Kunskap om utanförskap och innanförskap

Som tidigare konstaterats lever många av barnen i Näktergalen i områden som karakteriseras av utanförskap. Mentorerna har i många fall en situation som är annorlunda. Deras situation kan karakteriseras som ett innanförskap, det vill säga att de är representerar samhällets innanförskap till exempel genom att de studerar på högskolan, har ett arbete eller är en del av en social struktur som inte finns i utanförskapsområdena. Flera av svaren i intervjuerna tyder på att kunskapen om skillnaderna mellan utanförskap och innanförskap har ökat eftersom mentorerna har fått insyn i något som är nytt och annorlunda. Enkätsvaren bekräftar också detta. I enkäten har mentorerna fått svara på om de har fått ökad kunskap om barns levnadsvillkor.

2% 13% 9% 33% 24% 20% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 6 - I mycket hög grad 5 4 3 2 1 - I mycket låg grad

Figur 5: I vilken grad har du fått ökad kunskap om barns uppväxt- och levnadsvillkor?

Nästan hälften av mentorerna har uppgett att de i hög eller mycket hög har fått ökad kunskap om barns levnadsvillkor. Medelvärdet ligger på 4,2. De allra flesta har angett alternativ 3; i ganska hög grad, och hela 77 % har angett något av de tre högsta alternativen. Kommentarerna till svaren illustrerar hur man fått kunskap om en värld som ofta skiljer sig från den värld man själv lever i och/eller har växt upp i:

Det jag har märkt tydligt är hur starkt man använder sig av sin egen uppväxt som referensram för vad som är "normalt". Även om jag stött på situationer som gjort mig upprörd så har jag samtidigt tvingas till att ifrågasätta mina egna värderingar för att kunna se att trots vissa förhållanden så kan det trots allt finnas tillräckligt med exempelvis kärlek i en familj (Enkätsvar).

(…)och det är väldigt spännande att komma nära in på livet ett barn från en annan kultur. Det lär mig mycket om svensk kultur, och om mig själv, och även vad som fungerar respektive inte fungerar. Det har varit till stor nytta i mina kurser, där jag kunnat använda min kunskap från Näktergalen ofta (Nour, månadsrapport).

Näktergalen har lärt mig mycket om min situation och om Sverige och andra lever i Sverige (Enkätsvar).

Jag har aldrig varit i Hermodsdal tidigare. Jag har fått se så mycket som jag inte visste fanns. Det har nog gjort att jag fått ett icke-dömande förhållningssätt (Giselle).

Man tänker mycket på skillnader i uppväxtvillkor. Jag har växt upp på landet och det är ett helt annat klimat i hennes uppväxt. Och det mångkulturella, det har man inte fått med sig hemifrån. Hon blir mer världsvan och växter upp fortare (Sophie).

Jag har sett en sida av världen som jag aldrig fått se tidigare, en sida som jag möjligen bara har läst om, men som jag nu kan förstå på ett bättre sätt (Enkätsvar).

Jag fick veta att mitt barn bor i en etta med sin 5 syskon och pappa och mamma. Han är väldigt trött. Och det kanske inte är så konstigt när de bor fem syskon i en etta (…) De är fysiskt isolerade från samhället trots att de bor i Sverige (Enkätsvar).

Jag har lärt mig (…) hur är det att vara flykting och växa upp i Sverige. Vilka problem stöter man på, hur ser familjerelationerna ut och hur är kulturen i familjen? Det är ju något helt annat än en svensk medelsvenssonfamilj, samtidigt som det är så väldigt väldigt lika. Mami är identisk med mamma, och babi förvillande lik pappa. Men vad händer när mamma och pappa inte kan allt i hela världen, när pappa inte är den tryggaste personen av alla människor på hela jorden som kan fixa allt, och när mamma inte kan gå och handla själv för hon vet inte hur hon ska be om en ost i charken? Det är frågeställningar som dykt upp i huvudet på mig efter middagar hos familjen X i Lindängen (Nour, årsberättelse).

Det är en annan värld de bor i, det är inte Sverige. Jag är glad att jag fått chansen att visa honom andra delar av Malmö. Saker som inte hans föräldrar vågar göra, t ex åka till simhallen (Damien).

Som det sista citatet ovan ger exempel på är det flera mentorer utvecklar sina tankar om den värld de mött genom att reflektera kring sin egen roll i mötet med mentorsbarnet:

Det är inte bara två personer som möts. Det handlar om integration. Att folk bor i en annan värld. Hemma pratar den annat språk och har ingen kontakt med samhället där de bor. De måste ta steg själva, och Näktergalen hjälper till med detta. Mentorns uppgift är inte bara att gå ut i samhället med barnet. Kommer barnet att vara utanför, fysiskt och mentalt? Jag tänker mycket på det när vi är ute. Uppgiften att vara mentor har förändrats under året. Det kan också vara olika för hur mentorerna uppfattar det. Jag vet inte om det kommer att betyda något för honom att vi har gjort de här sakerna, men kanske (Justin).

Jag har lärt mig att många barn som har kommit hit har varit med om hemska saker. Vi var på bio och där hade en person i filmen ett automatgevär. Barnet berättade för mig: ”jag har använt en sådan i Irak”. De har sett döda människor. De har sett avhuggna huvud ligga på gatorna. Hur ska jag då förklara att han inte får se en film där folk dödar varandra eller där det finns blod eller skräck? Eller hur ska jag förklara att det är farligt att klättra för högt i en klätterställning. Det är svårt. Jag har inte hittat någon lösning (Damien).

mig nu när han behöver hjälp. Men om man inte har någon, vad gör man då? Det är så mycket man måste lära sig. Inte bara ett nytt land. Allt det gamla är ju uppochnervänt! När man ser det på riktigt så kan man reflektera bättre över det som man sedan läser i tidningarna (Nour).

