Kunskapsluckor och vidare forskning

Studiens resultat har synliggjort att det finns kunskapsluckor och frågetecken kring problematiken att tillämpa barnkonventionen i barnavårdsutredningar i relation till övriga lagstiftningar. Genom intervjuerna synliggörs det att Sverige har en stark föräldrabalk samtidigt som barnkonventionen har blivit lag. Det är en problematik att socialsekreterare berättar att de inte vet hur de ska hantera två lagar som går emot varandra. Lagarna kan även i barnavårdsutredningar stå emot varandra när det gäller föräldrarnas intresse i relation till barnets bästa. Föräldrarna, som får stöd av föräldrabalken, kan exempelvis bestämma att barnet inte får komma på enskilda samtal hos socialtjänsten, och enligt Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter som är till för barnets säkerhet, har barn rätt att uttrycka sig fritt i alla frågor som rör barnet, vilket barnet kanske inte vågar göra när föräldrarna är med. Det kan leda till att socialsekreterare upplever en splittring och förvirring i vilken lag som trumfar vilken Det belyser vikten av vikten av ytterligare forskning inom ämnet för att kunna utforma och genomföra så rättssäkra

barnavårdsutredningar som möjligt.

En av socialsekreterarna sa ett citat som föranleder till en reflektion kring vikten av socialtjänstens insatser och att det finns en tydlig målbild inom organisationen med syfte att kunna hjälpa utsatta barn för att det inte ska påverka resten av deras liv.

Citatet återfinns nedan:

“…en av våra familjebehandlare sa för ett tag sen att Trappan-samtalen gick ut på att bygga upp starka och modiga barn, och sa citat: “Om vi bygger starka barn slipper vi laga så många trasiga vuxna…” - Elin

Det blir tydligt i citatet hur stor betydelse det har att socialsekreterarna kan ge det stöd som barnen är i behov av. Effekterna av att bevittna våld kan således växa från att vara kortvariga till att bli långvariga effekter. Genom att ge barnen den hjälp de är i behov av, kan långsiktiga negativa konsekvenser för barnen undvikas. Elins citat i relation till det resultat som framkommit av studien väcker frågan om

socialtjänsten ger barnen tillräckligt bra insatser för att slippa laga trasiga vuxna.

Eller om det finns aspekter som behöver förbättras gällande socialtjänstens insatser till barn som bevittnat våld för att de ska bli starka vuxna? Frågan visar även att det finns bristande kunskap i ämnet och att det krävs ytterligare forskning för att kunna se om resultaten av socialtjänstens stödjande insatser är tillräckliga. Efter att vi gjort den här studien har frågor och funderingar väckts, exempelvis gällande oklarheten mellan barnkonventionen och annan svensk lagstiftning, men även om

socialtjänstens insatser och handlingsutrymme är tillräckligt. Vi anser därför att det fortsatt är viktigt och relevant att fortsätta studera detta ämne för att barn som bevittnat våld ska kunna få det bästa möjliga stödet.

7 Referenser

Alexandersson, K. (2016). Evidensbaserad praktik för lärande och utveckling i välfärdsorganisationer. Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys. nr 6, s. 39–57.

Almqvist, K., & Broberg, A. (2004). Barns som bevittnat våld mot mamma – en studie om kvinnor och barn som vistas på kvinnojourer i Göteborg.

Forskningsrapport: Göteborgs stad: Social resursförvaltning.

Arnell, A. & Ekbom, I. (1999). Och han sparkade mamma. Stockholm: Rädda barnen.

Avby, G. (2016). Att genom reflektion organisera för en medveten och kunskapsrik praktik. Pedagogisk forskning i Sverige, Vol.21(3-4), ss. 261 - 282.

Azad, A. & Christianson, S, Å. (2012). Barn och ungdomar minns och berättar detaljerat efter att ha bevittnat dödligt våld. Svensk Juristtidning, 97, ss. 746 – 759.

Betänkande 2020/21:JuU35. Barn som bevittnar våld.

Black, M., Basile, K., Breiding, M., Smith, S., Walters, M., Merrick, M., Stevens, M. (2011). National Intimate Partner and Sexual Violence Survey:2010 Summery report. Atlanta: Centers for Disease Control and Prevention Nation.

Brattberg, G. (2008). Att hantera det ohanterbara- om coping. Stockholm:

Värkstaden Eboksversion, 2018.

Broberg, A., Almqvist, L., Axberg U., Grip, K., Almqvist, K., Sharifi, U., Cater, Å.

K., Forssell, A, Eriksson & M., Iversen, C. (2011). Stöd till barn som bevittnat våld mot mamma. Göteborg: Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet.

Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. 3 uppl. Stockholm: Liber.

Cater, Å K. (2004). Negotiating normality and deviation – father’s violence against mother from children’s perspectives. Örebro: Örebro Universitet:

Universitetsbiblioteket, Örebro studies in social work (avhandling).

