Flera av informanterna påpekar att det är kul att lära sig nya saker på 4H. Möjligheten att få se och lära sig något nytt är en av anledningarna till att de längtar dit. Barnen berättar att de har fått lära sig att sköta djuren, mocka, och rida. De har också lärt sig hur man beter sig i bemötandet av djuren. "Jag har lärt mig att man inte ska skrika vid djur. För att de har bra hörsel... och så kan de bli uppskrämda". En annan respondent berättar att kaninerna vill att man ska böja sig ner när man ska släppa dem på golvet. "Annars kan de skada sig". Barnen berättar att de har lärt sig hur man tar hand om djuren av fröknarna och kompisarna. Säljö skriver att människor lär sig i samspel med de aktiviteter och konkreta praktiker som de omges av (Säljö 2013, s.
62). Förskolan som mina informanter går på är ett socialt sammanhang som erbjuder rika tillfällen till lärande. Barnen lär sig hur man ska vara med djuren och sköta om dem i samspelet med vuxna och vännerna.
7.4.1 Analys och observation från 4H
Vi kan se att barnen har lärt sig om djurens ordlösa språk och skötsel i det sociala sammanhang som förskolan och 4H-gården utgör. Detta styrks av min tolkning av observationen på 4H. Den visade förskolebarn som hanterade och skötte om djuren med lugna rörelser och vana
händer. Barnens röster höll en god volym; djuren var lugna. Kaninerna verkade trivas med barnens kelande händer och låg stilla kvar i famnen på sina unga skötare. Fåren bakom staketet sträckte sig nyfiket mot barnen som ville hälsa och klappa. Grisen Nina strövade fritt omkring bland barn, hundar, pedagoger och katter. Djuren visade intresse för barnen och var lugna i deras närvaro. Två pedagoger och en personal från 4H deltog i skötseln av djuren tillsammans med barnen och en tredje vuxen förberedde fruktstunden.
7.4.2 Rädsla och mod
Tre av de fyra informanterna berättar att de någon gång har varit rädda eller i bland är rädda för något eller några av djuren. Ett barn är ganska rädd för att grisen ska bita i benet och är även rädd för en katt på 4H som revs en gång ”när jag var lite mindre än tre år”. En annan
intervjuperson har blivit stångad av en av getterna en gång. Det var läskigt och gjorde ont, berättar barnet. Hen sköter ändå om getterna ibland. ”Jag har tagit ut getterna fast jag tycker de är lite läskiga fortfarande /…/ för att om man är rädd för djur, för om man får det djuret då ska man ändå ta hand om det djuret”. En respondent är i bland lite rädd för att trampa på en hunds svans. Hunden brukar skälla till om den blir trampad på. Barnet berättar även om ett möte med geten Vera. Geten hade blivit klappat av barnet och följde nu efter. ”Jag tyckte det vart lite läskigt när hon var jättenära mig när jag stannade /…/ hon ville bara lukta på mig”. Ett av de intervjuade barnen uppger att hen inte är eller har varit rädd för djuren.
7.4.3 Analys
Resultatet visar att rädsla är en av de känslor som i bland finns med i samvaron med djuren. Två av barnen i studien har varit med om en incident med klösning respektive stångning. Ett barn är rädd för att trampa på en hunds svans p.g.a. att hunden då skäller till. Denne brukar även ge tröst om någon yngre kompis blir rädd för hundarna. Enligt min tolkning växer här barnets empatiska medvetenhet. Förutom upplevelser som upplevts som skrämmande kopplar jag i analysen även känslan av rädsla till stärkandet av varsamhet och respekt för djuren. Om hundens svans blir trampad på ”säger den till” på djurspråk. Det yttrandet tas emot av barnet, tolkas och leder till ökad varlighet. Barnet som blev stångat av en get sa i intervjun att djuren ska tas om hand även om man är rädd. Jag menar att den intentionen hos barnet leder till träning i mod och även ansvar. I exemplet med den närgångna geten som följde efter ett barn, är min tolkning att barnet
här möjligen växte i mod genom att stå kvar och låta geten lukta. Situationen med en yngre kompis som är rädd för en hund ger tillfälle till medkänsla och en konkret hjälpande och skyddande hand. Enligt Vygotskij utvecklar vi nya kunskaper i samspelssituationer. Vi är i ständig förändring och utvecklas i kontakt med våra medmänniskor (Kroksmark 2011, s. 450).
Min analys av resultatet vidgar perspektivet genom att visa att barn även lär i samspel med djur.
Barnen lär sig här bl.a. att utveckla förmågor som mod, ansvar, hänsyn och empati.
Angående händelserna med stångning och rivning berättar vardera barn att det ledde till en mindre skråma och att de fick tröst och hjälp av pedagogerna. Det bör också nämnas att respondenterna är eniga om att samvaron med djuren sällan väcker deras rädsla.
7.4.4 Djuren och mediering
Inom sociokulturellt perspektiv är mediering ett centralt begrepp. Det innebär ”något som finns mellan barnet och det som ska läras in och som underlättar inlärning” (Jakobsson 2010).
Medieringen kan ske genom kulturella och sociala redskap som språk, tecken och symboler. Det innefattar olika sätt att kommunicera och kan ske via musik, berättande, lek och andra kulturella uttryck (a.a.). I studiens tolkning av samspelet mellan djur och barn deltar djuret i en medierande lärprocess. ”Alla samtal är uttryck för mediering, och människor är på sätt och vis ständigt medierande resurser för varandra i interaktion” (Säljö 2013, s. 37). Kommunikationen,
”samtalet”, mellan barn och djur sker utan ord och även människa och djur ses i denna studie vara i medierande samspråk. En betydande del av kommunikation mellan människor sker via gester och ögonkontakt (a.a., s. 138). Detta uttryckssätt bildar en kommunikativ länk till tidig mänsklig kultur vars språk kännetecknades av kontakt via gester, ögonkontakt, miner och kroppsspråk (a.a, s. 83). Denna kommunikation lever kvar i människans kontakt med djuren. I lek och umgänge med djur, i medierande samspel kan exempelvis ett mod som tidigare inte fanns hos barnet växa fram. Förskolebarnet som i samspel med hunden lär sig ge kommandona sitt, vänta och leta i en kurragömmalek har tillgodogjort sig en auktoritet som kan vara användbar i situationer som kräver gränsdragning.
7.5 Sammanfattning av resultat och analys