Det gömda könet – fittan, vaginan och snippan. En studie om diskursiva problem runt kvinnans kön i Sverige

Magisteruppsats i socialt arbete Malmö högskola

30 hp Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet 205 06 Malmö

Det gömda könet

– fittan, vaginan och snippan

EMINA GODUSEVIC JOHANNA PERSSON

THE HIDDEN SEX – FITTAN,

VAGINAN AND SNIPPAN

A STUDY OF DISCOURSIVE PROBLEMS

AROUND THE WOMAN’S SEX IN SWEDEN

EMINA GODUSEVIC

JOHANNA PERSSON

Godusevic, E & Persson, J. The hidden sex – fittan, vaginan and snippan. A study of discursive problems around the woman‟s sex in Sweden. Degree project in social work. 30 Higher Education Credit. Malmö University: Faculty of health and society, Faculty of Health & Society, 2014.

In Sweden today it is problematic to talk about the woman‟s sex. Many women are embarrassed over their sex, nor do they have particularly strong knowledge of their sex or its functions. Language difficulties also contribute to problems for Swedish women when they come in contact with a professional who works with the female sex. In our study we have researched which denomination is most commonly used for the female sex and also how the public sees the word “fitta”. We have researched if the female body is a linguistic taboo and how this is shown in the meeting between women with problems and

professionals. Our results have revealed that “underliv”, “slida” and “vagina” is the most common names, and this may be because these terms are primarily used in the medical discourses. The word “fitta” is problematic because the negative contexts it occurs in hampers the use of the word in its proper sense. Our conclusion is that the female sex is probably not a linguistic taboo, but it is very charged and difficult to talk about which is confirmed by our informants and respondents. This makes it complicated for both the professionals as well as for those patients seeking help. We think that the linguistic problems around the woman's gender shouldn‟t exist and instead should be allowed to be something nice and beautiful that no one should be ashamed of. We see it as a right to be able to talk about the woman‟s sex unabashedly. Keywords: Diskurs, kvinnans kön, fitta, skam, tabu.

FÖRORD

Vi vill tacka våra informanter och respondenter som ställt upp och delat med sig av sina åsikter och tankar. Utan er hade detta arbetet inte varit möjligt att genomföra.

Vi vill även tacka vår handledare Aje Carlbom för fantastisk handledning och för alla skratt under framställandet av denna uppsats. Tack vare ditt sätt att handleda går vi vidare tuffare, smartare och med mer självförtroende i livet. Tack skall du ha! 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

2.1.1 Historien bakom ordet fitta ... 8

2.1.2 Det mindre perfekta könet ... 9

2.1.3 Gynekologins historia ... 10 2.2 Benämning ... 10 2.3 Okunskap ... 11 2.4 Ord ... 12 2.4.1 Fula ord ... 12 2.4.2 Ord är makt ... 12 2.4.3 Metaforer ... 12 2.5 Kuklöst utanförskap ... 12

2.6 Fittan som äcklig ... 13

2.7 Skam ... 13 3 TEORI ... 15 4 METOD ... 17 4.1 Metodval ... 17 4.1.1 Kvantitativ metod ... 17 4.1.2 Kvalitativ metod ... 18

4.1.3 Metodernas styrkor och svagheter ... 18

4.2 Kvantitativ och kvalitativ studie - en metodkombination ... 19

4.3 Urval och tillvägagångssätt ... 20

4.3.1 Tematisering ... 21

4.4 Forskarroll ... 21

4.5 Analys av empiriskt material ... 22

4.6 Etiska överväganden ... 22 4.6.1 Etisk prövning ... 23 5 RESULTAT ... 23 5.1 RESULTAT AV ENKÄTSTUDIE ... 24 5.1.1 Ålder och kön ... 24 5.1.2 Benämning av könet ... 25 5.1.3 Värdeneutrala könsord ... 25 5.1.4 Ordet fitta ... 29

5.1.6 Kunskap ... 32

5.1.7 Skam ... 32

5.1.8 Kontakt med professionella ... 33

5.2 RESULTAT AV INTERVJUER ... 35

5.2.1 Benämning av kvinnans kön ... 35

5.2.2 Tabu ... 38

5.2.3 Neutrala ord ... 39

5.2.4 Snippa och framstjärt ... 40

5.2.5 Fitta ... 42

5.2.6 Kvinnors versus mäns kön ... 46

5.2.7 Skam och okunskap ... 48

5.2.8 Att vara kompis med sitt kön ... 52

5.2.9 Förbättring/förändring ... 53

6 ANALYS OCH SLUTSATSER ... 56

6.1 Vilken benämning på kvinnans kön är vanligast och varför? ... 57

6.2 Hur bra respektive dåligt anses ordet fitta vara som benämning? ... 58

6.3 Är det kvinnliga könsorganet ett språkligt tabu och i så fall varför? ... 59

6.4 Vad för slags problem medför detta för kvinnor som söker hjälp och hur uppfattar och bemöter de professionella dessa problem? ... 61

6.5 Bristdiskussion och fortsatt forskning ... 62

REFERENSER ... 63 BILAGA 1 – Enkätundersökningens frågor

BILAGA 2 – Enkätundersökningens framsida BILAGA 3 – Informationsbrev till informanter BILAGA 4 – Intervjufrågor

1 INLEDNING

Är kvinnans kön ett diskursivt tabu? Hur kommer det sig att så många kvinnor skäms över att prata om sitt eget kön? Varför är det vanligt att många kvinnor inte ens sett sitt eget underliv? Och finns det något ord som är allmänt accepterat för kvinnans kön?

Dessa är bara några av de frågor vi ställt oss under framställandet av denna magisteruppsats. Man brukar säga att kärt barn har många namn, men problemet med kvinnans kön är att trots alla olika namn finns det ingen allmän benämning på det. Ser vi på ordet fitta som exempel så är det ett ord som blivit väldigt fult och gärna används som svordom av många. Några andra exempel är de medicinska

benämningarna vagina och slida, men trots att de är några av de minst laddade orden för kvinnans kön så är det problematiskt att inte hela könet inkluderas i begreppen. Det ganska nykomna ordet snippa har redan blivit befäst i samhället, dock främst som ett ord för flickors kön, men ser man objektivt på ordet kan även det bli problematiskt, vilket vi går igenom senare i uppsatsen.

Vårt resultat visar att kvinnans kön i princip är ett tabubelagt ämne i det svenska samhället och redan tidigt lär sig barn att upprätthålla de normer som styr. Små flickor får ofta höra att de inte skall pilla på sin snippa medan det är mer okej när små pojkar går och drar i sin snopp. När flickorna blir ungdomar kommer kraven, de bör raka sig och det får inte lukta från deras kön och detta är bara två av de kroppsliga krav som ställs. Kunskapen om kvinnans kön är generellt sett låg bland såväl kvinnor själva som hos resten av befolkningen. Många har inte ens sett sitt eget kön och det är inte helt ovanligt att man som kvinna tycker att sitt kön är äckligt. Detta tycker vi är fel, och något måste göras för att skapa en förändring. Många forskare (se avsnittet för tidigare forskning) anser att kvinnans kön är osynligt och menar att vi måste förändra den diskurs som råder för att undvika den problematik som uppkommer på grund av detta. Därför har vi valt att skriva en uppsats om kvinnans kön där vi genom enkäter och

intervjuer undersökt vad privatpersoner och professionella som arbetar med kvinnor och kön anser. I slutet av uppsatsen presenterar vi en analys på vårt insamlade resultat med socialkonstruktivism och diskursanalys som teoretiskt synsätt.

I uppsatsen kommer vi att benämna det kvinnliga könsorganet som fitta emellanåt, då det för oss skulle upplevas som väldigt dubbelt att skriva om detta ämne och inte själva försöka bidra till att

avdramatisera ordet.

1.1 PROBLEMFORMULERING

I en artikel på SVT debatt skriver Säthil och Fridmar (2013), två genusvetare från Göteborgs universitet, att det är 2013 och vi måste börja prata om fittan (a a). I sin artikel nämner de flera problematiska händelser som unga tjejer råkat ut för, som grundar sig i ett och

är ett språkligt tabu. De kritiserar även det faktum att kvinnor över lag inte vet mycket om sina egna könsorgan och att de inte vågar fråga varandra om hjälp på grund av detta tabu. Synen på fittan har alltid varit och är fortfarande något som skall hållas gömt och inte talas om, och svårigheten står fast; att den smärta och osäkerhet unga kvinnor får uppleva till stor del kan undvikas om normen förändras. Säthil och Fridmar (a a2_{) avslutar artikeln med att framhäva hur mycket enklare}

det varit om vi kunde prata om fittan och genom att starta något de kallar för fittuppropet ber de läsaren om hjälp med att krossa tabut. Efter att ha läst och inspirerats av Säthil och Fridmars (a a3_{) artikel}

insåg vi att detta är ett område som det inte finns så mycket forskning på och därför ville vi hjälpa till att ”krossa tabut” genom att undersöka ämnet närmre.

