se elevens starka sidor, vara lyhörd, förtroendegivande och ha en dialog med eleven är andra åsikter som kommer fram. Det var ingen av de intervjuade lärarna som sa att de hade en dialog med eleven angående arbetssätt och bemötande.
Majoriteten av lärarna ger uttryck för hur viktigt det är att vara tydlig och konsekvent. Med klara regler och tydliga påföljder. Genom en tydlig struktur kan de inspirera, hjälpa och stödja och på så sätt ge eleverna tillit. Många lyfter fram vikten av rutiner i det dagliga arbetet. För många byten av lokal och personal under en arbetsdag inte är av godo för dessa elever. De intervjuade menar också att strukturen är viktig. Eleverna måste kunna enkla regler ”… att de vet vad som gäller, alltså inga konstiga saker så men att de kan vissa enkla regler” (kvinna, 57
36
år). Det är viktigt att läraren står för det den sagt. Undervisningen ska vara strukturerad, konkret och innehålla tydliga instruktioner. Eleverna ska inte utsättas för oförutsedda händelser i undervisningen. Lärarna menar att de måste vara fyrkantiga med klara regler och konsekvenser. Dessa viker man inte ifrån oavsett anledningen till regelbrottet ”regler och konsekvenser och de viker man inte på så att eleven vet att gör jag detta så händer detta oavsett eh av vilken anledning jag har hamnat där” (kvinna, 36 år). Genom samtal kring hur beteendet påverkar andra samt genom en öppen dialog i klassrummet menar någon att regler förklaras. På någon skola arbetar personalen med SET, en förkortning av social emotionell träning, i förebyggande syfte.
I intervjuerna beskriver lärarna hur de i undervisningssituationer delar i mindre grupper, har kortare arbetspass, anpassar uppgifter med en rimlig kravnivå samt vid behov möjlighet till en enskild arbetsplats. Under ett arbetspass behöver inte alla elever jobba med samma saker. Detta för att förhindra ett eventuellt utbrott. Även andra anpassningar som att arbeta vid datorn, nivågruppera och placering används i ett förebyggande syfte. Eleven kan må bra av att dagen består av små delmål, dagen delas upp en bit i taget. Någon lärare menar att hon ser det som fungerar för eleven och försöker göra mer av det. För att undvika ett utbrott kan det fungera att läraren har ögonkontakt med eleven ”det är klart, märker jag att den mår sämre så får jag ju ge den lite extra stöd, titta lite på den i ögonen extra mycket” (kvinna, 64 år). En lärare beskriver individanpassning i form av att en elev går ut tidigare än övriga för att gå ut på rast eftersom situationen i kapprummet inte fungerar. Det kan hända att en elev får flytta sina raster tillfälligt. Rasterna kan vara svåra men lärarna upplever att eleverna känner sig tryggare nu när rastvakten bär reflexväst och är därmed lättare att se. Några lärare anger att de ”hotar” en elev i affekt att de ska prata med deras lärare. I vissa fall har det effekt och eleven lugnar ner sig, i andra fall inte.
Lärarna i intervjuerna framhäver vikten av omväxlande arbete och att lämna öppet för elevernas egen kreativitet. Några menar att hörselkåpor, lugn musik och möjlighet att göra andra saker när det blir jobbigt eller tråkigt kan hjälpa eleven att behålla sitt lugn. För de elever som har stort rörelsebehov finns det möjlighet att röra sig när de till exempel hämtar en penna. Det är tillåtet för de elever som har ett större rörelsebehov att snurra eller krypa på golvet så länge de inte stör någon annan. I detta klassrum är det även tillåtet att vila sig på lektionen.
37
När en elev visar ett utagerande beteende menar lärarna att de måste behålla sitt eget lugn ”…du vinner ju inget på att vara utagerande själv så att säga” (man, 37 år). I den akuta situationen beskriver lärarna att de tar bort eleven från andra elever. Ibland sker detta handgripligen. I intervjuerna är det många som anser att det är bättre att prata med eleven när den lugnat ner sig ”…prata lugnt efteråt om det som inte var bra” (kvinna, 64 år). Lärarna uppger att de hjälper eleverna att samtala med varandra under ordnade former. De får berätta sin synvinkel och lyssna på den andre.
I intervjuerna berättar lärarna att de ser handledning som en egenhjälp för att kunna arbeta med de utagerande eleverna. En lärare påpekar vikten av handledning så att hon kan få veta om hon måste ändra sitt arbetssätt ”jag måste ju kunna plocka in folk utifrån som kan titta på det” (kvinna, 45 år). Många är dock hänvisade enbart till sitt arbetslag för hjälp beträffande eleven. De flesta, fem av sex, menar att arbetslaget är den viktigaste samarbetspartnern. Endast en person menar att den viktigaste samarbetspartner är föräldrarna ”det är viktigt att man också kan acceptera föräldrarna för den de är” (kvinna 57 år). Några anser att de har stöd i arbetslaget genom att de kan gå in och avlösa när en av lärarna har behov av det. Enkätsvaren hänvisar till skolsköterska, psykologteam och kurator för extern hjälp att bemöta eleven. Någon menar att det är viktigt att analysera vad som fungerar och när men uttalar sig inte närmre hur detta går till. Det är också viktigt att tänka på bemötande och på vilket sätt man tilltalar eleverna.
Observationer kan ses av lärarna som ett hjälpmedel att komma tillrätta med upprepat utagerande beteende hos eleven. Dokumentation sker oftast efter att psykolog eller skolledning bett om denna ”ser man att det här är någonting som upprepas måste man ju för sin egen skull, för eventuella utredningar, för samtal så måste man ju föra någon form av logg på”(kvinna, 45 år).