• No results found

Den andra kursen hade en annan karaktär. Här kan studenterna välja att bredda sin kunskapsbas genom att studera och arbeta med sådant som inte tidigare förekommit i utbildningen eller som endast berörts översiktligt. Vårterminen 2000, valde vi tillsammans med studenterna att arbeta med en portföljmetod. Leif Ulriksson, Jönköpings högskola, som tidigare arbe- tat med portfolios i bildundervisning önskade utöka ett redan pågående projekt med en slöjdportfölj där studenter och professionella konsthant- verkare skulle ingå. Studenter med studieinriktning mot ett fördjupat ämneskunnande i trä respektive textil kom att ingå i studien tillika fyra yrkesverksamma konsthantverkare från Linköping. De olika grupperna fick samma metod att arbeta med, men i övrigt bedrevs arbetena individu- ellt. Studenterna hade gemensamma lärarledda handledningstider samt egna referensgrupper inom kursen som möttes vid två tillfällen varje vecka.

Innehållet i portfolion blev den här gången något annorlunda. Logg-

boken skulle göra det möjligt att följa hur ett arbete vuxit fram. Tankarna

under arbetets gång formulerades i såväl ord som skisser och förstudier. En grundmodell för detta var att läraren i slutet på varje längre lektions- pass satte av tio minuter för att låta de studerande besvara frågor av typen Vad har du gjort? Hur har det gått? Hur tänker du fortsätta?

Portföljen skulle inte bara innehålla färdiga arbeten utan också skis-

ser och förstudier. Då de studerande arbetade tredimensionellt var det lämp-

ligt att använda digitalkamera för att dokumentera viktiga steg i arbetet. Digitalkameran kunde även komma till användning vid dokumentation av vad som verkat inspirerande under arbetets gång, t ex egna tidigare arbe- ten, medstuderandes arbeten, kända formgivares verk, osv. Loggboken borde innehålla reflektioner över sambandet mellan det egna arbetet och andra arbeten (förebilder, inspirationskällor) som det förhåller sig till. En skriftlig självvärdering och processbeskrivning bilades där nedanstående frågor gavs som hjälp.

1. Vilken uppgift har du arbetat med?

2. Välj ett arbete (eller del av ett arbete) som du tycker om. Förklara varför.

3. Välj ett arbete (eller del av ett arbete) som du är mindre nöjd med. Varför tycker du sämre om det?

4. Välj ett arbete (eller del av ett arbete) som säger något om ditt eget formspråk. Hur ser man att det är du som har gjort det?

5. Vad har du velat uppnå med ditt arbete?

6. Varifrån fick du idéer eller uppslag till ditt arbete?

7. Vilka problem och svårigheter stötte du på under arbetet? Hur bar du dig åt för att lösa dem?

8. Har du prövat att göra något du inte kunde innan? Hur gick det? 9. Välj ett arbete (eller del av ett arbete) där du lärt dig något nytt om

hur man kan göra. Vad lärde du dig?

10. Välj ett arbete (eller del av ett arbete) som du skulle vilja ändra eller göra om. Vad skulle du i så fall göra?

11. Hur mycket hjälp har du fått? Vem har hjälpt dig och på vad sätt?

Dessutom avkrävdes samtliga deltagare i projektet ett gensvar på en med- studerandes portfölj, vilket skulle innehålla reflektioner över en studie- kamrats process, produkt och resultat.

De fyra konsthantverkarna som också ingick i studien fick komma till ESI med sina arbeten och muntligen besvara samma frågor. Vid frågetill- fället för både studenter och konsthantverkare medverkade projektledaren Leif Ulriksson, en lärare i kursen, en lärare från ESI som inte ingått i kur- sen samt en gästprofessor i formgivning vid ESI. Studenterna kunde efter avslutad kurs ta del av varandras portföljer tillika de yrkesverksamma konsthantverkarnas när portföljernas innehåll arrangerades i en utställ- ning. Förutom möjligheten att reflektera och värdera sin egen process kunde de också se och reflektera över processen mer generellt genom övriga medstudenters arbeten samt de professionella konsthantverkarnas process.

sitt eget lärararbete. De trodde också att en hel del problem hängde sam- man med att det var första gången de arbetat på detta sätt. Att skriva gen- svar till en kamrat visade sig kännas mycket svårt – men nyttigt. Det fung- erade som en spegling av det egna arbetet och väckte mycket reflektioner över hur olika olika personer kan ta till sig ett kursinnehåll. Hur olika moment kan ha så skilda betydelser och innebörder för de enskilda män- niskorna.

Citat från en utvärdering:

”Att arbeta med portfolio känns till en början som att driva till havs på en flotte. Man vet kanske vad uppgiften är, men man upplever inte att man har några förkunskaper eller verktyg som hjälper en att ta sig i rätt riktning – in i rätt hamn. Så småningom får man land i sikte och hittar lite drivved, som man kan använda till åror – och sedan är det bara att paddla framåt i jämn takt tills man nått sitt mål. Allt som händer längs vägen visar sig vara användbart i slutändan. Man lär sig massor av att se möjligheter i svårigheterna och av att stegvis närma sig, sedan kritiskt granska det som från början kunde te sig vara utom räckhåll.”

Referenser

Lindström, L. (1994). Portföljmetodik i estetiska ämnen. Paper framlagt vid nordisk Förening för Pedagogisk Forskning kongress i Vasa 10-13 mars.

Lindström, L. (1997). Portföljen som examinationsform. Häften för didaktiska studier nr.64. Lärarhögskolan i Stockholm.

A Follow-up of Medical Graduates