Lärande och pedagogik

I detta stycke kommer jag att undersöka hur lärarnas pedagogiska praktik ser ut och vilken medvetenhet det finns kring det mång- och interkulturella klassrummet. Vilket stoff använder läraren, hur kommer elevernas förkunskaper fram och hur tillgodoses deras preferenser och behov i undervisningen. En del av det här har redan berörts ovan. Erik säger inledningsvis , efter att ha funderat en stund, att han aldrig har funderat kring interkulturella arbetssätt i klassrummet. Det han sätter fokus på är som framgått ovan höga förväntningar på eleverna, vilket skolinspektionens betonade i sin kritik mot skolorna i stadsdel Rosengård i Malmö96_{. Stoffet utgår alltid från vad som intresserar}

eleverna. Diskussioner om Israel Palestina och konflikter relaterade till de länderna är ett vanligt ämne i klassrummet, tillsammans med rasismen som många upplever i samhället och det utanförskap eleverna lever i. Många av eleverna kommer från Mellanöstern och under Israels bombningar i Libanon senast, fanns det flera barn som

93 _{Lahdenperä, Pirjo (red.), Interkulturell pedagogik i teori och praktik, sid. 66} 94 _{Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, sid. 15}

95 _{Skolinspektionen, Regebunden tillsyn i stadsdel Rosengård i Malmö kommun,sid. 2} 96 _{Ibid. sid. 2}

var på plats. Detta fick de tillfälle att berätta om för resten av sina klasser, vilket kan tolkas som vad som i läroplanen beskrivs som att utgångspunkten i undervisningen ska vara elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper97_{. Detta arbets-}

och synsätt stämmer överens med Svedberg beskriver kunskapsutvecklingen som en dialektisk process där individen samverkar med sin omgivning. Utgångspunkten för kunskapen måste vara individens egna referensramar, dess kunskaper och erfarenheter98_{. Erik har också nära kontakt med hemspråkslärarna, då många av}

eleverna har svenska som andraspråk och har svårt med svenskan och riskerar att inte kunna tillgodose sig undervisningen på samma sätt som de som har svenska som modersmål annars.

Tomas brukar fråga eleverna om hur och om vad de vill arbeta om och utgår sen ifrån vad de kan.

Om man pratar om t.ex. religion, som vi har pratat om nu, ja då utgår man från religionen i deras hemländer och hur det har påverkat samhället där och påverkar samhället här99_.

Givetvis, säger han, finns skol- och läroplan med centralt hela tiden. Men ”jag har på något sätt utgått från deras värld”. Han utgår från att eleverna har individuella kunskapsförmågor och använder sig mycket av dialog i undervisningen, vilket stämmer överens med vad jag citerade ovan från Svedberg, att kunskapsutvecklingen måste utgå från individens egna referensramar. Framförallt ger han eleverna mycket feedback, direkt, vilket även Sonja betonade när hon sa att eleverna behöver lärare som fullföljer arbetsområdet och visar att de bryr sig. Tomas säger att efter som att läroplanerna betonar språket och att använda språket som ett redskap, missgynnas elever som inte har svenska som första språk och visar därför att han har ett kritiskt interkulturellt pedagogiskt perspektiv100_{. Därför arbetar han inte så mycket med skrift när det}

kommer till att analysera på SO-lektionerna, utan diskuterar mer med eleverna, vilket

97 _{Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, sid. 8} 98 _{Svedberg, Lars, Gruppsykologi, sid. 363}

99 _{Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, sid. 8} 100     _{Lahdenperä, Pirjo (red.), Interkulturell pedagogik i teori och praktik, sid. 23}

läroplanen lägger vikt vid, "Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov"101_{. Han funderar en stund och säger att han dock ser riskerna med detta.}

När eleverna når de högre årskurserna och så småningom gymnasiet och eventuellt högskolestudier kanske det krävs övervägande skriftligt arbete. ”Så jag kan ju ibland känna att jag gör dem en björn-tjänst”. Men precis som Sonja, betonar Tomas självförtroendets betydelse och säger att de ändå gynnas av det, när deras självförtroende och motivation till studier ökar.

