Kvalitativa data

Kön efter sysselsättning

Ett tema som tydligt framträder i skildringar av den forntida historien är jakt. I de granskade läromedlen finns en stark koppling mellan män och jakt i ​PULS Historia (2000) som också finns om än i en ironisk tappning i Rena Rama forntiden (2004) och slutligen inte alls i Forntidsglimtar (2019). På flera ställen i ​PULS Historia ​(2000) finns exempel på hur jakt porträtteras som något som endast bedrivs av män. Några exempel på detta är bilder på män som jagar och en bildtext som behandlar jägarens uppgifter.

“Jägarna hade pilbågar och spjut. Spjuten och pilarna hade spetsar av flintsten.”(Körner, s. 8).

En annan bildtext berättar att:

“Människorna jagade renar med spjut och pilbågar”. (Körner, s. 10)

Illustrationen föreställer emellertid endast män. ​Orden jägare ​och ​människor kan direkt översättas till ​män eftersom att bilderna inte lämnar något utrymme till andra antaganden. Att endast män jagade på den här tiden verkar betraktas som fakta av läromedelsförfattaren till PULS Historia (2000), men under granskningen av ​Rena Rama Forntiden (2004) kunde man se att samma tanke behandlades med viss kritik. I slutet av det sista kapitlet i boken finns en bildserie med texter som ska väcka tankar kring hur vi tänker kring tidsepoken forntiden. I en av bildrutorna står rubriken “Tänk om vi har fel?” Dialogen lyder:

-Nu ska jag ut och jaga älg eftersom ju männen gjorde det redan under stenåldern.

-Hur vet du det?

-Öh, ja… eftersom det mest är män som jagar idag var det väl säkert så under stenåldern också.” (Lindström & Wahlbom, 2004, s. 39)

I ​PULS Historia (2000) är kvinnor och mäns uppgifter åtskilda och tydliga vilket underbygger Hirdmans teori om könens isärhållande (s. 34). Enligt Hirdman (1988b) blir dessutom detta isärhållande med hjälp av platser, sysslor och egenskaper ett led i ett maktskapande (s. 10).

Man kan läsa om respektive könsroll i samhället under varsin rubrik. Under rubriken ​Vad gjorde kvinnorna? ​framgår det att sköta hemmet, maten, familjemedlemmar och sjuka.

Kvinnan har inte rätt att lämna sin plats, alltså hemmets/härdens. Sysslorna skall utföras och det handlar tydligt om att föda barn och att sköta arbetet i hemmet. Mannen försörjer henne om hon sköter sig (Hirdman, 2001, s. 85). I ​Forntidsglimtar ​(2019) finns ett jakttema som varken är kritiserat eller kopplar till kön. Den jaktscen som i bokens andra berättelse skildrar en björnjakt på två barns initiativ är pojken och flickan lika delaktiga i jakten. I den faktatext som hör till berättelsen benämns jägarna som ​människorna ​och bidrar därmed till begreppets neutralitet i boken (Andersson & Jonsson, s. 30). I de fall där normen om kvinnliga och manliga yrken bryts, finns ett exempel från ​Rena Rama Forntiden (2004) och ytterligare ett från ​Forntidsglimtar (2019). Det första exemplet i ​Rena Rama Forntiden ​(2004) är en bild som skildrar en förlossning där en man hjälper en mamma att förlösa sitt barn. Detta strider mot normen om att kvinnor och män i regel är separerade i olika utövningsområden i

samhället (Lindström & Wahlbom, s. 13). Det andra exemplet i ​Forntidsglimtar (2019) finns i en berättelse om en flicka som tillverkar en stenyxa till sin far. Av henne och hennes bror är hon den som kan hantverket bäst och framställs som van vid det (Andersson & Jonsson, s.