Om inte dessa svårigheter hade funnits och man hade kunnat tala öppet och fritt om kvinnans kön hade det inte bara blivit lättare för kvinnorna i Sverige utan även för männen, anser vi. Vi tror att många olika faktorer hade underlättats om svårigheterna runt kvinnans kön hade försvunnit. Det är även en av anledningarna till att vi valt att skriva om detta ämne.

1.2 SYFTE

Syftet med denna studie är att undersöka relationen det kvinnliga könsorganet har med språket i Sverige, det vill säga den problematik som finns i samhällets diskurs när det kommer till benämning av könet. Vi vill även ta reda på om detta språkliga tabu medför några problem för de kvinnor som söker hjälp hos professionella som till exempel barnmorskor.

1.2.1 FRÅGESTÄLLNINGAR

 Vilken benämning på kvinnans kön är vanligast och varför? o Hur bra respektive dåligt anses ordet fitta vara som

benämning?

 Är det kvinnliga könsorganet ett språkligt tabu och i så fall varför?

 Vad för slags problem medför detta för kvinnor som söker hjälp och hur uppfattar och bemöter de professionella dessa problem? 1.2.2 RELEVANS FÖR SOCIALT ARBETE

Anledningen till varför vi valt detta ämne är för att vi anser att det är viktigt att kunna tala fritt om kön över huvud taget men vi har valt att inrikta oss på kvinnans kön. Kvinnor söker sig dagligen till

människobehandlande verksamheter i form av kontakt med till exempel kuratorer, gynekologer, barnmorskor, sexologer och läkare. Därför anser vi att vårt forskningsämne är högst relevant för socialt arbete, men även på grund av att vi ser de språkliga problemen runt kvinnans kön som ett samhällsproblem som egentligen inte borde få existera. Malcolm Payne (2006), en stor forskare inom socialt arbete, förklarar att socialt arbete handlar om social förändring,

individbaserad problemlösning och att öka människors välbefinnande. Konsekvenserna av de språkliga problemen kan leda till att kvinnors

psykiska välmående blir lidande vilket blir en faktor som hamnar inom det sociala arbetet.

2 TIDIGARE FORSKNING

I detta avsnitt kommer vi gå igenom tidigare forskning som rör vårt ämne. Först presenteras historia om hur synen på kvinnans kön varit, sedan går vi igenom benämning och diskuterar den okunskap som fortfarande existerar runt kvinnans kön. Närmare presenteras ord och hur de används men också hur ord kan ses utifrån ett maktperspektiv. Kvinnan lever i ett slags kuklöst utanförskap förklarar en forskare medan andra visar att fittan ses som äcklig och att det är skamfullt att vara innehavare av en sådan.

Virginia Braun & Sue Wilkinson (2001) förklarar, i sin vetenskapliga artikel Socio-cultural representations of the vagina, att kvinnokroppen har varit människans populäraste föremål för tillbedjan och myt, men samtidigt också för att förlöjliga, estetiskt förändra och utsätta för våldsamheter. Det har skrivits mycket om den kvinnliga kroppen i stort, men det är inte lika vanligt med litteratur om kvinnans underliv inom samhällsvetenskapen eller på den populära arenan (a a). Å ena sidan återfinns kvinnans könsorgan i flera olika kontexter: akademiskt skrivna texter, myter, filmer, TV, teater, tidningsartiklar och fiktion, etcetera. Å andra sidan förekommer könet i en tabuposition, vilken leder till att bland annat ordet fitta är svårt att säga och därför blir det ett ämne som är svårt att prata om (a a2_).

2.1 HISTORIA

Här nedan presenterar vi bakgrunden till ordet fitta och hur kvinnans könsorgan uppfattats i historien, detta presenteras under rubrikerna historian bakom ordet fitta, det mindre perfekta könet och

enkönsmodellen. Fittan har varit osynliggjord och associerad till sjukdom, vilket ni kan läsa mer om under rubriken gynekologins historia.

2.1.1 HISTORIEN BAKOM ORDET FITTA

Tittar man på ordet ‟fitta‟ och dess ursprungliga betydelse finns det en uppfattning om att det från början betydde ‟våtmark‟ eller ‟strandäng‟ (Kotsinas, 2003). Andra förklarar att det kan ”komma från det

fornsvenska ordet ‟fit‟ som betyder sidlänt jord, sträckning vid vatten” (Israelsson, 2013, s. 41) eller från de tyska orden ‟fütte‟ och ‟fitte‟ som båda är ord på kvinnans kön. Oavsett vem som har rätt om vart ordet kommer ifrån så har vi en tanke om att det i grunden inte är ett

negativt ord, i alla fall inte om man utgår ifrån Kotsinas och Israelsson resonemang.

2.1.2 DET MINDRE PERFEKTA KÖNET

Ser man däremot på själva könsorganen har det genom historien varit befäst att kvinnans kön varit det underlägsna såväl diskursivt som fysiskt. Från de gamla grekernas tid till detta århundrade har åsikten funnits att kvinnors könsorgan skulle vara sämre än männens. Braun och Wilkinson (2001) förklarar att Galen1_{, en grekisk läkare som levde}

under det andra århundradet, var av åsikten att en kvinna var mindre perfekt än mannen i förhållande till de reproducerande delarna. De beskriver vidare att Sigmund Freud (i a a), psykoanalysens grundare, föreslog att flickor skulle erkänna penisen som överlägsen och som motsvarighet till sina egna små och oviktiga organ. Här kan vi se att kvinnans könsorgan har varit det sekundära könet i historien och en modell kallad enkönsmodellen har länge varit sanningen om könen. En benägenhet att se den kvinnliga kroppen som en version av den

manliga blev den så kallade ‟enkönsmodellen‟, vilken dominerade medicinska konstruktioner av kroppen från antikens Grekland fram till mitten av 1700-talet. De klassiska grekerna framställde fittan som en kopia av penis fast en utochinvänd sådan, denna enkönsmodell hade sitt ursprung i antik medicin (Larsson, 2002). Den sanna genitala formen ansågs vara det yttre könet, det vill säga penis och testiklar, då kvinnors interna könsorgan var underlägsna, de var endast en mindre perfekt version av mannens kön (Braun & Wilkinson, 2001). Innan 1700-talet var det viktigare med skapandet av kön än hur kroppen såg ut:

”Man kan tänka sig en enda linje, där det fanns mycket kvinnliga kvinnor, ganska manliga kvinnor, de i mitten som var lite av båda delarna, kvinnliga män och manliga män.” (Johnsdotter, 2012, s. 89) Med denna syn låg fokus på att kategorisera människor som citatet ovan beskriver, istället för att fokusera på vad de hade mellan benen. Tiden från antiken fram till sent på 1700-talet dominerade enbart ett kön, då denna syn förändrades och mänskligheten delades in i två kön. Den tidigare synen kom Thomas Laqueur att benämna

‟enkönsmodellen‟ och den senare för ‟tvåkönsmodellen‟, vilket han skrivit om i sin bok Om könens uppkomst (i Lindén Strand, 2004: s. 23). Rörelsen på 1700-talet som bidrog till övergången till

‟tvåkönsmodellen‟ konstruerade manlig och kvinnlig sexuell morfologi2

som annorlunda (Braun & Wilkinson, 2001) och ledde till att skillnaden erkändes, kvinnor och män skiljdes åt i alla möjliga aspekter av kropp och själ (Larsson, 2002) men hierarkin bibehölls. Kvinnors könsorgan förblev underlägsna, och det finns fortfarande en tendens att jämföra den kvinnliga kroppen till den manliga kroppen som en norm i dagens samhälle (Braun & Wilkinson, 2001). Detta anser vi att man tydligt kan se i samhället och i media om man bara är

1 _{Ja, han hette faktiskt så, men huruvida han var galen eller ej kan inte vi svara på. } 2

Morfologi: inom språkvetenskapen läran om morfemen, deras varianter och grammatiska funktion. Morfologin omfattar ordbildningslära och böjningslära (formlära). (Se

medveten om det och vi berör även detta i uppsatsen under såväl detta som de senare kapitlen.

2.1.3 GYNEKOLOGINS HISTORIA

Elinore Lindén Strand (2004) förklarar att det är mycket svårt att hitta uppgifter om fittans sociala värde i den västerländska kulturen, men bristen på information förstärker uppfattningen av att könet historiskt sett har varit, och till viss del fortfarande är, osynliggjort. Hon förklarar att ur ett historiskt perspektiv så har kvinnan setts som det svagare av de två könen och att hennes kropp, men främst kön, har varit starkt förknippat med sjukdom. Då normen och det friska

symboliserades av mannen blev kvinnan avvikaren och den sjuka, vilket ledde till att gynekologin3 _{blev en vetenskap om den kvinnliga}

naturen. Men den manliga motsvarigheten, urologin, blev aldrig en lära om den maskulina naturen, då vägen till kunskap om mannens väsen inte gick genom hans fortplantningsorgan.

