultatet. Detta bidrog till att avsnitt 6.2 i vår resultatdel inte hade koppling till vårt valda teoretiska ramverk. Däremot har de

frågeställningar studien haft, besvarats med hjälp av både empiri och teori i form av teoretiskt ramverk och tidigare forskning.

Genom att vi alltid hade intervjuerna tillsammans, läste varandras transkriberingar och tillsammans kodade empirin bidrog det till studiens tillförlitlighet, då studiens trovärdighet ökade. Varje deltagare i vår studie fick samma frågor som den andre, då vi följde vår

intervjuguide, vilket också bidrog till att deltagarna fick samma möjligheter som alla andra deltagare i studien. Under intervjuerna hade en av oss en observations roll, medan den andre hade rollen att ta ledning och ställa de större frågorna. Detta varierade mellan intervjuerna, då vi turades om med dessa roller, vilket har kunnat riskera deltagarnas jämlika möjligheter och därmed påverkat studiens tillförlitlighet. Dock kan det också ses som att en variation av dessa roller kan bidra till mer rättvisa, då fördelningen av arbetet sker jämlikt. Däremot har vi i den mån vi kunnat tagit hänsyn till att alla deltagare ska få samma förutsättningar för att öka studiens trovärdighet samt ständigt haft extra koll på transkriberingarna för att

säkerställa deltagarnas förklaringar och svar utan några missförstånd. För att inte måla av de förkunskaper vi hade på den insamlade empirin såg vi även till att det alltid var deltagarnas uttalanden oberoende av våra åsikter och tankar. Ännu en faktor som bidrog till studiens äkthet var den katalytiska autenciteten. En skolkurator talade om hur studien fått denne att tänka om kring sitt handlingsutrymme och hur skolledningen påverkar den. Detta innebär att vi fått bekräftelse över studiens katalytiska autencitet som beskrivs i metodavsnittet (se avsnitt 5.5) och vilket därmed ökar studiens äkthet.

7.3 Etikdiskussion

Under studiens gång har vi använt oss av fyra etiska krav (Bryman, 2018) för att få studien så etiskt korrekt som möjligt. Genom upprepade gånger frågades deltagarna om deras vilja att medverka i studien och därmed har vi säkerställt deras samtycke till att medverka i studien. Dessutom har det flertalets gånger belysts om deltagarnas konfidentialitet genom studiens gång och är något som inte har röjts. Ett etiskt dilemma som reflekterades över under

studiens gång var valet av att spela in intervjuerna på våra mobiltelefoner. Detta var för att vi insåg att det fanns en risk att ha all insamlad empiri till studien på mobiltelefoner då

telefonen kan tappas bort eller att inspelningarna kan råka raderas. I syfte för att förebygga detta hade vi den insamlade datan sparade på bägges mobiltelefoner för att sedan raderas när dessa var transkriberade.

Ännu ett etiskt övervägande vi hade var att vi ville värna om deltagarnas bekvämlighet under intervjuerna och därmed hade vi Kvale och Brinkmanns (2014) perspektiv om

maktasymmetri i åtanke när intervjuerna ägde rum. Dessutom beskrev författarna även hur deltagarna kan känna sig blottade efter intervjuerna då de talat mycket om sig själva, deras åsikter och tankar. Därmed tänkte vi genomgående på detta i samtal med deltagarna i syfte att förhindra situationerna Kvale och Brinkmann tog upp.

Då vi hade en grundlig nivå av förkunskaper kring hedersproblematik fanns det en risk att egna värderingar och åsikter skulle påverka studiens empiri. Hade den insamlade empirin påverkats av vår förkunskap hade risken för en förvrängning av deltagarnas uttalanden kunnat hänt och medföra ett felaktigt och oetiskt resultat. Därmed var vi noggranna med att förklara för deltagarna om deras rättigheter samt att de skulle vara införstådda i varför och hur vi utfört studien. En av de viktigaste förklaringarna var varför vi spelade in intervjuerna. I och med de inspelade intervjuerna kunde vi även se till att den förkunskap vi besatt inte skulle påverka empirin med hjälp av att ständigt dubbelkolla transkriberingarna.

7.4 Slutsatser

Det som framkommer i studiens resultat är att skolkuratorers handlingsutrymme är begränsat när det kommer till elever som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Skolkuratorer får inte riktlinjer och information från skolledningen om hur de ska hjälpa dessa elever då många deltagare poängterade att det är de som är experterna gällande

hanteringen av deras elevers mående. Vår slutsats av detta är att den bristande vägledningen och stödet från skolledningen inte nödvändigtvis behöver vara något negativt då

skolkuratorerna är de som besitter den mest relevanta kunskapen inom detta område. Samtliga deltagare ansåg att råd och stöd gällande elevärenden inom hedersproblematiken ges till skolledningen från skolkuratorerna och inte tvärtom. I och med den empiri som framkommit anser vi att det bör läggas mer fokus på kunskapen kring hedersproblematik, då vi ser bristande kunskap inom detta ämne. Dessutom bör skolledningen bli mer engagerad i dessa frågor gällande hedersproblematik då det kan hjälpa skolkuratorer i deras ärenden och

handlingsutrymme, enligt studiens resultat. Samtidigt som detta är en väsentlig del av

hedersproblematiken anser vi att skolkuratorer är de som gör arbetet med eleverna och tar de viktiga besluten, oberoende om skolledningen ger stöd eller inte. Detta behöver inte betyda att skolledningen är skolkuratorernas främsta stödpelare, utan att stödet även kan komma från externa aktörer, exempelvis socialtjänsten.

Den bristande kunskapen kring hedersrelaterat våld och förtryck ser vi komma från

samhälleliga normer och sociala konstruktioner vilket tynger vårt resonemang ännu mer om