• No results found

Är det kvinnliga könsorganet ett språkligt tabu och i så fall varför?

När vi ställde denna fråga till våra informanter fick vi blandade kommentarer. En av dem ansåg att det faktiskt är ett tabu medan några ansåg att det inte är ett tabu men att det är ett laddat ämne. När något är tabubelagt så är det i princip förbjudet, och en av våra informanter förklarar att det kan vara pinsamt, besvärligt och värdeladdat och att avsaknaden av ett allmänt accepterat begrepp försvårar det hela ytterligare. När vi frågade våra respondenter om vad de ansåg så svarade över hälften av dem att de tyckte att det finns ett tabu. Några exempel på hur dessa svårigheter visat sig i vår

forskning är när våra informanter tagit upp följande:

- Problematiken med att kvinnor inte rör sitt eget kön, endast vid toalettbesök, men då sker kontakten med papper emellan. - Flickor blir ofta bemötta med ‟ajabaja‟ när de tar på sig själva där konsekvenserna bland annat kan bli att deras sexualitet hämmas.

- Synen är att kvinnans kön är lite äckligt, det har flytningar, mens och hår.

- Det manliga könsorganet har varit mycket populärt att avbilda genom hela historien men i princip aldrig kvinnans kön.

- Det finns en väldigt stor okunskap runt kvinnans kön, även bland kvinnor själva och det verkar även finnas ett ointresse bland Sveriges kvinnor att lära sig den egna kroppen.

- Kvinnor som bor i Sverige är skamfyllda av och inför sitt eget kön.

- I vissa kulturer får inte könet användas förrän den dagen man gift sig, det är mannens rätt till kvinnans underliv, vilket kan

leda till att kvinnan har mindre kontakt med det egna könet och känner mer skam runt det.

Svårigheterna ligger därmed i kvinnans egen relation till könet (Säthil & Fridmar, 2013), men redan i barndomen börjar kvinnans

distansering från sitt eget kön. Skulle man förändra skolsystemet och införa en mer omfattande sexualundervisning för att bland annat förändra synen hos våra yngre generationer, så är det inte säkert att det hade lyckats förändra svårigheterna runt kvinnans kön. Detta eftersom barnens föräldrar, redan när barnen är små, knuffar in barnen i de normer som de själva lever i och på så sätt kan barnen redan ha skapat en viss sorts relation till könet när de börjar med sexualundervisning i skolan. Men vi ser fördelar med att ha en mer omfattande sexualundervisning, då man i en undervisningssituation lättare kan skapa kunskap hos eleverna och normalisera sådant som tillhör kvinnans kön som ses som äckligt (Braun & Wilkinson, 2001), och därigenom få en mer avslappnad och normal relation till sådant som flytningar, mens och hår. Att föräldrarna påverkar barnen är ett faktum, de för över sina värderingar och normer på sina barn (a a), och detta kan resultera i att barnet erhåller flera synsätt och ibland måste välja mellan att följa till exempel familjens kulturella perspektiv, samhällets eller skolans perspektiv (Egidius, 2006). Detta är

ytterligare en aspekt som försvårar det kvinnliga könets frigörelse. Huruvida det finns ett tabu eller inte känner vi inte att vi kan avgöra, men att det finns en viss laddning och känslighet (Braun &

Wilkinsson, 2001) kan vi med säkerhet påstå. I det stora hela ser vi att de största svårigheterna ligger hos kvinnorna själva, skall det bli möjligt med en förändring så måste kvinnor vara intresserade av att förbättra sin situation. Kvinnans inställning till sitt eget kön spelar stor roll, för hur skall någon som inte har en fitta kunna få en bra bild av könet om kvinnor inte själva har en god inställning till det? Är kvinnorna själva inte beredda på att faktiskt slåss för sina rättigheter (vi tycker att det är en rättighet att inte behöva skämmas för sitt kön), kommer det antagligen inte ske någon bättring.

I vår enkät frågade vi våra respondenter hur mycket kunskap de ansåg sig ha om kvinnans kön generellt och de flesta svarade att de kan mycket eller ganska mycket om könet. Ställer man detta mot

informanternas åsikter om kunskap runt kvinnans kön i samhället, får vi två motpoler. Detta kan bero på att vår enkät delades på en del feministiska sidor på Facebook vilket kan ha påverkat resultatet. Och, eftersom vi inte specificerat hur mycket ‟mycket‟ är, kan

enkätresultatet på så sätt vara missvisande.

För att få en bättre överblick frågade vi våra respondenter vilka benämningar av kvinnans kön som de ansåg som värdeneutrala. De ord som utmärkte sig mest på den första frågan var vagina, slida, snippa och underliv. Anledningen till att snippa anses vara neutralt tror vi kan bero på att det främst används för flickors kön och att det är ett oskyldigare ord som inte funnits så länge. Det kan ha sin förklaring i att ordet är så pass nytt att det inte hunnit bli en

association till något negativt (Israelsson, 2013). Att vagina, slida och underliv anses neutrala tror vi beror på att de främst används i medicinska situationer, och på så sätt används de i en annan diskurs än övriga benämningar. Våra informanter arbetade alla på olika

arbetsplatser men hade ändå vagina, slida och underliv som gemensam benämning så troligtvis är det dessa ord som används mest av

yrkesverksamma. Genom att till exempel barnmorskor och gynekologer främst använder de medicinska termerna i sitt yrke fastställer de dessa ord och ger dem status inom diskursen. Ser vi på detta med Faircloughs (2003) cirkulära tankegång fastslås

benämningarna inom den sociala strukturen och då begränsas den vardagliga diskursen, samtidigt som sociala relationer påverkar konstruktionen av de sociala strukturerna. Det är endast de som har auktoritet eller makt som har möjlighet att förändra normerna (Burr, 2003), men innan det går att förändra något så måste först

problematiken uppdagas och dess existens bli erkänd. Först efter det kan diskursen runt kvinnans kön reformeras.

Vi tycker att det är problematiskt att det inte finns något ord som används utanför de medicinska diskurserna som kan benämna en vuxen kvinnas kön på ett neutralt vis. Kanske borde man istället utse ett av de redan accepterade orden, så att man slipper arbeta i motvind med just benämningen och istället lägga fokus där det behövs som mest, nämligen på att upphäva skammen som finns runt kvinnans kön.

6.4 VAD FÖR SLAGS PROBLEM MEDFÖR DETTA FÖR KVINNOR

Related documents