2.2 BENÄMNING

I vårt samhälle idag finns det många smeknamn för såväl kvinnans som mannens kön. Till exempel fitta, kissemurra, kärleksgrotta och snippa för kvinnans kön och kuk, dolme, soldaten och snopp för

mannens kön (Kotsinas, 2003). De flesta använder olika benämningar för könen beroende på om de talar med vänner, föräldrar eller läkare, men bland annat kuk och fitta är ord som även används som

svordomar och det sistnämnda uppfattas som mer nervärderande och grövre.

Just nu pågår det en revolution runt fittan där man vill förändra de negativa associationer ordet har i det svenska språket som Kerstin Säthil och Julia Fridmar (2013), Tina Nevin (2002) och Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU, 2013), bland andra, lyft fram. RFSU tar på sin hemsida (a a) upp fördelar med ordet och de tycker att fitta är positivt, då ordet inkluderar de yttre delarna av könet, vilket inte slida eller vagina gör. Genusvetarna Säthil och Fridmar (2013) angriper problemet ur en annan vinkel genom att gå ut med något de kallar ‟fittuppropet‟, där de uppmanar kvinnor att börja använda ordet fitta utan att skämmas och att våga prata om sitt kön på ett naturligt sätt. Nevin (2002) förklarar i boken Fittfakta att hon valt rubriken för att verka frigjord och för att vara provocerande, detta då hon anser att det saknas positiva och starka namn på kvinnans kön, och de ord som redan finns ofta används som skällsord. Hon fortsätter med att hon tror att kvinnor behöver ett sexuellt namn på sitt kön och att fitta är ett ord som kvinnorna behöver erövra och frigöra från de

nedvärderande sammanhang det förekommer i, i dagens samhälle. Hon talar om att det kvinnliga könsorganet till stor del är osynligt, för både kvinnan själv på grund av dess placering, men även historiskt sett ur både sexuell och medicinsk betydelse, något som Säthil och Fridmar (2013) håller med om.

2.3 OKUNSKAP

Nevin (i Lindén Strand, 2004: s. 25) förklarar i en intervju att könet för många kvinnor är en vit fläck på kroppskartan och ”om man inte ens kan benämna det så blir det tabubelagt och problematiskt att förhålla sig till” (a a). Hon berättar vidare att ”… om könet benämns i vårt samhälle så blir det ofta i termer av problem och sjuklighet och

kvinnor skall se till att hålla sig torra och rena ‟där nere‟” (a a2_{) vilket}

resulterar i en syn på det egna könet som smutsigt och äckligt. När man som kvinna måste hålla kontroll så att könet inte ger ifrån sig fukt eller lukt och samtidigt ha det osynligt kan det vara svårt att ha en positiv relation till sitt kön; att se det som ett bra ställe, ett ställe för lust.

Det här resonemanget hittar vi även hos Säthil och Fridmar (2013) som kritiserar det faktum att kvinnor över lag inte vet mycket om sitt eget underliv, och då det kvinnliga könsorganet fortfarande är ett språkligt tabu vågar kvinnor sinsemellan inte fråga varandra. Synen på könet har alltid varit och är fortfarande något som skall hållas gömt och inte talas om. I sin artikel nämner de flera problematiska

händelser som unga kvinnor råkat ut för som grundar sig i ett och samma problem, nämligen att kvinnans könsorgan fortfarande är ett tabu. Den eventuella fristad som idag finns för fittan är

ungdomsmottagningen (a a), dit unga kvinnor vänder sig för att få hjälp. Men då många unga kvinnor talar om erfarenheter där dessa förväntningar inte uppfyllts, där de fått hjälp av barnmorskor, gynekologer och psykologer utan tillräcklig kompetens, frågar sig författarna vart man kan få hjälp om man inte kan få det i denna fristad? Säthil och Fridmar (a a2_{) drar slutledningen att den smärta}

och osäkerhet unga kvinnor får uppleva till stor del kan undvikas om normen förändras och för att reformera normen behöver språket och språkbruket omskapas till något som kan bli allmänt accepterat. Då är det viktigt att man inte använder ord som till exempel ”där nere” för att benämna kvinnans kön. Detta förtydligar Braun & Wilkinson (2001) genom att förklara att lätta, icke-specifika (om inte faktiskt felaktiga) eufemismer4 _{används för att inte nämna de delar av}

kvinnors kroppar som rör könet. Denna begreppsmässiga frånvaro leder till en situation där kvinnor ofta är okunniga om sitt könsorgan och dess funktioner5 _{och de upplever inte könet som en del av den}

levda kroppen; kvinnans kön är mystiskt för kvinnan själv. Detta kan vi se genom att det inte finns särskilt mycket forskning om kvinnors medvetenhet om sitt könsorgan (a a), men en studie om unga flickor på 1970-talet fann att deras okunnighet om kvinnans kön var nästan total. Vi hoppas att detta förbättrats fram till nu, men faktum kvarstår att det fortfarande generellt sett är låg kunskap om kvinnans kön i samhället (a a2_).

4

Eufemismer: förskönande eller beslöjande omskrivning för ett anstötligt eller oangenämt ord. (Se Nationalencyklopedin)

2.4 ORD

I de tre följande underrubrikerna fula ord, könsord och tabu och metaforer förklaras tre olika författares syn på ord och hur dessa utvecklas. Här försöker vi närma oss en förklaring till varför fitta har blivit ett fult ord. Det vi presenterar nedan hoppas vi ge en

förförståelse för hur språk och makt är tätt förbundna och varför det är så viktigt att kvinnan får ett eget ord för sitt kön.

2.4.1 FULA ORD

Vem bestämmer vilka ord som är fula? Den frågan ställer sig

Ulla-Britt Kotsinas i sin bok En bok om slang, typ (2003) och hennes förklaring är att den som har en viss ställning i samhället också har makt över språket. Hon förklarar att det oftast inte är orden i sig själva som är fula eller fina, utan att våra värderingar blir styrda av mer eller mindre medvetna attityder. Kotsinas (a a) diskuterar även problematiken runt fittans osynlighet och förklarar att allmänspråket vanligen är ganska ordfattigt när det kommer till könsorgan, och framför allt då kvinnans, där det knappast finns någon benämning som man kan använda utan att rodna.

2.4.2 ORD ÄR MAKT

I sin artikel Könsfest i ordboken (2003) förklarar Linda Israelsson att språket har förmåga att förändra såväl som befästa gamla normer och strukturer och könsord är ett tydligt exempel på detta. Den här sortens resonemang hittar man också hos språkforskaren Karin Milles, som förklarar (i Israelsson, 2013) ”att en stor mängd ord kan spegla att ett område är tabubelagt, eftersom nya mindre skämmiga ord ständigt måste hittas på” (a a). Genom att titta på vilka ord som bedöms vara skällsord i ett samhälle kan man upptäcka vad som anses vara tabu och ser man på vilka könsord som används kan man få syn på en eller annan maktstruktur.

2.4.3 METAFORER

Det är vanligt att kön benämns med metaforer och Milles (i Israelsson, 2013) har analyserat dessa och kommit fram till slutsatsen att

metaforerna ger könen motsatta egenskaper; det kvinnliga könet görs passivt och det manliga aktivt. Någon som håller med om detta är Kotsinas (2003) som även hon poängterar att man kan se hur

människans två kön ges namn genom olika perspektiv, där mannens ofta är av en aggressivare, modigare och mer rättfram karaktär, medan kvinnans motsvarighet ofta uppträder ganska anonymt eller blygt. Kotsinas förklarar att hon tycker att ”det är svårt att undvika ett intryck av att det snarare är mannens än kvinnans perspektiv som lyser igenom” (a a, s. 128) när bilden man får av de olika namnen på könsorganen är att mannen är aktiv, stolt och krigisk medan kvinnan är passiv.

2.5 KUKLÖST UTANFÖRSKAP

”Att definiera kvinnor utifrån deras brist på snoppar är att definiera kvinnans utanförskap, hennes position som den Andra, den som står utanför normen, det är att göra kvinnan fittlös, att ta bort hennes egen kropps betydelse” (a a, s. 21)

Hon förklarar att hennes studieresultat tydligt visat att kuken är en fallisk kroppsdel med hög status medan kvinnan snarare lever ”i ett tillstånd av kuklöshet än som en innehavare av sin fitta” (a a, s. 27). Hon berättar vidare att fittan är tillskriven minsta möjliga status och makt och att den samhälleliga kukfixeringen förmodligen inte leder till en positiv förståelse av kroppar. Braun & Wilkinson (2001) konstaterar att kvinnans kön ofta är frånvarande från den offentliga diskussionen och representationen. Könet representeras som den mest privata, intima och personliga delen av kroppen som inte skall visas eller talas om offentligt6_.

