I vår undersökning nämner alla respondenterna att de vill att handledning ska ge dem tips och råd kring situationer som har uppstått i det dagliga arbetet. De vill att handledaren ska ge dem konkreta förslag på hur de ska kunna gå vidare samt kunna hitta en bra lösning på situationen. Andersson (2003) och Tveiten (2000) menar att handledning inte ska ge konkreta råd utan handledning är ett redskap för lärare att själva komma fram till lösningar. Handledningen ska också vara en tid då det finns möjlighet till reflektion, tycker respondenterna. Vi anser att handledning indirekt ger både tid till reflektion samt tips och råd, eftersom handledare oftast har stor erfarenhet och leder samtalet framåt. Det gör att den som handleds kan se på situationen ur nya synvinklar, vilket kan ses som råd. Handledarens erfarenheter gör att den som handleds resonerar sig fram till en lösning som är värd att prova. Kan det vara så att man ibland får mötas på halva vägen och varva reflekterandet med konkreta förslag? Handledningen kanske ibland måste tillgodose ett akut behov som har uppstått. Läraren är frustrerad och känner att den har kört fast och vill då få tips och råd. Vid efterföljande tillfällen kan de sedan diskutera hur det har gått och då kan läraren börja reflektera och
resonera sig fram till egna lösningar. Holmberg (2001) hänvisar till Kolbs cykliska process och den anser vi är en bra metod att gå efter vid handledningsarbete. Bladini (2004) menar att handledning både ska leda till förändring och ge tid för reflektion, så då borde handledarna kunna tillmötesgå lärarnas önskan om tips och råd.
Alla respondenterna tycker att det vid handledning är viktigt med lugn och ro och menar att de måste få tiden att verkligen sitta ner och diskutera. Detta tycker vi är oerhört viktigt. Ska man vara mottaglig för handledningen måste det kännas att det finns tid att sitta där. Det ska också vara godkänt av ledningen att lärarna kan ta sig den tiden, annars är de inte bekväm vid tillfället och det kanske inte heller blir av att de tar sig tid till att få handledning. Det får inte heller vara en massa saker runt om som stör och avbryter samtalet. Ett mål med handledning är att lärarna ska reflektera över olika fenomen och situationer och det måste de få göra i lugn och ro så att tankarna hinner med. Det tar alltid ett tag innan man slappnar av och kan börja reflektera och blir det då hela tiden avbrott blir det inte bra. Normell (2002) menar att lärare inte har någon tradition av handledning och att det gör att det finns en osäkerhet i situationen. Känner man dessutom att det är ont om tid kan det vara svårt att hitta fokus och reflektera över sin egen roll i det hela.
Hur handledningstillfällena ska se ut styrs mycket av vad det ska talas om. Respondenterna menar att det bästa är individuell handledning, för då får de all handledarens tid till det som de vill tala om, men säger även att det vore bra med grupphandledning ibland eftersom de oftast är mer än en lärare kring eleverna. Detta skriver även Näslund (1995) och menar att individuell handledning ger möjlighet till mer närhet, medan Normell (2002) menar att om gruppen har rätt storlek och sammansättning får alla möjlighet att ta upp det som just de vill tala om. Detta tror vi stämmer väldigt bra. Många lärare är inte så vana vid en handledningssituation och känner sig därför mer bekväma när de är själva med handledaren och vågar ta upp fler saker till diskussion. Sen tror vi att när lärare väl får handledning blir de ”egoistiska” och vill få ut så mycket som möjligt av handledningstillfället och då vill de ”inte sitta och höra på någon annans problem”. Det är dock viktigt, som respondenterna säger, att vi är fler kring eleven och då kan det vara bra med grupphandledning. Har man bekymmer med en elev kan man lätt fastna i invanda mönster och ha svårt att bryta dem på egen hand. Sitter de ner några stycken med en bra handledare som kan styra samtalet, så ger det möjlighet att se på problemet ur flera synvinklar och resonera sig fram till en lösning som kan prövas tillsammans. Det kan också vara så att de behöver komma fram till ett gemensamt förhållningssätt gentemot eleven eller klassen och då behöver alla inblandade vara delaktiga. Det är viktigt att alla är med och fattar beslut om hur de ska göra för har man inte varit med i processen är det svårt att vara med i genomförandet. Både vi och respondenterna menar att vissa saker passar bättre att diskutera vid individuell handledning och andra saker ska tas upp i grupphandledning. Detta anser även Kroksmark och Åberg (2007), Åberg (070913) samt Lendahls Rosendahl och Rönnerman (2002) som menar att grupphandledning är särskilt bra när det gäller kompetensutveckling och frågor som rör den praktiska verksamheten.
