– LÄNSSTYRELSERNAS SYNPUNKTER FRÅN FRÅGA C17

Synpunkter från Skåne, Blekinge, Kronoberg, Gotland, Västra Götaland, Jönköping, Östergötland, Värmland, Södermanland, Stockholm, Dalarna, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten.

Skåne län

Antalet antagna detaljplaner med bestämmelse om att upphäva strandskyddet förväntas öka i Skåne, eftersom ett flertal sådana detaljplaner är under framtagande. I de flesta fallen handlar det om att strandskyddet sedan tidigare är upphävt för området och återinträder när kommunen gör en ny detaljplan.

Länsstyrelsen bedömer att det återinträdande strandskyddet fyller en viktig funktion genom att det bidrar till att skydda tätortsnära natur-och parkområden från exploatering.

Länsstyrelsen kan samtidigt konstatera att dessa situationer ibland ger svåra gränsdragningsfrågor som inte beror på områdets värden utan på den lagtekniska utvecklingen. Det kan till exempel vara så att området sedan länge är planlagt för allmän platsmark med användningen natur och att strandskyddet har blivit upphävt enligt tidigare regler.

Om kommunen vill uppdatera detaljplanen utan att förändra naturmarken återinträder strandskyddet. Inget särskilt skäl enligt miljöbalken kan åberopas för att återigen upphäva strandskyddet för naturmark, och resultatet blir därför ett frimärke av strandskydd i ett område där strandskyddet i övrigt är upphävt sedan länge. I sådana situationer vore det smidigt om kommunen kunde åberopa som särskilt skäl att detaljplanen ger området ett tillräckligt skydd i förhållande till de värden som finns på platsen.

Blekinge län

Utmed kusten har de nya strandskyddsbestämmelserna och de vägledningar som tagits fram av nationella myndigheter medfört starka restriktioner vilket i flera fall är behövligt.

Reglerna (bl.a. kriterierna för dispens) och vägledningarna upplevs dock i vissa fall som fyrkantiga och ger mycket begränsat utrymme för bedömningar utifrån lokala

förhållanden.

Exempelvis har bestämmelsemal/vägledningarna inneburit hinder för att

utveckla/omvandla anläggningar som skulle kunna gynna friluftsliv och turism m.m. i kust- och skärgårdsområdet.

Kronobergs län

Det finns problem med att i det enskilda fallet avgöra den potentiella landsbygds-utvecklingen som ett projekt eller plan kan medföra.

49 (52)

RAPPORT

KARLSKRONA 2013-05-17

UTVÄRDERING OCH ANAL YS AV DE NYA STRANDS KYDDSREGLERNA

Det är svårt för kommunerna att i sina översiktsplaner kunna överblicka vilka områden som kan bli intressanta för framtida landsbygdsutveckling. Det kommer att uppstå ett antal förfrågningar om användning av LIS som särskilt skäl inom områden som inte är upptagna i översiktsplanen.

LIS är överskattat som särskilt skäl för upphävande av alternativt dispens från strandskyddet.

Kalmar län

Aktuella fastighetsvärden i de aktuella områdena, även i sjönära lägen, inger inte några stora förväntningar för en LIS-byggboom inom de närmaste åren.

Även länets kustkommuner med skärgård har önskemål om LIS-planer trots att det med dagens regelverk inte är möjligt.

För att kunna upprätthålla en levande skärgård med service till den bofasta befolkningen vill man upprätta ”kärnöar” där det ska finnas lättnader från strandskyddsreglerna enligt LIS-bestämmelserna.

Gotlands län

Hur översynen av det utökade strandskyddet ska hanteras inom redan detaljplanelagda områden

Otydligt vad som kan räknas som tätortsutveckling och i vad mån tätortsutveckling kan räknas som ett särskilt skäl.

Västra Götalands län

Andra stycket i 7 kap 18 § verkar tolkas rätt olika. Som paragrafen är formulerad ser det ut som att man först pekar ut områden med landsbygdsutveckling som syfte och sedan i 7 kap 18 d § andra stycket frikopplar sig från idén om landsbygdsutveckling (genom att landsbygdsutveckling inte får beaktas vid den prövningen).