2.6 FITTAN SOM ÄCKLIG

Fittan representeras ofta som den del av den kvinnliga kroppen som är skamlig, oren eller äcklig (Braun & Wilkinson, 2001). Det konstateras att många kvinnor känner att deras könsorgan är fula, lustiga,

motbjudande, illaluktande, inte alls önskvärda, och att det absolut inte är en vacker del av deras kroppar. Kvinnor växer upp i samhällen där de får lära sig att deras kroppar luktar, dessa synsätt kommer från vår kultur vilka bidrar till att kvinnors kroppar framstår som smutsiga. Paralleller kan dras till att lukt är detsamma som smuts vilket leder till att många kvinnor är uppfostrade till att tro att fittan är otäck, smutsig eller otrevlig. Sexologen Judith Seifer (a a, s. 22), förklarar att små flickor ofta får lära sig att fittan är förorenad, att det som de har ‟där nere‟ är mörkt och smutsigt och att man inte rör det. Detta anses som ett uttryck för ett historiskt och kulturellt samband mellan

kvinnors könsorgan, smuts och sjukdomar. Med tanke på allt detta är det inte förvånande att kvinnors könsorgan ofta är en källa till skam eller förlägenhet (a a2_{). Under 1600- och 1700-talets Frankrike}

kallades kvinnors könsorgan för ‟delar av skam‟, som naturen medvetet dolt inne i kroppen, uttrycket ‟pudendum femininum‟ är latin för

kvinnans kön och uttrycket ‟pudendum‟ härstammar från det latinska ‟pudere‟ vilket innebär ‟att skämmas‟ (a a3_).

2.7 SKAM

Kerstin Gustafsson (1997) presenterar Norbert Elias syn på skam, där ”skammen är ett bevis på mänsklighetens utveckling mot förfining och civilisation” (a a, s. 52), och förklarar att detta har varit den ledande synen på skam sedan 1940-talet. Vår tanke runt Elias syn är att till exempel ordet fitta används som ett skällsord och vanligast i negativa sammanhang. När man går till någon professionell för problem med könet använder man sällan ord som har en skamlig status, utan man

6 _{Till exempel förbjöds en annons om preventivmedel från Londons tunnelbanor så sent som 1995,} då det ansågs för ’offensivt’ att göra reklam innehållande ordet ’vagina’. (Se Braun &

prioriterar ord som inte är skambelagda, som till exempel underliv, där nere och slida. Vi tror dock att det ligger mycket mer i skammen än endast mänsklighetens utveckling.

Freud (i Ahlström, 1997, s.89) menade att skammen är intimt

förknippad med kvinnans sexualitet och att den är en kompensation för kvinnans naturliga könsliga underlägsenhet. Det sistnämnda håller vi inte alls med om, då det skulle innebära att mannen är överlägsen kvinnan. Istället vill vi tro på en jämlikhet mellan könen. Men att skammen associeras till kvinnans sexualitet, eller kön, vill vi påstå stämmer. Vi gissar att detta har sitt ursprung från patriarkala normer som genom historien befästs och inte ifrågasatts av

allmänheten, men om Freud skulle hålla med oss om detta är vi inte helt säkra på.

Brené Brown (2008) förklarar i sin bok Kvinnor och skam att skam skiljer sig från skuld, förödmjukelse och förlägenhet, men att det inte alltid är helt lätt att skilja mellan dessa. Hon menar att med skam fokuserar man på vem man är medan vid skuld läggs fokus på vad man har gjort. Att säga till sig själv eller att ständigt få höra från andra att man är dålig och inget att ha kan riskera i att man tillslut börjar tro på det och acceptera det, och det är så skam fungerar. Brown klargör att skam snarare är källan till destruktiva beteenden än

lösningen, när man känner skam är det störst risk att man, bland annat, hamnar i självdestruktiva beteenden eller förblir tyst när man ser någon som behöver ens hjälp. Brown (a a) förklarar att det finns något som är centralt för kvinnors upplevelse av skam:

”Kvinnor upplever oftast skam som ett sammanflätat nät av

motstridiga och konkurrerande förväntningar från samhället i stort och från olika grupper i samhället. Dessa förväntningar dikterar vilka vi ska vara, vad vi ska vara och hur vi ska vara.”

(våra fetmarkeringar) (Brown, 2008, s. 42-43)

Brown (2008) anser vidare att skam har med genus att göra; i grunden handlar förväntningarna som orsakar skam hos kvinnor (som bygger på vår kulturs uppfattning om vad som är acceptabelt för kvinnor) om vad som förväntas av dem som just kvinnor. Om vi utifrån Browns förklaring tittar på skammen som förekommer när man talar om kvinnors kön så har denna skam byggts upp under lång tid, det är inte något som blivit till under en natt. De kollektiva skamkänslor kvinnor upplever med sitt kön kan vara en förklaring till varför det inte skett någon förändring och ser vi det med Browns ögon är det stor risk att skammen passiviserar kvinnor i frågor som rör dem direkt, som till exempel de språkliga svårigheter kring könet som nu förekommer i samhället. Men kanske är det så att kvinnor förväntas att inte reagera eller sätta sig upp mot dessa svårigheter och när någon gör det så blir det en skamfylld situation istället. Vi tycker att det är tråkigt att denna sortens skam förekommer men tycker att det är viktigt att vara medveten om att den finns, speciellt när man behandlar ett känsligt ämne som det i vår uppsats.

3 TEORI

Det teoretiska synsätt vi valt att använda oss av är socialkonstruktivism med inriktning på diskurser.

Enligt socialkonstruktivismen konstrueras våra uppfattningar i en social och kulturell miljö och de visar sig på varierande sätt i olika samhällen och grupper. En grundtanke i socialkonstruktivismen är att de begrepp som brukas för att förstå omvärlden har utvecklats och fått sin innebörd i antingen mellanmänskliga relationer eller inom en viss del av en vetenskap, religion eller kultur (Egidius, 2008). På samma sätt kan människor i olika grupper inom ett samhälle uppfatta samma företeelser helt olika. Tittar vi då på vårt valda ämne vill vi ta reda på vad våra respondenter och informanter har för olika uppfattningar om kvinnans kön.

Människor har genom att konstruera sin värld bland annat åstadkommit kvinnors mindervärde och dessa föreställningar

materialiseras i form av olika normer för män och kvinnor (Egidius, 2008). Processen att konstruera fenomen i den sociala verkligheten har tre steg (a a). Det första är att vi, som aktiva subjekt, gör oss

föreställningar om omvärlden. Det andra är att i form av bland annat normer får det som vår fantasi frambringar en helt egen kraft och existens genom internalisering (att vi blir en del av dem). Det tredje steget är att vi ibland tar tillbaka initiativet och kritiskt reflekterar över vad vi skapat, vi ifrågasätter normerna. Efter detta steg börjar processen om på nytt. Väljer vi att applicera normerna runt kvinnans kön på denna process kan vi se att vi med denna uppsats befinner oss vid det tredje steget. Detta eftersom vi ifrågasätter den skam det är att ha ett kvinnligt könsorgan och det diskursiva tabu som förekommer i samhället.

I socialkonstruktivismen finns det olika delar och diskurser är en av dem. Händelser eller handlingar får betydelse i en specifik kulturell, historisk eller social kontext vilket även benämns som diskurs. Med diskurser visas hur allt som tänks, sägs och skrivs i en specifik tid i en viss kontext formas med hjälp av strukturer och regler (Johansson, 2006). Dessa regler eller tankemönster visar vad som kan och inte kan sägas, vem som kan säga det med auktoritet och vem som skall lyssna på. Vi är främst intresserade över att ta reda på vad det är som inte kan sägas inom vårt valda ämne och hur det kan komma sig att det är så. Vi vill även ta reda på varför kvinnans kön hamnat i en sådan negativ diskurs att det numera i princip blivit norm att använda det som svordom. Det handlar om stora svårigheter att tala om kvinnans kön om det formats till något skamfullt som inte ens kvinnor själva klarar benämna.

Socialkonstruktivism kan ses på såväl makro- som mikronivå, men för att förstå detta måste vi titta på Norman Faircloughs (2003) kritiska diskursanalys (CDA). Det som gör CDA till en kritisk diskursanalys är att det är ett försök till en ståndpunkt mot ojämlikhet och enligt

Fairclough konstruerar sociala identiteter, sociala relationer och kunskapssystem vårt språk. Fairclough (a a) diskuterade runt en cirkulär tankegång där den vardagliga diskursen (individernas betoning på sig själva genom sitt bruk av diskurs) inskränktes av social struktur (bland annat arbetsmarknaden, skolsystemet och välfärdsstaten) samtidigt som den hjälpte till att konstruera dessa strukturer. På så sätt influerar sociala strukturer vardagliga diskurser (socialkonstruktivism på makronivå) och sociala relationer påverkar utvecklingen av den sociala strukturen (socialkonstruktivism på mikronivå).