Jag har lärt mig mycket om hur jag ska arbeta med eleverna i skolan. Jag vet bättre hur jag ska vinna deras förtroende barn med problem nu när jag har fått insyn i barns uppväxtvillkor och vet hur de har det hemma (Justin).

I vissa kulturer är det tabu att vara ”naken” framför ens barn. Därför kan det vara omöjligt för en pappa att gå till simhallen med sitt barn. Man kan fråga: och mamman då? I mitt barns fall tror jag inte att mamman som inte kan svenska och som har så många barn går ut med sitt barn. Många kan protestera och säga: mentors uppdrag är bara att gå ut och ha det roligt med ett barn. Jag håller med teoretiskt men inte praktiskt. När man hoppar in och tar ansvaret kommer det flera utmaningar beroende på situationen där man finns. Barnet behöver någon som är bra på att lyssna – om barnet vill prata; eller någon som är bra för att läsa tankar – om barnet är blyg och inte kan prata. Det finns barn som får mentorer trots att de ha det mycket bra hemma och i skolan. Och det finns barn som verkligen behöver mentorer men de fick aldrig någon. Hoppas att de som verkligen behöver någon att ta dem ut och visa dem samhället och hjälpa dem komma in och integrera kan få mentorer (Damien, månadsrapport).

Många av kommenterarna på enkäten och svaren i intervjuerna handlar om sådant som har med utanförskap och innanförskap att göra. Många studenter har fått en insyn i hur det är att växa upp trångbott i ett miljonprogramsområde, hur det kan vara att ha föräldrar som står utan arbete eller hur svårt det kan vara att komma i kontakt med samhälleliga strukturer. Det står klart att många har fått en insikt att det finns samhällsgränser och att man i många fall står på en annan sida av dessa gränser än sitt mentorsbarn och dess familj. I många fall vill därför mentorerna visa upp en annan värld än den som mentorsbarnen bor i. Det kan handla om att visa upp sin studentlägenhet, högskolans lokaler eller bostadsområdet studenten bor i. Många hoppas att detta ska kunna visa mentorsbarnen Malmös mångfald och olika områden. ”Jag hoppas att mitt mentorsbarn ska få en bättre bild av Rosengård där jag bor”, säger en av mentorerna i intervjun. ”Han har varit på vissa ställen i malmö, som Netto och Jägersro. Men jag hoppas att jag kan vara en dörröppnare som gör att han kan ta sig runt på fler platser i Malmö”, säger en annan. En tredje mentor berättar att hon hoppas att bilden av högskolan ska klarna hos mentorsbarnet:

Vi var hemma hos mig och jag berättade att jag skulle plugga sedan på kvällen. Han sa ”varför ska du plugga, du kan ju redan svenska”. Så jag har visat mina böcker och berättat om högskolan (Nour).

Det är förstås inte alla som har en annan bakgrund och uppväxtvillkor än sina mentorsbarn. Men det betyder inte att man inte lärt sig något. ”Alla har olika uppväxtvillkor”, säger en av mentorerna i sitt enkätsvar och menar att det är mötet i sig som man lär sig av, oavsett om man har liknande uppväxt- och levnadsvillkor. Flera menar att man har fått insyn i ett barns liv och även om de socioekonomiska villkoren har varit de samma så är det olika faktorer som formar dem.

Det beror nog lite på i vilken levnadssituation ens mentorsbarn befinner sig i. Har ens barn liknande uppväxt som man själv hade är det nog mer som att se sin barndom i repris. Men får man ett barn med helt andra förutsättningar än vad man själv hade, så är det perspektivvidgande lärandet enorm. Kanske för både vuxen och barn (Enkätsvar). Vi har läst förebyggande arbete. Och detta är ju det. Det ger mig möjligheten att kunna förankra det man lär sig på längre sikt i praktiken. (…) De barnen vi träffar i Näktergalen har ju inte alla särskilda behov. Men en mentor skapar någon slags trygghet som inte kanske skulle ha funnits annars (Sophie).

Andra mentorer delar omtumlande levnadsöden med sina mentorsbarn. Flera av mentorerna i Näktergalen har själva flytt från krigen på Balkan eller Irak under det förra decenniet. De hoppas kunna visa sina mentorsbarn hur deras resa från att vara nyanländ flykting till att bli student på Malmö högskola har sett ut.

Jag hoppas kunna vara en förebild för min flicka. Jag vet att i den åldern när jag kom hit tog jag åt mig väldigt mycket av människor jag träffade (Giselle).

En vanlig missuppfattning i Näktergalen är att man som mentor ska bli en avgörande skillnad för barn som har det svårt. Som jag tidigare har konstaterat så vänder sig Näktergalen till alla barn. Det är inte bara barn i svåra sociala relationer som kan ha glädje av en mentor. Några av mentorerna visar varför:

Jag har lärt mig att se olika världar. Det har visat vikten av att kunna fokusera på barnen som inte är svaga och behöver uppmärksamhet. De här barnen förväntar sig klara sig själva. Men det är inte säkert att de gör det (Karen).

Kommentarerna visar att Näktergalen har gett mycket kunskap om levnadsvillkoren bland de barn som är med i verksamheten. Mycket kan relateras till termerna utanförskap och innanförskap. Men hur har man nytta av sådana kunskaper? Ett sätt att ta tillvara på kunskapen kan vara att se den i ljuset av interkulturell kompetens.