Som andra stycket är utformat uppfattas det lätt som att en ansökan om att bygga enstaka enbostadshus inom ett utpekat LIS-område och i anslutning till befintlig

bebyggelse utan vidare ska beviljas. I prop 2008/09:119 på sid 71 utvecklas att avsikten med andra stycket är att möjliggöra tillkomsten av enstaka bostadshus i anslutning till befintliga där det på sikt skapas förutsättningar för samlad bebyggelse.

Detta skulle behöva på något vis komma till uttryck i 7 kap 18 d §. En konsekvens av att (1) ett LIS-område måste vara lämpligt för landsbygdsutveckling, och (2) att landsbygds-utveckling inte får beaktas vid prövning av enstaka enbostadshus, är som vi uppfattar det att ett område som avses bebyggas med- och vars storlek endast medger uppförande av - enstaka enbostadshus, inte kan anses ha sådan betydelse för utvecklingen av

landsbygden att det kan pekas ut som LIS-område.

50 (52)

RAPPORT

Jönköpings län

Det förekommer fortfarande missuppfattningar att den nya lagstiftningen kring

landsbygdsutveckling utgör en generell lättnad, snarare än lättnader i särskilda fall, för bedömningen av strandskyddet.

Östergötlands län

Till följd av ändrad regeltolkning avseende strandskyddets omfattning har också ett växande antal beslut om upphävande av strandskyddet behövt fattas i miljöer/områden kring små vattendrag och andra vattensamlingar där strandskyddet tidigare inte gällde enligt beslut från Länsstyrelsen.

Efter regeländringen 2009 upphävde Länsstyrelsen sitt beslut om avgränsningen då det inte ansågs förenligt med Miljöbalken. Detta skapar enligt Länsstyrelsens uppfattning ett merarbete som inte är i paritet med nyttan i ett strandskyddsperspektiv.

Som framförts i tidigare sammanhang bedömer Länsstyrelsen Östergötland att

nuvarande tolkning av strandskyddets omfattning inte är ändamålsenlig. Nya regler bör därför tillskapas som gör det möjligt för Länsstyrelsen att i särskilda beslut förordna om strandskyddets omfattning inom länet.

Värmlands län

Frågan om i vilken utsträckning stadsutveckling ryms inom dispensgrunden angeläget allmänt intresse bör klargöras tydligare. Problemet med att andra regelverk, som t.ex.

artskyddsförordningen, kan göra en lagakraft vunnen plan omöjlig att helt eller delvis genomföra bör utredas och förtydligas. Här är gränsdragningsproblematiken betydande och denna fråga har fått stor aktualitet i samband med LIS-utpekanden.

Vidare har frågan om VA-utbyggnad och hur regelverket kring detta blivit en stor fråga kring utpekanden. Tolkningen är att tillkommande bebyggelse inom utpekade LIS-områden kan komma att kräva stora ekonomiska resurser när VA-frågan ska lösas. Detta kan påverka såväl kommunal ekonomi som förutsättningarna för att bygga fler bostäder i så perifera lägen som LIS-områdena många gånger är.

Södermanlands län

Vingåkers kommun antog under året ett förslag till detaljplan för ett område i Läppe (Stavhälla 1:7), som innebär att 36 tomter för bostadsändamål skulle tillkomma inom område där strandskydd enligt miljöbalken råder.

Kommunen har pekat ut området som LIS-område i sin översiktsplan och länsstyrelsen har i granskningsyttrandet till översiktsplanen inte godtagit utpekandet av LIS-området.

Länsstyrelsen tog in planen för prövning men hade av formella skäl inte möjlighet att upphäva planen (bestämmelse om upphävande av strandskydd var inte infört på plankartan) vilket innebär att detaljplanen är antagen men inte genomförbar.

51 (52)

RAPPORT

KARLSKRONA 2013-05-17

UTVÄRDERING OCH ANAL YS AV DE NYA STRANDS KYDDSREGLERNA

Stockholms län

Genom ändringar i strandskyddslagstiftningen den 1 juli 2009 har Länsstyrelsens

befogenhet att införa strandskydd med stöd av tidigare lydelse av 7 kap. 14 § miljöbalken respektive 11 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.

tagits bort.

Länsstyrelsen har således inte längre befogenhet att införa strandskydd i äldre planer så som förutsattes enligt 10 § lagen om införande av miljöbalken ”om det inte bestäms något annat”. Länsstyrelsen anser att denna befogenhet bör införas igen.