Någon som också tar upp socialkonstruktivism på makro- och

mikronivå är Vivien Burr (2003) men hon anser att dessa två versioner inte behöver utesluta varandra, utan istället kan föras samman i en syntes av mikro- och makrometoder. Då det passar vårt ämne bättre kommer vi fortsättningsvis använda en sammanflätning av nivåerna. Burr (2003) förklarar att språket har en konstruktiv makt som

kommer från institutionella handlingar, sociala- strukturer och relationer, som ensamma individer eller grupper inte kan förändra. Hon anser vidare att social konstruktion är något som äger rum i det dagliga samtalet mellan människor i samspel och där verkligheten skapas genom individers interaktion med varandra, där människorna ses som aktiva diskursanvändare och de som har tolkningsföreträde är de som har makt. Sett på detta sätt är det inte möjligt för enskilda individer att ändra de rådande diskurserna runt kvinnans kön, men samtidigt upprätthålls dem av just individerna i samhället, i mötet mellan människor, då det skapar den verklighet vi lever i. På så sätt blir det en ond cirkel där endast de som har makt har möjlighet att förändra de rådande diskurserna. Men makt finns även i de sociala strukturerna och en början till att förändra synen på det kvinnliga könet kan vara att förändra skolsystemet. Med ordentlig utbildning i form av sexualkunskap och ”livskunskap” kan man hjälpa framtida generationer att få en helt annan förståelse och närhet till den kvinnliga kroppen och därigenom förändra diskursen från något negativt till något positivt.

Inom socialkonstruktivismen är diskurs ett centralt begrepp och kan anses som konstruktionernas ordnade princip (Johansson, 2006). Diskursbegreppet betonar maktrelationer: hur vi pratar om någon påverkar även hur vi behandlar personen och på så sätt åskådliggörs maktrelationer samtidigt som den diskursiva makten konstruerar individerna och deras levnadsvillkor. Så hur man i samhället pratar om kvinnans kön påverkar hur kvinnor behandlas och tittar vi generellt på hur detta internaliserats närmar vi oss tankar om

patriarkat och makt i en ibland obehaglig kombination. Detta i sin tur kan förklara varför det i princip är tabubelagt att tala om kvinnans

kön. Kanske kan vi även hitta en lösning på dessa svårigheter genom att först fullt ut förstå vad det är för problem och hur det fungerar. Hur vi har tänkt och vad vi har kommit fram till genom vår forskning går att läsa mer om i avsnittet Analys.

4 METOD

Detta avsnitt kommer att redogöra för vårt metodval och vad dess tillämpning har för betydelse i vår forskning. Vårt val av metod är en kombination av kvalitativ och kvantitativ metod och vår metodologiska ansats blir således metodkombination. Vi kommer presentera en

redogörelse på vårt urval av informanter och respondenter till intervjuer och enkäter, hur vår forskarroll ser ut, upplägget på

intervjuerna samt utformningen av enkäterna. Tills sist diskuteras det etiska förhållningssättet.

4.1 METODVAL

Vårt val av metod är en kombination av kvalitativ och kvantitativ metod. Detta kan även benämnas som metodkombination, vilket förklaras av Martyn Denscombe i boken Forskningsboken-för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna (2009). Metodkombination gör resultatet mer träffsäkert genom att låta forskare använda olika metoder för att undersöka samma

frågeställningar. Denscombe (a a) förklarar att metodkombination som tillvägagångssätt också ämnar till att förbättra forskningsinstrument (se även Bryman, 2011). Då forskare skapar ett frågeformulär för en undersökning kan de använda kvalitativ data införskaffad med hjälp av specifika grupper och intervjuer för att uppnå bättre validitet i frågeformuläret. Till den här studien valde vi att göra tvärtom; att utifrån svaren från enkätfrågorna utforma våra frågor till

intervjuerna. Med metodkombination som metod erhölls två perspektiv (a a), det ena visade hur respondenterna i vår enkätundersökning svarade på våra frågeställningar och det andra klargjorde de professionellas syn på vårt ämne.

Användningen av metodkombination har lett till att de kvalitativa och kvantitativa metoderna i vår studie har kunnat överlappa varandra och en av metoderna kan användas för att rätta till en snedvridning eller brist hos den andra metoden genom att använda fördelar och nackdelar från båda metoderna (Denscombe, 2009).

4.1.1 KVANTITATIV METOD

I enkäten ställde vi frågor med slutna svarsalternativ (Denscombe, 2009), vilket innebär att vi som forskare bland annat hade kontroll över utformandet av våra enkätfrågor samt vilka svarsalternativ respondenterna hade att välja mellan.

Frågeformuläret bestod av 19 fasta frågor och ett begränsat antal svarsalternativ för varje fråga (se bilaga 1). Denscombe (2009)

beskriver fasta frågor som frågor där det endast tillåts svar som finns i de kategorier som vi som forskare i förväg bestämt. Fördelen för oss som forskare var att vi kunde formulera frågorna, bestämma

ordningen på frågorna och bestämma svarsalternativen. Detta resulterade i standardisering, då varje respondent fick samma fråga ställd till sig. Med förutbestämda svar som varje respondent får välja mellan underlättas analysen av data (a a). Vi ville just förenkla analysen av datan från enkäterna, då vi även hade intervjuerna att genomföra och då vi hade en tidsram att förhålla oss till.

I frågeformuläret ställde vi frågor där vi gav respondenten möjlighet att välja mellan tio olika namn på kvinnans kön. Dessa tio namn valdes utifrån vår egen tidigare kunskap, men även utifrån Kotsinas bok ”En bok om slang, typ” (2003).

Det var med hjälp utav sammanställningen och analysen av datan från enkätfrågorna som vi utformade frågor till den kvalitativa delen av vår studie. Vi ville undersöka hur de professionella bemötte den statistik vi samlat in och hur de i sin yrkesroll ansåg att statistiken

överensstämde med deras egna erfarenheter.

Vi ställde även en del av frågorna som vi använde i enkäten under intervjuerna, detta för att se om vi fick samma eller liknande svar av våra informanter som vi fått av våra respondenter.

4.1.2 KVALITATIV METOD

I vår studie valde vi att använda semistrukturerade intervjuer med hjälp av en guide som innehöll öppna frågor. Denscombe (2009) beskriver öppna frågor som att man som forskare låter informanten själv forma sina tankar och svar. Anledningen till valet av

semistrukturerade intervjuer var för att ge oss en klarare bild av de professionellas syn, vilket hjälpte oss att förstå de professionellas tankar, åsikter och resonemang på ett mer fördjupat sätt.

4.1.3 METODERNAS STYRKOR OCH SVAGHETER

För att få ett starkare material valde vi att inte bara intervjua, utan att även publicera en enkät, då vårt arbete hade blivit mindre

representativt om vi endast haft intervjuer med professionella. Endast intervjuer hade medfört en brist (Denscombe, 2009) och istället

kompenserade vi detta med metodkombination som metod.

Kvantitativa enkäter som forskningsmetod är bättre på så sätt att man lättare når respondenter utspridda över ett geografiskt område, som till exempel i vårt fall Sverige. Nackdelen med frågeformulär är att det är slutna frågor och på så sätt ställs inte samma frågor till

respondenterna som informanterna (Denscombe, 2009), då de semistrukturerade intervjuerna ger mer möjlighet till ett större spelrum, då frågorna inte är fasta. Däremot kan kombinationen av metoderna leda till att forskaren slipper kritik med hänvisning till den kvalitativa metodens avsevärt avsmalnade urval av informanter eller de avsevärt ytliga data som fås utifrån frågeformulär (a a).

4.2 KVANTITATIV OCH KVALITATIV STUDIE - EN METODKOMBINATION

I boken Den kvalitativa forskningsintervjun förklarar Steinar Kvale och Svend Brinkmann (2009) att både kvalitativa och kvantitativa studier är av lika stor vikt och därför kan de också användas i kombination med varandra. Som forskare bör man inte välja metod efter vilken man personligen föredrar, utan bör låta frågeställningen avgöra vilken metod som är bäst lämpad.

Då våra frågeställningar syftar till att förklara om det finns ett

språkligt tabu, varför det finns och vad för problem detta kan medföra i kontakt med professionella, lämpar sig denna fråga bäst att

undersökas genom kvantitativ metod. Men våra frågeställningar

slutade inte där, utan vi ville också få reda på de professionellas syn på dessa frågor och även ta reda på om de kunde uppleva några

konsekvenser av detta tabu, varpå vi ansåg att kvalitativa intervjuer passade bäst för att undersöka detta.

