Länsstyrelser

Har ni nått de uppsatta mål som angivits i länsprogrammet?

Vissa län har generella miljömål, medan andra har angivit mer specifika mål. Ett vanligt generellt miljömål är att öka kunskaperna om bevarandevärdena i odlingslandskapet. Många länsstyrelser säger att KULM bidrar positivt till ökade kunskaper om och förståelse för bevarandevärdena. De län som har angivit specifika mål, till exempel att nå ett visst antal lantbrukare inom en viss aktivitet, har på ett enkelt sätt kunnat visa om målen har nåtts.

Två tredjedelar av samtliga län anser att måluppfyllelsen har varit god eller ganska god. Ett par av länen har uppnått samtliga mål medan de övriga länen har uppnått de flesta målen eller en del av målen. Ett par län anger att måluppfyllelsen har varit låg bland annat på grund av

Aktiviteter som kurser, fältvandringar och skötselplaner har i ungefär hälften av länen fått stå tillbaka på grund av att åtgärdsplanerna tagit stora resurser i anspråk.

4.1.1.2 Aktiviteter

Beskriv några av de aktiviteter ni haft, både lyckade och mindre lyckade. Vad har de handlat om, vilken inriktning har de haft och hur har de bemötts av målgruppen? Vissa delar har kanske varit speciellt uppskattade och efterfrågas inför framtiden?

Nästan alla länsstyrelser har beskrivit invigningen av kampanjen Levande Landskap. Den beskrivs som en lyckad aktivitet som lockade många besökare. Den fick även uppmärksamhet i media.

Mer än hälften av länen upplever att arbetet med åtgärdsplaner har dominerat verksamheten.

Det beror på att antalet ansökningar om tilläggsersättning blev fler än förväntat. Lantbrukare måste ha en åtgärdsplan för att få den högre ersättningen, så kallad tilläggsersättning, i stödet för betesmarker och slåtterängar. Det är betesmarker och slåtterängar med höga natur- eller kulturvärden som kan vara berättigade till tilläggsersättning. Där markerna endast uppfyller kraven för grundersättning har endast getts kort rådgivning. Många av länen uppger att arbetet med åtgärdsplaner har gått ut över arbetet med skötselplaner och kurser. Arbetet med åtgärdsplaner beskrivs dock som ett effektivt sätt att nå ut med information till lantbrukarna om bevarandet av biologisk mångfald och kulturmiljöer.

Drygt en tredjedel av länen har arbetat med skötselplaner, men verksamheten har ofta fått stå tillbaka på grund av arbetet med åtgärdsplaner eller ängs- och betesmarksinventeringen. Ett par län tycker att ett problem är att det ofta är samma personal som utför såväl åtgärdsplaner, skötselplaner som ängs- och betesmarksinventering under fältsäsongen.

En tredjedel av länen uppger att de har anordnat obligatorisk utbildning för de lantbrukare som ännu inte uppfyllt sitt utbildningskrav. Utbildningen har anordnats i form av kurser och fältvandringar. Något län uppger att det trots detta finns lantbrukare som inte kommit till utbildningsaktiviteten.

Trots att åtgärdsplanearbetet har tagit mera resurser än förväntat i många län, har det funnits möjlighet för en nystart av kursverksamheten. Länen har anordnat såväl teoretiska som praktiska kurser. Något län nämner att den bristande kontinuiteten hos personalen har gjort det svårt att genomföra planeringskrävande aktiviteter såsom kurser. Exempel på teman på de kurser som har hållits är:

• Köttproduktion i naturbetesmarker, betesplanering för får och nötkreatur, ekonomi på betesmarker, lamm på bete.

• Natur- och kulturvärden i odlingslandskapet samt skärgårdens natur- och kulturvärden.

• Hästar på bete.

• Röjning, restaurering av betesmarker, lövskogsskötsel i beten och hamling.

• Lieslåtter.

