Lärares syn på betyg och bedömningar för talrädda elever

Att bedöma och betygsätta talrädda elever är något lärarna anser vara relativt enkelt. De anser däremot att det är svårt att höja deras omdömen eller betyg, då den muntliga delen alltid spelar in. De är oeniga hur man som lärare kan använda undantagsbestämmelsen, vissa anser att den är gynnsam om den används till både nationella prov och betygssättningen, medan vissa anser att man ska undvika den. I 8.4 återberättas lärarnas tankar djupare och slutligen analyseras deras tankar utifrån det sociokulturella perspektivet.

8.4.1 Lärarnas erfarenheter gällande betygssättningen

Solveig anser att bedömningen och betygssättningen till viss del kan vara svårt. Hon berättar att hon för det mesta har funnit vägar för att kunna bedöma de talrädda eleverna, dels genom inspelning men också lyckats se deras förmåga minst en gång. I de fall där det har varit svårt att bedöma de talrädda eleverna misstänker Solveig att de eleverna har haft någon form av selektiv mutism som gjort att hon inte kan nå dem, varken via anpassningar, inspelning eller vid situationer där eleverna oftast samtalar. Detta är också något Karin tar upp, i de fall hon inte lyckats godkänna en talrädd elev har hon ansett att det varit något annat som varit ett bakomliggande problem och inte själva rädslan.

Louise, Pierre och Sara anser att talrädda elever får det betyget de ska få, eftersom det är det eleverna presterar som bedöms, men samtidigt menar Louise på att de kan bli missvisande. Louise väljer att återberätta om en elev hon hade för några år sedan

Jag har ett konkret exempel. Jag hade en elev som låg på C–nivå i läsa och skriva men vågade liksom inte med det muntliga och hamnade på snittbetyg E där. Då sjönk ju elevens betyg till

34 ett D. Vilket var missvisande, men samtidigt var det ändå så positivt eftersom vi ändå lyckats få eleven att prata (Louise).

Vidare fortsätter Louise med att berätta att de talrädda eleverna får det betyget de ska ha men att hon anser att det är svårt att höja deras betyg eftersom det muntliga delen alltid ligger där och väger. Sara och Theresia poängterar att om man ska lyckas med att höja elevernas betyg behöver man konstant anpassa och ha ett nytänk, men att det tar tid. Theresia anser om man bedömer eleverna utifrån ett traditionellt sätt, det vill säga, enligt Theresia, är när eleverna ska stå i klassrummet och redovisa eller samtala för hela klassen, så är det svårt. Men om man vidgar sina vyer och låter eleverna få visa sina förmågor på andra sätt, anser Theresia att det är lätt med bedömningen.

8.4.2 Delade meningar gällande undantagsbestämmelsen

När det kommer till användningen av undantagsbestämmelsen råder det en del delade meningar. Vissa lärare anser att den kan användas vid både betygssättningen och de nationella proven, vissa lärare tycker att den inte alls kan användas för talrädda elever, medan vissa sa att man kan använda den vid betygssättningen men inte vid de nationella proven.

Pierre och Karin berättar att undantagsbestämmelsen inte kan användas vid de nationella proven eftersom de nationella proven enbart är ett mätningsverktyg. De tycker att man kan använda undantagsbestämmelsen vid betygssättningen men bara om det finns riktig orsak, såsom talrädsla, men om eleven enbart är vrång eller vägrar så ska man inte se det som en orsak.

Men det är väl klart att den skulle hjälpa. [..] Vi säger nu att jag har en elev som aldrig pratar, inte med mig, inte med sina kompisar, svarar kanske ja och nej, skakar i huvudet eller nickar. Jag kommer förmodligen aldrig få den eleven till att göra ett muntligt framträdande eller sitta och diskutera i grupp (Karin)

Theresia, Louise och Sara skulle inte använda sig av undantagsbestämmelsen vid varken bedömning eller vid de nationella proven, eftersom de anser att man inte kan se redan i årskurs sex att elevernas talrädsla kommer att vara beständig genom hela deras liv. De förklarar att man som lärare är tvungen att finna andra sätt att få eleverna godkända, istället för att använda undantagsbestämmelsen. Theresia berättar att i de fall hon ska använda sig av undantagsbestämmelsen är om eleven har selektiv mutism. Louise förklarar att det är orimligt att “pysa” ett helt kunskapskrav, hon menar på att så som kursplanerna ser ut idag kan man inte ta bort ett helt krav, utan om man skulle göra det så skulle man se över om det i så fall var någon bakomliggande diagnos hos eleven. De förklarar att det är deras uppdrag att se till att få eleverna godkända och det kan de få om de ger dem material utifrån deras förmågor.

Solveig anser att undantagsbestämmelsen kan användas vid både betygssättningen och de nationella proven. Hon tycker att det skulle gynna de eleverna som har det svårt. Hon jämför eleverna med skådespelare och säger att de talrädda eleverna kommer nog aldrig vilja bli

35 skådespelare, utan de kommer istället finna sina sätt här i livet för att göra sina röster hörda. Därför anser hon att undantagsbestämmelsen skulle vara fördelaktig för de talrädda eleverna.

