Studien visar att barnen upplever verksamheten med djuren som mysig och rolig. En informant berättar att ”Hundarna vill alltid leka!” Barnen beskriver lekarna med hundarna och deras yttranden stöds av min observation av barnen och hundarna. Det framkommer i undersökningen att någon form av lärande pågår i de olika momenten som barn och djur interagerar i. I leken upprätthålls lekregler (samförstånd, ömsesidighet och turtagande) och samarbete stimuleras.
Enligt det sociokulturella perspektivet som utgör undersökningens teoretiska raster befinner sig människan alltid i förändring och vi kan i varje ögonblick lära i samspel med andra människor (Kroksmark 2003, s. 450). I analysen vidgas perspektivet till att gälla även interaktionen mellan människa och djur. Lekobservationen bekräftar barnens uttalanden: Barnen och hundarna är lekkamrater.
7.5.2 Kel och tröst
Djuren är populära hos barnen för att de upplevs som gosiga. Samtliga respondenter säger att de tycker om att klappa djurens päls. Funderingar på om kelandet även känns bra för djuren
förekommer och visar prov på en inkännande attityd. Ibland hämtar några av barnen tröst hos djuren när de är ledsna. Exempelvis kan man känna sig piggare och gladare efter att man umgåtts med djuren som uppges kunna göra vänskap. Barnen får hjälp av djuren att komma till nästa emotionella utvecklingszon (Säljö 2000, s. 121 ff.) där de klarar nya utmaningar.
7.5.3 Djurskötsel och empati
Enligt Säljö lär människor i samspel med de aktiviteter och konkreta praktiker de omges av (Säljö 2013, s. 62). Barnen visar att de använder och tränar förståelse och inlevelse då de sköter och gosar med djuren. Det framkommer både i intervjuer och i observationen på 4H.
I undersökningen visar informanterna att de har lärt sig interagera med djur. Barnen berättar att de har lärt sig av pedagogerna och kompisar att sköta djuren, rida och att umgås med dem. Det framkommer både i intervjuer och i observationen på 4H. Dessa visar även att barn
kommunicerar med djuren ordlöst. I leken och samvaron med djuren sker den sociala
interaktionen över artgränserna och barnet tränar sin empati och lyssnande förmåga när hon eller han läser av och svarar på djurets ickeverbala kommunikation.
7.5.4 Rädsla och mod
Rädsla förekommer i bland i samvaron med djuren. Tre av de fyra intervjupersonerna uppger att de någon gång varit eller ibland är rädda när de är med djuren. Detta p.g.a. att de har varit med om en skrämmande upplevelse med djur i förskolans verksamhet eller är rädd att skada ett djur.
Analysen visar att barnen i studien kan bli stärkta i mod, empati, ansvarskänsla och hänsyn genom erfarenheter som väcker rädsla.
Säljö anser att alla samtal är uttryck för mediering och att vi människor alltid är varandras medierande resurser i interaktion (Säljö 2013, s. 37). Samtal kan vara icke-verbala och i relation till det sociokulturella perspektivet ser jag barnen och djuren i studien som varandras partner i en medierande lärprocess där bl.a. barnets integritet och mod stärks. I samspel med djuret utvecklar barnet en tydlighet som kan vara användbart vid situationer som kräver gränssättning.
8 Diskussion
I detta avsnitt diskuterar jag studiens resultat. Jag knyter an till tidigare forskning och till Lpfö 98. Jag kommer även knyta samman resultatet med syftet och frågeställningarna. Den första delen av syftet med studien har varit att undersöka hur barn beskriver sina upplevelser med djur i förskolans verksamhet. Den andra delen av syftet var att undersöka hur det barnen säger
förhåller sig i relation till tidigare forskning. I syftet ingick även att observera samspelet mellan barnen och djuren och knyta detta till barnens beskrivningar och tidigare forskning.
Resultatet visar att barnen har stor glädje av djuren och ser främst hundarna som lekkamrater.
