Kvinnors utsatthet

Det som analysen hitintills pekar på är att de anställdas arbetssituation delvis varit präglad av en oro av att bli smittad på grund av arbetets utsatthet samt dels av den stress som

arbetssituationen orsakat. Här uppstår därför en ny situation förorsakad av coronapandemin som arbetsgivarna måste ta i beaktning. Det är således dem som bär ansvaret för att deras arbetstagare inte utsätts för psykiska eller fysiska belastningar på grund av

arbetsorganisationens eller arbetsinnehållets utformning.¹⁰⁴ I AFS 2015:4 framgår det tydligt att arbetsintensiteten inte får ge upphov till en ohälsosam arbetsbelastning vare sig psykiskt eller fysiskt.¹⁰⁵ Den arbetsrelaterade ohälsan kopplad till organisatoriska och sociala faktorer i arbetsmiljön, hade ökat hos framförallt kvinnorna redan innan coronapandemin slog till. Ur statistik¹⁰⁶ framgår det att 64% anger den vanligaste orsaken till besvär grundar sig i att arbetets för höga arbetsbelastning. Det kan i sin tur grunda sig i hur bristfälliga AML samt

103 Göteborgs universitet, Konsumtionsrapport 2020, 2020, https://www.gu.se/sites/default/files/2020-12/KLAR_konsumtionsrapporten%202020_uppdaterad.pdf ,26, (hämtad 22 september 2021).

104 2 kap 1 § 3st AML.

105 9 § AFS 2015:4.

106 Arbetsmiljöverket, Arbetsorsakade besvär 2020.

arbetsmiljöverkets föreskrifter är på området som berör det just det psyko-sociala¹⁰⁷ och därmed görs även spaningen att detta ansvar för arbetsgivaren inte verkar vara högt prioriterat. Således beskrivs kvinnor lida av mer huvudvärk, problem med minne,

koncentration eller tankeförmåga, oro eller ångest, trötthet samt sömnstörningar i förhållande till männen.¹⁰⁸ Det kan i sin tur även anses ha en koppling till att kvinnorna i samhället rent generellt bär ett större ansvar för hem, hushåll samt omvårdnad av närstående¹⁰⁹ vilket kan vara orsaken till att dem drabbas extra hårt av en för hög arbetsbelastning.

Inom handel där enkätundersökningen gjordes har sjukskrivningarna ökat kraftigt de senaste åren. Den absolut vanligaste diagnosen bakom sjukskrivningarna är psykiska diagnoser som ökat markant. Kvinnorna här blir sjukskrivna på grund av psykiska diagnoser i dubbelt så hög grad som männen. Orsaken bakom denna oroväckande fakta anses vara arbetsgivarens

bristfälliga bemanningsplanering samt strävan efter slimmade organisationer. ¹¹⁰ Därav har det redan innan coronapandemin ansetts ha funnits ett problem inom handel med psykiska besvär. Denna bransch blev oroväckande sedan topp tre bland dem som haft mest beviljade korttidspermitteringsansökningar under coronapandemin. Bland svaren från de tillfrågade respondenterna, som främst var kvinnor, stack just upplevelsen av stress ut mest. Arbete som flera anställda tillsammans delade på tidigare utfördes nu ensamt. En viktig aspekt att ha i åtanke är att statistik redan sedan innan visar på att det existerat en situation med alltför underbemannad personal inom handel, redan innan coronapandemin.¹¹¹ Det blir därav lätt att förstå det som respondenterna beskriver utifrån den bakgrunden. En redan utsatt bransch med högt antal sjukskrivningar främst på grund av psykiska besvär kopplat till en för hög

arbetsbelastning, måste under införandet av korttidspermitteringarna blivit en extra utsatt bransch. Något som även flera av respondenterna bekräftar att så varit fallet för just dem.

107 Steinberg, Maria. Är arbetsmiljölagen sexistisk?, i Perspektiv på kvinnors hälsa i arbetslivet. Lund:

Sandmark, Hélène (red.), 2011.

108 Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöstatistiska rapport 2021:3 s. 20

109 Arbetsmiljöverket, En vitbok om kvinnors arbetsmiljö, 9.

110 Handels, Handels om löner och arbetstid, 54.

111 Ibid.,66

6 Slutsats

Sammanfattningsvis visar uppsatsen på att arbetsgivare som måste ha de anställda kvar på arbetsplatsen anses stå inför två rättsliga alternativ, men som visat sig vara sammanflätade med varandra.

Första alternativet är att sätta in stora resurser på arbetsmiljöarbetet i enighet med AFS 2001:1 samt AFS 2018:4 där den stora huvudfokusen måste ligga på riskbedömningarna.

Riskbedömningarna skall sedan leda till åtgärder som antingen skall eliminera risken, begränsa risken eller skydda arbetstagarna genom personlig skyddsutrustning, allt för att arbetstagarna ska vara skyddade mot smitta på arbetsplatsen. Som en del i riskbedömningen visar uppsatsen på att arbetstagarna måste få möjligheten till att delta samt uttrycka vilka insatser dem skulle vilja se gjordes istället för att endast göra sådant ”dem måste göra” men som i det stora hela kanske egentligen saknar betydelse. En viktig upptäckt som fallstudien visar på är även att möjligheten till delaktighet även måste inkludera tim- samt

deltidsanställda då det visade sig att just denna grupp i betydligt högre utsträckning upplevde arbetsplatsen som otrygg.

Det andra alternativet är, om arbetsgivaren uppfyller kraven, är att ansöka om

korttidspermittering. Således färre arbetstagare att ta hänsyn till på arbetsplatsen och därmed även ett underlättat arbetsmiljöarbete. Alternativ nummer två leder dock till, ett kanske på förhand, oväntat ansvar kopplat till det första alternativet. I och med korttidspermitteringen anses arbetsgivaren behöva lägga ännu mer resurser på, samt bredda, sitt arbetsmiljöarbete.

Från att undersöka samt riskbedöma smittorisker, nu även i och med införande av

korttidspermitteringen, undersöka samt riskbedöma risken för psykisk samt fysisk ohälsa i enlighet med AFS 2015:4. Denna skiftning samt breddning av fokus kan dock ha varit svår för arbetsgivarna att upptäcka och därmed medfört andra arbetsrättsliga problem än de som först ansågs föreligga när reglerna till korttidspermitteringen började gälla.

Fallstudien visar på att det uppstått vissa sociala konsekvenser för de anställda, framförallt kvinnor, där en känsla av stress samt utsatthet sticker ut mest. Utsattheten har lett till en oro att bli smittad som i sin tur lett till att dem undvikit att träffa nära och kära som i långa loppet borde anses vara psykiskt påfrestande. Den höga stressnivån på arbetet samt den saknade möjligheten till delaktighet anses även den skadlig för den psykiska hälsan här och nu men borde även anses vara skadlig på lång sikt. En långsiktig social konsekvens av detta kan anses vara att fler kvinnor sjukskrivs på grund av psykisk ohälsa eller helt byter bransch.

Coronapandemin kommer förhoppningsvis sakta men säkert gå över och arbetssituationerna kommer återgå till det normala. Den stress och press som arbetstagarna arbetade under som en följd av korttidspermitteringarna, kan dock ha orsakat betydligt mer långvariga konsekvenser för arbetsgivaren som kan finnas kvar långt efter coronapandemin lagt sig. Exempelvis utmynna i sjukskrivningar, uppsägningar samt dåligt rykte på arbetsmarknaden. Kanske kommer det i framtiden visa sig att stödet kostade mer för arbetsgivaren än vad det först antogs göra.