Christensen, E. (2007). Barn i familjer där mamma misshandlas, I Eriksson, M.

(red.) Barn som upplever våld. Nordisk forskning och praktik. Stockholm: Gothia.

Davies, P. T., & Cummings, E. M. (2006). Interparental discord, family process, and developmental psychopathology. I D. Cicchetti & D. J. Cohen (red.) Developmental Psychopathology: Vol. 3: Risk, Disorder, and Adaptation (2nd ed., ss. 86 - 128).

New York: Wiley & Sons.

Eriksson, M., Biller, H. & Balkmar, D. (2006). Mäns våldsutövande – barns upplevelser. En kartläggning av interventioner, kunskap och utvecklingsbehov.

Stockholm: Fritzes.

Eriksson, M. & Wycichowska, M. (2010). Stöd till barn som upplevt våld.

Utvecklingen på fältet 2006 - 2010. Uppsala: Uppsala universitet.

Eriksson-Zetterquist, U. & Ahrne, G. Intervjuer. Ahrne, Göran, Ahrne, Göran &

Svensson, Peter (red.) (2015). Handbok i kvalitativa metoder. 1. uppl. Malmö:

Liber.

Graneheim U.H, Lundman B, (2003) Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedurs and measures to achieve trustworthiness. Nurse education today. 2004 (24): ss. 105 – 112.

Hindberg, B. (2006). Sårbara barn: att vara liten misshandlad och försummad.

Stockholm: Gothia.

Hydén, M. (2017). Har sociala problem ett kön? I Meeuwisse, Anna & Swärd, Hans (2017). (red.) Perspektiv på sociala problem. 2 uppl. Stockholm: Natur och kultur ss. 301 – 319.

Hultman, E., Forkby, T. & Höjer, S. (2017). Mot bättre beslut?: Lekmän och experter som beslutsfattare inom den sociala barnavården - en nordisk jämförelse.

Göteborg: Göteborgs universitet.

Isdal, P. (2017). Meningen med våld. 2 uppl. Stockholm: Gothia Fortbildning AB.

Jaffe, S., Moffit, T., Caspi, A., Taylor, A. & Arsenault, L. (2002). Influence of adult domestic violence on children’s internalizing and externalizing problems: an environmentally informative twin study. Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, Vol.41(9), ss. 1095 - 1103.

Johansson, S., Dellgran, P. & Höjer, S. (2015). Människobehandlande

organisationer: villkor för ledning, styrning och professionellt välfärdsarbete.

Stockholm: Natur & Kultur.

Jönson, Håkan. (2010). Sociala problem som perspektiv: en ansats för forskning &

socialt arbete. Stockholm: Liber.

Källström Cater, Å. (2009). Trappan-modellen för samtal med barn som upplevt våld i familjen: en utvärdering för metodutveckling. Örebro: Örebro universitet.

Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser för vård av unga.

Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

Lazarus, R.S & Folkman, S. (1984). Stress, Appraisal and Coping. New York:

Springer Publishing Company, Inc.

Leviner, P. & Eneroth, E. (2014). Socialtjänstens ansvar för barn och unga. I E.

Eneroth (red). Juridik för socialt arbete. 2 uppl. Malmö: Gleerups Utbildning AB ss.

111 - 156.

Levendovsky, A., Huth-Bocks, A., Shapiro, D. & Semel, M. (2003). The impact of domestic violence on the maternal-child relationship and pre-school-age children’s functioning. Journal of Family Psychology, 17, ss. 275 - 288.

Lipsky, M. (2010). Street-level bureaucracy: dilemmas of the individual in public services. New York: Russel Sage Foundation.

Pynoos, R. S., Steinberg, A., & Wraith, R. (1995). A developmental model of childhood traumatic stress. I D. Cicchetti & D. Cohen, Developmental

Psychopathology, Vol.2: Risk, Disorder and Adaptation. New York: John Wiley &

Sons.

SFS 2001:453. Socialtjänstlag.

Silva, R. R., Alpert, M., Munzo, D.H., Singh, S., Matzner, F., & Dummit, S. (2000).

Stress and Vulnerability to Posttraumatic Stress Disorder in Children and Adolescents. American Journal of Psychiatry. 157, ss. 1229 - 1235.

Sinsisalo, E., & Moser-Hällen, L. (2018). Våld i nära relationer: socialt arbete i forskning, teori och praktik. Stockholm: Liber.

Skopp, N. A., Manke, B., McDonald, R., & Jouriles, E. N. (2005). Siblings in Domestically violent Families: Experiences of Interparent Conflict and adjustment problems. Journal of Family Psychology, 19 (2): 324-333.

Socialstyrelsen. (2016). Våld: handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer. [Ny utg.] (2016). Stockholm:

Socialstyrelsen.