75). Flickans fallenhet för för den sortens tyngre hantverk bryter mot normen om att kvinnor på forntiden vanligtvis ägnar sig åt sysslor knutna till hemmet och familjen. I ​PULS Historia (2000) finner man raka motsatsen till ​Forntidsglimtar​s (2019) skildring då man sätter en bild på en man bredvid en faktatext om vad bronsgjutare gör, där även pronomen ​han​ används:

“När metallen kallnat tar han isär formen. Där ligger den färdiga yxan.” (Körner, s. 33).

Ytterligare ett exempel från ​PULS Historia (2000) kommer från en berättelse. Berättelsen handlar om en hövding som endast har döttrar. I texten står det att detta är ett bekymmer, det förklaras aldrig varför, däremot blir en föräldralös pojke adopterad av hövdingen i slutet på berättelsen eftersom att han kan räkna och då har goda förutsättningar att lära sig gjuta i brons:

“Ett gott huvud har du. Jag ska hålla mitt löfte. Du ska bli min son och få lära dig att gjuta brons.” (Körner, s.37).

Berättelsen skildrar de uppgifter som en arvinge står inför som passande endast för en man.

Hirdman (1988b) menar att genusformeringen, när man använder manliga och kvinnliga pronomen, präglas av ett motsatstänkande där männen blir det positiva och kvinnorna det negativa (s.10). Franziska Moser och Bettina Hannover (2013) skriver att att männen oftare beskrivs genom sitt yrke än kvinnorna (s. 387). Ett exempel på det finns i Anne, Kerkhoven, Pedro Russo och Anne Land-Zandstra med fleras (2016) undersökning av naturvetenskapliga undervisningsmaterial där männen oftast porträtteras som olika yrkesmän inom naturvetenskap medan kvinnorna oftast porträtteras som lärare om något. En anledning till att det ser ut så tror författarna sig vara förekomsten av könsstereotyper såsom att vetenskap är till för män och inte för kvinnor (s.10). Även Kerkhoven, Russo, Land-Zandstra (2016) med flera fick fram resultat av studien som visade att männen och kvinnorna var avbildades som skilda typer av yrkesgrupper (s.10).

De läromedel som granskats har på olika sätt och i olika utsträckning främjat jämställdhet i

huvudkaraktärerna att få reda på mer om sitt fynd. Hon är med och med sina kunskaper förmedlar hon fakta som för berättelsen framåt. På nästa sida finns även ett fotografi på en manlig arkeolog (Körner, ss. 5-6). Författaren och illustratören visar därmed att både kvinnor och män kan arbeta som arkeolog. I ​Rena Rama Forntiden (2004) har författarna helt gått ifrån att benämna yrken med kön. Antingen benämns yrkespersoner som människor, illustreras med hjälp av både kvinnor och män eller på ett sätt som gör att deras kön är svårbestämt (Lindström & Wahlbom, ss. 9,13). I sin karta över hur hierarkierna på forntiden kunde se ut ser man både en kvinnlig och manlig hövding (ibid, s. 22). ​Forntidsglimtar​(2019) skiljer sig från de övriga läromedlen då fokuset på de kvinnliga karaktärerna i både bild och text är större.

Könsattribut

I de olika läromedlen har kvinnor och män tillskrivits personliga egenskaper som både är i samklang med teorin om könens isärhållande och som inte är det. ​I PULS Historia (2004) finns exempel på kvinnor som fått traditionellt ​kvinnliga egenskaper. I en av bokens berättelser får man läsa om flickan Anja som får möjlighet att ta hand om en vargvalp. Anja beskrivs vara ​som en mor​ för valpen;

“Anja blev som en mamma för vargungen. Hon delade sin egen mat med den lilla vargen. De lekte tillsammans och de sov tillsammans.”(Körner, s. 12)

När vargen i ett senare skede lämnar henne för ett liv i vildmarken blir Anja väldigt känslosam och gråter: “Hon letade och grät. Men ingenting hjälpte”. (ibid, s. 13) Något som kan vara ett traditionellt uttryck för barnslighet men som också ofta kännetecknas som en kvinnlig reaktion. I ​Rena Rama Forntiden (2004) finns det rikligt med illustrationer. En av dessa har en text som handlar om säljakt och föreställer en man med en knölpåk i handen som besvärat tittar på en säl. Sälen tittar besvärat tillbaka (Lindström & Wahlbom, s. 8).

