Lärande och IKT

Informanterna uttrycker att eleverna lär sig diverse ämneskunskaper och sociala färdigheter genom att använda sig av IKT. Informanterna lyfter att eleverna lär sig matematik, biologi, ekologi, geografi, filmredigering, engelska och sociala färdigheter genom IKT. Vidare lär sig eleverna att samarbeta och samspela med varandra genom och kring de digitala verktygen. Informant JE uttryckte lärandet som en process som sker hela tiden, även utanför och mellan aktiviteter;

JE: [...] lärandet det sker ju hela tiden, det går inte kontrollera. För lärandet det är ju inre process som sker hela tiden. Så på så sätt så är det ju alla spel är lärande eller allting all mänskliga aktivitet är lärande liksom.

Informanterna menar också att eleverna lär sig av varandra genom IKT. Exempelvis uttrycker informant L och J2 det likt följande;

L: De lär ju sig jättemycket och de lär sig samarbete nu också […].

J2: [...] Man lär av varandra. Dem som kan mer lär vidare till dem som inte kan lika mycket [...].

Det här kan vi koppla till Vygotskijs (Vygotskij, 2001; Säljö, 2014; Wood et al, 1976) begrepp, den proximala utvecklingszonen och stöttning, där till exempel de äldre och mer erfarna eleverna hjälper och lär de mindre och oerfarna eleverna hur tekniken fungerar. Informant L säger att förutom att eleverna lär sig av varandra i förhållande till chromebook så lär de även sig engelska genom att se på film.

L: [...] ibland har vi fredagsmys på fredagarna ibland ser vi en kort film på engelska kanske eller så ser vi längre film och pratar dem engelska där det finns text.

att appropriera det engelska språket. Eleverna gör detta genom ett meningsfullt symbolöverförande, i form av en film som eleverna tycker om. Språket och filmens ämne samt det tekniska kommunikations mediumet blir en del av elevernas identitetsskapande och lärande. När eleverna lär sig ett nytt språk genom en film som eleverna tycker om, tillsammans med fritidspedagoger och andra elever, så tillägnar de sig inte bara språket och en identitet utan de skapar en relation till varandra. Den medierade-kvasi-kommunikationen övergår till face-to- face interaktion. De skapar även det som Aspelin (1996) benämnt för samklang både elever och pedagoger emellan, där filmens ämne och tillägnandet av de nya språkkunskaperna kan bli ett samtalsämne i övriga fritidsaktiviteter. Eleverna har också genom IKT fått hålla i egna lärandesituationer där de stöttat varandra och hjälpt varandra utveckla sina kunskaper samtidigt som de lärt känna varandra bättre och byggt relationer. Detta kan vi koppla till Säljö (2014) och stöttning, samt Aspelin (1996) och sociala band. Informant F och J2 beskriver det likt följande;

F: Det har varit alltifrån att de har lämnat in uppgifter de har hållit i egna lektioner IKT [...] De har fått göra en planering, skriva ner en planering […].

J2: […] Eeee vi har en form av Kahoot har vi då. Ibland kan det vara att vi vuxna uppmuntrar dem för att göra sina egna frågor [...] så får man kanske pusha den att, ah men du kan ju så mycket om det här då kanske du kan göra en Kahoot (frågesport) om det här ju, du är så bra på det där [...] så kanske vi får önskemål om vad de vill ha frågor om, beroende på vad de är intresserade av där och då kanske det är någon som säger, åh jag kan ingenting om hästar eller om fotboll, ah men, nu, nu är de nån som är intresserad av det och då får man ju ta del av det […] Man kanske intresserar sig av det de intresserar av så får dem visa och pratar man om, det kan vara det. Att man går lite och ser vad de gör.

När eleverna skapar sina egna frågespel genom det digitala spelet Kahoot, kan vi koppla det till Thompsons (1995) olika begrepp på så vis att eleverna meningsfullt får uttrycka sig och vara symbolskapande producenter där de genom en hybrid kommunikation kan dela med sig av sina kunskaper och intressen med hjälp av teknisk medium kommunikation och artefakter (Säljö, 2014) i det som Thompson (1995) kallar för face-to-face interaktioner. Vi tolkar det som att den tekniska medium kommunikationen eller artefakten kompletterar face-to-face interaktionen och fungerar som en isbrytare eller något som stimulerar till face-to-face interaktioner med fritidspedagoger och övriga elever i fritidshemmet. Eleverna ges möjlighet att bygga sociala band (Aspelin, 1996) tillsammans när de approprierar varandras kunskaper (Säljö, 2014) och lär sig om varandras intressen (Thompson, 1995) genom det medierade verktyget (Säljö, 2014).