Enkäten möjliggjorde en bredd som vi inte annars kunnat nå med hjälp av endast intervjuer, medan intervjuerna bidrog till en djupare insikt vilken vi inte kunnat skaffa oss med endast enkäter.

Tillsammans fick vi alltså både en bredare och djupare förståelse, tack vare att vi valde metodkombination som metod (Denscombe, 2009). Dag Ingvar Jacobsen (2007) förklarar i sin bok Förståelse, beskrivning och förklaring att vid användning av kvantitativ metod är det

forskaren som bestämmer vilka frågor som ställs i en

enkätundersökning, och på så sätt är det även forskaren som

bestämmer vilka svarsalternativ som ges. En sådan undersökning blir således en sluten metod, då respondenten inte ges någon möjlighet att uttrycka sig på eget vis. Detta blir därför tätt förbundet till det

deduktiva förhållningssättet, en övergång från teori till empiri. Forskaren förutbestämmer vad som ska undersökas med

utgångspunkt i teoretiska antaganden, vad som vidare behöver undersökas och var det borde ske.

I vår forskning valde vi att använda oss av frågeformulär via internet. Denscombe (2009) förklarar att frågeformulär ger standardiserade svar, i den bemärkelse att alla respondenter får likadana frågor och därav finns det inte utrymme för spontana frågor, vilket underlättar för forskaren att enkelt och snabbt analysera insamlad data. Varje respondent får samma frågor ställda till sig och det är även till fördel för respondenten med färdiga svarsalternativ som har till uppgift att förenkla besvarandet av enkäten.

Pål Repstad (2005) förklarar i boken Sociologiska perspektiv i vård, omsorg och socialt arbete att en kvalitativ metod hjälper forskare att få en utförlig och detaljerad bild av forskningsämnet. Intervjuer kan vara av både strukturerad och ostrukturerad karaktär och oavsett leder de till kunskap på ett mer djupgående plan. Fokus läggs då på

informantens idéer och tankar, till skillnad från den kvantitativa vars svar oftast är baserat på siffror (Kvale och Brinkmann, 2009).

De intervjuer som vi höll i var kvalitativa forskningsintervjuer. Det innebär att vi som forskare har skaffat kunskap om ämnet vi studerat för att ge oss möjlighet att ställa följdfrågor till informanten (Kvale och Brinkmann, 2009). Vi höll i fem intervjuer med fem professionella vars arbete rör kvinnans kön och vi använde oss av semistrukturerade intervjuer. Detta innebär att vi hade ett färdigt manus med frågor, men intervjuerna var öppna och därmed gavs informanterna möjlighet att tala fritt och utveckla sina svar på sitt eget sätt (Denscombe, 2009). På så sätt fick vi som forskare även möjlighet att ställa frågor utöver de redan förutbestämda, utifrån svar som informanten gav.

4.3 URVAL OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT

Frågeformuläret skapades via vårt Gmail-konto, på molntjänsten Google Drive, med hjälp av funktionen skapa formulär där vi fyllde i de frågor vi ville ställa för att sedan publicera enkäten. Länken till

frågeformuläret lades sedan ut på det sociala nätverket Facebook och cirkulerade runt i en vecka. På enkätens första sida bad vi

respondenterna att dela vidare länken till formuläret för att nå så många respondenter som möjligt. Det enda kravet vi hade för att besvara enkäten var att respondenten skulle vara 18 år gammal, detta på grund av etiska skäl, och vi valde att lita på att enkätbesvararna var sanningsenliga när de angav sin ålder (men även när de besvarade resten av frågorna). Tanken var att vi ville nå allmänheten i Sverige och få ett smakprov av vad de ansåg om våra frågeställningar.

Denscombe (2009) benämner detta som slumpmässigt urval, då vi inte valde ut våra respondenter strategiskt. Länken till frågeformuläret lades ut på Facebook och den spreds genom att vi delade den och bad andra att dela den, likt en kedjereaktion. Detta kallas

snöbollsmetoden, vilken Jacobsen (2007) skriver om, där avsikten är att en respondent kan leda oss vidare till en annan respondent, vilket för oss bidrog till att många fler kunde besvara vårt frågeformulär. På grund av användandet av snöbollsmetoden kunde vi inte styra var enkäten hamnade och den delades i en del feministiska grupper på Facebook, vilket kan ha påverkat resultatet. Vi önskar att du som läsare tar detta i beaktning när resultatet studeras. Vi fick totalt 3827 insamlade svar på vår enkät.

Den kvalitativa delen som vi använde oss av för att samla in data var med hjälp av fem semistrukturerade intervjuer. Vi kontaktade

professionella som arbetade med kvinnans kön, vilket alla råkade bli kvinnor med barnmorskeutbildning, och gjorde på så sätt ett urval, men ett strategiskt sådant, något Katarina Jacobsson & Anna Meeuwisse (2008) beskriver. Då vi med avsikt valde att kontakta personer med yrken som kommer i kontakt med kvinnor och kön, genomfördes ett strategiskt urval.

Intervjuerna bokades på ett intervall av 14 dagar och de tog ungefär 1 timme vardera att genomföra. Vid intervjuerna spelades

informanternas svar in med hjälp av en mobiltelefon. Efter varje intervju transkriberades materialet, vi översatte och gestaltade det inspelade samtalet till skriftlig form.

Av ren tur kom vi i kontakt med en anställd universitetsadjunkt, Inger Hallsten, på Malmö Högskola som gav oss förslag på personer att kontakta och på så sätt fick vi snabb kontakt med andra inom området. Återigen kom det som Jacobsens (2007) benämner som

snöbollsmetoden till användning. Den enda preferensen vi hade vid val av informanter till intervjuerna var att deras profession skulle vara inom ett relevant yrke för vår studie, men inte nödvändigtvis inom samma yrke. Vi fick intervjua fem kvinnor med barnmorskeutbildning, fyra av dem med barnmorska som nuvarande yrke och en av dem som gått vidare och numera arbetar som universitetsadjunkt. Från början sökte vi såväl barnmorskor som gynekologer eller sexologer etcetera, men då vi inte hade tidsram till att vara kräsna och välja våra

informanter fick vi vara nöjda med de som tackade ja, vilket råkade bli fyra barnmorskor och en adjunkt.

4.3.1 TEMATISERING

Peter Öberg (2011) beskriver tematisering vilket innebär att teman eller rubriker används för att rubricera stycken utifrån datan som införskaffats genom intervjuer. Vidare innebär tematisering att likheter kan hittas i datan, många gånger också med tidigare forskning och teori. Den insamlade informationen från enkäterna tematiserades med och grupperades under följande rubriker: ålder och kön, benämning av könet, värdeneutrala könsord, ordet fitta, tabu att tala om kvinnans kön, kunskap, skam och kontakt med professionella. Vi läste igenom de transkriberade texterna från intervjuerna och utgick samtidigt från vårt syfte, våra frågeställningar och vår tidigare forskning, som sålunda fick utgöra grunden för utformandet av varje avsnitt under resultatdelen. Då vi inte kunde styra informanternas svar berördes även ämnen som vi inte kunnat förutspå. Således blev tematiseringen som följande: benämning av kvinnans kön, tabu, neutrala ord, snippa och framstjärt, fitta, kvinnors versus mäns kön, skam och okunskap, att vara kompis med sitt kön och förbättring / förändring. På grund av de olika tillvägagångssätten skiljer sig rubrikerna något mellan det kvantitativa och kvalitativa resultatet. 4.4 FORSKARROLL

Kvale och Brinkmann (2009) belyser att forskaren under studiens gång bör reflektera över sin egen identitet som forskare och då framförallt sin moraliska integritet och graden av känslighet hos ens

undersökningsfrågor. Rollen som forskare intensifieras under

intervjuer och enkäter och det är även främst då som vi som forskare erhåller kunskap. Det finns flera ställningstaganden som är viktiga att belysa som forskare, bland annat kännedom om värdefrågor, etiska riktlinjer, etiska teorier och forskarens egen integritet (Kvale och Brinkmann, 2009). Dessa perspektiv har vi använt som grundläggande riktlinjer vid våra fem intervjuer och vid skapandet av vårt

vetenskapliga intressena mot varandra. Vår integritet som forskare är av störst vikt när vi befinner oss i en intervjusituation, då våra egna kunskaper och erfarenheter har stor betydelse för att visa förståelse till det informanterna berättar under intervjuerna.