Illustrationen utmanar den normativa bilden av den manliga jägaren som våldsam, handlingskraftig och kall till sinnet. I ​Forntidsglimtar (2019) kan man se en uppdelning i form av flickors och kvinnors egenskaper där kvinnorna, ofta mammorna, står för den traditionella synsättet och flickan för det ifrågasättande. I läromedlets första berättelse trotsar huvudpersonen Kremba reglerna kring offertraditionen för att föda en utsvulten hund vilken gör hennes mamma både rädd, arg och orolig för vad gudarna ska tycka om det (Andersson &

Jonsson, s. 6). Läromedlet tillskriver även en moders typiska manliga egenskaper när hon örfilar sin dotter som hon tror har stulit mat och ställer kravet att bytet ska vara tillbaka inom en given tidsperiod. Schemichel (2014) beskriver vikten av att lyfta fram vad det innebär att vara kvinna eller man, flicka eller pojke i undervisningen. Att genom historien relatera till maktrelationer som inte kan ignoreras. Att inom de ämnen där kön är aktuellt ska det ges utrymme att lyfta jämställdhet som en framgångsfaktor (s. 247). Hirdman menar att frihetens längtan struktureras för mannen och symbiosen struktureras för kvinnan. Mannens frihet har alltid uppmuntrats och expanderat till skillnad från den kvinnliga symbiosen som har bundits upp av barnafödande och kontroll, lagar och sociala seder (1988b, s. 22). Pappans reaktion i situationen är att förmana dottern att inte ljuga (Andersson & Jonson, s. 63). Mammans och pappans agerande är enligt normen ombytta. Läromedlet förmedlar överlag en bild av flickor som har avgörande roller för berättelsen i form av personliga egenskaper såsom mod, ett sjätte sinne och hög självkänsla. Männen beskrivs överlag i läromedlet som hjälpsamma, vårdande, omtänksamma och goda kamrater, något som strider mot normen om mannen som huvudkaraktär eller aktör som tar stor plats. I läromedlets femte berättelse skadar sig flickan Anor allvarligt under tillverkningen av en yxa till sin far. Hennes bror Kele vårdar henne och tillverkar en salva (ibid, s. 78). I samma berättelse blir Anor och Keles far märkbart berörd då han blir​blank i ögonen när han mottager yxan som hans dotter tillverkat (ibid, s.88). Mannens känsloyttring anses i regel inte som något ​manligt​. Hirdman (1988b) skriver att barnet föds in i en tankekultur kring hur kvinnor och män är och föds därför inte som ett kön utan blir det (s.13).

Läromedlen visar också på olika typer av samspel mellan könen i olika utsträckning. Om man som lärare visar upp ett fungerande samspel mellan könen i undervisningsinnehållet skulle detta kunna ge en följemening om att isärhållande mellan könen inte nödvändigtvis är ett framgångsrikt koncept. I Lgr11:s värdegrund står det att:

“I enlighet med grundläggande värden ska skolan också främja interaktion mellan eleverna oberoende av könstillhörighet” (Skolverket, 2018, s 7).

I ​PULS Historia (2000) finner man exempel på brister i samspelet mellan könen hos vuxna.

till sina föräldrar med ett mynt som de hittat. Bilden och bildtexten berättar att pappan kommer fram och börjar spekulera i var myntet kan komma ifrån och vad barnen borde göra härnäst.

