Då specialpedagogerna arbetar på olika sätt kan det vara förvirrande för de olika aktörerna i de olika verksamheterna. Detta för att vissa av specialpedagogerna arbetar som speciallärare medan andra handleder och arbetar som skolutvecklare. De lärare som är medvetna om specialpedagogens roll vill hellre ha speciallärare istället för en specialpedagog. Speciellt de erfarna pedagogerna som har arbetat en längre tid, vill hellre ha en speciallärare i klassrummen för att lärarna inte hinner hjälpa alla elever.
Alltså ibland är förväntningarna lite annorlunda. Det är precis som att pedagogerna, att tenderar mot att de tror att jag är speciallärare. Tros att man har varit väldigt, väldigt tydligt med det att jag inte jobbar med eleven. Att jag jobbar med grupp eller att jag jobbar med vad eleven behöver (SPA).
Lärarnas förväntan på specialpedagogerna kan se olika ut beroende på lärarnas erfarenhet som lärare och vilken skola de arbetar på. När ledningen inte är kunnig eller tydlig hur specialpedagogens roll ska se ut kan det skapa problem för specialpedagogerna. Vissa lärare förväntar sig att specialpedagogerna ska befinna sig i klassen för att kunna stötta läraren som en speciallärare medan andra lärare vill ha snabba lösningar.
SPA upplever också att bemötandet från pedagogerna inte är alltid det bästa. Lärarna förväntar sig att de ska få hjälp av specialpedagogen som en speciallärare. Det blir frustration för lärarna som upplever att de inte får någon hjälp och detta går ut över specialpedagogerna. Specialpedagogerna upplever att lärarna inte alltid är tacksamma för den hjälp de får. Detta kan bero på att lärarna förväntar en annan sorts hjälp.
36
Vissa kollegor de är väldigt tacksamma för hjälp med det jag har att komma med och respekt för min profession. Och vissa kollegor de har inte samma respekt för min profession, så det är väldigt, väldigt olika (SPA).
Specialpedagogerna uttrycker att de sällan får feedback på deras handledning. De får sällan höra att de har gjort ett bra jobb. När lärarna som fått handledning återkommer är det oftast för att klaga över att något inte fungerar.
Oftast så funkar det, i vissa fall funkar det inte. De förväntar sig få en lösning av specialpedagogen och kan vi då inte ge en exakt lösning, så är det inte alltid jättepopulärt. Genom att diskutera och förklara att vi inte sitter inne på lösningarna utan det är att vi… ska tillsammans komma fram till olika lösningar (SPC).
Den problematiken upplever även SPD och SPE också att det förväntas en viss speciallärartjänst från dem. Däremot de lärare som är nyanställda på skolan återkommer oftare och är mer positiva.
Jag måste säga att de är ganska positiva och kommer tillbaka. Fördel med de nya lärarna är att de är nyfikna och frågar mycket (SPE).
På de skolor där specialpedagogen oftast tillkallas när ett problem redan uppstått kan ibland orimliga krav ställas på specialpedagogens insats:
När de förväntar sig en quick fix direkt och jag inte kan ge det att det kan liksom bli hmmm så men de flesta är ganska medvetna om att jag kan inte heller trolla med knäna, jag kan hjälpa till men jag kan inte förändra eleven jag kan inte. Jag kan inte skapa en ny elev (SPB).
Delanalys lärares förväntningar på specialpedagogens uppdrag
Lärarnas och ledningens förväntningar på specialpedagogerna kan se olika ut och det kan bero på att ledningen inte har kunnat vara tydlig med informationen hur verksamheten ska arbeta och utvecklas eller så har kanske informationen inte gått fram till lärarna. En tydlig ledning är ett måste för att visa vad man vill och vart man ska. Att handleda lärarna innebär ett antal dilemman som inte går att lösa på en gång. Ett av dilemman är vad lärarna förväntar sig av handledaren. Lärarna ville att handledaren skulle ha förmåga att inspirera, ge aha upplevelser samt att lyssna och anpassa sig efter lärarlagets behov och intressen (Rosendahl & Rönnerman 2000).
Vi kan även se ett mönster där handledning sker först när lärarna har problem som det uppstår ett behov av specialpedagogiskt handledning. Lärarna vill gärna ha in specialpedagogerna i
37
klassrummen för att de inte hinner med och hjälpa alla elever. Specialpedagog eller speciallärare är inte så viktigt för lärarna bara det finns någon som kan hjälpa till i klassrummet. Det som också syns tydligt är att lärarna vill ha snabba lösningar i form av tips och idéer istället för handledning. Det vi också kan se är att ledningen spelar stor roll om specialpedagogerna ska handleda eller inte. Antingen arbetar ledningen förebyggande genom handledning eller det satsas bara på eleverna för att kunna nå ett bättre resultat.
