5. Resultat och Analys 26
5.5 Lärarkulturer och relationen till kollegorna 34
Stämningen och attityden på skolan betyder rätt mycket för trivseln. Betyder nog också rätt mycket på hur jag uppfattar mig själv och på hur jag uppfattar mina möjligheter. - Hans99
Informanterna ger bilden av två väldigt olika sorters lärarkulturer (som i stort handlar om relation med kollegor och synen på yrkesrollen) Vad gäller Duvans kultur påpekar Susanne, Hans och Anna-Lena att den till stor del skapats som en följd av elevsammansättningen. De menar att för att helt enkelt klara tillvaron så är det viktigt att kunna få stöd hos sina kollegor. Anna-Lena menar att man blir beroende av samtalet med kollegorna ”... när det är så många [elever] som inte klarar saker, och man har konflikter”100. Hon menar att det inte är något typiskt för just
samhällsinstitutionen på skolan, medan Hans och Susanne tror att kulturen kan skifta lite mellan de olika husen.
Här är kollegorna verkligen fantastiska [betonat]. Alltså, all things considered, jag skulle inte kunna ha bättre kollegor. Här kan man komma in och säga ”jag hade en dålig lektion”, ”jag klarar inte av detta” - Susanne101
Man kan dela allt och folk är med på noterna, det finns ingen prestige. Så är det inte på andra skolor, där är det mer att folk tänker ”ah det är hon som är dålig” - Susanne102
Man blir tröttare och tröttare och alltmer uppgiven, och ibland nästan tvivlar man på sig själv. Vad håller jag på med? Är jag för gammal? Borde jag sluta? Orkar jag med alla dessa förändringar? Men jag ser ju också att vi är alla i samma sits. Det tror jag är väldigt viktigt. Här har alltid varit en väldigt öppen och trevlig atmosfär. Man pratar om det som är jobbigt och det som är bra, och vi stöttar varandra
− Anna-Lena103 98 Hans, intervju 2014-01-31 99 Hans, intervju 2014-01-31 100 Anna-Lena, intervju 2014-02-10 101 Susanne, intervju 2014-02-12 102 Susanne, intervju 2014-02-12 103 Anna-Lena, intervju 2014-02-10
Den öppna relationen kollegor emellan menar de är någonting som växt fram organiskt. Alla kan och får misslyckas menar informanterna. Det går inte att ha någon prestige kring arbetet med eleverna på skolan. Som Hargreaves också skriver är en strategi för att bryta skuldfällan, bland annat kring den perfekta fasaden och förpliktelsen att ge omsorg, just ett ökat
samarbete. Hargreaves menar att på skolor där samarbete och ömsesidigt stöd utgör grunden eller centrala värden i kulturen, så både respekterar och värdesätter man att kollegornas privatliv och yrkesliv är i ömsesidig påverkan. Relationen mellan lärare blir också djupare, mer personlig och det är således lättare att söka hjälp. Som mina informanter på Duvan också säger så gläds de desto mer när kollegor i sitt arbete lyckas med någonting.104 Uppenbarligen kan lärare i samarbetskulturer också få visa mer av sitt privata jag, sina identiteter, vilket gör att de genom kommunikationen med varandra också utvecklas mer och snabbare socialiseras in i kulturen på skolan. Samarbetskulturen på Duvan menar informanterna också
kännetecknas av frivillighet, spontanitet och utvecklingsorientering.
