39 (52)
RAPPORT
KARLSKRONA 2013-05-17
UTVÄRDERING OCH ANAL YS AV DE NYA STRANDS KYDDSREGLERNA
Götaland och på Gotland. Två av dessa åtta har upphävts, i Värmland och på Gotland, och ytterligare en anges ha upphävts i Dalarna.
Generellt sett bedömer länsstyrelsen att det är vanligt (över 50 % av besluten) att
strandskydd upphävs på formella grunder (på grund av att strandskydd inträder till följd av att befintlig stads- eller byggnadsplan m.m. ersätts av ny detaljplan, jfr 10 a § lag
(1998:811) om införande av miljöbalken och 7 kap. 18 g § miljöbalken). Undantagen är Västra Götalands, Jönköpings och Gävleborgs län där man anger att det endast i ett fåtal ärenden eller inte alls som upphävandena görs på formell grund. Kronoberg, Kalmar, Gotland, Örebro, Södermanland, Västmanland, Jämtland, Västernorrland och Västerbotten har inte svarat på frågan.
Särskilda skäl för strandskyddsupphävande kan ibland vara otydligt beskrivna
Det är relativt vanligt att länsstyrelserna har efterfrågat förtydliganden under plan- processen i sådana frågor som gäller upphävande av strandskydd. Det handlar ofta om att kommunen behöver förtydliga vilka särskilda skäl som ligger till grund för beslutet. De brister som länsstyrelserna påpekar i sina yttranden i samrådsskedet brukar vanligtvis rättas till, vilket kan ses som en naturlig del av planprocessen.
Kommentarer i urval
”De områden som föreslås för upphävande av strandskydd genom detaljplaner är oftast av sådan karaktär att de inte längre har betydelse för växt- och djurlivet. Det är därför snarast allmänhetens tillgång till området som bedöms i planärendet. Det förekommer brister ibland i kommunernas redovisning av särskilda skäl, Det är förhållandevis vanligt att kommunen framför som särskilt skäl att området är i anspråkstaget men att läns-styrelsen gör en annan bedömning.”
”Otydlighet förkommer ibland i samrådsskedet angående vilka skäl som åberopas.
Vanligast är skälet viktigt allmänt intresse, problem förkommer av tolkningen av begreppet fri passage.”
”Det förekommer ofta bristande motiveringar i planbeskrivningen, exempelvis konstaterande om huruvida mark lagligen ianspråktagits.”
”Generellt kan sägas att det underlag som ligger till grund för kommunernas bedömning ofta är begränsat. Ofta saknas t.ex. inventeringar när det gäller förutsättningarna för djur och växtliv.”
”Länsstyrelsens synpunkter angående strandskydd i detaljplaneärenden handlar oftast om att påpeka något mindre vattendrag som kommunen inte uppmärksammat.”
”Skälen för strandskyddsupphävande kan ibland vara oklara. Särskilt dispensskälet
”angeläget allmänt intresse” tolkas mycket brett.”
40 (52)
RAPPORT
4.3.1 Sammanfattning
I de flesta fall upphävs strandskyddet av kommunerna genom bestämmelser i detaljplan.
Det förekommer dock detaljplaner som fortfarande handläggs enligt den äldre lagstiftningen där länsstyrelsen beslutar om upphävande.
Det är relativt vanligt att länsstyrelserna har efterfrågat förtydliganden under plan- processen i sådana frågor som gäller upphävande av strandskydd. Det handlar ofta om att kommunen behöver förtydliga vilka särskilda skäl som ligger till grund för beslutet.
Det är sammantaget få detaljplaner som länsstyrelserna överprövat på grund av att planbeslutet kan antas innebära att strandskydd upphävs i strid med bestämmelserna i 7 kap. miljöbalken och bara i något fall har länsstyrelsen upphävt en detaljplan på grund av detta skäl.
4.4 Länsstyrelsernas övriga synpunkter
I denna del redovisas översiktligt resultatet från fråga C17 (antal svarande anges inom parantes):
C17. Om Länsstyrelsen så önskar bör även andra erfarenheter av de nya strandskyddsbestämmelserna rapporteras om det kan antas vara av värdefullt för regeringen att känna till dessa, t.ex. om länsstyrelsen anser att det finns lagtekniska problem som behöver utredas eller åtgärdas, behov av vägledning, oväntade synpunkter som mera allmänt framförts från kommuner, intresseorganisationer och enskilda etc. (15)
Denna fråga är mer öppen än de föregående och har medfört mycket olika kommentarer som sammanfattas nedan. Kommentarerna redovisas i sin helhet för respektive län i bilaga 1 sist i denna rapport.
Det återinträdande strandskyddet vid ny detaljplan fyller en viktig funktion för att skydda tätortsnära natur och grönområden. Inget särskilt skäl finns för att återupphäva strandskyddet. Resultatet blir ett frimärke av strandskydd i ett övrigt sedan tidigare upphävt strandskyddsområde. Bra om det kunde gå för
kommunen att åberopa att detaljplanen ger ett tillräckligt skydd av värdena.