“- Det är ett gammalt silvermynt, sa pappa. Vi får ringa till en arkeolog på museet. Ni har kanske hittat en gömd skatt.” (Körner, s.4)

En kvinna syns iaktta resten av familjen vid sitt staffli på bilden men nämns inte i texten (Körner, s.4). Det är svårt att anta vilken roll kvinnan har i sammanhanget och huruvida hon är en familjemedlem eller inte. Ett genomgående drag i läromedlet är att barnen samspelar obehindrat i både bild och text, till skillnad från de vuxna karaktärerna som i vissa fall tilldelas specifika roller eller uppgifter. Exempel på det finns redogjort för under rubriken ​Att märka kön efter sysselsättning​. I ​Rena Rama Forntiden (2004) har författarna och illustratören ofta placerat kvinnor och män på samma arenor där de agerar på samma nivå. Det kan bland annat utläsas utifrån sättet de talar till varandra. Både kvinnor och män får roller som den upplysta respektive den “okunniga”. Ett exempel på detta är en bild med en kvinna och en man som inspekterar ett flyttblock:

M - “Hur har den här stenen kommit hit?

K - Jo, en gång fanns det en flera kilometer tjock is som drog hit den och släppte ner den.

M - Äh lägg av, det är ju helt omöjligt. Det måste vara nån jätte som har slängt hit den.”

(Lindström & Wahlbom, s. 7)

Bilden föreställande mannen som förlöser ett barn (Lindström & Wahlbom, s.13) passar även den in i resonemanget om samspel mellan könen. Bilden förmedlar ett samspel genom en gemenskap där man hjälper varandra. Bilden utmanar Hirdmans (2001) beskrivning av den naturliga ordningen. Enligt den sätts relationen i centrum och fungerar som en grund för mannen och kvinnan att stå på. Hon är den mindre, svagare som han tar hand om. Kvinnans förmåga att föda blir hennes enda öde (s. 80). Bilden förvrider begreppet och iscensätter ett samspel där ansvaret i relationen tycks vara jämnt fördelas. I ​Forntidsglimtar (2019) beskrivs samspelet mellan flickor och pojkar som välfungerande. I läromedlets femte berättelse blir flickan Anor sjuk och kan inte färdigställa en yxa hon börjat tillverka. Hon ber därför hennes

bror Kele att färdigställa hennes påbörjade arbete (Andersson & Jonsson, s. 84). Samspelet i situationen utgörs av systerns förtroende för sin bror och broderns lojalitet mot sin syster. Ett annat exempel på ömsesidigt förtroende är när barn i boken ställs inför farliga situationer. I läromedlets andra berättelse går en flicka och en pojke ut på björnjakt men blir tillslut jagade av björnen själva. Under handlingens gång visar barnen sig båda som handlingskraftiga och äventyrslystna eftersom de är lika delaktiga i den gemensamma planen. Flickan har ett mer utvecklat konsekvenstänk då hon påpekar att om de inte träffar rätt första gången kan björnen bli skadad och arg. De delar båda en önskan om hjältestatus och berömmelse i byn och hjälps åt för att uppnå det. När det sedan blir skarpt läge drar sig varken flickan eller pojken för att ge varandra direktiv (Andersson & Jonsson, ss. 27-28). Här kan man se hur författarna i olika utsträckning gjort innehållsval som går i linje med Hirdmans genussystem. Hirdman (1988b) skriver om hur man med hjälp av begreppen inom genussystemet kan titta på kvinnorna i historien i ett nytt ljus. Inte “bara” som en förutsättning för den reproduktiva basen utan som en faktisk del i det mänskliga dramat i tiden (s. 25).

En spridd skur av kvinnogestalter

Hirdman pekar på könens mänskliga likhet, vilket innebär att den mänskliga förmågan och förutsättningarna för upplevelse och uppfattning är lika vare sig det gäller kvinnor eller män.

Denna gemenskap finns hos könen även när det kommer till konsten att förstå och tänka.