Sonja säger att inte heller hon har någon speciell pedagogik som hon följer, ur ett interkulturellt perspektiv. Däremot lägger hon mycket vikt vid språkutveckling och kommunikation, vilket läroplanen betonar102_{. Språket är centralt och Sonja tillägger att}

oavsett bakgrund, ”så är det inte alltid språkbakgrunden som gör att du brister i språkförståelse. Det kan lika gärna vara svenska barn som har svag läsförståelse”. ”Det är ju svårare för barnen, om de inte har språket i handen, att dra slutsatser. Det är ju också en högre tröskel för dem då, att få kunskaper”. Hon tänker efter och säger att hon därför inte använder sig särskilt mycket av läroböcker. ”Om vi skulle börja läsa i boken om medeltiden direkt, så hade man ju tappat hälften av de barnen som inte har språket. Så då får vi göra mycket annat [istället]”. Sonja arbetar istället mycket med filmer, dramatiseringar och ordlekar. Just nu läser Sonjas klass om Europa. De flesta barnen i den klassen kommer från Europa.

Sonja låter eleverna berätta om var de kommer ifrån, ”de får vara lite lärare”. Men annars säger hon att hon inte direkt använder deras bakgrunder i undervisningen. Både Tomas och Sonja betonar språkutvecklingen, som jag lyfte fram ovan i stycket om demokrati. Detta stämmer väl överens med vad Lahdenperä skriver, att individen utvecklar sin syn på samhället utifrån sitt eget språk och att språkinlärningen därför är central för individens socialisation och integration i det nya samhället103_.

I femteklassen Sonja har, läser de lite mer, också där om Europa. Där är det lite lättare att använda barnens bakgrunder, vilket hon påpekar kan hänga ihop med att hon känner den klassen lite bättre. Det brukar gå till så att de först läser en översikt tillsammans

101 _{Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, sid. 8} 102 _{Ibid. sid. 14}

och när Sonja tycker att de gjort bra kopplingar och gjort en översikt, då kan de välja om de vill jobba extra och presentera ett land.

Då väljer de ofta ett land som de har koppling till, vilket jag tycker är bra att det gör. Då har de ju hjälp hemifrån och kan ta med saker och visa upp och så.

Annars är det i samtal, där de ”blir lite experter och berättar”. Högtider, som ramadan, brukar eleverna få berätta om själva.

Jag frågar informanterna om hur de upplever lgr11, om den missgynnar någon grupp. Sonja och Tomas är intressant nog av motsatta åsikter. Sonja upplever lgr11 positivt, efter som den tar upp begreppet mångkultur och de fem svenska minoriteterna104_,

vilket inte fanns med i LPO94. Om den är ett hinder är ingenting som hon har funderat särskilt mycket på. Tomas däremot, pekar precis som jag skrev ovan på att det finns många förmågor samt förförståelse som ska finnas med för att nå målen, vilket elever med en annan bakgrund ibland saknar.

Erik och Tomas pekar på att de elever som går på deras skolor, oavsett bakgrund, är bättre förberedda på det framtida mångkulturella samhället, som är här för att stanna. Eleverna på deras skolor lever i det mångkulturella samhället dagligen.

Erik upplever läromedlen etnocentriska, medan Sonja till viss del håller med och Tomas bara anser att de till viss del är etnocentriska. Men ingen av dem använder dem särskilt mycket. Sonja använder mest böckerna på slutet av ett moment, när hon anser att ”ett arbetsområde har börjat sätta sig lite”. Hon har inte reflekterat särskilt mycket över hur balanserat innehållet är i böckerna, men säger när hon tänker efter, så är det mycket Sverige de läser.

Erik säger att eleverna ibland kan ifrågasätta innehållet i böckerna och efterlysa t.ex. arabernas och kinesernas historia. Han säger att planeringen måste följas, men att läromedlen däremot inte är ett tvång och att han kompenserar obalansen i böckerna med eget material, egna kompendier.

Tomas däremot upplever de nya böckerna hans skola har skaffat som balanserade. Men han använder inte läromedlen själv, dels för att det är tråkigt och dels för att elevernas perspektiv trots allt saknas i dem. Han utgår till exempel när de läser historia om andra världskriget, hur elevernas hemländer påverkades av kriget105_{. Att lärarna har}

det slutliga ansvaret för att förmedla en balanserad syn betonar Lorentz och skriver att litteraturen visserligen har blivit bättre de senaste årtiondena, men att det fortfarande är läraren som ska förmedla skolans demokratiska uppdrag106_{. Lozic delar samma}

uppfattning, att läraren är den som måste förmedla en balanserad bild, även om hans uppfattning är att det är en större etnocentrism i böckerna än vad mina informanter tillsammans anser107_.