Dalarnas län

Det särskilda skälet i miljöbalken (MB) 7 kap 18c§ punkt 5 ”angeläget allmänt intresse”

har fått ett stort genomslag i kommunernas plan- och byggverksamhet och används regelmässigt vid upphävande av strandskydd vid detaljplaneläggning i tätorter och i fjällområdenas exploateringsområden.

Det särskilda skälet fungerar smidigt och ger en god möjlighet att både tillgodose strandskyddets syften och behov av nyexploatering samt förändringar inom befintliga bebyggelseområden.

Ett skäl till att det inte är ett större genomslag för LIS är att översiktsplaner är

resurskrävande och majoriteten av länets kommuner har prioriterat ÖP för vindkraft som man har haft möjlighet att få bidrag till. Andra skäl till att genomslaget inte är större är att regelverket är svårtolkat och att kommunerna ger uttryck för att de upplever att

regelverket inte anpassat till kommunernas geografi och situation.

Västernorrlands län

Strandskyddsreglerna har genom sina krav på specificerade särskilda skäl blivit betydligt striktare och hårdare än tidigare. Differentieringen av strandskyddet utifrån regionala förutsättningar (i Västernorrlands fall glesa strukturer med väldigt lågt bebyggelsetryck) är tänkt att hanteras med LIS, men LIS instrumentet är alltför trubbigt och ger inga stora möjligheter till regional eller lokal anpassning.

Därmed är inte LIS verktyget så intressant att använda för kommunerna. Framtagande av markerade LIS-områden på en karta ger helt enkelt inte så mycket för en kommun som har en mycket liten efterfrågan på ny exploatering. Det är svårt att motivera avslag på dispens utifrån att det ligger utanför ett LIS-område i kommuner där stora strandområden fortfarande är obebyggda.

Det saknar möjlighet att hantera strandskyddsdispenser för enstaka tillkommande bostadshus på landsbygden. I kommuner med litet eller inget exploateringstryck är det i stort sett uteslutet att kommunen i sin översiktsplan kan förutse var en förfrågan om att få bygga ett enstaka bostadshus uppkommer.

I Västernorrland har hittills två kommuner tagit fram politiskt antagna riktlinjer för hantering av dispenser med LIS skäl och ytterligare en kommun förbereder sådana riktlinjer. Länsstyrelsen har föreslagit denna möjlighet för kommunerna utifrån förarbetena

52 (52)

RAPPORT

till strandskyddsreglerna. Riktlinjer gör det möjligt för kommuner att – under en

övergångsperiod - hantera dispenser med LIS-skäl, utan att LIS hanterats i översiktsplan.

Riktlinjer har ett svagt stöd i lagstiftningen, men länsstyrelsen anser att det skulle vara bra med en acceptans från Naturvårdsverk, Boverk och regering att använda denna

möjlighet.

Övriga strandskyddsfrågor som länsstyrelsen anser behöver belysas och diskuteras är hantering av strandskydd vid mindre vatten utifrån lagens förarbeten, diken, mm, där det kan vara tveksamt om strandskyddet fyller någon funktion. Mycket stor andel av marken berörs av strandskydd som det är för närvarande, eftersom samtliga vattendrag berörs av strandskyddet.

Ett annat problem är tidigare utförda avstyckningar för bostadsändamål, med förfallna beslut om bygglov och dispens (enligt tidigare strandskyddsreglerna). Med nuvarande lagstiftning saknas särskilda skäl och därmed också möjlighet att erhålla ny dispens.

Fastigheten går inte att använda för bostadsändamål, men är inköpt och beskattas för bostadsändamål.

Västerbottens län

Den allmänna uppfattningen är att den nya lagstiftningen innebär ett försvårande för uppförande av bl.a fritidshus i strandnära lägen här i Västerbotten. Länet har mycket glest befolkade men kommuner som är stora till ytan och med många sjöar och vattendrag.

Förståelsen att inte få bygga ett fritidshus eller mindre fiskestuga i strandnära läge invid en sjö i nästan väglöst land är därför av förklarliga skäl inte så stor.

Norrbottens län

Det stora problemet med LIS är att man endast disktuterar landsbygdsutveckling inom 100 m från vattnet. Det måste klarläggas att diskussionen måste föras utifrån ett helhetsperspektiv för landsbygden.