När det kom till de nationella proven förklarar Solveig att det skulle vara fördelaktigt att använda sig av undantagsbestämmelsen för de talrädda eleverna även där, eftersom det skulle skapa mindre med stress för eleverna.

Det skulle vara fördelaktigt för att den del elever får F, vi ställer för höga krav. Om jag jämför förra året från de nationella proven, då hade jag massvis med elever som grät och mådde dåligt eftersom man inte kunde anpassa eller något.

8.4.3 Analys

Lärarnas syn på bedömning och betygsättning skiljer sig lite mellan de olika lärarna. Men i det stora hela anser lärarna att det är enkelt att bedöma och betygsätta talrädda elever, men att det är svårt att höja deras betyg, eftersom den muntliga delen alltid ligger där och väger. Det råder däremot ett flertal delade meningar när det gäller undantagsbestämmelsen, en lärare anser att den är gynnsam vid både betygssättning och de nationella proven. Två lärare tycker att den är gynnsam vid betygsättningen, men inte vid de nationella proven. Övriga lärare sa att den inte alls är gynnsam för talrädda elever. Inom det sociokulturella perspektivet återges begreppet den proximala utvecklingszonen och enligt Säljö (2014b:205) betyder det att när en elev har erövrat kunskap så är den redo att ta sig an nya utmaningar för att erövra ytterligare kunskap. Säljö poängterar att om eleverna ska lyckas med följande behöver lärarna förse eleverna med mer kunskap. Genom att använda sig av undantagsbestämmelsen anses det vara svårt att utveckla eleverna till nästa utvecklingsnivå, eftersom inte lärarna förser eleverna med ny kunskap. Det leder då till det lärarna beskriver som svårt, det vill säga höja elevernas betyg, att det blir ännu mer problematiskt.

Inom det sociokulturella perspektivet behöver lärarna förse eleverna med verktyg som gör att de kan fungera i undervisningen (Säljö, 2014:81). Detta var något två lärare lyfte. De anser att det är deras uppdrag att hitta undervisningsmetoder som medierar för att eleverna skulle kunna förankra ny kunskap.

9. Metoddiskussion

Då syftet med studien är att spegla några lärares erfarenheter gällande talrädsla hos elever i årskurs 4–6, hur de ser på elevernas utveckling, bedömning och betygsättning valdes semistrukturerade intervjuer som metod för att samla in empirin. Det finns både fördelar och nackdelar med mitt metodval.

Fördelen med att använda semistrukturerade intervjufrågor är att jag lättare kunde nå kärnan i informanternas svar. Jag kunde be dem utveckla och gå djupare i sina svar och likt det Back & Berterö (2019:169) skriver tilläts informanterna och även jag till att diskutera mer öppet, vilket gjorde att stämningen blev mer trygg.

36 Intervju som metod anses dock vara mer tidskrävande i och med transkriberingen, detta bidrar också till att man som forskare samlar på sig ett stort material som gör det svårare att hitta kategorier och mönster i empirin. Samtidigt som semistrukturerade intervjufrågor anses stärka undersökningens validitet då jag tillåts att styra in informanterna på rätt spår igen om de hamnar på något sidospår. En styrka i min studie var att informanternas svar spelades in och transkriberades, det bidrar då till att studiens reliabilitet ökar, eftersom det visar enligt Thuren (2019:48–49) på att undersökningen har genomförts på ett gott sätt. Studiens reliabilitet ökar också eftersom jag har redovisat på vilket sätt data har samlats in.

En svaghet i studien kan vara att informanterna arbetar på samma skola, då kan de ha haft möjlighet att diskutera ihop sig gällande frågorna. Frågorna skickades inte ut innan intervjuerna, men eftersom jag intervjuade lärarna inom loppet av en vecka kan den första läraren ha haft möjlighet att berätta intervjufrågorna till de lärarna som intervjuades senare under veckan.

Larsen (2007:22–27) har tidigare lyft att forskarens närvaro kan påverka informanternas svar, då de kan känna sig påverkade av forskaren och svara saker som de tror forskaren vill höra. I och med att jag mötte informanterna fysiskt anses det vara en svaghet i min studie, eftersom min närvaro kan ha påverkat informanternas svar.

I efterhand kan man se en brist när det kommer till en av mina intervjufrågor, två frågor efterfrågar om lärarna anser att undantagsbestämmelsen är gynnsam för talrädda elever vid betygssättning och vid de nationella proven. Eftersom undantagsbestämmelsen endast får användas vid betygssättningen enligt Skolverket (2020b), kan dessa två frågor ha förvirrat informanternas svar och bidragit till att deras svar blivit missvisande.

10. Resultatdiskussion

Resultatet i studien överensstämmer väl med vad som presenterats i kapitel 4 och 5 när det kommer till hur talrädsla yttrar sig, hur lärare kan arbeta för att arbeta bort talrädsla och vad som gäller när det kommer till bedömning och betygsättning. Utifrån vad som har presenterats kan man säga att talrädsla är något som yttrar sig via ångest, att det går att träna bort det med hjälp av stöttning i olika former – men att det tar tid och att talrädda elever missgynnas om undantagsbestämmelsen används vid bedömning och betygssättning.