Vårt mål är att uppnå vetenskaplig kvalitet i studien, vilket kan kopplas till de etiska krav som ställs på oss som forskare (Kvale och Brinkmann, 2009). Den data som vi får fram under studiens gång presenteras sanningsenligt och representativt i relation till vårt studieområde. Vidare är det viktigt att utföra en validering och undersöka de metoder som vi fått vårt resultat genom (a a). 4.5 ANALYS AV EMPIRISKT MATERIAL

Den insamlande datan från intervjutillfällena transkriberades, bearbetades och tematiserades för att vi skulle kunna använda de relevanta delarna som citat under resultatdelen.

Kvale och Brinkmann (2009) förklarar att analys av material innebär att arbeta igenom och kategorisera underlag som samlats in till

forskningen. Innehållet i studien skall återge det insamlade underlaget som införskaffats för att svara på studiens frågeställningar. Efter insamlandet analyserades och bearbetades svaren från enkäten och intervjuerna. Enkätsvaren sammanställdes i diagram för att analysera och utläsa resultatet. Svaren från enkäterna sammanställdes och jämfördes med svaren från intervjuerna med förhoppning om att få en djupare analys.

4.6 ETISKA ÖVERVÄGANDEN

Kvale och Brinkmann (2009) förklarar att det är av stor vikt att vi som forskare visar vördnad till de etiska aspekterna under forskningens gång. En nackdel med intervjuer är att forskaren kan komma nära inpå en persons integritet och då är det av stor vikt att detta

respekteras och värnas om. Ämnen som är svåra att prata om ska undgås och informanten måste meddelas att denne har rätt till att när som helst under intervjuns gång kunna avbryta sin medverkan utan närmare motivering. Konsekvensen blir att forskningen blir lidande, men det är av ännu större vikt att respektera de som ställer upp på intervju.

Daneback och Månsson (2008) redogör för de fyra etiska kraven från Vetenskapsrådet och de ska ses som riktlinjer vid forskning. De fyra kraven är informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Dessa krav gick vi igenom med våra intervjupersoner i början av varje intervju, för att vara säkra på att de var medvetna om sina rättigheter som

informanter.

Vi beaktade informationskravet (Vetenskapsrådet, 2002) genom att på enkätens förstasida ge tydlig information om studien och dess syfte (se bilaga 2). Inför intervjuerna mailade vi ett informationsblad till

informanterna (se bilaga 3) men vi förklarade även vårt

forskningsämne i början av varje intervju, i samband med att vi upplyste om dessa fyra etiska krav. Vi förklarade att deltagandet är frivilligt och att såväl respondenterna som informanterna kan avbryta om de någon gång under studiens gång ångrar sin medverkan. Vi tydliggjorde även att den data vi samlade in till uppsatsen endast användas till undersökningens syfte.

Samtyckeskravet (Vetenskapsrådet, 2002) togs hänsyn till genom att det var frivilligt och anonymt att svara på vår enkät och då den dessutom genomfördes på internet så valde deltagaren själv att lägga tid och kraft på den. Respondenten frågades om dennes samtycke innan den gick vidare till enkätfrågorna. Frågorna i enkäten var frivilliga att svara på, respondenten kunde avstå från att besvara de frågor den inte ville svara på, men av praktiska skäl var de två första frågorna, kön och ålder, obligatoriska. I början av varje intervju vi genomförde frågade vi informanten efter dess samtycke att deltaga och förklarade att den när som helst kunde avbryta sitt deltagande utan några negativa konsekvenser.

Enkätsvaren har endast presenteras som ihopslagen statistik, inga enskilda svar går att utläsas i uppsatsen, vårt insamlade material har ingen utomstående fått ta del av och de enskilda svaren kommer att förstöras efter att uppsatsen blivit godkänd, allt enligt

konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2002). Från intervjuerna har information hämtats och avidentifierats för att sedan presenteras som citat från informant 1, informant 2 etcetera, för att låta informanterna vara anonyma. Inspelningarna från intervjuerna och de transkriberade texterna kommer även de förstöras efter uppsatsens godkännande. Vårt material har inte och kommer inte utlånas till någon eller

användas till något annat än denna studie, och en av nyttjandekravets grundläggande krav är att uppgifter om enskilda inte får användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller icke-vetenskapliga syften (Vetenskapsrådet, 2002).

4.6.1 ETISK PRÖVNING

Vi har skickat in vårt uppsatsämne för granskning hos den etiska nämnden på Malmö Högskola och fått tillstånd av dessa att forska på ämnet.

5 RESULTAT

Här nedan kommer vi presentera de resultat vi fått fram från vår enkätstudie och våra intervjuer, och sedan presentera jämförbara resultat mellan de olika metoderna.

Vi fick totalt 3827 antal svar på vår enkät, vilka vi går igenom statistik för under rubriken resultat av enkätstudie. Vi kommer presentera enkätresultaten i form av diagram och tabeller för att förenkla

förståelsen av vårt resultat, detta på grund av den stora mängd svar vi fått. Vi kommer även i texten fokusera på procentantalen av de olika svaren medan exakta siffror går att utläsas i alla diagram.

Vi genomförde även fem stycken intervjuer med professionella, vilka nedan presenteras närmare under rubriken resultat av intervjuer. Vi kommer framställa intervjuerna tematiserade med hjälp av citat, detta för att underlätta jämförandet med enkäterna, intervjuerna

sinsemellan och senare analysen av metodkombinationens resultat. 5.1 RESULTAT AV ENKÄTSTUDIE

Av vår enkät fick vi totalt 3827 svar. I vår enkät hade vi endast två frågor som var obligatoriska att svara på, vilka var frågan om kön och frågan om ålder. Respondenterna får endast svara ett alternativ per fråga med vissa frågor som undantag. I de fall deltagarna får möjlighet att välja flera svarsalternativ, poängteras detta i beskrivningen

ovanför diagrammet det gäller.

5.1.1 ÅLDER OCH KÖN

Andelen kvinnor som svarade på enkäten var 84 % (3232 stycken), andelen män 14 % (542 stycken) och 1 % (52 stycken) av våra respondenter valde ‟annat‟ på frågan om kön (se diagram 1).

Diagram 1

Våra respondenter var främst av åldern 18 – 35 år (79 % av

deltagarna), och ju högre upp på åldersskalan man tittar desto mer avtar antalet respondenter i vår undersökning, vilket kan skådas i diagram 2. Vi misstänker att delandet av enkäten på Facebook och övervikten av yngre besvarare kan ha ett samband.

5.1.2 BENÄMNING AV KÖNET

Nästa fråga vi ställde våra respondenter var ”hur benämner du kvinnans könsorgan?”. Under frågan fanns tio olika förslag på

benämningar på kvinnans kön och även ett elfte alternativ (annat) för de som inte kände att något av de tio presenterade alternativen

stämde. På denna fråga fick våra respondenter endast välja ett av alternativen som sitt svar. Vårt resultat visar att fitta, snippa och underliv är de vanligaste benämningarna. I diagram 3 kan du se vilka alternativ de svarande fick välja mellan.

Diagram 3

5.1.3 VÄRDENEUTRALA KÖNSORD

När vi frågade våra respondenter om de tyckte att det finns något ord som är värdeneutralt för kvinnans kön ansåg ca tre fjärdedelar att det finns (se diagram 4).

Diagram 4

Efter att ha svarat på om det fanns ett värdeneutralt ord frågade vi vilka av våra presenterade ord de svarande tyckte var värdeneutrala. På denna fråga gavs möjlighet till fler svarsalternativ. De ord som tydligast uttrycker sig från de andra är underliv, vagina, snippa och slida, se nedan i diagram 5. Hela 25 % av svaren visade att underliv var ett värdeneutralt ord. Vagina kom inte långt därefter med 23 %, medan snippa fick 19 % och slida 18 %.

Diagram 5

Nästa fråga ställde vi i form av ett rutnät, där siffrorna 1-10 presenterades vågrätt och där våra tio valda ord på kvinnans kön (samma ord som används i diagram 5) presenterades lodrätt. Denna gång bad vi de svarande ge varje ord en siffra mellan ett och tio,

beroende på hur värdeladdat respondenten ansåg ordet vara. 1 ansågs som lite och 10 ansågs som mycket. Nedan kommer svaren på följande ord presenteras: vagina, fitta, slida, snippa, underliv och där nere. Vi har valt att inte presentera statistiken för följande ord: mus, mutta, pussy och grottan. Detta bland annat eftersom de inte stått ut bland svaren på de andra frågorna i vår enkät och inte heller nämnts av våra informanter vid intervjuerna7_.

Vagina. På frågan om hur värdeladdat deltagarna ansåg vagina vara svarade majoriteten att de tyckte att det var lite värdeladdat. Vi kan även se i diagrammet nedan (diagram 6) att de flesta respondenterna svarat 5 eller lägre.