Detta system kan brytas när det ges material att tillgå sin förmåga. Isärhållandets tabu bryts när kvinnor lyfts fram och får göra eller måste göra det som män gör eller får göra och vice versa. Ett svagare eller mindre isärhållande mellan könen påverkar den manliga normen så att den blir blir illegitim i olika grad (1998a, s. 58). Det var en större ansträngning att hitta inslag i läromedlen där kvinnor tilldelas ett större utrymme. Schemichel (2014) menar att i och med faktumet att kvinnor i många fall saknas i läromedlen, måste läraren vända sig till andra typer av källor för att kunna lära ut om kvinnor i samhällskunskapen (s. 247). Skolverket (2006) skriver att det är viktigt att göra medvetna val kring vilka läromedel som används i klassrummen samt vad som representeras i innehållet för att skapa en relevant undervisning som tar hänsyn till jämställdhet ur ett genusperspektiv (Rapport 285, s. 50). Det faktiskt fysiska utrymmet i läromedlen utgjordes bland annat av valet av kvinnor i ett sammanhang där en man likväl hade kunnat representera det berörda innehållet. ​I PULS Historia (2000) har en kvinna fått tagit plats i form av gravlämning och fått utrymme i form av bild men utreds

inte ytterligare i läromedlets faktatext. I ​Rena Rama Forntiden (2004) har författarna även här valt att lyfta fram en lämning av en kvinnokropp. På den tecknade illustrationen ligger kvinnan och håller en yxa i handen vilket ur ett funktionellt perspektiv kan förmedla till läsaren att även kvinnan kanske arbetade ute på fältet. Intill lämningen av kvinnokroppen står en kvinna och en man och pratar om lämningen och säger:

“Titta en yxa, då har det väl funnits ett yxskaft också!

Titta, dräktspännen! Då har hon haft klänning på sig.” (Lindström & Wahlbom, s. 18)

Jämfört med ​PULS Historia (2000) där har kvinnan visserligen fått ett fysiskt utrymme i läromedlet i form av en bild men utreds inte ytterligare i läromedlets faktatext. Freidenvall och Jansson (2011) skriver att kvinnors problem och villkor osynliggörs vilket leder till en skev bild av verkligheten och visar en påtaglig skillnad i framställningen av vad som är kvinnligt och manligt (s. 101). Eftersom att flera forskare pekar på en brist på kvinnor i läromedel är det av största vikt att lyfta fram kvinnor när tillfälle ges i syfte att motverka den manliga överordningen. I ​Rena Rama Forntiden (2004) är det en kvinnas grav som finns avbildad när läromedelsförfattaren vill informera om hur en arkeolog kan utläsa historien utifrån ett fynd (Lindström & Wahlbom, s. 18). Kvinnors fysiska utrymme kan sammanfattas som knappt i dessa två läromedel. Författarna till ​Forntidsglimtar (2019) har gett kvinnor och framförallt flickor betydligt större fysisk utrymme. Dessa flickor får ofta hjälterollen i berättelserna och inte sällan får flickan rätt i de tvister hon hamnar i:

“Hon skyndar bort mot gravhögen. Besten ligger i samma ställning som förut. Det är inte bara farligt att gå fram till hunden, hon är också på en annan familjs gravhög. Det här är inte hennes förfäder och de dödas andar kan bli riktigt onda.”(Andersson & Jonsson, s. 11)

“Skärp dig! ryter hon. Här, stöd dig mot mig. Hon lägger hans arm kring sina axlar och med Eska hängande vid sidan börjar hon ta sig bort från elden.” (Andersson & Jonsson, s. 54)

Hon tillskrivs ofta självständighet och mod och kan till och med trotsa de som står över henne i den kulturella hierarkin. Skildringar av driftiga eller auktoritära kvinnor är få i läromedlet PULS Historia (2000). Ett exempel på när en sådan kvinna förekommer är i läromedlets början då syskonen Emma och Johan tillkallar en arkeolog som heter Ulla. Hon dyker upp i

handlingen i egenskap av den professionella kvinnan som är där för att informera om fyndet av myntet i trädgården:

“Nästa dag kom en arkeolog som hette Ulla. Hon tittade på myntet. Sedan fick Emma och Johan visa precis var de hade hittat myntet”. (Körner, s. 5)

Ytterligare ett exempel finns också i ett textstycke som handlar om ​husmor och hennes inflytande över matransoneringen på gården.