Respondenterna har inte varit lika tydliga när det gäller handledning vid kompetensutveckling, utan ser mer handledning som användbart vid elever i svårigheter, sitt eget förhållningssätt eller vid konflikter. Normell (2002) påpekar att det vid konfliktfrågor är viktigt att handledaren kommer utifrån för att inte ha någon koppling till konflikten. Detta finner vi är grundläggande för att alla parter ska kunna tala fritt och känna att allt är lika viktigt. En handledare får aldrig ta parti för någon/några utan ska hålla sig neutral i alla frågor/situationer. Även respondenterna anser att det ska vara en handledare utifrån vid grupphandledning för att det ska bli så objektivt som möjligt. Flera av respondenterna vill ha
individuell handledning för att stärka sin yrkesroll och få hjälp med att se varför de blir så påverkade av vissa elever/situationer. Detta tycker vi är väldigt viktigt. Alla behöver få möjlighet att se sin egen del i det som händer på ett icke utpekande sätt och då är reflekterande i samband med handledning alldeles utmärkt. Handledaren har här en viktig roll och som Lauvås och Handal (2001) skriver ska handledaren ha ett intresse för andra människor och kunna anpassa handledningen efter sammanhanget. Kan inte handledaren det blir det inte bra. Varje handledningstillfälle är unikt, precis som varje lärare och elev. Det finns inga färdiga lösningar utan man måste anpassa sig efter situationen.
Andersen och Weiss (1999); Lauvås och Handal (2001) tar upp att handledning kan ske i form av reflekterande team eller med observatör. Ingen av respondenterna nämner detta under intervjuerna, utan pratar om individuell handledning eller grupphandledning. Handledning med reflekterande team eller observatör tror vi kan vara en bra variant av handledning när det gäller konflikter eller när en grupp av lärare ska fundera kring hypotetiska situationer. Det kan vid dessa tillfällen vara bra med någon som sitter med och lyssnar på samtalet så att de medverkande efteråt kan få reda på hur de olika rollerna i samtalet var. Det gör att fler blir medvetna om rollspelet som faktiskt sker i alla arbetsgrupper.
Lendahls Rosendahl och Rönnerman (2002) menar att handledning ska ske under väldigt lång tid för att verksamheten ska bli bättre. Bladini (2004) anser däremot att det ska vara tätt mellan träffarna under kort tid eller glest mellan träffarna under lång tid. Tidsaspekten kan styras av vad syftet med handledningen är. Gäller det en akutsituation vill man inte att det ska vara glest mellan träffarna utan vill få mycket tid snabbt och inom ett kort intervall. Gäller det kompetensutveckling kan det vara bra med glesare träffar så lärarna hinner fundera och reflektera över vad som sagts, för att sedan kunna fortsätta utvecklas. Det finns alltid en lära känna-fas, som Lauvås och Handal (2001) skriver, och denna tar tid av handledningen. Det krävs därför ett antal tillfällen för att komma igenom denna fas. Först när alla känner sig bekväma med situationen kan man börja öppna sig, ge av sig själv och förstå varandra. Då blir det dynamik i handledningen.