De fyrbenta leklystna kompisarna med pinne och kotte i beredskap väntar in barnen när de är på väg ut på förskolans gård. På så vis blir alla barn, även den som kanske inte hittat någon att leka med, inbjuden till lek. Hundarna är lättillgängliga lekkamrater som erbjuder glädjefyllt samspel.
Detta anknyter till vad Folke-Fichtelius (1995) skriver om att djuren finns där som en vän och tycker om oss. Leicht Madsen lyfter (1999) att människors kärlek (därmed ibland även
kompisars, min anm.) kan vara villkorad. Hundarna på förskolan är generösa med sin ömsinthet och får barn att känna sig ovillkorligt uppskattade. Johnssons och Nilssons studie (2010) från en förskola med djurverksamhet visar att barnen upplevde glädje med djuren. Men utvecklandet av samspelets konst behöver även motstånd (Leicht Madsen 1999, s. 125). Detta sker genom lekreglernas upprätthållande. Utan samförstånd, ömsesidighet och turtagande kantrar leken även med en hund. Genom det som barnen berättar och vad observationen av leken visar fungerar dessa lekregler som formulerats av Knutsdotter Olofsson (1992, s. 23 f.). Det som barnen lär sig i samspelet med djuren kan överföras till samspelet med människor.
Informanterna återkommer i intervjuerna flera gånger till temat med vänlig beröring.
Förskolebarnen tycker om djuren för att de är gosiga och säger att det känns skönt att klappa djurens mjuka päls. Detta harmonierar med vad Folke-Fichtelius nämner om kroppskontakt och beröring som viktiga för barns utveckling och hälsa. Hon förklarar att barn uppskattar
sinnligheten som förknippas med mjuka djur (Folke-Fichtelius 1995, s. 6). Även det Uvnäs Moberg skriver knyter an till barnens upplevelser. Vid vänlig beröring frisätts oxytocin som ger en känsla av lugn och avslappning i kroppen. Hormonet utsöndras även vid ett förtroligt samtal vänner emellan (Uvnäs Moberg 2009). Flera av barnen hämtar tröst hos djuren. Då känner de
sig gladare och piggare efter en stund. Den villkorslösa tillgivenheten hos djuret som vill gosa och som finns där som en lyssnande vän för samtal med eller utan ord har en positiv effekt på barnet. Det känns bra, helt enkelt. Barnen mår emotionellt och mentalt bra av att känna sig omtyckt och uppskattat av hundarna och andra djur. Den som är ledsen mår bättre efter en stund hos djuren. Personen känner sig omtyckt av det tillgivna och icke dömande djuret och den vänliga beröringen och tillgivna närvaron har satt i gång kroppens avslappnande lugn och ro-system. Psykologiska och biologiska förklaringsmodeller samverkar för att beskriva varför barn mår bra av att umgås med djur.
En av respondenterna funderar kring om det känns skönt även för djuren att bli klappade. Själva frågeställningen tyder på en inkännande och empatisk förmåga där barnet via sina sinnen söker läsa av djurets signaler. Djurs sällskap är utvecklande för kompetens i ordlös kommunikation enligt Leicht Madsen (1995, s. 122), Folke-Fichtelius (1999, s.7) och Manimalisrapporten 2005(s. 7). Nilsson och Sauer (2011, s.13) bekräftar att barns empati växer i samspelet med djur.
Samtliga sju pedagoger i Johnssons och Nilssons studie (2010, s. 25) svarade att empatin utvecklas mer hos de barn som går i förskola med djurverksamhet. Forskningen svarar jakande på barnets fråga om vänlig beröring känns bra även för djuret som blir klappat. Hundar, hästar och kor kan bli lugnade när de blir klappade av någon de känner. Puls och blodtryck sjunker och lugn och ro-hormon utsöndras (Manimalis 2009, s. 13).