Det uppstår en frustration bland lärarna när de inte får den hjälp som de hade förväntat sig. Det är som Bladini (2004) skriver att pedagogerna förväntar sig att specialpedagogen ska ta hand om barnet. Lärarnas bemötande av specialpedagogerna blir därför negativa. Det finns givetvis de lärare som också visar respekt för specialpedagogen för hens profession. När det uppstår problem som lärarna inte klarar av vill de att andra ska ta hand om det. Vi får den uppfattningen att lärarna inte vill ha handledning för att kunna se det från elevernas perspektiv och försöka förstå de. Då skulle ett bemötande av eleverna kunna se annorlunda ut. lärarna kommer aldrig tillbaka till specialpedagogen och berättar att det har fungerat den idén, tipset de fick eller reflektionen de gjorde. Oftast när lärarna återkommer är det för att det inte har gått bra och då är de negativa.
Öquist (2003) nämner både positiv och negativ feedback och hur det kan påverka organisationen. Han menar att den negativa feedbacken innebär att hålla kvar den balansen Som redan finns i systemet, det vill säga den stabilitet av kända beteenden som är välbekant. Till exempel om specialpedagogen får negativ feedback från lärarna på sitt arbete då detta inte svarar emot deras förväntningar, kommer gamla mönster reproduceras och förändringar blir svårare att uppnå. Den negativa feedbacken från lärarna blir alltså hinder för specialpedagogen att uppnå målet. Medan den positiva feedbacken innebär att det sker en förändring i systemet vilket rubbar balansen som skapar möjlighet och nya mönster (Öquist 2003).
38
Diskussion
Det primära syftet med denna studie är att belysa specialpedagogens uppdrag med fokus på handledning samt vilka förutsättningar, möjligheter/hinder finns det för specialpedagogisk handledning. Bladini (2004) skriver att begreppet konsultation används ibland parallellt och ibland med en annan innebörd än handledning. Konsultationen äger rum mellan två professionella och ska vara frivillig. Poängen med konsultationen är att hjälpa pedagogen samtidigt som det ska bidra med att klienten utvidgar sina kunskaper. Handledning är ett måste för att kunna hjälpa lärarna i sin profession för att utvecklas och möte de olika problemen som uppstår. När vi analyserar vårt insamlade empiriska material kan vi se att det finns handledning men inte i den utsträckningen som vi förväntade oss. Vi är också överraskade över att skolledarna är så lite insatta vad ett specialpedagogiskt uppdrag går ut på. Bergman och Blomqvist (2004) skriver att det är ledningens ansvar att ha tydliga mål och struktur för handledning. Detta för att vi lever i en tid där vi har en snabb förändringstakt. Oavsett hur lång arbetslivserfarenhet en pedagog har så möter en lärare i sin arbetsplats dagligen elever med beteende och inlärningssvårigheter. För att kunna hjälpa dessa barn behöver lärarna handledning. Det är vad Killén (2008) skriver också. Att kunna se det från elevens perspektiv och förstå eleven för det är bara då en lärare kan hjälpa en elev. En lärare behöver kunna se från olika perspektiv och se alla elever som olika individer för att utveckla sig själv och eleverna. Att våga och individualisera sin undervisning mer efter elevernas behov.
I en av skolorna finns det strukturerad handledning och det är enbart för de nyexaminerade pedagogerna. Här pratar specialpedagogerna också att relationen är viktig mellan pedagoger och elever. Specialpedagogerna hjälper pedagogerna skapa relation till barnen innan pedagogerna börjar tänka på kunskaperna som ska förmedlas till eleverna.
Utifrån vårt empiriska material kan vi se att skolors ledning inte alltid vet hur de ska använda specialpedagogerna för att utveckla pedagogerna och hela verksamheten. Skolledarnas okunskap om specialpedagogernas roll och profession gör att de inte riktigt förstår syftet med handledning och dess effekter. Att arbeta främjande och förebyggande i syfte är inte vad skolledarna tänker på utan istället är det att få så många elever som möjligt som når målen.
Specialpedagogerna känner sig också osäkra i handledning när de inte får tillfälle till att utöva sin profession, även om de har arbetat många år som specialpedagog
39
Tiden spelar stor roll när det gäller skolverksamhet. Pedagogerna har mycket att göra vilket det leder till att handledning inte prioriteras av pedagogerna utan det är oftast snabba lösningar de vill ha. Det pedagogerna efterfrågar mer är speciallärare där hela klassen kan få hjälp. Lärarna vill att eleverna ska få mer hjälp av speciallärare eftersom de känner att de inte hinner med att hjälpa alla elever.