En annan sida av myntet kan dock vara att då det, som Anna-Lena berättar105, för ett par år
sedan var turbulent på skolan med förändringar och ny skolledning, så drogs hela personalen ner i en mörk spiral av negativa känslor, vilket spreds som ringar på vattnet. Kanske just på grund av den öppna kulturen med människor i ständig kommunikation? Kollegialitet är enligt forskningen dock en nödvändighet för att lärare både skall utvecklas i sina roller och i sina identiteter.106 Den mörka spiralen som Anna-Lena talar om är en annan av anledningarna till att Thomas sökte sig vidare till Kapellskolan istället. Han upplevde hur skolledningen ständigt försökte titta honom över axeln och kontrollera hur och när han gjorde sitt arbete.107
Det Thomas talar om skulle kunna vara en skollednings strävan att bekämpa individualitet och mot ett större kollegialt samarbete. Detta menar Hargreaves ofta resulterar i just negativa konsekvenser, dels då den påtvingade kollegialiteten från en skolledning motiveras genom ansvarsetik och inte omsorgsetik, trots att forskning har visat att lärare inte reagerar positivt på den sortens etik.108 Den påtvingade kollegialiteten kännetecknas också av en obligatorisk användning av den undervisningsfria tiden.109 I Thomas fall handlade det bland annat om att han tvingades kvar på skolan på eftermiddagen trots att han inte hade några lektioner, visste
104 Susanne, intervju 2014-02-12, Hans, intervju 2014-01-31 105 Anna-Lena, intervju 2014-02-10
106 Hargreaves (1994) sid 198 107 Thomas, intervju 2014-01-29 108 Hargreaves (1994) sid 190 109 Hargreaves (1994) sid 209
att han behövde komma iväg någon timme, för att sedan jobba vidare bättre på kvällen.110 I
sin jakt för ökad kollegialitet och mot individualism är det enligt Hargreaves lätt att i
processen också motverka lärarna individualitet, vilket i sin tur hämmar deras utveckling. På sin nya skola, Kapellskolan upplever Thomas att hans individuella frihet är större.
Nu jobbar jag för närvarande på en skola, där friheten är större än vad den genomsnittliga friheten är. Vi har inte särskilt mycket möten och sådana där saker, det är undervisningen som ska skötas med hög kvalité – Thomas
Däruppe [på Duvan] var det så, åtminstone i början att rektorerna gick och klockade folk, gick ronder för att kolla var man befann sig, och det upplevde jag som ett verkligt brist på förtroende – Thomas111
Både Oskar och Thomas påpekar att individualiteten är stor på Kapellskolan men att de även här tvingas in i ospontana samtalsgrupper styrda av skolledningen. Thomas upplever inte heller att det är bästa lösningen för ökad kollegialitet.
Vi har ju sådana här samtalsgrupper ibland, bedömning för lärande och så här, särskilda stunder, men vad jag menar är att det känns ofta väldigt forcerat när det ska göras vid vissa tillfällen, utan det allra bästa är när det spontant bara kommer fram. Diskussioner kring fikabordet och sådär. Det är ofta de spontana sakerna som växer fram som är bäst, inte ”nu ska vi sitta här i två timmar och diskutera det här” - Thomas112
På Kapellskolan får lärarna, åtminstone på samhällsinstitutionen, enligt deras egna ord, möjlighet att odla sin egen galenskap och excentricitet. Individualitet menar Hargreaves implicerar just en personlig självständighet och självförverkligande.113 Priset för individualitet på Kapellskolan verkar dock vara en ökad individualism. Såväl Thomas som Oskar påpekar att du ofta står rätt ensam som lärare på skolan och att du sällan har möjlighet att få stöd från kollegor. Eleverna är högpresterande och omsorgen för dem behövs inte heller på samma sätt som på Duvan, vilket leder till att
kunskaperna, på gott och ont, står i fokus på Kapellskolan. Här behöver du helt enkelt inte relationen till kollegorna på samma sätt.