Barnen i studien har lärt sig att sköta om djur på 4H-gården. Enligt Hallander är detta bra för barns självförtroende. Barnet blir expert på djur och vänder upp och ner på den vanliga auktoritetsordningen i familjen (Hallander 1991, s. 268). Johnsson och Nilsson visar att barn utvecklar ansvar, delaktighet, samarbete och turtagning genom förskoleverksamheten med djur.
Ansvar och delaktighet växer genom att barnen utfodrar djuren varje dag. Samarbete och turtagning utvecklas då barnen hjälper till med gårdens skötsel och lär av varandra. Barnen görs delaktiga i allt som rör djurens skötsel (Johnsson & Nilsson 2010, s. 27). Leicht Madsen menar att barnen genom att mata och sköta djuren blir mer medvetna om att andra varelser har behov (Leicht Madsen 1999, s. 125). Denna medvetenhet kan senare överföras till samspelet med människor. Vidare visar Manimalisrapporten 2005 att ungas självförtroende stärks av att ha stor kontakt med djur. Nilsson och Sauer (2011, s. 19) anser att djur har en positiv effekt på
utåtagerande barn med låg självkänsla. Flera av informanterna vill till 4H för där får man vara med om nya saker och lära sig nya grejer i bland. Vistelsen på 4H bryter av rutinerna på förskolan.
I undersökningen kan vi se att barnen tycker om att rida på 4H. Forskningen visar att flickor utvecklar handlingskraft och ansvarstagande i umgänge med hästar (Manimalisrapporten 2009, s.
12). Folke-Fichtelius nämner en annan positiv effekt: barn som rider får god fysisk träning, bl.a.
i muskelkraft och koordination (Folke-Fichtelius 1995, s. 6). Ridning ger även
oxytocinfrisättning vilket ökar välbefinnandet (Manimalis 2009, s. 10). Som ett hinder för djurverksamhet i förskola nämns att de djur som köps in måste vara hanterbara ur
säkerhetssynpunkt. Det går inte att köpa in vilket djur som helst. (Johnsson & Nilsson 2010, s.
30).
Tre av de fyra informanterna har antingen någon gång känt sig rädda eller är i bland rädda för något av djuren. Här skriver studien i samverkan med tidigare forskning fram olika möjligheter att koppla en erfarenhet som väckt rädsla till möjlig utveckling. Tidigare forskning säger att en lugn vuxen kan agera förebild och hjälpa att mildra rädslan för barnet. Det är även viktigt att barnet får närma sig djuret igen i sin egen takt. Detta bekräftas av Johnsson och Nilsson som säger att vissa barn under första tiden på förskolan kan känna rädsla för något djur. Det är då viktigt med vuxna förebilder som kan låta kontakten med djuret ske successivt (Johnsson &
Nilsson 2010, s. 30). Den här studiens analys visar att de erfarenheter som väckt rädsla kan föra med sig en ökad ansvarskänsla, starkare hänsyn och mod. Genom att vara rädd för att trampa på hundens svans växer ett större hänsynstagande fram gentemot hunden. Leicht Madsen knyter an till detta och säger att det är djuret som genom sin reaktion visar barn vad det tål och inte (Leicht Madsen 1999, s. 136).
Ett av barnen vill i bland inte gå till 4H. Det beror på att leken som pågår på förskolan då måste avbrytas. Intervjupersonen vill vara inne och leka oftare. Forskning visar att övergångar mellan dagliga rutiner i bland kan vara känsliga. Tydlig struktur för verksamheten kan underlätta för att skapa mjuka övergångar (kunskap.poppyarnold.com 2015). Men är man inne i leken så hjälper det inte alltid att fröken säger till en stund innan.
8.1.1 Verksamhet med djur implementerar läroplanen
Många av pedagogerna i Johnssons och Nilssons undersökning belyser det intressanta faktumet att alla delar av läroplanen aktualiseras i verksamheten med djuren. Aktiviteterna med djur främjar utveckling och lärande inom en stor mängd områden, vare sig det gäller lek, matematik, socialt samspel, språkutveckling, demokratifostran, hållbarhet eller motorik.