• Byggnader och byggnadsvård, traditionellt måleri och smide, restaurering av stenmurar och bygga trägärdesgårdar.

En tredjedel av länen nämner att de har skrivit artiklar och reportage i egna tidskrifter eller nyhetsblad som går ut till lantbrukarna. Detta anses vara ett bra sätt att nå ut till lantbrukarna med nyheter och råd, eftersom länen uppfattar att tidskrifterna är uppskattade hos lantbrukarna.

Några län tar upp att deras rådgivare har medverkat som experter vid möte med externa aktörer, T.ex. Hushållningssällskapet och LRF (Lantbrukarnas Riksförbund).

Vissa län samarbetar regionalt och har haft gemensamma aktiviteter. Länsstyrelserna i Stockholm, Uppsala, Södermanland, Gotland, Örebro och Västmanland samverkar och har deltagit i en gemensam studieresa till Gotland.

Några län har anordnat fortbildning för rådgivare.

4.1.1.3 Minskat intresse

Märker ni ”mättnad” inom vissa områden och i så fall vilka? Vad anser ni att den beror på?

Nästan hälften av länsstyrelserna har framfört åsikten att det verkar finnas en mättnad för kurser med grundläggande innehåll. Ett par länsstyrelser har skrivit att det verkar finnas en mättnad för teoretiska kurser. Ett län menar att det finns en mättnad för florakurser, och ett annat län menar att det finns en mättnad för kurser om restaurering och betesplanering.

Två län har inte upplevt någon mättnad inom kompetensområde 1.

4.1.1.4 Skapa intresse

Hur gör ni för att skapa intresse för viktiga områden/aktiviteter som det kan vara svårt att locka deltagare till? Tips? Idéer?

Några av länen menar att det är viktigt att formulera inbjudan så att den fångar målgruppens intressen. Ett län har tagit hjälp av en jämställdhetsexpert för att formulera en inbjudan som lockar kvinnor. Ett annat län föreslår att man lockar med praktiska aktiviteter eftersom detta uppskattas av många lantbrukare. Maskindemonstration anses vara en säker publikdragare.

För att nå ut med inbjudan så effektivt som möjligt föreslår en tredjedel av länen direktkallelser eller riktade utskick. Ett annat sätt är att skicka ut kursprogrammet med väggalmanackan. Ett par län föreslår samarbete med LRF för information och annonser om planerade aktiviteter. Ett län lät lokala LRF ordna kurslokaler vilket gav en stor geografisk spridning. Ett annat sätt är att informera om kurser i bilaga till den egna tidningen som skickas ut till lantbrukarna eller att lägga ut information om aktiviteter på hemsidan.

Flera län uppger att praktiska kurser som anknyter till lantbrukarens egen verksamhet lockar deltagare. Fyra län anger att specialiserade kurser lockar. För att nå kvinnorna föreslår ett län kurser riktade direkt till kvinnor. Något län hävdar att kurser om betesdjur är efterfrågade eftersom det finns en ökande andel djurägare som inte tidigare har sysslat med lantbruk. Ett län föreslår halvdagsaktiviteter eller rådgivningsbesök istället för gruppaktiviteter. Ett län föreslår samfinansiering av aktiviteter med någon annan lockande verksamhet. Några län har märkt av ett ökat intresse om man lägger fältvandringar och kurser till kvällstid och helger, eftersom en del lantbrukare har ett annat arbete på dagtid. Några län tycker att enskilda gårdsbesök skapar mest intresse hos lantbrukarna. Samverkan med organisationer inom lantbruksnäringen har angetts som ett bra sätt att skapa intresse. Ett par län förespråkar expertmedverkan på olika företags- eller föreningsträffar. Ett län föreslår gemensamma program med övriga KULM-verksamheten.

För att skapa intresse för viktiga områden har några län angett att man kan använda sig av artiklar i egna tidningen eller nyhetsbladet.