Tillgänglig på Internet: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/handbocker/2016-6-37.pdf

SOSFS 2014:4. Socialstyrelsen. (2020) HSLF-FS 2020:59 Socialstyrelsens föreskrifter om ändring i föreskrifterna och allmänna råden (SOSFS 2014:4) om våld i nära relationer [Elektronisk resurs]. (2020). Stockholm: Socialstyrelsen.

Tillgänglig på Internet:

https://socialstyrelsen.se/_api/publication/huvuddokument/?artikelnummer=2020-11-6989

SOSFS 2014:4. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer. Stockholm: Socialstyrelsen.

SOU 2008:18. Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten - till nytta för brukaren.

Statens offentliga utredningar.

SOU 2019:32. Straffrättsligt skydd för barn som bevittnar brott mellan närstående samt mot uppmaning och annan psykisk påverkan att begå självmord. Statens offentliga utredningar.

Stenson, K. (2002). Men’s violence against women: a challenge in antenatal care.

Uppsala: Uppsala universitet.

Svensson, G. L. (2011). Profession, organisation, kollegialitet och ansvar.

Socialvetenskaplig Tidskrift, Vol.18(4), ss. 301 – 319.

Svensson, K., Johnsson, E., Laanemets, L. (2008). Handlingsutrymme - Utmaningar i socialt arbete. Stockholm: Natur och kultur.

Tengvald, K. (2003). Evidensbaserad praktik - om strävan att öka kunskaperna om verkningsfulla insatser. I Varg, N. (red.) Perspektiv på kunskapsutveckling inom socialtjänsten: En antologi. Stockholm: Socialstyrelsen ss. 25 - 50.

Vedung, E. (2015). Autonomy and street-level bureaucrats’ coping strategies.

Nordic Journal of Studies in Educational Policy. Vol. 2015(2), ss. 15 - 19.

Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Vetenskapsrådet (2002). Vetenskapsrådets forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Werner, E., & Smith, R. (2003): Att växa mot alla odds – Från födelse till vuxenliv.

Svenska föreningen för psykisk hälsa.

Winter, S., & Nielsen, V.L. (2008). Implementering af politik [Implementation of public policy]. Aarhus: Academica.

Yin, R.K. (2013). Kvalitativ forskning från start till mål. Lund: Studentlitteratur AB.

Överlien, C. (2007). Barn som upplever pappas våld mot mamma – vad säger forskningen? Nordisk sosialt arbeid. Vol. 27(4), ss. 238 - 250.

Överlien, C. (2012). Våld i hemmet: Barns strategier. Malmö: Gleerup.

.

Bilaga 1

Informationsbrev

Informationsbrev och förfrågan om medverkan i intervjustudie.

Vi är två studenter som studerar på Socionomprogrammet vid Linneuniversitet, Kalmar. Vi skriver nu vår C-uppsats. Syftet med uppsatsen är att söka en förståelse för socialsekreterares upplevelser i arbetet med barn som har bevittnat våld. Studien ämnar studera och analysera vilka insatser socialtjänsten erbjuder barn som bevittnat våld, samt vilka svårigheter som finns för socialsekreterare att hjälpa barn som bevittnat våld, med ambitionen att öka kunskapen om vilket stöd barn som bevittnat våld får av socialtjänsten samt om det finns faktorer som upplevs försvåra arbetet för verksamma inom socialtjänsten i arbetet med barn som bevittnat våld. Studien avgränsar sig till barn i åldrarna 6-12 år, men vi önskar erfarenhet av både kort- och långsiktiga konsekvenser för barnen. Vi vill bidra med en diskussion om den utsatthet som barn som bevittnat våld kan hamna i och vilken betydelse olika insatser kan ha på barnens liv.

Därför är vi intresserad av att intervjua dig som möter dessa barn i det arbete och dina erfarenheter av hur man arbetar för att ge barnet rätt typ av insats.

Deltagandet i studien innebär att ni kommer att intervjuas tillsammans med oss via telefon eller video-intervju. Intervjun beräknas ta omkring 30 minuter. Intervjun kommer spelas in på band. Intervjuerna kommer att behandlas konfidentiellt vilket betyder att intervjuerna kommer att avidentifieras det vill säga att era namn eller andra uppgifter inte kommer att finnas med i det färdiga arbetet. När studien är genomförd kommer materialet att förstöras. Om ni vill får ni gärna ta del utav studien när den är klar.

Eran medverkan är frivillig, ni kan när som helst under intervjun välja att avsluta eller inte besvara vissa frågor om ni inte vill. Har ni några fler frågor kan ni kontakta:

Gabriella Jonsson Anna Eklöf

gj222ei@student.lnu.se ae223ni@student.lnu.se

070 - 37 866 32 076 - 82 348 17

Bilaga 2