Lärandet kan kopplas både till elev och elev, men även mellan fritidspedagog och elev. Relationer, likt den pedagogiska relationen som Aspelin (2005) tar upp i sin teori, är viktig för

lärandet. Exempelvis skriver informant L att relationsskapande på fritidshemmet är viktigt för att skapa en trivsam miljö för eleverna och att det är en förutsättning för att eleverna ska vara mottagliga dels för att utvecklas själva och dels för att utvecklas tillsammans med de andra eleverna. Två av informanterna uttryckte att om eleverna trivs, känner trygghet eller har en bra relation med fritidspedagogerna så vågar de fråga om hjälp och ställa frågor. Informant L menar på att elevens trivsel är en förutsättning för att eleven skall lära sig, för att detta medför att eleverna är mer mottagliga för att utvecklas med andra. Det här kopplar vi till Aspelin (2014, 2013) och begreppet goda förtroendefulla relationer och sociala band där det är av vikt som fritidspedagog att bygga relationer med eleverna för att eleverna skall utvecklas vidare. Flera fritidspedagoger lyfter även att lärandet sker i samspel mellan elev och elev och mellan lärare och elev.

AR: Lärandet sker ju liksom i samvaro med andra, man lär sig av varandra och vuxna också.

L: [...] eleverna lär sig av varandra och av oss som stöttning [...]. J2: De samarbetar när de sitter med datorer det sker någonting där [...]. J1: Vi jobbar elev till elev med det de behöver [...].

Ur informanternas utsagor ses lärandet som en process som sker inom varje individ i ett ömsesidigt samspel med omgivningen. Flera av informanterna belyser vikten av att eleverna får stöttning både av varandra och av fritidspedagogen. Detta kan jämföras med Vygotskijs (2001) begrepp proximal utvecklingszon vilket är stadiet mellan vad eleven själv kan hantera och de problem eleven kan lösa med hjälp av någon annan, för att sedan lära sig klara av problemet på egen hand i framtiden. Om man skall få en elev att lära sig behöver pedagoger, enligt Selander et al (2009), ta i beaktning grundläggande lärprinciper och inspirera samt utmana eleven. För att göra detta inom elevens proximala utvecklingszon måste fritidspedagogerna förstå den individuella elevens behov, vilket man förstår om man utvecklat en pedagogisk relation med eleverna (Aspelin, 2005).

Informanterna har förmedlat att eleverna lär sig sociala färdigheter genom IKT men att eleverna även lär sig exempelvis matematik, biologi, ekologi och geografi genom spel likt Nomp, Geocaching och Minecraft. Utöver detta så har informanterna även lyft att eleverna lärt sig programmering, filmredigering samt engelska genom film. Informant J2 och informant AR har även förmedlat att eleverna, i enlighet med Selander et al (2009) begrepp om grundläggande lärprinciper, har blivit inspirerade i de planerade aktiviteterna att få lära sig filmskapande och

om hållbar utveckling och har fått söka information på internet och hur man förhåller sig kritiskt genom diskussioner med fritidspedagogerna. Vidare lär sig även eleverna koreografi och grovmotorik när eleverna använder Just Dance4 _{eller Wii Sport för att fysiskt röra på sig.}

Informanterna menar på att användandet av digitala verktyg inte behöver utesluta eller vara en kontrast mot att fysiskt röra sig utan att det kan vara ett verktyg som kan inspirera och underlätta fysisk rörelse även när eleverna är inomhus i fritidshemsverksamheten. Istället för att eleverna springer runt i klassrummet eller springer upp och ner längs korridorerna så väljer eleverna att frivilligt stationera sig själva utan att kompromissa deras behov av att fysiskt röra på sig. Vi kopplar detta till Thompsons (1995) begrepp om hybrid karaktär där eleverna interagerar med varandra i ett gemensamt fysisk rum och tid, face-to-face där de har tillgång till en rad olika signaler som kroppsspråk och ansiktsuttryck för att kommunicera med varandra, men att kommunikation är medierad via den skärm som de tittar på och som aktiviteten huvudsakligen kretsar kring. Majoriteten av informanterna har uttryckt att de utgår från elevernas intressen när de arbetar med IKT och exempelvis håller i planerade IKT aktiviteter, men att de även vill utmana och inspirera till nya upptäckter. Exempelvis uttrycker informant F att det är viktigt att utgå ifrån elevernas intressen.

Vidare så uttrycker informanterna att de har blivit införstådda att eleverna tillägnat sig nya kunskaper dels genom att observera eleverna och deras utveckling samt genom att göra en utvärdering som kan vara både muntlig och skriftlig. Informant F uttrycker att man skall vara lyhörd och att ha en bra kommunikation mellan pedagog och elev. En del av informanterna menar på att man har en utvärdering i slutet av terminen medan andra har uttryckt att man har en utvärderingsfas i slutet av ett projekt i en planerad aktivitet, exempelvis efter filmskapande processen. Informant J2 uttryckte att de hade tre frågor i utvärderingsfasen som riktade sig till eleverna. Frågorna var om eleverna ansåg att de hade lärt sig något, vad de anser att man kan göra bättre nästa gång, och hur man skulle kunna utveckla film metoden.