“Husmor ser till att det finns mat till människor och djur hela året”. Hon bestämmer hur mycket mat som får ätas upp och hur mycket som måste sparas till vintern”. (Körner, s. 60)

I Rena Rama Forntiden (2004) finns det många kvinnor och män, men få av någondera kön har en tydlig roll eller tar mer plats än någon annan. Det finns dock ett undantag i avsnittet om döden föreställande en bild med en faktatext och dödsgudinnan Hel och hennes dödsrike.

“Där tog den otäcka dödsgudinnan Hel emot. Hon var till hälften köttfärgad, till hälften svartblå och hade grymt nedåtstirrande blick”. (Lindström & Wahlbom, s. 19)

Här tillskrivs kvinnan en makt eftersom könet formuleras till ​hennes enligt Hirdman (1998a, s. 52). I två av läromedlen kan man se exempel på hur kvinnor använder andra kvinnor som referenspunkt eller blickar bakåt på tidigare generationer som i ​Rena Rama Forntiden (2004) finns en tecknad illustration på en mamma och hennes dotter som tittar på en grav och de samtalar med varandra:

“Och där ligger min mormor.

Hej, mormorsmor.” (Lindström & Wahlbom, s. 17)

Och i den fjärde berättelsen i ​Forntidsglimtar (2019) tänker flickan Solar tillbaka på vad hon vet om dödsriter:

“Solar minns hur benen bands samman på storasyster när hon begravdes, och hur mormors fötter bröts av efter att hon dött. Allt för att de skulle stanna i sina gravar.” (Andersson &

Som författaren lyfter fram kvinnan i Forntidsglimtar (2019) beskriver Hirdman att kvinnor i en hitintills oanad liten skala börjar växa ute i världen jämte männen (2001, s. 35).

I ​Puls Historia (2000) är könens isärhållande tydlig genom sättet man presenterar mannens och kvinnans roller i det forntida samhället och hur dessa roller sällan sammanstrålar med varandra i läromedlets innehåll. Det leder till en dominerande manlig överordning där kvinnan får agera passiv i många roller jämfört med ​Rena Rama Forntiden (2004) där den manliga överordningen försvagas något. Det framträder en tydligare bild av “människan” som levde under forntiden och innehållet i läromedlet förmedlar till läsaren att kvinnan var mer delaktig under den här tiden. Könens isärhållande upplevs svagare i ​Rena Rama Forntiden (2004) än i Puls Historia (2000) vilket ger kvinnan en tydligare roll men jämfört med ​Forntidsglimtar (2019) som har ett starkt genustänk där kvinnan får ta plats finns det i stort sätt ingen manlig överordning. Med undantag då fakta förmedlas och att det finns belägg för att det endast var kvinnor eller män som utförde vissa sysslor. Detta innebär att isärhållandet mellan könen är väldigt svag i det senaste utgivna läromedlet, ​Forntidsglimtar​ (2019).

Mannen är människan

Ett tema som tydligt framträder i de analyserade läromedlen är hur männen framställs.

Läromedlen visar skildringar som både överensstämmer med principen om manlig överordning och som ifrågasätter den. I ​Puls Historia (2000) finns det många starka män som har betydelsefulla roller. Männens position, plats och egenskaper är väldigt framträdande. I Rena Rama Forntiden (2004) lyfts ​människan ​mer in som betydelsefull men även här finns inslag av mannen som överordnad. Bilden som läromedlen förmedlar kan vara medskapande i

Läromedlen visar skildringar som både överensstämmer med principen om manlig överordning och som ifrågasätter den. I ​Puls Historia (2000) finns det många starka män som har betydelsefulla roller. Männens position, plats och egenskaper är väldigt framträdande. I Rena Rama Forntiden (2004) lyfts ​människan ​mer in som betydelsefull men även här finns inslag av mannen som överordnad. Bilden som läromedlen förmedlar kan vara medskapande i