Det kunskapsutvecklande arbetet

Gällande hur lärarna arbetar för att motivera och främja elevernas kunskapsutveckling uppger samtliga att det är en svår utmaning ur olika aspekter, men att det är en väldigt viktig del av arbetet inom särskolans undervisning. En av flera utmaningar som samtliga respondenter upplever i arbetet med det kunskapsutvecklande arbetet är att motivera de enskilda eleverna. Daniella uppger att det enligt henne kan variera väldigt mycket från elev till elev hur man motiverar dem. Hon menar dock att det blir lättare och lättare att både motivera och hitta en bra nivå på undervisningen ju längre och bättre man känner eleverna. ”I början får man ju verkligen mest känna av, var ligger den här eleven, vad är den här eleven intresserad av och liksom hitta intressen och hur jag kan jobba med dessa för att fånga elevens intresse”. Att väcka och bygga på elevernas intresse är något som samtliga respondenter uppger att de gör i sin undervisning för att fånga och motivera eleverna att vilja lära sig:

Man försöker ju vara lite rolig [skrattar lite], man försöker väcka deras nyfikenhet och sen kan det också vara att om man provar en sak och det inte fungerar så får man tänka att okej, har jag lagt det på helt fel nivå, eller är det så att den här eleven måste testa detta tio gånger innan eleven kan förstå vad jag förväntar mig av denne? Jag motiverar genom att försöka väva in om man vet något speciellt intresseområde kanske. (Anna)

Att konstruera undervisningsaktiviteter som väcker elevernas intresse är något som samtliga respondenter poängterar i samtalen. Daniella lyfter också vikten av att bygga undervisningen på kunskap som eleverna redan kan och sedan utveckla och bygga på undervisningen med

30 grunden i detta. Att bara börja på något nytt som eleverna inte har någon erfarenhet av sedan tidigare menar hon försvårar elevernas kunskapsutveckling och gör det också svårare att få dem motiverade att vilja lära sig.

Ytterligare en utmaning som respondenterna uppger är att hitta rätt nivå i undervisningen. Detta uppger de kan vara en utmaning sett till bara en och samma elev men också hur man hittar rätt nivå i en klass med flera elever. Cecilia beskriver att detta kan vara en svår utmaning då elevernas kunskaper kan skifta från dag till dag och även beroende på vem eleven arbetar med:

Om man gör det för svårt så tappar de ju lätt intresset och det ska inte heller vara för lätt för då blir det ju tråkigt. Så att hitta balansen där emellan kan vara svårt […]. (Daniella)

Denna balans som Daniella beskriver i citatet ovan handlar alltså om vilken nivå lärarna lägger undervisningen på. Anna uppger att det är en jättestor utmaning i undervisningen men att hon nog ändå hellre lägger undervisningen på en lite för hög nivå från början, och om det behövs så sänker hon den, snarare än tvärtom. Detta för att känna att hon verkligen utmanar eleverna och inte fastnar på en för lätt nivå. Samtidigt poängterar hon att man som lärare inom särskolan måste vara otroligt flexibel och anpassa sig efter eleven framför sig. En elev kan behöva utmanas från start medan en annan elev inte kan utmanas alls lika mycket, återigen belyser hon också vikten av att känna sin elev. Även Cecilia resonerar kring hur man hittar den rätta nivån i undervisningen och uppger, till skillnad från Anna, att hon snarare hellre lägger sin undervisning på en lite för låg nivå snarare än en lite för hög, och menar att hon hellre utvecklar och försvårar efter hand. Samtidigt belyser även hon att man först och främst måste ha en relation till eleven och vara flexibel. ”Vi anpassar ju vår verksamhet efter eleverna. Vi har ingen fast verksamhet här utan kommer det en elev så anpassar vi oss efter dennes individuella behov och tillgodoser dem.”.

Utöver att bygga undervisningen på intressen uppger lärarna också att det är viktigt att vara tydliga och kommunicera med eleverna om vad de gör och varför de gör detta, samtidigt som det ska finnas en koppling till styrdokumenten. Cecilia beskriver bland annat att hon har mött elever som inte riktigt vet varför de ska lära sig något och som snarare drar kopplingen att ”i skolan gör man sånt, i skolan jobbar man, i skolan skriver man” men utan att riktigt förstå anledningen till varför de behöver lära sig skriva. Hon uppger också att hon mött elever som har en väldigt klar förståelse för varför man exempelvis ska lära sig läsa och skriva - ”jo men för att kunna söka på Youtube och sånt där”. Samtliga respondenter lyfter just denna ständiga kommunikation med eleverna och vikten att få med eleverna i varför de gör olika

31 undervisningsaktiviteter och vad målet är för att främja kunskapsutvecklingen. Anna lyfter i vårt samtal att hon använder sig mycket av formativ bedömning och tycker det är väldigt viktigt inom särskolan. ”Att under hela skoldagen ge feedback till eleverna att - titta, nu kan du det här! - så att man känner att eleverna är med i processen”. På så sätt menar Anna att hon också synliggör elevernas egna lärande för dem, och att de känner att de är delaktiga i sitt eget lärande och inte bara att de har något abstrakt ”mål” som de så småningom ska klara. Detta är något som Cecilia också lyfter, vikten av att verkligen vara uppmärksam på när det händer något positivt i utvecklingen och ge positiv förstärkning hela tiden och att arbeta med positiv bekräftelse.