Ja å ena sidan innebär det att du kanske inte har lika mycket stöd. Ibland kanske det är lättare att ha en gemensam policy för allting, för hur allting ska skötas, hur lektionerna ska se ut, och det gör kanske att va helt nybakad och nyfärsk och komma hit, därför att du står ibland ganska ensam också, men det ger också ökad mångfald - Thomas
Det är viktigt att gå försiktigt tillväga i kamp mot individualism, då det ibland just kan leda till att
110 Thomas, intervju 2014-01-29 111 Thomas, intervju 2014-01-29 112 Thomas, intervju 2014-01-29 113 Hargreaves (1994) sid 191
man offrat excentriciteten, självständigheten, fantasin och det personliga initiativet.114 Som
Hargreaves skriver så behöver individualismen inte enbart vara något negativt och det är också viktigt att värdesätta och respektera lärares val av att vara själva och utvecklas åt ett personligt håll. Susanne som tidigare arbetat på Kapellskolan upplevde dock att det fanns en väldig prestige på skolan och ett ständigt mätande av just kunskaper. Hon upplevde att där var det inte accepterat att misslyckas utan att få en dom över sig. Med det sagt så upplever såväl Thomas som Oskar att det ändå finns ett visst mått av samarbete på skolan och att kommunikationen lärare emellan är konstant På lärarrummet är det högt i tak vad gäller diskussioner och enligt såväl Thomas som Oskar sägs saker som verkligen ligger gränsen till vad som är okej. 115 Kanske just tack vare/på grund av
lärarnas självständighet. Både Oskar och Thomas menar att just det faktum att de sitter tillsammans med lärare inom samma ämne skapar en naturlig kommunikation och ett bra, spontant samarbete inom gruppen. Risken finns dock att man genom detta istället skapar den lärarkultur som
Hargreaves benämner som balkanisering, vilket innebär att man inom gruppen, i det här fallet lärare i samhällskunskap, bildar en egen kultur inom skolan, som gruppmedlemmarna identifierar sig med.116
Du får en helt annan ämnesfördjupning, du får en helt annan utveckling i ämnet som sådant. Sambedömingen blir mycket lättare, många fördelar, och vi samarbetar dessutom över gränserna. Kanske inte lika mycket som man gör i rent arbetslagsorganiserade skolor, men för mig är det självklart, men nu är jag ju lite ämnesnörd också, vilket nog många är på gymnasiet. - Oskar117
Detta menar Hargreaves är vanligt bland ämneslärare inom gymnasiet. På Kapellskolan uppmuntrar miljön till sådana kulturer och även om det leder till en stark och stabil känsla av samhörighet inom gruppen, finns det en risk att man utesluter andra grupper på skolan vilket kan leda till att för skolan gemensamma beslut blir svåra att ta och att det bildas hierarkier bland de olika ämnena, vilket i sin tur kan smitta av sig på eleverna.118 Oskar menar att han på skolan mött kollegor vars syn på eleverna, utifrån vad de säger, lämnat övrigt att önska, men att de trots tonen alltid haft elevernas bästa för ögonen.
Skulle du gå in där och lyssna en eftermiddag ”fööör heeelveeete!”, så kan det låta liksom, men sen sätter sig folk ner och gör om planeringen för att eleverna ska fatta ordentligt till nästa gång så. - Oskar
Rhöse menar att kärnan i lärararbetet troligtvis är konstant oavsett kontext och omsorgen om elever och elevernas lärarande finns alltid där oavsett lärarkultur. Som Oskar säger så putsats dock själva 114 Hargreaves (1994) sid 193 115 Oskar, intervju 2014-02-12 116 Hargreaves (1994) sid 225 117 Oskar, intervju 2014-02-12 118 Hargreaves (1994) sid 226
identiteten och anpassas efter sammanhanget, vilket i sig är fullt naturligt enligt Meads tankar. Beroende på om du kan acceptera kontexten med tillhörande kultur och beroende på vilka
erfarenheter du bär med dig, så är det lättare eller svårare att anpassa dig. Troligtvis påverkar detta också vilka förväntningar du har och vad du anser att läraryrket skall innebära, vilket gör att du kanske i Susannes fall upplever situationen med eleverna som jobbig, medan i Hans fall förlikat sig med dessa förutsättningar. Alla mina informanter bär dock med sig en upplevelse av Kapellskolan som en skola där avståndet mellan lärare och elever varit onödigt stort, men Thomas upplever att saker och ting har börjat förändras i och med en ny generation lärare
Jag pratade med en numera pensionerad historielärare på den här skolan. Han berättade att när han kom till den här skolan för tjugo år sedan så upplevde han, som kom utifrån... att det nästan rådde en obehaglig distans mellan vissa lärare och deras elever. Att avståndet var för långt. Och vad som har hänt här nu…Det är rätt många [lärare] som ligger mellan trettiofem och fyrtiofem… och de sa den här läraren också, att det har påverkat sättet på vilket lärarna bemöter eleverna. För han noterade att det nu fanns ett minskat avstånd. Det fanns en mjukare framtoning - Thomas119