Sammantaget ger de nya reglerna svåra gränsdragningsfrågor. De särskilda skälens utformning behöver ändras.
Svårt göra avvägningar utifrån lokala förhållanden. Regler fyrkantiga som i vissa fall utgör hinder för att gynna friluftsliv och turism.
Svårt i det enskilda fallet att avgöra vad som kan leda till landsbygdsutveckling.
Det är svårt för kommunerna att i översiktsplanerna kunna överblicka vilka områden som blir intressanta för landsbygdsutveckling i framtiden. LIS överskattat som särskilt skäl för upphävande av/dispens från strandskyddet.
41 (52)
RAPPORT
KARLSKRONA 2013-05-17
UTVÄRDERING OCH ANAL YS AV DE NYA STRANDS KYDDSREGLERNA
Möjlighet att upprätta ”kärnöar” där det ska kunna göras lättnader i strand-skyddet. Länets kustkommuner med skärgårdar har önskemål om LIS-planer även om det är möjligt med dagens regler.
Översyn av strandskydd inom redan detaljplanerade områden. Otydligt vad som är tätortsutveckling som särskilt skäl.
Enstaka bostadshus får bara tillkomma där på sikt skapas förutsättningar för samlad bebyggelse. Reglerna om detta är motsägelsefulla i 7 kap 18 § miljöbalken.
Tidigare utförda avstyckningar för bostadsändamål, med förfallna beslut om bygglov och dispens (enligt tidigare strandskyddsreglerna) utgör ett problem.
Med nuvarande lagstiftning saknas särskilda skäl och därmed också möjlighet att erhålla ny dispens. Fastigheten går inte att använda för bostadsändamål, men är inköpt och beskattas för bostadsändamål.
Missuppfattningar om reglernas tillämpning vad gäller lättnaderna i strandskyddet.
Nuvarande utformning av reglerna är inte ändamålsenlig. Man vill kunna förordna om strandskyddets omfattning i länet genom särskilda beslut. Reglerna har lett till ett växande antal beslut om upphävande av strandskydd för mindre
vattensamlingar där strandskyddet tidigare inte gällde.
Frågan om stadsutveckling ryms som dispensgrund behöver klargöras. T.ex.
Artskyddsförordningen kan göra en lagakraftvunnen detaljplan helt eller delvis omöjlig att genomföra.
Motsägelsefulla regler ger oönskade effekter i vissa fall.
Länsstyrelsen anser att befogenheten att införa strandskydd på äldre planer bör återinföras.
Det särskilda skälet ”angeläget allmänt intresse” för att upphäva strandskyddet fungerar smidigt för att både tillgodose strandskydd och behov av nyexploatering.
ÖP-arbete är resurskrävande och därför har LIS inte fått större genomslag. Anser vidare att regelverket inte är anpassat efter kommunernas geografi och situation.
LIS-instrumentet är för trubbigt för en regional eller lokal anpassning. Möjlighet saknas att hantera strandskyddsdispenser för enstaka hus på landsbygden. Det är svårt för kommuner med litet exploateringstryck att förutse var en förfrågan om enstaka hus kan komma. Vissa kommuner har föreslaget politiska riktlinjer för hantering av strandskydd, vilket lagens förarbeten medger, även om riktlinjer har ett svagt stöd i lagstiftningen. Bra om berörda myndigheter kunde acceptera denna möjlighet. Diken och andra mindre vattendrag bör inte omfattas av strandskydd.
42 (52)
RAPPORT
De nya reglerna försvårar uppförande av enstaka fritidshus i strandnära lägen i Västerbotten. Förståelsen för att inte kunna få bygga ett fritidshus eller en fiskestuga i ett väglöst land är därför av förklarliga skäl liten.
Nackdel att landsbygdsutveckling bara diskuteras inom 100 m från sjöar och vattendrag. Behöver ses i ett större helhetssammanhang.
43 (52)
RAPPORT
KARLSKRONA 2013-05-17
UTVÄRDERING OCH ANAL YS AV DE NYA STRANDS KYDDSREGLERNA
5 JÄMFÖRANDE ANALYS MELLAN DE OLIKA ENKÄTERNA
Utifrån resultatet av analyserna i kapitel 3 och 4 jämförs länsstyrelsernas syn med kommunernas syn på strandskyddsfrågan och LIS. Gemensamma såväl som skilda meningar lyfts fram och presenteras i form av slutsatser.
Där det har varit möjligt redovisas även eventuella regionala skillnader. Det har dock varit svårt att se uttalade geografiska skillnader i länsstyrelsernas svar.
Eftersom uppdraget berör två olika typer av enkäter så skiljer sig frågorna som har ställts till kommunerna respektive länsstyrelserna, åt varför en direkt jämförelse inte kunnat göras.
Vissa slutsatser grundas på rapportförfattarnas egna erfarenheter och anges då tydligt i förekommande fall.