7

Vill du se diagram för orden (mus, mutta, pussy eller grottan) går det bra att maila Johanna inom ett år efter att uppsatsen publicerats. Efter mer än ett år kan vi dock inte garantera att vi har kvar

Diagram 6

Fitta. Ordet fitta såg majoriteten som ett mycket värdeladdat ord och 34 % av de svarande har gett ordet 10 på skalan, vilket kan skådas i diagram 7.

Diagram 7

Slida. När vi frågade hur värdeladdat våra respondenter såg ordet slida som svarade majoriteten 5 eller mindre, vilket visar att slida är ett ord med lite värdeladdning (se diagram 8).

Diagram 8

Snippa. Snippa anses av våra deltagare vara ett lite värdeladdat ord. Cirka en tredjedel har svarat det lägsta alternativet, vilket kan ses i diagram 9 här nedan.

Diagram 9

Underliv. Nästan hälften av deltagarna gav ordet underliv siffran 1 till svar på värdelaggningsfrågan. Majoriteten av resterande respondenter gav 5 eller mindre till svar (se diagram 10). Av detta drog vi

slutledningen att underliv anses vara väldigt lite eller inte alls värdeladdat.

Diagram 10

Där nere. Att kalla sitt kön för ”där nere” och hur värdeladdat detta ord då är, är det blandade åsikter om (se diagram 11). Lite fler svarar att det är lägre än 5, än de som svarar högre än 5.

Diagram 11

5.1.4 ORDET FITTA

Vi frågade våra respondenter om de ansåg att fitta var ett bra ord för kvinnans kön. Resultatet är delade meningar, men det är en liten övervikt som inte tycker att det är ett bra ord för kvinnans kön (se diagram 12).

Diagram 12

Trots att många inte tycker att fitta är ett bra ord för könet visar det sig vara många som använder ordet, se nedan (diagram 13). Närapå tre fjärdedelar av deltagarna använder det medan de som svarat nej och aldrig representerar en fjärdedel av deltagarna8_.

Diagram 13

Anser du att ordet fitta är positivt eller negativt? Vi frågade våra informanter och fick reda på att närapå hälften ansåg att det endast var negativt (se diagram 14). Lite mer än en fjärdedel ansåg att det var positivt, lika många såg det som varken positivt eller negativt9_{. Vi kan}

nu se att många använder ordet fitta (diagram 13) trots att många anser det vara negativt.

Diagram 14

8 _{Vi är medvetna om att nej och aldrig är samma sorts svarsalternativ, detta misstag upptäcktes inte} innan utsändandet av enkäten och därför presenterar vi det sammanslaget i texten men delat i statistiken.

I diagram 15 nedan kan du se deltagarnas åsikter om fitta som ett svordomsord. Majoriteten anser att det är både och, medan ca 20 % svarar ja och lika många svarar nej.

Diagram 15

Vi frågade vad respondenterna tyckte var lättast att prata om av fittan och kuken. Vi lät dem även svara om de tyckte båda könen var lätta eller svåra att prata om. Fittan var det minst antal som tyckte, medan 22 % ansåg att det var lättare att prata om mannens kön (se diagram 16).

Diagram 16

5.1.5 TABU ATT TALA OM KVINNANS KÖN

Med tanke på att det var en av våra frågeställningar i uppsatsen, var vi ju tvungna att ställa tabufrågan till våra respondenter. Vi frågade ”anser du att det är tabu att tala om kvinnans kön?” och 56 % svarade ja medan 44 % svarade nej (se diagram 17).

5.1.6 KUNSKAP

Vi ville också ta reda på hur mycket kunskap våra respondenter tyckte sig ha om kvinnans kön, och mycket och ganska mycket svarade de flesta (se diagram 18). Runt 10 % angav lite eller mindre kunskap.

Diagram 18

Endast 3 % svarade nej på frågan om de någon gång utforskat sitt eget kön, vilket visualiseras i cirkeldiagrammet (diagram 19) här:

Diagram 19

5.1.7 SKAM

När vi ställde frågan ”Tycker du att det är skamfyllt att prata om din fitta?”10 _{(se diagram 20) var tanken med alternativet jag har ingen fitta}

att de som inte har eller har haft ett kvinnligt kön, framför allt

biologiska män alltså, skulle svara detta alternativ11_{. Svarade man det}

alternativet kom man till enkätens slut. Anledningen till att vi ville att enkäten skulle sluta där för männen var för att de sista frågorna

endast vände sig till kvinnor. Innan vi går in på resterande resultat

10 _{Svaren på denna fråga kan ha påverkats av frågans utformning, det kan vara så att vissa} respondenter tagit illa upp av att ordet fitta använts. Detta är även något vi tar upp i bristdiskussionen i avsnittet analys och slutsatser.

11 _{Vi hade nu i efterhand velat ändra alternativet jag har ingen fitta till jag har ingen fitta och har}

aldrig haft det. Detta då det svarsalternativ vi använde även inkluderar människor som gjort ett

könsbyte från ett kvinnligt till ett manligt. Dessa personer har ju faktiskt levt med en fitta så deras svarsalternativ på de sista frågorna i undersökningen är lika värdefulla som de som alltid levt med

vill vi dock påpeka en intressant förändring i statistiken, när det kommer till antalet på svarsalternativet jag har ingen fitta. Här har 507 respondenter svarat att de inte har någon fitta, medan om vi tittar på diagram 1 kan vi se att 542 svarat att de är män under frågan om kön, det skiljer 35 stycken svar på dessa två frågor. Kan det betyda att vi har 35 personer som har ett kvinnligt kön men som definierar sig som man eller att våra respondenter har läst frågan för snabbt? Vi väljer att lita på våra deltagare och låter därav dessa 35 också få vara delaktiga i de sista frågornas statistik, och för enkelhetens skull kommer vi under de sista fyra frågorna benämna alla svarande som våra kvinnliga respondenter. När det kommer till de andra

svarsalternativen ansåg 36 % att det är lite skamfyllt att prata om sin fitta, medan 28 % svarade att de sällan tycker det. Endast 11 % av våra respondenter tycker aldrig det är skamfyllt att prata om sitt kön.

Diagram 20

5.1.8 KONTAKT MED PROFESSIONELLA

Tre fjärdedelar av våra kvinnliga enkätdeltagare har någon gång besökt en professionell för problem med könet, vilket vi kan se i diagram 21.

Diagram 21

Vi frågade våra kvinnliga deltagare om de tyckte att det var lätt eller svårt att prata med någon professionell om sina problem med

underlivet och nästan 75 % ansåg att det på något sätt var lätt att göra det. En femtedel av våra respondenter ansåg dock att det var ganska svårt medan en liten del tyckte att det var svårt eller jättesvårt (se diagram 22).

Diagram 22

Det könsord som är vanligast att använda vid kontakt med

professionella, enligt vår undersökning, är underliv. På denna fråga fick våra respondenter välja ett eller flera alternativ. Underliv fick 46 % av svaren medan slida fick 20 % och vagina 12 % (se diagram 23).

Diagram 23

Den sista frågan vi ställde till våra kvinnliga respondenter innan de kom till slutsidan där vi tackade dem för deras deltagande var hur de förhåller sig till att prata om underlivet med professionella (se diagram 24). På denna fråga fick de möjlighet att svara mer än ett alternativ.

Diagram 24

Här svarade 20 % av respondenterna att de känner sig osäkra och 14 % ansåg att de tycker att det är obehagligt att prata om sitt kön med professionella, detta medan 17 % känner sig hjälpta och endast 11 % känner sig ogenerade. Således upplever 46 % av personerna något negativt, medan endast 38 % känner mer positiva känslor när de skall prata med professionella om underlivet.

Vi har nu presenterat de svar vi fått på enkäten och våra egna tankar runt resultatet redogörs för i analysdelen. I nästkommande avsnitt skildras vad som framkommit av de intervjuer vi haft. För att se en jämförelse mellan resultatet på enkäten och intervjuerna se analysen. 5.2 RESULTAT AV INTERVJUER

Vi har genomfört fem stycken intervjuer och från början var tanken att informanternas yrke spelade mindre roll, medan huvudsaken var att de på något sätt arbetade med kvinnans kön. Vi riktade främst in oss på barnmorskor, gynekologer och sexologer, men eftersom vi inte hade möjlighet att vara kräsna över vilket yrke eller vilket kön våra

informanter hade fick vi nöja oss med de fem första som tackade ja till att vara med i studien, vilket blev fem kvinnor: fyra barnmorskor och en universitetsadjunkt som tidigare arbetat som barnmorska. Här nedan kommer vi presentera citat från dessa som inhämtats under intervjutillfällena som är deras svar på frågor från vårt frågeformulär (se bilaga 4).

5.2.1 BENÄMNING AV KVINNANS KÖN

Vi frågade våra informanter hur de benämnde kvinnans kön i sitt arbete och underliv var det ord som flest använde, men vi fick även slida, vagina och vulva som svar. Men när de möter sina patienter och